Är demokrati verkligen så viktigt?

Många är ointresserade av politik och förstår verkligen inte intuitivt varför demokrati är viktigt. De kanske inte inser att staten blir mer ineffektiv, korrumperad och förtryckande med ett demokratiskt avskaffande. Sedan får vi faktiskt komma ihåg att den överväldigande majoriteten av folket röstar och röstar då på demokratiska partier. Jag kan tänka mig att andelen som vill avskaffa demokratin är högre bland apatiska soffliggare (som ofta saknar godkänd kunskap om samhällets funktionssätt och därmed drabbas av politikfobi) och bland sverigedemokratiska sympatisörer. Det vore intressant att exempelvis korrelera med resultat i samhällsvetenskapliga ämnen. I övrigt kanske boken är läsvärd om man då tar fram saltkaret till den beryktade delen då detta skylls på Göran Persson.

Troligen har andelen varit ganska konstant sedan tidigare. Jag menar, VPK kunde ju dra röster trots att de var uttryckligt demokratifientliga och Sossarna myste med socialistiska diktaturer. Jag tror inte att det är en process som har någonting att göra med vår rationell hjärna att göra utan det är andra funktioner som ger upphov till detta. Det finns vissa människor med låg social status som gärna söker sig till starka ledare med stark social status och karisma. Det är ju så sekter byggs upp exempelvis. Likadant är det med människors behov av att leta syndabockar i olika grad. Vissa kanske bara skäller lite på sina politiska motståndare medan andra aktivt förtrycker oliktänkande med våld. Ibland går det så långt att samhället som helhet förtrycker människor med våld så som skedde med med tvångssteriliseingarna och som nu sker med narkotikaanvändare. Det är helt enkelt olika processer i hjärnan som används för att förenkla, skapa modeller, skapa fördomar med mera som inte orkar med att hantera samtidens enorma komplexitet. Då efterfrågas enkla lösnignar på dess komplexa problem. Det är bara att titta i kommentarsfälten på Svd mfl tidningar för att se människor på allvar sjunga "det är muslimernas fel". Politik kräver sin intelligens och det är just därför representativ demokrati är så genialisk. En odemokratisk pöbel är helt enkelt inte kunnig nog att ta direkta politiska beslut. Tack och lov kan vi numera bara peka på 2vk (ochförvisso  bekräfta godwins lag) för att ge övertydligt exempel på vad avskaffande av demokratin leder till.

På 1700talet när demokratins och liberalismens tankar började växa fram ordentligt var det desto svårare och endast ett litet filosofiskt avantgarde hade tillräcklig abstraktionsförmåga för att inse (den grundlagsskyddade)demokratins lärdomar. Nu har vi tillgång både till konkreta exempel och känner till hela historien bakom varför vi bör ha det som vi har idag och vilken kamp vi hade hit är det lättare. Men för dem som kanske inte har intresse att gräva djupare i vår (idé)historia är det desto svårare. Särskilt om de bara har uppfattat skolans undervisning i ämnet vara utformad som propaganda. Kanske för att läraren själv har en avlägsen relation till demokratins abstrakta teori. Kanske är närvaron både fysiskt och mentalt på undervisningen inte den allra bästa. Det kan också finnas andra förklaringar...

Jag är dock inte så särskilt orolig. Vi har en så stark inertia att det blir svårt att styra bort från den nuvarande kursen. Då makten utövas från politikerna så är det en ytterligare säkerhetsfunktion att vi har demokratiska politiker (även inom V och SD) som effektivt blockerar de politiska beslut som vore nödvändiga för att omkullkasta demokratin. Inte heller är revolution eller terrorism ett särskilt stort hot i Skandinavien. Breivik var helt verkningslös när det kommer till att ens rubba norska socialdemokraternas politiska verksamhet. Om vi ser till att få en verklig konstitutionsdomstol blir det ännu svårare att med juridiska medel ta kontroll över våldsmonopolet och vända det till förtryckande ändamål. Detta leder mig in på analysen att det är viktigast att säkerställa att frekvensen av antidemokratiska tendenser är som lägst i statens grenar och då främst militär och polis. Kan man inte korrumpera våldsmonopolet att göra revolution, statskupp eller motsvarande är landet ändå ganska säkrat och kan då tolerera en viss andel vanligt folk som inte förstår sitt bästa. ehh jag menar; förstår varför demokrati är det bästa alternativet :)

Ta en JAS i röven vetja!

