2011-06-30
2011-06-29
En utlännings syn på svensk drogpolitik
In Sweden, drugs and drug use are conceived in yet another way, and this forms the basis of the Swedish drug policy paradigm. First, Sweden is a "temperance culture," a country where the temperance movement gained a strong foothold in the 19th century. The principle aim of the Swedish temperance movement was to achieve a total ban on alcohol. Between 1917 and 1955 Sweden had an alcohol rationing system, and even today embraces a comparatively restrictive alcohol policy. This tradition makes a restrictive drug policy a logical option. The current alcohol policy is based on the "total consumption" model, which holds that the more people use alcohol, the more they will abuse it and the greater the total harm caused by alcohol will be. The implication for policy, then, is to limit alcohol use through the instruments of price and availability. The total consumption model is assumed to be valid for drugs as well: the more people use drugs, the more they will abuse them, the more people that will become addicted, and the greater the damage to society. For policy, it is further assumed, this means preventing the use of any drug, and cannabis in particular, since it is the most widely used illicit drug. Of course, a premise of this model is the accuracy of the stepping stone hypothesis.
A further influence on Swedish policy were the theories of the physician Nils Bejerot, who defined drug use as a contagious disease in which one drug user can contaminate another person (Boekhout van Solinge 1997c). This makes the drug epidemic particularly difficult to combat. Drug users are considered irreplaceable elements in the "drug chain." Drug dealers can and will be replaced by others, but the users are the ones who keep the engine going. Thus, the implication for policy is to target the drug users at the street level.
The strict Swedish drug policy is clearly linked to the way Swedish society deals with deviance in general. Sweden is a homogeneous country where social values are oriented toward conformity, without much allowance for deviance (Daun 1996). Unlike the Netherlands, Sweden does not have a strong tradition of liberalism and individual freedom. In fact, liberalism is viewed very negatively (Tham 1995). In 1977 the Swedish parliament proclaimed a drug-free society as the official policy aim. Since that time, the policy has grown more repressive, fueled to a high degree by a moral panic in which people have viewed drugs as posing a major threat to society. The decline of the Swedish welfare state in the 1980s and 1990s created an atmosphere in which drugs could be defined as an "ideal" social problem and singled out as a scapegoat on which other social problems could be blamed (Christie and Bruun 1991). The fight against drugs has become the symbol for the protection of that which is "typically Swedish" (Tham 1995). This specific exorcising function indicates why, since joining the EU, Sweden has been the most vehement opponent of drug liberalization and harm reduction initiatives.
In the Swedish model, prevalence figures, and especially incidence rates, are seen as the prime indicators for policy evaluation. The emphasis is on keeping the incidence rate as low as possible. This explains the apprehension of Swedish policy makers exhibit toward the Dutch model, which regards experimental drug use as not a serious problem. Although drug experimentation among teenagers is certainly discouraged in Holland, it is also seen as an inevitable phenomenon of youth culture. The implication for policy is to steer the inevitable experiments in the right direction by giving information that is credible and not only emphasizing the negative effects of drugs. The clear distinction made in the Netherlands between soft and hard drugs is thought to deter young people from moving on to addictive drugs. In the eyes of the Swedes, this must have resulted from an out-of-control situation, where the authorities simply gave up and adopted laissez-faire attitudes. Ironically, both Swedish and Dutch policy makers are convinced they are on the right track, and that their policies have kept the numbers of drug addicts relatively low. More specifically, the Swedes believe their restrictive policies (particularly those with regard to cannabis) are the basis of their success, while the Dutch think their tolerant cannabis policy accounts in part for the country's lower numbers of hard drug addicts. A more convincing explanation for why the two countries both appear to have relatively low numbers of drug addicts is that they are rich welfare states with good social policies and relatively few people living in the gutter.
--
What position do the drug policies of the Netherlands now occupy within this general European picture? On the one hand, the increased cooperation with other EU countries might make it harder for the Dutch government to maintain its traditional liberal approach, or at least to deviate too far from the center. All EU countries have committed themselves in international treaties to fight drugs (not only the Treaty of the EU, known as the Maastricht Treaty, but also the UN Drug Conventions). On the other hand, in many European countries one sees that on the national level, and especially on the local level, measures are increasingly being implemented that more or less resemble the Dutch policies. Within the European context, the Swedes have now become more of a maverick than the Dutch. All around Europe, approaches to drugs have become more pragmatic and tolerant, a trend that is especially apparent at the local level. Since the EU has instructed member states to work together in their practical efforts on drugs, it will probably be the developments on the local and practical level that will eventually determine future European drug policies.
http://www.cedro-uva.org/lib/boekhout.dutch.html
A further influence on Swedish policy were the theories of the physician Nils Bejerot, who defined drug use as a contagious disease in which one drug user can contaminate another person (Boekhout van Solinge 1997c). This makes the drug epidemic particularly difficult to combat. Drug users are considered irreplaceable elements in the "drug chain." Drug dealers can and will be replaced by others, but the users are the ones who keep the engine going. Thus, the implication for policy is to target the drug users at the street level.
The strict Swedish drug policy is clearly linked to the way Swedish society deals with deviance in general. Sweden is a homogeneous country where social values are oriented toward conformity, without much allowance for deviance (Daun 1996). Unlike the Netherlands, Sweden does not have a strong tradition of liberalism and individual freedom. In fact, liberalism is viewed very negatively (Tham 1995). In 1977 the Swedish parliament proclaimed a drug-free society as the official policy aim. Since that time, the policy has grown more repressive, fueled to a high degree by a moral panic in which people have viewed drugs as posing a major threat to society. The decline of the Swedish welfare state in the 1980s and 1990s created an atmosphere in which drugs could be defined as an "ideal" social problem and singled out as a scapegoat on which other social problems could be blamed (Christie and Bruun 1991). The fight against drugs has become the symbol for the protection of that which is "typically Swedish" (Tham 1995). This specific exorcising function indicates why, since joining the EU, Sweden has been the most vehement opponent of drug liberalization and harm reduction initiatives.
In the Swedish model, prevalence figures, and especially incidence rates, are seen as the prime indicators for policy evaluation. The emphasis is on keeping the incidence rate as low as possible. This explains the apprehension of Swedish policy makers exhibit toward the Dutch model, which regards experimental drug use as not a serious problem. Although drug experimentation among teenagers is certainly discouraged in Holland, it is also seen as an inevitable phenomenon of youth culture. The implication for policy is to steer the inevitable experiments in the right direction by giving information that is credible and not only emphasizing the negative effects of drugs. The clear distinction made in the Netherlands between soft and hard drugs is thought to deter young people from moving on to addictive drugs. In the eyes of the Swedes, this must have resulted from an out-of-control situation, where the authorities simply gave up and adopted laissez-faire attitudes. Ironically, both Swedish and Dutch policy makers are convinced they are on the right track, and that their policies have kept the numbers of drug addicts relatively low. More specifically, the Swedes believe their restrictive policies (particularly those with regard to cannabis) are the basis of their success, while the Dutch think their tolerant cannabis policy accounts in part for the country's lower numbers of hard drug addicts. A more convincing explanation for why the two countries both appear to have relatively low numbers of drug addicts is that they are rich welfare states with good social policies and relatively few people living in the gutter.
--
What position do the drug policies of the Netherlands now occupy within this general European picture? On the one hand, the increased cooperation with other EU countries might make it harder for the Dutch government to maintain its traditional liberal approach, or at least to deviate too far from the center. All EU countries have committed themselves in international treaties to fight drugs (not only the Treaty of the EU, known as the Maastricht Treaty, but also the UN Drug Conventions). On the other hand, in many European countries one sees that on the national level, and especially on the local level, measures are increasingly being implemented that more or less resemble the Dutch policies. Within the European context, the Swedes have now become more of a maverick than the Dutch. All around Europe, approaches to drugs have become more pragmatic and tolerant, a trend that is especially apparent at the local level. Since the EU has instructed member states to work together in their practical efforts on drugs, it will probably be the developments on the local and practical level that will eventually determine future European drug policies.
http://www.cedro-uva.org/lib/boekhout.dutch.html
Cannabis och schizofreni?
"A recent systematic review concluded that cannabis use increases risk of psychotic outcomes independently of confounding and transient intoxication effects. Furthermore, a model of the association between cannabis use and schizophrenia indicated that the incidence and prevalence of schizophrenia would increase from 1990 onwards. The model is based on three factors: a) increased relative risk of psychotic outcomes for frequent cannabis users compared to those who have never used cannabis between 1.8 and 3.1, b) a substantial rise in UK cannabis use from the mid-1970s and c) elevated risk of 20 years from first use of cannabis. This paper investigates whether this has occurred in the UK by examining trends in the annual prevalence and incidence of schizophrenia and psychoses, as measured by diagnosed cases from 1996 to 2005. Retrospective analysis of the General Practice Research Database (GPRD) was conducted for 183 practices in England, Wales, Scotland and Northern Ireland. The study cohort comprised almost 600,000 patients each year, representing approximately 2.3% of the UK population aged 16 to 44. Between 1996 and 2005 the incidence and prevalence of schizophrenia and psychoses were either stable or declining. Explanations other than a genuine stability or decline were considered, but appeared less plausible. In conclusion, this study did not find any evidence of increasing schizophrenia or psychoses in the general population from 1996 to 2005."
http://www.ukcia.org/research/keele_study/Assessing-the-impact-of-cannabis.pdf
Det kan vara intressant att jämföra med andra sjukdomar:
Som synes så har alkoholen skapat långt större hälsopåverkan än cannabis de senaste decennierna. En ökning av cannabis är därför sannolik att minska drogproblemen i samhället om folk skulle byta ut helgens vinglas mot en joint
http://www.ukcia.org/research/keele_study/Assessing-the-impact-of-cannabis.pdf
Det kan vara intressant att jämföra med andra sjukdomar:
Som synes så har alkoholen skapat långt större hälsopåverkan än cannabis de senaste decennierna. En ökning av cannabis är därför sannolik att minska drogproblemen i samhället om folk skulle byta ut helgens vinglas mot en joint
Dagens citat
"I want to do what little I can to make my country truly free [and little it was], to broaden the intellectual horizon of our people, to destroy the prejudices born of ignorance and fear, to do away with blind worship of the ignoble past, with the idea that all the great and good are dead, that the living are totally depraved, that all pleasures are sins, that sighs and groans are alone pleasing, that thought is dangerous, that intellectual courage is a crime, that cowardice is a virtue, that a certain belief is necessary to secure salvation "
Robert Ingersoll
Robert Ingersoll
2011-06-20
Pragmatiska agrument mot drogrepressionen
Det finns flera ingångar till att bli reformförespråkare i drogfrågan. Det finns inte bara principiella liberala argument för kroppslig integritet och andra viktiga principer. Men också pragmatiska argument mot "det narkotikafria samhället"/"kriget mot drogerna" finns det gott om. Helt enkelt att repression inte fungerar oavsett vilket mått man använder, vilket det verkar vara mer och mer statistik som stödjer. Det är ytterst få mätbara siffror som är positiva efter 4 decennier av drogkrig och ofta har dom en avlägsen koppling till dom egentliga drogproblemen med följdkriminalitet, utslagning, överdoser osv som är dom kärnproblem man egentligen vill komma åt. Samtidigt har vi oerhört många personer i fängelse i dom mest repressiva länderna i Skandinavien och USA som följd av en allt mer skärpt lagstiftning. Jag har samlat lite siffror utspridda i olika dokument som jag ska publicera mer av när jag får tummen ur. Men idag så hittade jag en bra bloggpost på Reddit som såväl uppmuntrade till pragmatisk argumentation och lobbyism mot Vita Huset som en sammanställning av vilka resultat som uppnåtts under 40 år av drogkrig.
