Decentraliseringens ideologi och konsekvenser för skolsystemet del1

På många punkter är jag överens med vänstern om att vi ska ha allt åt alla och ha bättre av allt som går att tänka i samhället, dvs ulitarianism. Jag är dock en liberal och pragmatistisk utilitarian som inte tycker att filosofin måste ske innanför lådan så att säga. Och med det menar jag den kvävande etatistiska lådan som vänstern är inlåst i efter att de gjort sig av med de marxistiska förtrycksutopierna. I slutändan är det resultaten och individens egenmakt som är det viktigaste  En individ ska kunna ha makt att påverka sin situation redan idag och ska inte behöva ta hjälp av det politiska systemet där man röstar var fjärde åt och delegerar makten till någon som vill utöva social ingenjörskonst och detaljstyrning av mitt liv för att tillrättalägga detta. Det är helt enkelt extremt ineffektivt. Det passar kanske inte alla snart 10 miljoner medborgare i  vårat land. Men framför all riskerar det i många fall förtrycka den enskilde individens möjligheter och valfrihet när ett enda mål centralstyrs fram och man dikterar fram en enda filosofi som ska gälla i hela landet när det oftast är individuella eller lokala experiment som för fram utvecklingen eller som är bäst anpassade för de lokala förutsättningarna. Precis som monokultur är dåligt inom biotoper så är monokultur dåligt i mänskliga samhällen. Det är inte för inte som vi har ett socialt haverier i folkhemmets miljonprogram. Det har ingenting att göra med invandringen och allt att göra med homogeniseringen. Jag ska nedan presentera hur mina ideologiska rötter tillsammans med den kunskap jag tagit del av i mitt liv ger för konsekvenser för skolpolitiken och ännu mer: Inlärningen som sådan utanför skolverkets

En enskild skola med lyhörd och experimentvillig ledning kan medföra vissa risker, precis som är faller med all kommersiell verksamhet. Detta ger dock också återbetalning i form av snabbare utveckling i medel och snabbare tillämpning av innovationer i hela branchen. Det bästa av allt är att detta inte kräver några mellanled av politiker och tjänstemän. Då kan man precis som tekniska företag implementerar framsteg inom kemin och fysiken för att utveckla sina produkter använda dels verktyg men framför allt metoder inom den pedagogiska forskningen. Ett exempel är http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/sa-vill-hjarnforskarna-andra-skolan som är en metod som fördubblar inlärningstakten i medel inom klassen så den kommer ihåg drygt 70% av studiematerialet att jämföra med drygt 40% med dagens pedagogik. Detta skulle ta åratal och evigheter att centralstyra fram och om experimentet skulle gå snett så är det hela Sverige som drabbas under decennier i stället för en enskild skola/koncern och ett par år. När olika lokala reformer prövats så kan andra skolor ta efter och skolresultaten öka utan vare sig nya läroplaner eller lärarlicenser. I den hybridlösning som vi har idag där kommunen står som garant kan vi alltid ha backup i de fall som experimenten går rejält snett som tyvärr ofta sker på konfessionella skolor. Men på sikt kommer vi nå både högre resultat och bättre jämlikhet. Lärare får tid att utvecklas praktiskt och utmana sina egna föreställningar i den dynamik som marknadsekonomin möjliggör i stället för att långa timmar i konferenser där nya diktat dikteras från den statliga byråkratin och de klåfingriga lokalpolitikerna. Resultaten kommer naturligt stå i centrum och har vi tur kanske vi kan nedmontera byråkratin till att säkerställa god statistik och bra mätningar i exempelvis nationella prov (i så många ämnen som möjligt) som kan bilda beslutsunderlag när föräldrar och elever röstar med fötterna. Fotröstning är inget hot mot skolan. Den är bara ett hot mot den politiska makten som vant sig sedan Palme byggde upp välfärdsstaten att så ska det också förbli.