Kan vi inte snälla ägna oss åt seriösa saker inom statsapparaten i stället för fallosdyrkan och penisförlängare? Det är inte seriöst att utveckla egna plan på en skattebas om 9 miljoner personer när jänkarna och flera andra länder tillsammans har svårt när de håller på att utveckla JSF (F-35). Det finns vettigare saker att lägga pengarna på som bättre löner/villkor för försvarsarbetare, bättre grundutrustning etc. För att inte tala om att t.o.m. höghastighetstågen är billigare än flygplanen. Jag kan sponsra utvecklingen av JAS-modeller med inbyggd vibrator så alla MÖPar kan stoppa i upp i baken och få tillfredställelse i stället för att de bränner miljard efter miljard på mördarmaskiner som den värsta sortens shopaholics. Krig är så 1940-tal och har ingenting i ett modernt land att göra. Och nej, ingen vill invadera oss, för som vi sett i Afghanistan och Vietnam är det inte längre hållbart med storskaliga krig, såvida man inte av någon outgrundlig anledning vill använda massförstörelsevapen mot oss. 

Undra hur många RIKTIGA människoliv vi kan rädda från RIKTIGA krig med ökad invandring med de där 90-miljarderna i stället för massa tjat om "tänk om..." och att försvaret skulle vara någon slags försäkring. Jag har Steven Pinkers bok "better angels of our nature" för den politiker som är intresserad av att läsa hur vi nådde hit och eliminerade krig och elände. Något som knappt existerar numera. Att vi värnar svenska industrijobb är BS. Detta är ett statligt program. Vi skulle lika gärna kunna beordra fram 90miljarder till förnyelsebart och det skulle ge lika stor effekt på industrin. Då skapar vi produktiv industri som människor inte behöver dö av när den blir färdig. 

Eller tänk vad många diplomater vi skulle kunna anställa för 90 miljarder för att tjata sönder öronen på våra grannländer om nedrustning. Om vi nu MÅSTE ha ännu fler flygplan (vi har redan överdimensionerat flygvapnet för att Gripen skulle säljas någonstans och nästan ingen annan var intresserad) så kan vi köpa F22 och F35 av amerikanarna samt gå med i Nato. De som tycker krig är mysigt kan åka till USA och prata med PTSD-drabbade veteraner så kanske de får en bättre verklighetskontakt. Vi har redan världens största försvarsindustri per capita. Det känns inte som det är särskilt aktuellt med statliga subventioner för att expandera sektorn ytterligare så att mer kapital ödslas på bomber. Vi har ett riktigt hot i klimathotet att hantera. De militära hoten är bara hjärnspöken i dagsläget. Hanterar vi klimathotet samt den kommande resurskrisen väl så betyder det att den största faktorn till konflikt undviks. Detta är långt mer ärofyllt än att slösa pengar på chauvinistiska projekt. 

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5245308

Ibogain som medicin. Hur når vi dit politiskt?

Det är ett stort problem att narkotikaklassningar lägger en våt filt över den seriösa forskningen. Men som vi har indikationer om så kan ibogain  ge oss nya insikter i hur hjärnan fungerar och det är katastrof att lagstiftningen kommer i konflikt med naturvetenskapen på detta sätt. Ibogain har potential att bli en verklig behandlingsform. Men detta har, precis som fallet är med andra psykoaktiva droger, fått svårt att få intresse och finansiering. Det är knappast någon slump att AstraZeneca drar ner i Södertälje med tanke på det klimat som odlats fram under decennier mot neurofarmakologisk forskning pga vår fullständiga beröringsskräck mot narkotikaklassade droger. Jag kan rekommendera att ni läser Drugs without the hot air där David Nutt levererar svidande kritik mot det samhällsklimat och politiken som är orsaken till den långsamma forskningen.