Här kommer ett urval av statistik och analys av den som finns i posten på reddit:
över 40 år har kriget mot drogerna endast för USAs del kostat över en biljon dollar, vilket motsvarar runt 6 500 000 miljoner kronor. Det som är intressant med denna siffra är att det är osäkert om dom direkta skadorna från drogkonsumtion och missbruk verkligen har minskats med motsvarande mängd under denna tidsperiod. Som "The Global Commission on Drug Policy" slår fast i sin rapport häromveckan har konsumtionen av heroin ökat med nästan 35% (globalt) mellan 98 och 08 och kokain med 27% (globalt) under samma period ger en hänvisning om vilket håll det lutar. För om sex tusen miljarder inte lyckas minska konsumtionen är det osannolikt att pengarna gör nytta i repressiva åtgärder som militär och polis och minska belastningen på vården med lika stor omfattning.
Idag har man nått en sådan effektivitet i dom repressiva åtgärderna att det i USA åker fast en miljon personer om året för narkotikabrott utan våldsinslag hos dom arresterade. majoriteten av dom arresterade är det för ringa innehav eller enskilt bruk av cannabis. 500 000 (20% av totala antalet) sitter i fängelse just nu pga narkotikabrott utan någon koppling till våldsbrott i USA.
För en enskild skattebetalare kostar en enda fånge 30 000usd per år vilket motsvarar dubbla kostanden för skolgång, husrum och boendekostnader för en högskolelev.
Repressionen på drogområdet tillsammans med en allmän straffpopulism i USA har lett till att landet har 743 inlåsta per 100 000 personer, vilket är i särklass högst i världen. Det fria landet verkar helt plötsligt vara ytterst selektivt med friheten. En snabb jämförelse med diktaturen Kina som har 120 fängslade per 100 000 invånare visar att USA har 6 gånger så många fängslade trots demokrati och till stor del på grund av den misslyckade narkotiskastrategin under 4 decennier.
USA har också en inbyggd rasism i kriminalpolitiken, vilket har lett till att det bland svarta män är nästan 5000 per 100 000 invånare som är inlåsta. Latinamerikaner är också överrepresenterade. Detta kan jämföras med Sydafrikas apartheid som hade 851 inlåsta per 100 000 invånare. Svarta är inte i närheten lika överrepresenterade när det kommer till faktiska brott begångna.
Bland svarta manliga ungdomar 25-29 år är siffrorna förskräckande. 12,6% är för nuvarande inlåsta i fängelse (12600 per 100 000) och bland svarta män har det närmast blivit en del av livet att spendera en tid i fängelse. I stället för att gå avsluta ungdomen med högskola så har fängelset förvandlats till en vuxenrit bland svarta män i USA. Detta är den yttersta konsekvensen om man drar en repressiv drogpolitik och straffpopulism till dess yttersta gräns. Givetvis bidrar strukturella problem med rättssäkerheten som jurysystemet att förvärra läget. ytterligare.
Som konsekvens har kriget mot drogerna i sin förlängning blivit ett krig mot unga och minoriteter, men misslyckats med att minska tillgången till droger. 45% av alla amerikaner har provat cannabis till exempel, vilket visar på hur pass mycket drogerna inte har minskat trots tusen miljarder dollar. Drogkriget har också blivit ett krig mot vanliga drogbrukare och medborgare, som bekostas av vanliga medborgare, "för medborgarnas bästa".
Totalt 1,5 miljoner personer arresteras varje år för drogbrott i USA, varav hälften för cannabiskonsumption. Endast 6% av cannabisbrotten är allvarliga brott. Totalt 41 000 resulterade i fällande dom 2002.
70% av USAs befolkning stödjer rikstäckande program för medicinsk cannabis och runt 50% stödjer fullständig legalisering i liknande struktur som alkohol enligt en Gallupundersökning 2010. Samtidigt som den demokratiska legitimitet i såväl stödet för den repressiva linjen som den faktiska efterlevnaden hos medborgarna undergrävs allt mer, så stärks stödet för att kriget har varit ett misslyckande som förstört liven för medborgare i USA och urholkat den gemensamma ekonomin. Detta har skett samtidigt som kartellerna korrumperat USAs grannländer till stora delar och inbördeskrig har sargat länder som Colombia när paramilitära organisationer slåss om tillverkningen och smugglingslederna av kokain och cannabis till USA.
Detta är bara några pragmatiska argument för reform av drogpolitiken. Då har jag inte nämnt principiella argument, som att drogkriget kryper innanför kroppen hos människor och att kriget mot drogerna nödgar resurser och att människor ska straffas för att kriget ska upprätthållas, vilket av naturliga skäl medför stora nackdelar och stigmatiserar gruppen drogbrukare.
Här kommer ett urval av statistik och analys av den som finns i posten på reddit:
över 40 år har kriget mot drogerna endast för USAs del kostat över en biljon dollar, vilket motsvarar runt 6 500 000 miljoner kronor. Det som är intressant med denna siffra är att det är osäkert om dom direkta skadorna från drogkonsumtion och missbruk verkligen har minskats med motsvarande mängd under denna tidsperiod. Som "The Global Commission on Drug Policy" slår fast i sin rapport häromveckan har konsumtionen av heroin ökat med nästan 35% (globalt) mellan 98 och 08 och kokain med 27% (globalt) under samma period ger en hänvisning om vilket håll det lutar. För om sex tusen miljarder inte lyckas minska konsumtionen är det osannolikt att pengarna gör nytta i repressiva åtgärder som militär och polis och minska belastningen på vården med lika stor omfattning.
Idag har man nått en sådan effektivitet i dom repressiva åtgärderna att det i USA åker fast en miljon personer om året för narkotikabrott utan våldsinslag hos dom arresterade. majoriteten av dom arresterade är det för ringa innehav eller enskilt bruk av cannabis. 500 000 (20% av totala antalet) sitter i fängelse just nu pga narkotikabrott utan någon koppling till våldsbrott i USA.
För en enskild skattebetalare kostar en enda fånge 30 000usd per år vilket motsvarar dubbla kostanden för skolgång, husrum och boendekostnader för en högskolelev.
Repressionen på drogområdet tillsammans med en allmän straffpopulism i USA har lett till att landet har 743 inlåsta per 100 000 personer, vilket är i särklass högst i världen. Det fria landet verkar helt plötsligt vara ytterst selektivt med friheten. En snabb jämförelse med diktaturen Kina som har 120 fängslade per 100 000 invånare visar att USA har 6 gånger så många fängslade trots demokrati och till stor del på grund av den misslyckade narkotiskastrategin under 4 decennier.
USA har också en inbyggd rasism i kriminalpolitiken, vilket har lett till att det bland svarta män är nästan 5000 per 100 000 invånare som är inlåsta. Latinamerikaner är också överrepresenterade. Detta kan jämföras med Sydafrikas apartheid som hade 851 inlåsta per 100 000 invånare. Svarta är inte i närheten lika överrepresenterade när det kommer till faktiska brott begångna.
Bland svarta manliga ungdomar 25-29 år är siffrorna förskräckande. 12,6% är för nuvarande inlåsta i fängelse (12600 per 100 000) och bland svarta män har det närmast blivit en del av livet att spendera en tid i fängelse. I stället för att gå avsluta ungdomen med högskola så har fängelset förvandlats till en vuxenrit bland svarta män i USA. Detta är den yttersta konsekvensen om man drar en repressiv drogpolitik och straffpopulism till dess yttersta gräns. Givetvis bidrar strukturella problem med rättssäkerheten som jurysystemet att förvärra läget. ytterligare.
Som konsekvens har kriget mot drogerna i sin förlängning blivit ett krig mot unga och minoriteter, men misslyckats med att minska tillgången till droger. 45% av alla amerikaner har provat cannabis till exempel, vilket visar på hur pass mycket drogerna inte har minskat trots tusen miljarder dollar. Drogkriget har också blivit ett krig mot vanliga drogbrukare och medborgare, som bekostas av vanliga medborgare, "för medborgarnas bästa".
Totalt 1,5 miljoner personer arresteras varje år för drogbrott i USA, varav hälften för cannabiskonsumption. Endast 6% av cannabisbrotten är allvarliga brott. Totalt 41 000 resulterade i fällande dom 2002.
70% av USAs befolkning stödjer rikstäckande program för medicinsk cannabis och runt 50% stödjer fullständig legalisering i liknande struktur som alkohol enligt en Gallupundersökning 2010. Samtidigt som den demokratiska legitimitet i såväl stödet för den repressiva linjen som den faktiska efterlevnaden hos medborgarna undergrävs allt mer, så stärks stödet för att kriget har varit ett misslyckande som förstört liven för medborgare i USA och urholkat den gemensamma ekonomin. Detta har skett samtidigt som kartellerna korrumperat USAs grannländer till stora delar och inbördeskrig har sargat länder som Colombia när paramilitära organisationer slåss om tillverkningen och smugglingslederna av kokain och cannabis till USA.
Detta är bara några pragmatiska argument för reform av drogpolitiken. Då har jag inte nämnt principiella argument, som att drogkriget kryper innanför kroppen hos människor och att kriget mot drogerna nödgar resurser och att människor ska straffas för att kriget ska upprätthållas, vilket av naturliga skäl medför stora nackdelar och stigmatiserar gruppen drogbrukare.
2011-06-18
Liberaldemokraternas hjälte Jimmy Carter?
Liberaldemokraterna har fått ytterligare en allierad som stödjer vår drogpolitik. Den tidigare presidenten i USA, Jimmy Carter ansluter sig till dom som vill avsluta den repressiva drogpolitiken och ersätta den med humanistisk dito. Jimmy Carter är också grundare av Carter Center som jobbar med mänskliga rättigheter och så var han nobelpristagare år 2002.