Men goda skolresultat uppstår inte från ovan. De kommer av engagerade föräldrar, engagerade barn, engagerade lärare och bra studiematerial. Studiematerialet kan revolutionerras om vi bara släpper de kommersiella krafterna fria och gärna också får universitetslärare att involvera sig djupare i de lägre årskurserna. Vi kan idag med hjälp av datorer av olika slag; laptops, smartphones, surfplattor etc indivudalisera inlärningen på ett helt nytt sätt. Youtube, TED, Wikipedia, Coursera, KhanAcademy, Itunes U med flera är samtliga olika aktörer som idag endast har en kompletterande roll som bildande. De metoder de använder kan kombineras med flera olika komponenter för att ytterligare ge en jämn och hög kvalité till alla elever och studenter. Några exempel kan vara nya pedagogiska innovationer både i den digitala plattformen och hos den fysiska läraren som kan vara diversifierade på olika sätt för att maximera den enskilde individens inlärningstakt och lust efter kunskap. Ett annat exempel är en god tillgång till fördjupning på ett likartat men bättre strukturerat sätt som (engelska) wikipedia idag erbjuder. Då behöver inte eleven vänta tills fakta introduceras utan har ett visst utrymme att direkt fördjupa sig i ett ämne. Ytterligare ett exempel är en god tillgång till utmaningar i form av spel och uppgifter. Det kan då röra sig om bland annat intrumentala appar i ipaden som ger eleven tillgång till såväl begränsad tillgång till virituella instrument, inspelningsmöjligheter och redigeringsmöjligheter. Kreativiteten kan därmed flöda redan från årskurs ett i grundskolan och nästa generation slipper uppleva det elände som jag fick i de estetiska ämnena där vi delade på hopplöst begagnade instrument, irrelevanta låttexter i enorma pappersluntor och främst deltog i ostrukturerad körsång där individuell utveckling knappast kunde ta plats.
   Likadan historia var det för mig inom i bildämnet där bildredigering inte var en del överhuvudtaget. Jag och många med mig kunde inte begripa subtraktiv färgblandning, vilket begränsade våra möjligheter att skapa de färger vi ville. En modern pekplatta är så oändligt mycket mer effektiv och intuitiv för ett barn att använda för att skapa bildkonst. Inte minst så kan man remixa väldigt enkelt med digitala bilder, vilket gör att man kan interagera mellan målande, fotograferande och andra bildyttringar sömlöst och från en tidig ålder. Den digitala tekniken möjliggör också att andra konstformer som exempelvis skådespel, film, programmering med mera också ges tillgång till alla elever i skolan att ta del av även om resurserna inte finns lokalt i lärarstaben. Möjligheten för grundskoleelever att både lära sig kärnämnen och sidoämnen blir enorma tack vare modern IT-teknik.

Moderna forskningsmetoder får en enormt viktig komponent i detta på flera sätt. Vi behöver egentligen inga nationella prov längre då all statistikinhämtning kan ske automatiskt varje dag i skolan och kan samlas till regelbundna samtal mellan lärare, familj, elev och eventuella andra anhöriga i barnets närhet. Börjar ett barn hamna kraftigt efter en månad kan familjen få särskilt stöd för att hjälpa barnet med detta nästa månad. Kanske vissa lärare kan omvandlas från skolan (när den bli effektivare) till turnérande hemlärare för att hjälpa mindre grupper på ett sätt som liknar den miljö hemskolning verkar i när den är som allra bäst. Kanske kan ålderindelning och klassindelning bli mer flytande så elever kan hitta jämlikar och undvika mobbare lättare och hitta pedagogiska samarbetspartners de fungerar bra med i gruppbaserade inlärningsformer. Läraren behöver inte längre rabbla upp innantillfakta från katedern i samma skala utan detta kan landets allra bästa pedagoger göra via videos som kan vara strukturerade på olika sätt och på olika sätt integrerade med uppgifter, spel och andra hjälpmedel för att passa eleven. Universitetslektorer kan ge en fördjupning i grundläggande principer som ger en tydlig koppling mellan ämnet och aktuell forskning redan i tidig ålder. Läromedlen blir flexibla när de är immateriella och kan patchas precis som mjukvara för att ge små förbättringar i presentation och innehåll. Sakfel som idag fastnar kvar under lång tid i dagens fysiska böcker kan snabbt korrigeras och skadan minimeras. Eleven får också möjlighet att markera text och på olika sätt remixa den för att ytterligare öka inlärningstakt och lärolust, något som ofta är omöjligt i dagens böcker som måste kopieras fysiskt och som ska användas av flera årskullar. Dessutom är marginalkostnaden nära noll på läromedlen. Detta innebär att statliga läromedel framtagna på universitet utanför läromedelsförlagens kontroll i stort sett bara får författarens lön som kostnad och då detta delas upp på potentiellt alla Sveriges skolor och 100 000 elever per årskurs blir det inte särskilt stort pris att betala. Författaren behöver inte heller skriva en hel bok utan kan nöja sig med att skriva ett kapitel om ett liten smal del av ämnet vilket ger ännu fler möjliga pedagoger när den fysiska boken inte längre är någon begränsning. Detta är något som hjärnforskaren och författaren Sam Harris tagit till sig.

Jag har mer att säga men jag måste verkligen sova just nu. Redigeringar och uppföljande inlägg kan komma framöver. Jag vill bara avsluta med att säga att vi måste ha en decentraliserad och folknära skola. Vi måste ifrågasätta själva begreppet skola och vad vi instinktivt fyller det med utifrån de fördomar vi har. Vi måste få en skola som på allvar vågar reformera sig, vågar vara innovativ, vågar vara kreativ och vågar ta till sig transhumanismen som ideologi i delar av sin verksamhet. Det finns så otroligt många föreställningar som behöver utmanas och jag hoppas att jag utamat några som du läsare har om skolan.