Dock måste ibogain nå upp till samma rigorösa krav som övriga mediciner innan vi kan kalla den för medicin. i dagsläget är den bara en potentiell medicin. Det är ett extremt stort bekymmer att människor ska lida i onödan eftersom vi är rädda för att orsaka morfinmissbruk. Det är ett stort bekymmer att forskningen av ibogain, LSD, MDMA mfl droger hindras pga att de felaktigt stämplats som dödsknark med begränsad/ingen medicinsk potential (innan potentialen upptäckts vilket vi börjar se mer och mer att de faktiskt har). Det är bekymmersamt att i vissa länder är det oerhört svårt eller omöjligt att odla hampa eftersom beröringsskräcken går så långt pga war on drugs, narkotikafritt samhälle och andra uttalade mål sätter käppar i hjulen.

Det är just därför lagstiftningen måste mildras så att vi kan närma oss dessa substanser och växter mer rationellt och inte som om de vore skadliga virus som med alla medel måste utrotas. Lagstiftningen förändrar attityder (främst hos ickebrukare, dvs forskare, makthavare och allmänhet) och detta ska vi inte underskatta även om dess förmåga att ändra beteende hos brukarna varit begränsad. Detta gör att vi öppnar upp för medmänsklig behandling av brukare, riskbrukare och missbrukare som respekterar deras självklara rätt till integritet och frihet från diskriminering. Lagändringen öppnar upp för att forskningen kring dessa substanser görs enklare och tabut lyfts. Det enda som lagstiftningen gjort under decennier är att tabubelägga psykoaktiva droger utan att vara särskilt effektiv på att få ner vare sig bruk eller skador från dem. Vi har hamnat i en ideologisk låsning där utrotningen är det enda som samhället kan sanktionera och alla synvinklar som inte utgår från detta hamnar på sidan av. I USA har man exempelvis haft forskningsförbud för alla syften som inte syftar till att bekräfta lagstiftarnas redan fastslagna slutsatser om drogernas farlighet. De verksamma substanserna i cannabis upptäcktes i Israel och inte i USA troligen pga "tankeförbudet".

Som vi också vet från andra delar av narkotikafrågan så leder beröringsskräcken till att evidensbaserade insatser som sprutbyten, substitutionsbehandling, övervakade injektioner etc blockeras. Ofta med den irrationella skräcken som enda motargument. Alla förlorar på detta helomslutande krig mot drogerna. Vi vet att vi inte behöver välja just denna endimensionella politik då det finns så oerhört många andra vägar att ta. Det är extremt uppenbart för att alla som ser dessa hinder i forskning och klinisk verksamhet att avkriminalisering (dvs en återgång till före 1988 och 1991 års lagändringar, med vissa kompletteringar) är akut. Detta bör kompletteras med att den rådande dogmen "det narkotikafria samhället" (något sådant ha aldrig existerat) tas bort och i stället låter vi köra utan dogmer och vägleds av målsättningar som exempelvis:

• minskad missbruksdödlighet, 
• minskad konsumtion av tunga droger, 
• minskade köer till rehabilitering, 
• evidensbaserade åtgärder i samtliga sektorer
• Skadereducerande perspektiv i samtliga sektorer

Det finns inga genvägar. Kraftiga reformer måste börja genomföras för att vi ska bryta den allt mer dysfunktionella politiken. De flesta har jag redan nämnt. Kompletterar vi med missbruksutredningens förslag och för en betydligt livligare och progressiv (reformvänlig) debatt kan vi börja få bollen i rullning så att både individens frihet och forskarens frihet ökas samtidigt som beroende och andra aspekter av missbruk vårdas mer effektivt. Tvärt om vad många tror leder inte "drogliberalism" till ökade problem. Det är en falsk dikotomi som saknar stöd i fakta. Få sk. drogliberaler är det av drogromantiska skäl som någon form av moderna Terrence McKenna utan är det just på grund av att de tittat på faktaunderlaget och ser att reformer kan göras som de flesta vinner på och som ökar individens och samhällets möjligheter att hantera de psykoaktiva drogernas baksidor. Det är bara för bakåtsträvare av alla olika färger att flytta på sig. Framtiden kommer alltid att tillhöra de som vill förändra världen till det bättre.