När repressionen i dess yttersta tillämpning får som konsekvens att fler är i fängelse än i eftergymnasial utbildning (som i Kalifornien år 2010) är det grundläggande problem med politiken som inte kan skyllas över på drogliberaler och andra. Det har stått klart i decennier att politiken skapar större problem än vad drogerna skapade från första början och nu börjar den yttersta makteliten sakta men säkert inse detta tack och lov. Nu gäller det att politiken tar sin bas i mänskliga rättigheter och verkligheten i stället för kassa slogans utan innehåll (Kriget mot drogerna; Narkotikafritt samhälle)
----
Kalifornien misslyckades reformera politiken vid valet 2010. Vad kommer hända framöver i USA?
Till kongress/delstats/presidentvalet 2012 kommer Kalifornen ha nya folkomröstningar och vad jag hörde vid valet 2010 var att lagförslaget till 2012 om Cannabis skulle vara mycket bättre utformat, men jag har inte hört så mycket mer om det sedan dess. Dock har en handfull delstater avkriminaliserat och skapat program för medicinsk cannabis sedan dess och motståndet mot drogreformer avtar stadigt genom hela landet och i delstatsregeringarna. Men en sådan dogm som kriget mot drogerna har varit så är det svårt för enskilda delstatsparlament att driva frågan utan det är upp till medborgarinitiativ runt om i landet. Detta behövs för att komma över den otroligt höga tröskel för 180graders vändning och den rädsla för att visa fel symbolpolitik det innebär med en förändring som håller tillbaka politikerna. Bara genom den föryngringing och trendkurva som sker mellan 2010 och 2012 kommer leda till en förändring i Kalifornien och andra stater med omröstningar om reglering. När fler gymnasielever och högskolestudenter redan har förändrat drogkulturen till att ha sin bas i cannabis och inte i alkohol så är förändringen oundviklig i takt med att folket åldras och nya ungdomar tar till sig denna nya kultur. Politiken kan bara reglera juridiken, men ingen politik i världen kan kontrollera människor på stor skala utan att samhället rubbas allvarligt, som Jimmy Carter nämner i artikeln. Med interet går det inte helller att sprida desinformation längre för att avskräcka. Det är bara att gå in på CANs hemsida för att se hur lite skitsnack som finns där idag, mot vad som fanns för ett par år sedan. För att avskräckas kan man titta på informationen som fortfarande finns kvar i talibanorganisationerna (RNS, Hassela, Narconon mfl)
---
Vilket land kommer att bli först? Kommer det verkligen bli USA eller kan andra västländer hinna före?
Förändringen är som konstateras i rapporten till stora delar låst av avtal inom FN, som måste förändras för att skapa flexibilitet med till exempel individuella länders möjlighet att skapa egen reglering av droger och experimentering av nya tillvägagångssätt. Sverige kan mycket väl hinna före om fokus från olika håll kommer på frågan och vi reformvänner kan banka vettet i dom repressiva integritetshatarna under längre tid. Kanada ligger bra till att driva en förändring och delstater i Tyskland likaså. Rent allmänt finns det många kandidatländer till att vara bland dom första att få bollen rullande och när den väl börjar snurra kommer det nog gå fort, givet att det finns en rörelse som trycker på.
Det är svårt för politiker som i närmare hundra år (om man exkluderar vissa droger som har längre historia) i varierande skala har lärt sig att droger är någonting man ska vara emot per automatik eftersom drogbruk likställs en konstant ekvation med missbruk. Det vi har att visa är delvis att drogbruk och missbruk är oberoende av varandra, vilket Sverige är ett bra exempel på med extremt mycket missbruk och extremt lite bruk och en ratio mellan dom två som är långt över jämförbara länder. Politiker är tyvärr helt insnöade på riskerna så att själva huvudsyftet med berusningen, nämligen att bli glad och berusad kommer i skymundan. Man klarar inte av att se flera olika missbruk och beroenden som har olika grund och flera av dessa orsaker är helt andra än drogen. Missbruk kan ha sin grund i att man blir kär i ruset, visst kan det vara så. En annan möjlighet är att man är fysiskt beroende och inte klarar av abstinensen. Andra orsaker kan vara psykiska problem, dålig uppväxtmiljö, "slump", tillfällig svacka i livet, brist på andra fritidsysselsättnignar och många många fler som i klump kallas psykiskt beroende och som kan triggas till att knyta till många andra beteenden.
Hos mig är det datorberoende som är mitt missbruk och som gör mitt liv svårare. Turligt nog blir man inte utkastad ur samhället som datorberoende som drogberoende blir utsatta för. Inte heller behöver jag tvingas till integritetsintrång och hotas med fängelse för att skrämmas till ett mönsterliv enligt statlig mall. Givetvis är jag medveten om att inte bara tjusningen av drogen (kicken jag får vid datoranvändning) som skapar beroendet, utan min funktionsnedsättning, mitt utanförskap/ensamhet, svackor och många andra faktorer bidrar med sin del att skapa denna dysfunktionella situation jag lever i.
Jag skriver detta som blogginlägg nu när jag kom av mig från ämnet så långt som jag gjorde
---
När repressionen i dess yttersta tillämpning får som konsekvens att fler är i fängelse än i eftergymnasial utbildning (som i Kalifornien år 2010) är det grundläggande problem med politiken som inte kan skyllas över på drogliberaler och andra. Det har stått klart i decennier att politiken skapar större problem än vad drogerna skapade från första början och nu börjar den yttersta makteliten sakta men säkert inse detta tack och lov. Nu gäller det att politiken tar sin bas i mänskliga rättigheter och verkligheten i stället för kassa slogans utan innehåll (Kriget mot drogerna; Narkotikafritt samhälle)
----
Kalifornien misslyckades reformera politiken vid valet 2010. Vad kommer hända framöver i USA?
Till kongress/delstats/presidentvalet 2012 kommer Kalifornen ha nya folkomröstningar och vad jag hörde vid valet 2010 var att lagförslaget till 2012 om Cannabis skulle vara mycket bättre utformat, men jag har inte hört så mycket mer om det sedan dess. Dock har en handfull delstater avkriminaliserat och skapat program för medicinsk cannabis sedan dess och motståndet mot drogreformer avtar stadigt genom hela landet och i delstatsregeringarna. Men en sådan dogm som kriget mot drogerna har varit så är det svårt för enskilda delstatsparlament att driva frågan utan det är upp till medborgarinitiativ runt om i landet. Detta behövs för att komma över den otroligt höga tröskel för 180graders vändning och den rädsla för att visa fel symbolpolitik det innebär med en förändring som håller tillbaka politikerna. Bara genom den föryngringing och trendkurva som sker mellan 2010 och 2012 kommer leda till en förändring i Kalifornien och andra stater med omröstningar om reglering. När fler gymnasielever och högskolestudenter redan har förändrat drogkulturen till att ha sin bas i cannabis och inte i alkohol så är förändringen oundviklig i takt med att folket åldras och nya ungdomar tar till sig denna nya kultur. Politiken kan bara reglera juridiken, men ingen politik i världen kan kontrollera människor på stor skala utan att samhället rubbas allvarligt, som Jimmy Carter nämner i artikeln. Med interet går det inte helller att sprida desinformation längre för att avskräcka. Det är bara att gå in på CANs hemsida för att se hur lite skitsnack som finns där idag, mot vad som fanns för ett par år sedan. För att avskräckas kan man titta på informationen som fortfarande finns kvar i talibanorganisationerna (RNS, Hassela, Narconon mfl)
---
Vilket land kommer att bli först? Kommer det verkligen bli USA eller kan andra västländer hinna före?
Förändringen är som konstateras i rapporten till stora delar låst av avtal inom FN, som måste förändras för att skapa flexibilitet med till exempel individuella länders möjlighet att skapa egen reglering av droger och experimentering av nya tillvägagångssätt. Sverige kan mycket väl hinna före om fokus från olika håll kommer på frågan och vi reformvänner kan banka vettet i dom repressiva integritetshatarna under längre tid. Kanada ligger bra till att driva en förändring och delstater i Tyskland likaså. Rent allmänt finns det många kandidatländer till att vara bland dom första att få bollen rullande och när den väl börjar snurra kommer det nog gå fort, givet att det finns en rörelse som trycker på.
Det är svårt för politiker som i närmare hundra år (om man exkluderar vissa droger som har längre historia) i varierande skala har lärt sig att droger är någonting man ska vara emot per automatik eftersom drogbruk likställs en konstant ekvation med missbruk. Det vi har att visa är delvis att drogbruk och missbruk är oberoende av varandra, vilket Sverige är ett bra exempel på med extremt mycket missbruk och extremt lite bruk och en ratio mellan dom två som är långt över jämförbara länder. Politiker är tyvärr helt insnöade på riskerna så att själva huvudsyftet med berusningen, nämligen att bli glad och berusad kommer i skymundan. Man klarar inte av att se flera olika missbruk och beroenden som har olika grund och flera av dessa orsaker är helt andra än drogen. Missbruk kan ha sin grund i att man blir kär i ruset, visst kan det vara så. En annan möjlighet är att man är fysiskt beroende och inte klarar av abstinensen. Andra orsaker kan vara psykiska problem, dålig uppväxtmiljö, "slump", tillfällig svacka i livet, brist på andra fritidsysselsättnignar och många många fler som i klump kallas psykiskt beroende och som kan triggas till att knyta till många andra beteenden.
Hos mig är det datorberoende som är mitt missbruk och som gör mitt liv svårare. Turligt nog blir man inte utkastad ur samhället som datorberoende som drogberoende blir utsatta för. Inte heller behöver jag tvingas till integritetsintrång och hotas med fängelse för att skrämmas till ett mönsterliv enligt statlig mall. Givetvis är jag medveten om att inte bara tjusningen av drogen (kicken jag får vid datoranvändning) som skapar beroendet, utan min funktionsnedsättning, mitt utanförskap/ensamhet, svackor och många andra faktorer bidrar med sin del att skapa denna dysfunktionella situation jag lever i.
Jag skriver detta som blogginlägg nu när jag kom av mig från ämnet så långt som jag gjorde
---
2011-06-16
Partiledardebatterna
Reinfeldt
http://svtplay.se/v/2454029/svt_forum/partiledardebatt_ii_2011__fredrik_reinfeldt__m_?cb,a1366518,1,f,-1/pb,a1366516,1,f,-1/pl,v,,2454109/sb,k108202,2,f,-1
Det har tidigare idag varit partiledardebatter inför sommarsäsongen. Det har varit bra insatser hittills från flera av partiledarna. Reinfeldt körde på hårt med att försöka verklighetsbeskriva. Juholt håller en liknande stil där han försöker få svar på varför reformer och idéer saknar från regeringsalliansen. Åkesson balanserar på den politiska mitten. Ohly är rött passionerad och har starka känslor till medmänniskor och barn men som vanligt saknas det sakinnehåll.
Juholt
http://svtplay.se/v/2454109/svt_forum/partiledardebatten_ii_2011__hakan_juholt__s_?cb,a1366518,1,f,-1/pb,a1366516,1,f,-1/pl,v,,2454029/sb,k108202,2,f,-1
Det första bottennappet kom med Björklunds replik mot Juholt. Han skämde ut sig helt och var inte förbredd överhuvudtaget och hade knappast ens kött på benen eller medvind i argumentationen i den sakfråga han valde. Åkesson kör på hårt att påminna Juholt och andra påminna om att vi har partipolitik och inte blockpolitik som statskick och därmed ska försöka skapa majoritet i dom frågor man lovat väljarna att driva och som det kan finnas majoritet. Oavsett hur partierna förhåller sig i övriga frågor. Tyvärr så förekommer det för få svar och för många politiska undvikanden när frågor ställs i samtliga debatter. Politiker på toppnivå skulle må bra av att försöka förstå varandra och deras olika bakgrunder och oro för att försöka hitta lösningar på våra gemensamma problem gemensamt i stället för onödiga bråk för att man missförstår varandra.
Juholt och Hägglund börjar prata i samförstånd om ideologi vilket är otroligt skönt som ideolog att höra. Juholt har verkligen vitaliserat svensk inrikesdebatt och jag skiter i om vissa journalister klagar över att dom måste förändra sin rapportering från en ständig hetsjakt efter utspel och förslag till en långsiktig idédebatt. Vad som är bäst för politik- och samhällsdebatt i stort är att man inte fastnar i ett navelskådande och överbudspolitik där förslag kan uppstå hur som helst utan att vi har en samhällsdebatt där problemformuleringarna mer är som levande karaktärer med en egen historia och dynamik. Att gå från en juridifierad till filosoferad samhällsdebatt är vad som behövs och som vi nu kanske börjar se.
Fridolin
http://svtplay.se/v/2454178/svt_forum/partiledardebatt_ii_2011__gustav_fridolin__mp_?cb,a1366518,1,f,-1/pb,a1366516,1,f,-1/pl,v,,2454109/sb,k108202,2,f,-1
Fridolin kör också på en del med att försöka tänka mer principiellt och långsiktigt. Givetvis är det en hel del miljöpolitik. Sakförslag: Järnväg, hållbar teknik, energiomställning. 19.37 kommer det första intressanta i debatten med Fridolin. Han knäcker Björklund som tidigare varit inne på blockpolitiken och MPs vänstervilja. Fridolin tar då fram att Fp fyllde sin valkampanj med språktester och burkaförbud. Han tar också fram Mps gemensamma förslag med sossarna om att man måste ha en fysisk part att förhandla med och inte att arbetsgivaren till 100% är utomlands om denne ska etablera sig i Sverige och ha löntagare i Sverige. Fridolin anser rimligt nog att man ska ha någon att förhandla med för att man enligt den svenska modellen ska kunna sluta avtal på arbetsmarkanden. Bjröklund försöker "guilt by association" och stämpla Mp som främlingsfientliga, trots att det var Mp som pressade regeringen om att erbjuda vård till "illegala" invandrare. Ett krav som Fp alltså INTE ställt för att vara med i regeringen. Passande nog avslutar Fridolin med att konstatera att utlänningar har lagt märke till ett hårdnande klimat i svensk migrationspolitik, men att det inte har varit pga Sd utan pga "klädesplagg och språktest".
Vid 24.00 anmärker Olofsson på att Mp är emot gårdsförsäljningen som i en kritik mot påstådd liberalisering inom Mp. Frågan är varför delar av hennes parti inte är med på tåget (Per Lodenius) i denna fråga som ju är en liberal fråga. Olofsson nämner också apoteken och företagsdrivna skolor. Fridolin svarar om gårdsförsäljningen att den inte får utarma alkoholmonopolet.
Frågan jag ställer mig då är:
Men vad är det som är fel med att utarma alkoholmonopolet? Är monopolet givet på något sätt och inte uppe till debatt? På något sätt verkar det som om många politiker ser en vägg i denna och andra frågor som L vågar gräva djupare i och ifrågasätta. Det går inte ha en massa väggar slumpmässigt utplacerade i samhället och som inte kan justeras eller rivas. I den sociala konstruktion som politiken är måste det finans flexibilitet och ett ständigt ifrågasättande av förutfattade meningar. Än värre är det ju i den närliggande drogdiskussionen om dom narkotikaklassade drogerna där 1977 års deklaration om "Det narkotikafria samhället" har fått råda. Men jag förstår inte hur man i tre ord kan bygga en hel politik och därigenom ha förutfattade meningar om vad det ska sluta. Politiken måste vara förutsättningslös om den ska kallas pragmatisk och även grundvillkoren måste vrida och vändas. Det är ju i grundvillkoren som dom ideologiska skillnaderna ligger och vi skulle så mycket bättre kunna skapa ett gemensamt samhällsbygge om vi på allvar gick ner till djupet och där förskte samtala och förstå varandras invändningar vilket jag tidigare var inne på angående Juholts starka ideologiska grundsyn.
Ett annat strukturellt problem till varför vi inte förmå förstå varandra är vad jag upptäckte nu när jag lyssnar på Fridolin var att jag kunde pausa och låta argumenten sjunka in och analyseras. Tyvärr så är politisk debatt och alltför ofta övrig samhällsdebatt så intensiv att debattörerna inte hinner med utan måste gå på rutin och fördomar, vilket till exempel lyser igenom på personer som Björklund som i stället för att debattera sin verkliga motståndare debatterar sin egna fördom om motståndaren, vilket leder till onödig polarisering och retorik som går till personangrepp i stället för ideologi och sak. Vi borde ha mycket mer soffdebatter där två debattörer kan få fritt spelutrymme i en lugn miljö att göra utvikningar och dricka lite vin i stälelt för alla dessa snabba intevjuder som till största delen består av ytlighet och förberedelser, snarare än improvisation och kreativ utmaning av ideologin. Radio1 har lyckats delvis med att skapa en arena för detta, men lite anarkistisk är den tyvärr i och med inblandningen av lyssnaren. Mitt ständiga exempel på hur man kan debattera intellektuellt i en medialiserad värld är Christopher Hitchens, som nog tyvärr håller på att dö i cancer men fortfarande håller en otroligt hög nivå och lyfter fram smutsen och inte viker ner sig en tum. Han är verkligen debattens Muhammed Ali i denna bemärkelse och debattörer av alla områden har att lära från honom och hans enorma kvickhet som får fram djup i ett kort format och alltid är kreativ och inte repetetiv i onödan. Andra debattörer i hans fält; religionskritik är sällan lika vassa. Dr Dawkins är hyffsad men långt mycket långsammare och mycket mindre kreativ. I Sverige har vi Sturmark som låter som en automatisk maskin som bara har pluggat in alla argument med korvstoppningsmodell tyvärr. Men vi har ju tack och lov andra kritiker, framförallt underbara liberala Dilsa D. Sten som är kreativ och lyssnande samt alltid är redo för att visa hur principerna och strukturerna förhåller sig.
Olofsson fortsätter i alla fall med att på nytt fråga Fridolin om vad som är liberalt med alkoholmonopol och apoteksmonopol samt motståndet mot skolföretag. Här verkar det nästan som om hon har lyssnat in Stureplanscentern, vilekt givetvis är bra om centern kan fortsätta med denna transformering. Jimmy Åkesson går åt andra hållet och kritiserar vänsterförslagen från Mp under valrörelsen och frågar sig om Mp verkligen är ett liberalt mittenparti. Göran Hägglund imponerar stort på mig genom att inte vara polemisk eller försöka ta billiga poäng utan trevligtfrågar sig hur Fridolin tänker sig en utveckling utan tillväxt och hur vi kan frikoppla denna framtid från dom problem som vi vet att en recession innebär. Tyvärr blev Fridolin för snabbt polemisk mot skattesänkningar snarare än att försöka gå ner på djupet i denna fråga.
http://svtplay.se/v/2454029/svt_forum/partiledardebatt_ii_2011__fredrik_reinfeldt__m_?cb,a1366518,1,f,-1/pb,a1366516,1,f,-1/pl,v,,2454109/sb,k108202,2,f,-1
Det har tidigare idag varit partiledardebatter inför sommarsäsongen. Det har varit bra insatser hittills från flera av partiledarna. Reinfeldt körde på hårt med att försöka verklighetsbeskriva. Juholt håller en liknande stil där han försöker få svar på varför reformer och idéer saknar från regeringsalliansen. Åkesson balanserar på den politiska mitten. Ohly är rött passionerad och har starka känslor till medmänniskor och barn men som vanligt saknas det sakinnehåll.
Juholt
http://svtplay.se/v/2454109/svt_forum/partiledardebatten_ii_2011__hakan_juholt__s_?cb,a1366518,1,f,-1/pb,a1366516,1,f,-1/pl,v,,2454029/sb,k108202,2,f,-1
Det första bottennappet kom med Björklunds replik mot Juholt. Han skämde ut sig helt och var inte förbredd överhuvudtaget och hade knappast ens kött på benen eller medvind i argumentationen i den sakfråga han valde. Åkesson kör på hårt att påminna Juholt och andra påminna om att vi har partipolitik och inte blockpolitik som statskick och därmed ska försöka skapa majoritet i dom frågor man lovat väljarna att driva och som det kan finnas majoritet. Oavsett hur partierna förhåller sig i övriga frågor. Tyvärr så förekommer det för få svar och för många politiska undvikanden när frågor ställs i samtliga debatter. Politiker på toppnivå skulle må bra av att försöka förstå varandra och deras olika bakgrunder och oro för att försöka hitta lösningar på våra gemensamma problem gemensamt i stället för onödiga bråk för att man missförstår varandra.
Juholt och Hägglund börjar prata i samförstånd om ideologi vilket är otroligt skönt som ideolog att höra. Juholt har verkligen vitaliserat svensk inrikesdebatt och jag skiter i om vissa journalister klagar över att dom måste förändra sin rapportering från en ständig hetsjakt efter utspel och förslag till en långsiktig idédebatt. Vad som är bäst för politik- och samhällsdebatt i stort är att man inte fastnar i ett navelskådande och överbudspolitik där förslag kan uppstå hur som helst utan att vi har en samhällsdebatt där problemformuleringarna mer är som levande karaktärer med en egen historia och dynamik. Att gå från en juridifierad till filosoferad samhällsdebatt är vad som behövs och som vi nu kanske börjar se.
Fridolin
http://svtplay.se/v/2454178/svt_forum/partiledardebatt_ii_2011__gustav_fridolin__mp_?cb,a1366518,1,f,-1/pb,a1366516,1,f,-1/pl,v,,2454109/sb,k108202,2,f,-1
Fridolin kör också på en del med att försöka tänka mer principiellt och långsiktigt. Givetvis är det en hel del miljöpolitik. Sakförslag: Järnväg, hållbar teknik, energiomställning. 19.37 kommer det första intressanta i debatten med Fridolin. Han knäcker Björklund som tidigare varit inne på blockpolitiken och MPs vänstervilja. Fridolin tar då fram att Fp fyllde sin valkampanj med språktester och burkaförbud. Han tar också fram Mps gemensamma förslag med sossarna om att man måste ha en fysisk part att förhandla med och inte att arbetsgivaren till 100% är utomlands om denne ska etablera sig i Sverige och ha löntagare i Sverige. Fridolin anser rimligt nog att man ska ha någon att förhandla med för att man enligt den svenska modellen ska kunna sluta avtal på arbetsmarkanden. Bjröklund försöker "guilt by association" och stämpla Mp som främlingsfientliga, trots att det var Mp som pressade regeringen om att erbjuda vård till "illegala" invandrare. Ett krav som Fp alltså INTE ställt för att vara med i regeringen. Passande nog avslutar Fridolin med att konstatera att utlänningar har lagt märke till ett hårdnande klimat i svensk migrationspolitik, men att det inte har varit pga Sd utan pga "klädesplagg och språktest".
Vid 24.00 anmärker Olofsson på att Mp är emot gårdsförsäljningen som i en kritik mot påstådd liberalisering inom Mp. Frågan är varför delar av hennes parti inte är med på tåget (Per Lodenius) i denna fråga som ju är en liberal fråga. Olofsson nämner också apoteken och företagsdrivna skolor. Fridolin svarar om gårdsförsäljningen att den inte får utarma alkoholmonopolet.
Frågan jag ställer mig då är:
Men vad är det som är fel med att utarma alkoholmonopolet? Är monopolet givet på något sätt och inte uppe till debatt? På något sätt verkar det som om många politiker ser en vägg i denna och andra frågor som L vågar gräva djupare i och ifrågasätta. Det går inte ha en massa väggar slumpmässigt utplacerade i samhället och som inte kan justeras eller rivas. I den sociala konstruktion som politiken är måste det finans flexibilitet och ett ständigt ifrågasättande av förutfattade meningar. Än värre är det ju i den närliggande drogdiskussionen om dom narkotikaklassade drogerna där 1977 års deklaration om "Det narkotikafria samhället" har fått råda. Men jag förstår inte hur man i tre ord kan bygga en hel politik och därigenom ha förutfattade meningar om vad det ska sluta. Politiken måste vara förutsättningslös om den ska kallas pragmatisk och även grundvillkoren måste vrida och vändas. Det är ju i grundvillkoren som dom ideologiska skillnaderna ligger och vi skulle så mycket bättre kunna skapa ett gemensamt samhällsbygge om vi på allvar gick ner till djupet och där förskte samtala och förstå varandras invändningar vilket jag tidigare var inne på angående Juholts starka ideologiska grundsyn.
Ett annat strukturellt problem till varför vi inte förmå förstå varandra är vad jag upptäckte nu när jag lyssnar på Fridolin var att jag kunde pausa och låta argumenten sjunka in och analyseras. Tyvärr så är politisk debatt och alltför ofta övrig samhällsdebatt så intensiv att debattörerna inte hinner med utan måste gå på rutin och fördomar, vilket till exempel lyser igenom på personer som Björklund som i stället för att debattera sin verkliga motståndare debatterar sin egna fördom om motståndaren, vilket leder till onödig polarisering och retorik som går till personangrepp i stället för ideologi och sak. Vi borde ha mycket mer soffdebatter där två debattörer kan få fritt spelutrymme i en lugn miljö att göra utvikningar och dricka lite vin i stälelt för alla dessa snabba intevjuder som till största delen består av ytlighet och förberedelser, snarare än improvisation och kreativ utmaning av ideologin. Radio1 har lyckats delvis med att skapa en arena för detta, men lite anarkistisk är den tyvärr i och med inblandningen av lyssnaren. Mitt ständiga exempel på hur man kan debattera intellektuellt i en medialiserad värld är Christopher Hitchens, som nog tyvärr håller på att dö i cancer men fortfarande håller en otroligt hög nivå och lyfter fram smutsen och inte viker ner sig en tum. Han är verkligen debattens Muhammed Ali i denna bemärkelse och debattörer av alla områden har att lära från honom och hans enorma kvickhet som får fram djup i ett kort format och alltid är kreativ och inte repetetiv i onödan. Andra debattörer i hans fält; religionskritik är sällan lika vassa. Dr Dawkins är hyffsad men långt mycket långsammare och mycket mindre kreativ. I Sverige har vi Sturmark som låter som en automatisk maskin som bara har pluggat in alla argument med korvstoppningsmodell tyvärr. Men vi har ju tack och lov andra kritiker, framförallt underbara liberala Dilsa D. Sten som är kreativ och lyssnande samt alltid är redo för att visa hur principerna och strukturerna förhåller sig.
Olofsson fortsätter i alla fall med att på nytt fråga Fridolin om vad som är liberalt med alkoholmonopol och apoteksmonopol samt motståndet mot skolföretag. Här verkar det nästan som om hon har lyssnat in Stureplanscentern, vilekt givetvis är bra om centern kan fortsätta med denna transformering. Jimmy Åkesson går åt andra hållet och kritiserar vänsterförslagen från Mp under valrörelsen och frågar sig om Mp verkligen är ett liberalt mittenparti. Göran Hägglund imponerar stort på mig genom att inte vara polemisk eller försöka ta billiga poäng utan trevligtfrågar sig hur Fridolin tänker sig en utveckling utan tillväxt och hur vi kan frikoppla denna framtid från dom problem som vi vet att en recession innebär. Tyvärr blev Fridolin för snabbt polemisk mot skattesänkningar snarare än att försöka gå ner på djupet i denna fråga.
Diskrepans på alkoholmarknaden
Det finns en diskrepans på alkoholmarknaden idag. Detta är orsakat av den statligt styrda alkoholmarknaden i stället för en alkoholmarknad styrd av konsumenten genom sitt aktiva val. Eftersom det är attraktiva varor så kommer perosner spontant vare sig politiken säger det elelr ej att skapa en markand för det och försöka komma undand med det. Jag skulel faktiskt likna dagens situation i Sverige med Finlands och USAs totalförbud men filmat med höghastighetskamera. Det tar sig inte så ofta våldsamma uttryck som i USA. Men med stigande skatt på tobak (planekonomisk och artificiellt högt pris) håller det på att etablera sig en allt starkare och organiserad maffia för smugglingen.
Detta leder till att det blir besvärligt i onödan för vanliga människor att handla denna attraktiva produkt (alkohol) och mycket lite åstadkoms. Människor försöker lösa detta på egen hand på olika sätt. Stockholmarna köper på taxfree, där alkoholen finns tillgänglig på kundernas villkor. Norrlänningarna i glesbygd bränner hemma, för andra källor saknas och ekonomin blir bättre så än de moralistiskt och planekonomiskt styrda priserna på systembolaget är. För en riskbrukare kan denna ventil av kriminalitet men med vettiga priser göra att ekonomin och livet fungerar trots ett beroende. För personer nere i Sydsverige upp till Mellansverige är det privatimport från grannländerna Tyskland och Danmark som dominerar för att skapa ett tryck av verklig marknad trots statens blockeringar. Inte för att Tyskland i sig har en marknad fri från alkoholskatt, men för en svensk som är van med den svenska "marknaden" är priserna och utbudet värt en lång resa eller omständlig smuggling med polaren värt det. På senare tid har även en gråzon av internethandel uppstått där man kan köpa i andra Eu-länder utan att vara fysiskt närvarande eller transportera alkoholen själv. Men det lustiga med Sveriges monopol är att vi endast FFÅR köpa från utländska affärer på nätet. Är affären baserad i Sverige och transporterar med posten kommer alkoholmonopolet och dess företrädare att säga stopp. Alkholsmugglingen (egentligen den av fria människor försöket till att spontant skapa marknadskrafter) är än så länge inte centralt organiserad utan främst skapad av enskilda individers små livsval.
I denna insikt av hur mekanismerna ser ut för flödena av alkoholhandeln börjar jag allt mer förstå att det inte finns någon väg runt den fria marknaden. Den kommer att spontant skapas om makten över marknaden finns hos konsumenterna och är som tydligast för enkla produkter som alkohol och motsvarande. Precis samma grundläggande krafter påverkar vår moral, där vi är goda mot varandra spontant och krafterna påverkar även vår sexualitet där vi kan vara hur repressiva som helst mot minoriterna. Minoriteterna kommer inte att upphöra att existera och kommer försöka hitta vägar att komma runt hindren. Här finns det säkert många fler exempel på hur människor försöker leva fritt oavsett strukturer, men detta är inte ämnet för detta inlägg.
Detta leder till att det blir besvärligt i onödan för vanliga människor att handla denna attraktiva produkt (alkohol) och mycket lite åstadkoms. Människor försöker lösa detta på egen hand på olika sätt. Stockholmarna köper på taxfree, där alkoholen finns tillgänglig på kundernas villkor. Norrlänningarna i glesbygd bränner hemma, för andra källor saknas och ekonomin blir bättre så än de moralistiskt och planekonomiskt styrda priserna på systembolaget är. För en riskbrukare kan denna ventil av kriminalitet men med vettiga priser göra att ekonomin och livet fungerar trots ett beroende. För personer nere i Sydsverige upp till Mellansverige är det privatimport från grannländerna Tyskland och Danmark som dominerar för att skapa ett tryck av verklig marknad trots statens blockeringar. Inte för att Tyskland i sig har en marknad fri från alkoholskatt, men för en svensk som är van med den svenska "marknaden" är priserna och utbudet värt en lång resa eller omständlig smuggling med polaren värt det. På senare tid har även en gråzon av internethandel uppstått där man kan köpa i andra Eu-länder utan att vara fysiskt närvarande eller transportera alkoholen själv. Men det lustiga med Sveriges monopol är att vi endast FFÅR köpa från utländska affärer på nätet. Är affären baserad i Sverige och transporterar med posten kommer alkoholmonopolet och dess företrädare att säga stopp. Alkholsmugglingen (egentligen den av fria människor försöket till att spontant skapa marknadskrafter) är än så länge inte centralt organiserad utan främst skapad av enskilda individers små livsval.
I denna insikt av hur mekanismerna ser ut för flödena av alkoholhandeln börjar jag allt mer förstå att det inte finns någon väg runt den fria marknaden. Den kommer att spontant skapas om makten över marknaden finns hos konsumenterna och är som tydligast för enkla produkter som alkohol och motsvarande. Precis samma grundläggande krafter påverkar vår moral, där vi är goda mot varandra spontant och krafterna påverkar även vår sexualitet där vi kan vara hur repressiva som helst mot minoriterna. Minoriteterna kommer inte att upphöra att existera och kommer försöka hitta vägar att komma runt hindren. Här finns det säkert många fler exempel på hur människor försöker leva fritt oavsett strukturer, men detta är inte ämnet för detta inlägg.
2011-06-15
Gårdsförsäljningen
Det sista jag gjorde igår innan jag lade mig var att jag halkade in på Systembolagets wikipediainlägg: http://sv.wikipedia.org/wiki/Systembolaget
Lägg märke till vänsterkolumnen och systembolagets omsättning. 24MILJARDER för att vara exakt. Moralisterna kan dra sina rövare om att dom måste förmynda för att rädda folkhälsan och stoppa utvecklingen mot europeiskt dryckesmönster som är mer regelbundet men mindre intensivt. Vad dom inte nämner är deras egna maktkåthet och vilja att sprida dimridåer för att behålla så mycket makt som möjligt och 24miljarders butikshandel är då bekvämt som maktkåt planekonom.
Jag blir bara mer och mer bedrövad av den människosyn dagens makthavare har i riksdagen. Mattias Svensson har verkligen rätt i "Glädjedödarna" att det är en evig paternalism mot dom lägre klasserna som förmynderiet har sin rot i. Men den stora demokratiska frågan jag ställer mig är om man ens kan försvara demokratin om man bara använder den politiska makten för att förmynda över medborgarna. Om man inte ens kan lita på människor att ta ansvar för sin egna alkoholkonsumtion, hur kan man någonsin lita på att dom gör ett informerat val i det demokratiska systemet. Är det någonting som oroar mig mer än att många unga sneglar på diktatur så är det att makthavare i riksdagen ständigt gör det genom ständigt antiliberalism.
Motståndet mot frihetsreformer i dom sk "liberala" partierna säger en hel del av behovet av oss liberaldemokrater i den politiska arenan. Till och med Kd skulle sluta vifta med pekpinnen, men när det väl gäller så är det pekpinnar som riktas mot landets vuxna medborgare och fd bondepartiet riktar udden mot sin egen medlemskår. Priset vi får betala är att smugglingen stiger i söder och hembränningen ökar i norr. Nyligen upddagades det att några brännare hade gjort uppemot 40 000liter hembränt i norrland: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/70-infor-ratta-i-stor-spritharva_6242326.svd (hittar inte den längre artikeln)
Några citat: "Den idylliska ”vingården” med egenproducerat vin på den svenska landsbygden skulle i verkligheten ofta riskera att bli östeuropeiskt ägda spritbutiker i Stockholm som hårdlanserar Jeltsinvodka till ungdomar." Någon som känner igen främlingsfientligheten i politiken? (Malmös förbud mot osvensk kryddning) Detta kombinerat med "TÄNK PÅ BAAAARNEN!" (20åringar) och breda känslomässiga beskrivningar och att frihet är ett hot.
Detta hittar jag som första kommentar: "Om vi nu då räknar ut vilken konsumtion som kommer krävas för att man ska sjukskriva sig så kommer alltså en konsumtion av 1,18 cl öl, 0,4 cl vin och 0,1 cl sprit (dvs en liten snaps, en 2:a "häxblandning") leda till en sjukdag..." -Henrik Ekstam
Det känns ju stabilt att vi har riksdagsmän som på allvar tror att 1cl sprit är den avgörande skillnaden för 2,3 miljoner sjukdagar hos män. NOT! Andra faktorer som självkontroll räknas bekvämt bort. Likaså att "sjukdagarna" i allra flesta fall är lördagar och söndagar i så fall. Om dom har kompenserat för detta ska ju beräkningarna räkna med baksmällarna på helgen och kvinnornas andel för att få totalen. Då kommer kanske siffran uppemot 5 miljoner sjukdagar per år, vilket börjar bli absurt. Rapporten som ligger till grund för beräkningarna blev sågade för ett halvår sedan: http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/rads-inte-gardsspriten_5820681.svd
Själv undrar jag hur länge det dröjer tills religionen börjar bekämpas eftersom kyrkan har tillåtelse att servera vin och det utanför systemmonopolet, vilket enligt retoriken urholkar den enda rätta modellen. Att våra grannländer klarar av frihet utan att samhällena kollapser verkar inte bekomma moralisterna. Ni har väl inte glömt tidigare artikel av "liberalen" Westerholm? http://www.newsmill.se/artikel/2011/05/29/l-dvinet-kn-cker-medel-lders-kvinnor
Men det jag hatar mest med artikeln är att den går från ämnet och inte skäms för det. Den pratar om farorna med alkohol snarare än om gårdsförsäljningen i sig.
Lägg märke till vänsterkolumnen och systembolagets omsättning. 24MILJARDER för att vara exakt. Moralisterna kan dra sina rövare om att dom måste förmynda för att rädda folkhälsan och stoppa utvecklingen mot europeiskt dryckesmönster som är mer regelbundet men mindre intensivt. Vad dom inte nämner är deras egna maktkåthet och vilja att sprida dimridåer för att behålla så mycket makt som möjligt och 24miljarders butikshandel är då bekvämt som maktkåt planekonom.
Jag blir bara mer och mer bedrövad av den människosyn dagens makthavare har i riksdagen. Mattias Svensson har verkligen rätt i "Glädjedödarna" att det är en evig paternalism mot dom lägre klasserna som förmynderiet har sin rot i. Men den stora demokratiska frågan jag ställer mig är om man ens kan försvara demokratin om man bara använder den politiska makten för att förmynda över medborgarna. Om man inte ens kan lita på människor att ta ansvar för sin egna alkoholkonsumtion, hur kan man någonsin lita på att dom gör ett informerat val i det demokratiska systemet. Är det någonting som oroar mig mer än att många unga sneglar på diktatur så är det att makthavare i riksdagen ständigt gör det genom ständigt antiliberalism.
Motståndet mot frihetsreformer i dom sk "liberala" partierna säger en hel del av behovet av oss liberaldemokrater i den politiska arenan. Till och med Kd skulle sluta vifta med pekpinnen, men när det väl gäller så är det pekpinnar som riktas mot landets vuxna medborgare och fd bondepartiet riktar udden mot sin egen medlemskår. Priset vi får betala är att smugglingen stiger i söder och hembränningen ökar i norr. Nyligen upddagades det att några brännare hade gjort uppemot 40 000liter hembränt i norrland: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/70-infor-ratta-i-stor-spritharva_6242326.svd (hittar inte den längre artikeln)
Några citat: "Den idylliska ”vingården” med egenproducerat vin på den svenska landsbygden skulle i verkligheten ofta riskera att bli östeuropeiskt ägda spritbutiker i Stockholm som hårdlanserar Jeltsinvodka till ungdomar." Någon som känner igen främlingsfientligheten i politiken? (Malmös förbud mot osvensk kryddning) Detta kombinerat med "TÄNK PÅ BAAAARNEN!" (20åringar) och breda känslomässiga beskrivningar och att frihet är ett hot.
Detta hittar jag som första kommentar: "Om vi nu då räknar ut vilken konsumtion som kommer krävas för att man ska sjukskriva sig så kommer alltså en konsumtion av 1,18 cl öl, 0,4 cl vin och 0,1 cl sprit (dvs en liten snaps, en 2:a "häxblandning") leda till en sjukdag..." -Henrik Ekstam
Det känns ju stabilt att vi har riksdagsmän som på allvar tror att 1cl sprit är den avgörande skillnaden för 2,3 miljoner sjukdagar hos män. NOT! Andra faktorer som självkontroll räknas bekvämt bort. Likaså att "sjukdagarna" i allra flesta fall är lördagar och söndagar i så fall. Om dom har kompenserat för detta ska ju beräkningarna räkna med baksmällarna på helgen och kvinnornas andel för att få totalen. Då kommer kanske siffran uppemot 5 miljoner sjukdagar per år, vilket börjar bli absurt. Rapporten som ligger till grund för beräkningarna blev sågade för ett halvår sedan: http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/rads-inte-gardsspriten_5820681.svd
Själv undrar jag hur länge det dröjer tills religionen börjar bekämpas eftersom kyrkan har tillåtelse att servera vin och det utanför systemmonopolet, vilket enligt retoriken urholkar den enda rätta modellen. Att våra grannländer klarar av frihet utan att samhällena kollapser verkar inte bekomma moralisterna. Ni har väl inte glömt tidigare artikel av "liberalen" Westerholm? http://www.newsmill.se/artikel/2011/05/29/l-dvinet-kn-cker-medel-lders-kvinnor
Men det jag hatar mest med artikeln är att den går från ämnet och inte skäms för det. Den pratar om farorna med alkohol snarare än om gårdsförsäljningen i sig.
2011-06-11
Best of SvD
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/fler-missbrukare-med-legalisering-av-narkotika_6233888.svd
Kommentarer:
"Det är mycket tråkigt att debatten återigen handlar om cannabis vara eller icke vara. Och detta baserat på huruvida det är skadligt nog för att kunna motivera dess illegala status. Detta är inte intressant alls.
Det som borde diskuteras rörande alla droger är vad konsekvenserna av förbuden blir. Finns det något som har blivit bättre av "war on drugs" och tillhörande lagstiftningar i världen? Vad blev konsekvenserna?
Ni som sitter och tycker att ingen ska knarka har inte fel, men den politik ni förespråkar får enorma negativa konsekvenser och folk knarkar för fulla muggar ändå.
Betänk att ni med eran politik har sponsrat ett inbördeskrig i Colombia i snart 40 år, tänk på de tusentals som årligen slaktas i Mexico, fundera över hur de galna islamisterna har råd med sin terror. Vad lever mc-gängen i Sverige på? Varför mördas folk i Malmö och Göteborg på öppen gata med jämna mellanrum?
Tänk på det och jämför det sedan med andra drogbrancher. Hur många har dött i kampen mellan Carlsberg och Hienecken, hur många har mördats i kampen mellan Pfizer och Astra?
Lagarna har skapat flera krig och livnär den organiserade brottsligheten och ni oroar över småsaker. Det finns ingen brist på knark och har aldrig funnits, så kom inte med sådana idiotiska påståenden. Hårda lagar och straff fungerar inte, skärp till er och inse att folk alltid kommer att knarka och sluta låtsas som att det skulle gå att stoppa.
En av världens största industrier ligger i händerna på kriminella och terrorister och det är enbart lagarnas fel. Denna marknad behöver tas över av seriösa aktörer, att sitta och önsketänka att marknaden ska försvinna är naivt och leder ingenstans." -Viktigagrejer
----------------------------------------------------------------------------
"Jörgen Svidén, betänk följande scenario. Du kan framställa en produkt i.ett u-land för ett par kronor per kilo. Om du skickar denna produkt till exempelvis Sverige så kan du sälja den för 1 000 000 kronor per kilo. Detta är en vinstmarginal som saknar motstycke, det finns inget som ens kommer i närheten. Och därför är dina åsikter totalt meningslösa. Det går inte att hindra, förbudet är totalt meningslöst. Trots nästan 40 år och otaliga miljarder inpumpade i "war on drugs" så finns det ingen brist på knark någonstans i hela världen. Inse att det inte går att vinna och att dina åsikter har förlorat." -Viktigagrejer
----------------------------------------------------------------------------
"Insanity: doing the same thing over and over again and expecting different results." -johdi
----------------------------------------------------------------------------
"Bra skrivet Jonathan. Vore trevligt att läsa något med en mer saklig/vetenskaplig approach även om kraven på en debattartikel kanske inte är så höga (?).
"Obama vill inte legalisera.... ah, well DÅ måste det ju vara fel"
Och f.ö angående detta påstående, citerar:
"... vem tror på allvar att de som
i dag delvis livnär sig på narkotika, det vill säga den organiserade
brottsligheten, därmed skulle förvandlas till laglydiga, skattebetalande
och socialt anpassade medborgare? Inkomstkällorna för dessa grupper är
outtömliga; vapen- eller människohandel, beskyddarverksamhet och
fortsatt narkotikasmuggling är bara några av exempel på verksamheter som
är lukrativa. "
Är så basic matte att det framstår som patetiskt att ta upp den undre värdens alternativa inkomstkällor som motargument. En kurs i nationalekonomi skulle vara på sin plats. Mindre total lönsamhet/efterfrågan/total omsättning medför att färre individer sysselsätter sig med detta.
Har själv inte tagit en säker ställning i helhetsfrågan men efter att ha läst detta dravel blir jag inte mindre liberal. Har Jörgen någon egen erfarenhet av av detta? Har han sett skiten close up? Om inte tipsar jag om en studieresa till t.ex. Centralamerika/Mexico. Kanske öppnar ögonen för den världen, megaindustrin och det krig som pågår.
Tror Jörgen att alla i världen som på något sätt livnär sig på drogindustrin är tungt krimella människor som ändå hade blivit kriminella och/eller ägnat sig åt organiserad brottslighet?
Har själv bott i centralamerika och träffat flera som har kokain som födokanal (t.ex. köp, "cutta", sälj). Ingen av dessa var tungt kriminella druglords direkt. Mest opportunister i fattiga länder som lockas av lönsamheten.
Nu handlade väl denna artikel främst om cannabis(?) men så stor är knappast skillnaden. Producera, transportera, sälj. Kapas efterfrågan på illegala substanser försvinner många aktörer och det finns inget som säger att efterfrågan på de alternativa tjänsterna/produkterna (människohandel, vapen etc. etc) kommer att öka på grund av detta." -John Lundqvist
----------------------------------------------------------------------------
"Och droger kan vi inte trolla bort så då återstår två alternativ. 1: Förbjud narkotika och skilj agnarna från vetet, det ska vara svårt att knarka och alla som inte följer statens rekommendationer blint ska straffas
2: tillåt alla droger och jobba istället med att minska skadorna. T ex så är det ju många fler som inte får sina liv sönderslagna av fängelsedommar och liknande." -David Hansson
----------------------------------------------------------------------------
"De drogrelaterade problemen orsakas av det stora illegala bruket i USA. Legal cannabis i Mexiko kommer inte påverka problemen nämnvärt. Däremot om amerikanska bönder legalt kunde konkurera med den importerade marijuanan, så skulle insmugglingen direkt bli olönsam och rycka undan finansieringen för de mexikanska kartellerna." -Herr_Hur
----------------------------------------------------------------------------
""Barack Obama, Vladimir Putin, Hu Jintao, David Cameron, Angela Merkel, Nicolas Sarkozy och Fredrik Reinfeldt"
Dom är så fantastiska att deras åsikt väger tyngre en resonemang och individuell frihet. Vilket dravel...
"Alla kan naturligtvis ha fel, men att i princip samtliga av världens ledare skulle vara antingen okunniga, ignoranta, dumma eller elaka är inte särskilt sannolikt"
Är inte särskilt sannolikt? På vilken planet då? Om du hittar 20 st statschefer, presidenter, premiärministrar eller kejsare som stått på folkets sida, inte gjort rejäla tabbar(typ folkmördat halva befolkningen) eller visat sig vara korrupta av 200 länders alla ledare genom historien så ska jag baka en chokladkaka åt dig... med special ingredients! Jag är så trött på rädda, okunniga förbudsivrare som dig.
"Bara inom EU dör en person av en överdos varje timme, 3000 drabbas av narkotikarelaterad hiv, omkring 12 miljoner människor tar eller har tagit heroin. Drygt 5 procent, eller 30 miljoner människor, använde cannabis någon gång det senaste året."
Och vad vill du säga med det här då? Undrar hur många av dom, som just nu dör av en överdos, har alkohol i blodet? Det bryr inte våra kära moralister sig om. Oj, menar du allvar, bara en av tjugo har rökt cannabis det senaste året? Inte mer? Av dom jag träffat har snarare en av tjugo inte rökt cannabis senaste året.
"Ett huvudargument för legaliseringsrörelsen är att få bort kriminaliteten. Visst skulle en legalisering temporärt ta bort inkomster från den organiserade brottsligheten, men vem tror på allvar att de som i dag delvis livnär sig på narkotika, det vill säga den organiserade brottsligheten, därmed skulle förvandlas till laglydiga, skattebetalande och socialt anpassade medborgare? Inkomstkällorna för dessa grupper är outtömliga; vapen- eller människohandel, beskyddarverksamhet och fortsatt narkotikasmuggling är bara några av exempel på verksamheter som är lukrativa."
Alltså, allt den här jeppen skriver är helt taget ur luften. Hur kan en person som ligger på ett dagisbarns nivå få komma till tals? Att ta den troligtvis största inkomsten(det finns garanterat ingen vattentät undersökning gjord där) från organiserad brottslighet är inte ett steg i rätt riktning? Menar den här muppen att då ersätts droger med människor? Ja men självklart är det så Jörgen Svidén att alla dom som idag köper droger för personligt bruk kommer gå till ryska maffian och ha sex med förslavade , sövda barn från Tjetjenien.
Jag orkar inte läsa mer av det här jävla svamlandet. Jag är helt ställd. Hur kan vi låta den här typen av fanatisk idioti komma till tals? Jag är väldigt bekymrad för Sveriges framtid." -DrTestosteron
----------------------------------------------------------------------------
"SVIDÉN skriver att en dör varje timme av överdos i EU dvs ca: 8800 per år.
Alkohol dödar närmare 200 000 personer i EU varje år och rökning 650 000, ska dessa droger förbjudas?
Ingen kan väl påstå att droger är ofarliga, men det finns illegala droger som är bättre (mindre skadliga) än den tillåtna (alkohol).
Ecstasy t.ex är, ur en hälsoaspekt, en mycket bättre partydrog än alkohol. Ecstasy är mindre skadlig (inte ofarlig) och EJ fysiskt beroendeframkallande. Dessutom blir man knappast våldsam av den.
Jag säger inte att alla droger ska tillåtas men det är hyckleri att förbjuda mindre farliga/skadliga droger än tobak/alkohol, med argumentet att de är farliga och skadliga!" -Fredos
----------------------------------------------------------------------------
"Det är fysiskt omöjligt av överdosera på cannabis. Om du inte lyckas röka 20 000 - 40 000 spliffar i följd på en kvart. Vi pratar alltså om 20 marijuanacigaretter i sekunden." -Herr_Hur
----------------------------------------------------------------------------
"Du har rätt. Det kallas i USA i alla fall the paradox of drug control policy. Vid legalisering går antalet användare upp, däremot går "harms per unit used" ned, dvs. farorna och riskerna minskar. Med illegalt narkotikabruk kommer flera faror både för den enskilda brukaren och för samhället i stort. Det är därför det är en avvägning av vilken väg man vill välja när man (läs staten) utvecklar en drug control policy. Staten kan legalisera viss narkotika, de kan försöka minska farorna med användandet av droger (harm reduction) och olika boarder control policies (se t ex Usa-Mexico)." -Ronja Carlsson
----------------------------------------------------------------------------
"Jag är övertygad om att många skulle föredra de många praktiska fördelar en legalisering innebär. Gratis heroin och kanyler som delas ut på sjukhus leder till minskad smittspridning, minskad prostitution och givetvis en minskning av stölder eftersom den heroinsjuke slipper stjäla ihop till sitt missbruk. Dessutom vem eller vilka kan tjäna pengar på Heroinsmuggling om det delades ut gratis på sjukhus?" -Johan68
----------------------------------------------------------------------------
""Barack Obama, Vladimir Putin, Hu Jintao, David Cameron, Angela Merkel, Nicolas Sarkozy och Fredrik Reinfeldt, för att nämna några, ställer sig bakom FN:s konventioner och ett fortsatt förbud mot legalisering."
Låt oss se på resonemanget.
Cannabis är närmast lagligt för eget bruk i Frankrike, England, Tyskland och USA och diskussioner om nya lagar förs på en kontinuerlig basis. Senast folkomröstning om legalisering i Kalifornien. Glömde du nämna att amerikanska staten odlar själv "knark" och delar ut det genom sjukvården?
Att mena att dessa världsledare delar den svenska demoniseringen av samtliga narkotiska preparat och stödjer en nolltolerans är att ljuga läsarna rätt upp i ansiktet." -Atte Mattila
----------------------------------------------------------------------------
"Påminner om ett lamt skolarbete av någon med alldeles för lite engagemang. En soppa av lösryckta påståenden utan några belägg.
Förhoppningsvis är alla opponerande lika lama i sina motargument, för då är det bara en tidsfråga innan lagen om legalisering hittar rätt och man kan börja gå in i direkt närkamp med droger istället för att passivt sitta på läktaren och titta på och hoppas på att domaren löser allt genom att ge tillräckligt många rött kort." -FingerLickinGood
----------------------------------------------------------------------------
"Vinsten för samhället med legalisering av cannabis är skatteintäkter, färre som går in i missbruk av andra droger (eftersom de inte längre behöver stöta på dessa då man köper cannabis på annan plats), bättre kontroll av drogen (syntetiska statliga varianter), brukarkontroll (statistik över sålda varor), fler poliser över att jobba med annat, färre fängelsekunder, minskade intäkter generellt till den organiserade brottsligheten (vilket i sin tur leder till minskade brott generellt då brottslighet på hög nivå faktiskt kostar pengar och den omdirigerade brottsligheten är lättare att kontrollera då man nu har utökade resurser) samt ett stramare och enklare system för att komma åt hårdare droger.
Väg dessa vinster mot nackdelen att vi får ytterligare en legal drog i samhället. Som redan brukas." -gurka300
----------------------------------------------------------------------------
"Om narkotika legaliseras bör väl med all logik narkotikabrottsligheten minska till 0 procent?" -Mattias
----------------------------------------------------------------------------
"Narkotika i producentledet kostar nästan ingenting. Låt sjukhusen ge narkotika till alla narkomaner, de som kan räddas får en bättre chans, de som är hopplöst förlorade får kanske ett värdigare liv.
Kostnaden sparas in många gånger om genom mindre antal brott. Finns det någon statistik på hur många brott som är narkotika relaterade ? Jag skulle gissa uppemot 70 % om man räknar alla inbrott i hus och bilar och alla andra stölder som görs för att skaffa pengar till knark. De som inga pengar har till knark (de flesta) måste stjäla DAGLIGEN och sälja sig själv för att få ihop till missbruket.
Upphör förtjänsten för säljarna och langarna slutar de eftersom de inte får några kunder längre.
Att ett antal hälare blir utan inkomster får vi stå ut med." -FBBF
----------------------------------------------------------------------------
"Egentligen en ganska underbar logik: legalisering skapar fler missbrukare. Tobak har varit legaliserat sedan det introducerades i västvärlden. Ingen kan påstå att antalet rökare ökat de senaste åren. Jag röker inte och hyser ingen åstundan att börja så varför skulle jag plötsligt känna ett behov av narkotika bara för att det var legalt ? Tänk istället hur många t.ex. mexikaner som fortfarande hade varit vid liv om knarkbaronerna blev arbetslösa." -Mulligan
----------------------------------------------------------------------------
"Ja, tänk om Martin Luther King och Rosa Parks bara följt reglementet och överlämnat de svartas rätt i samhället till politikerna och förbudsivrarna. Då hade dom haft det så mycket bättre idag." -DrTestosteron
----------------------------------------------------------------------------
Kommentarer:
"Det är mycket tråkigt att debatten återigen handlar om cannabis vara eller icke vara. Och detta baserat på huruvida det är skadligt nog för att kunna motivera dess illegala status. Detta är inte intressant alls.
Det som borde diskuteras rörande alla droger är vad konsekvenserna av förbuden blir. Finns det något som har blivit bättre av "war on drugs" och tillhörande lagstiftningar i världen? Vad blev konsekvenserna?
Ni som sitter och tycker att ingen ska knarka har inte fel, men den politik ni förespråkar får enorma negativa konsekvenser och folk knarkar för fulla muggar ändå.
Betänk att ni med eran politik har sponsrat ett inbördeskrig i Colombia i snart 40 år, tänk på de tusentals som årligen slaktas i Mexico, fundera över hur de galna islamisterna har råd med sin terror. Vad lever mc-gängen i Sverige på? Varför mördas folk i Malmö och Göteborg på öppen gata med jämna mellanrum?
Tänk på det och jämför det sedan med andra drogbrancher. Hur många har dött i kampen mellan Carlsberg och Hienecken, hur många har mördats i kampen mellan Pfizer och Astra?
Lagarna har skapat flera krig och livnär den organiserade brottsligheten och ni oroar över småsaker. Det finns ingen brist på knark och har aldrig funnits, så kom inte med sådana idiotiska påståenden. Hårda lagar och straff fungerar inte, skärp till er och inse att folk alltid kommer att knarka och sluta låtsas som att det skulle gå att stoppa.
En av världens största industrier ligger i händerna på kriminella och terrorister och det är enbart lagarnas fel. Denna marknad behöver tas över av seriösa aktörer, att sitta och önsketänka att marknaden ska försvinna är naivt och leder ingenstans." -Viktigagrejer
----------------------------------------------------------------------------
"Jörgen Svidén, betänk följande scenario. Du kan framställa en produkt i.ett u-land för ett par kronor per kilo. Om du skickar denna produkt till exempelvis Sverige så kan du sälja den för 1 000 000 kronor per kilo. Detta är en vinstmarginal som saknar motstycke, det finns inget som ens kommer i närheten. Och därför är dina åsikter totalt meningslösa. Det går inte att hindra, förbudet är totalt meningslöst. Trots nästan 40 år och otaliga miljarder inpumpade i "war on drugs" så finns det ingen brist på knark någonstans i hela världen. Inse att det inte går att vinna och att dina åsikter har förlorat." -Viktigagrejer
----------------------------------------------------------------------------
"Insanity: doing the same thing over and over again and expecting different results." -johdi
----------------------------------------------------------------------------
"Bra skrivet Jonathan. Vore trevligt att läsa något med en mer saklig/vetenskaplig approach även om kraven på en debattartikel kanske inte är så höga (?).
"Obama vill inte legalisera.... ah, well DÅ måste det ju vara fel"
Och f.ö angående detta påstående, citerar:
"... vem tror på allvar att de som
i dag delvis livnär sig på narkotika, det vill säga den organiserade
brottsligheten, därmed skulle förvandlas till laglydiga, skattebetalande
och socialt anpassade medborgare? Inkomstkällorna för dessa grupper är
outtömliga; vapen- eller människohandel, beskyddarverksamhet och
fortsatt narkotikasmuggling är bara några av exempel på verksamheter som
är lukrativa. "
Är så basic matte att det framstår som patetiskt att ta upp den undre värdens alternativa inkomstkällor som motargument. En kurs i nationalekonomi skulle vara på sin plats. Mindre total lönsamhet/efterfrågan/total omsättning medför att färre individer sysselsätter sig med detta.
Har själv inte tagit en säker ställning i helhetsfrågan men efter att ha läst detta dravel blir jag inte mindre liberal. Har Jörgen någon egen erfarenhet av av detta? Har han sett skiten close up? Om inte tipsar jag om en studieresa till t.ex. Centralamerika/Mexico. Kanske öppnar ögonen för den världen, megaindustrin och det krig som pågår.
Tror Jörgen att alla i världen som på något sätt livnär sig på drogindustrin är tungt krimella människor som ändå hade blivit kriminella och/eller ägnat sig åt organiserad brottslighet?
Har själv bott i centralamerika och träffat flera som har kokain som födokanal (t.ex. köp, "cutta", sälj). Ingen av dessa var tungt kriminella druglords direkt. Mest opportunister i fattiga länder som lockas av lönsamheten.
Nu handlade väl denna artikel främst om cannabis(?) men så stor är knappast skillnaden. Producera, transportera, sälj. Kapas efterfrågan på illegala substanser försvinner många aktörer och det finns inget som säger att efterfrågan på de alternativa tjänsterna/produkterna (människohandel, vapen etc. etc) kommer att öka på grund av detta." -John Lundqvist
----------------------------------------------------------------------------
"Och droger kan vi inte trolla bort så då återstår två alternativ. 1: Förbjud narkotika och skilj agnarna från vetet, det ska vara svårt att knarka och alla som inte följer statens rekommendationer blint ska straffas
2: tillåt alla droger och jobba istället med att minska skadorna. T ex så är det ju många fler som inte får sina liv sönderslagna av fängelsedommar och liknande." -David Hansson
----------------------------------------------------------------------------
"De drogrelaterade problemen orsakas av det stora illegala bruket i USA. Legal cannabis i Mexiko kommer inte påverka problemen nämnvärt. Däremot om amerikanska bönder legalt kunde konkurera med den importerade marijuanan, så skulle insmugglingen direkt bli olönsam och rycka undan finansieringen för de mexikanska kartellerna." -Herr_Hur
----------------------------------------------------------------------------
""Barack Obama, Vladimir Putin, Hu Jintao, David Cameron, Angela Merkel, Nicolas Sarkozy och Fredrik Reinfeldt"
Dom är så fantastiska att deras åsikt väger tyngre en resonemang och individuell frihet. Vilket dravel...
"Alla kan naturligtvis ha fel, men att i princip samtliga av världens ledare skulle vara antingen okunniga, ignoranta, dumma eller elaka är inte särskilt sannolikt"
Är inte särskilt sannolikt? På vilken planet då? Om du hittar 20 st statschefer, presidenter, premiärministrar eller kejsare som stått på folkets sida, inte gjort rejäla tabbar(typ folkmördat halva befolkningen) eller visat sig vara korrupta av 200 länders alla ledare genom historien så ska jag baka en chokladkaka åt dig... med special ingredients! Jag är så trött på rädda, okunniga förbudsivrare som dig.
"Bara inom EU dör en person av en överdos varje timme, 3000 drabbas av narkotikarelaterad hiv, omkring 12 miljoner människor tar eller har tagit heroin. Drygt 5 procent, eller 30 miljoner människor, använde cannabis någon gång det senaste året."
Och vad vill du säga med det här då? Undrar hur många av dom, som just nu dör av en överdos, har alkohol i blodet? Det bryr inte våra kära moralister sig om. Oj, menar du allvar, bara en av tjugo har rökt cannabis det senaste året? Inte mer? Av dom jag träffat har snarare en av tjugo inte rökt cannabis senaste året.
"Ett huvudargument för legaliseringsrörelsen är att få bort kriminaliteten. Visst skulle en legalisering temporärt ta bort inkomster från den organiserade brottsligheten, men vem tror på allvar att de som i dag delvis livnär sig på narkotika, det vill säga den organiserade brottsligheten, därmed skulle förvandlas till laglydiga, skattebetalande och socialt anpassade medborgare? Inkomstkällorna för dessa grupper är outtömliga; vapen- eller människohandel, beskyddarverksamhet och fortsatt narkotikasmuggling är bara några av exempel på verksamheter som är lukrativa."
Alltså, allt den här jeppen skriver är helt taget ur luften. Hur kan en person som ligger på ett dagisbarns nivå få komma till tals? Att ta den troligtvis största inkomsten(det finns garanterat ingen vattentät undersökning gjord där) från organiserad brottslighet är inte ett steg i rätt riktning? Menar den här muppen att då ersätts droger med människor? Ja men självklart är det så Jörgen Svidén att alla dom som idag köper droger för personligt bruk kommer gå till ryska maffian och ha sex med förslavade , sövda barn från Tjetjenien.
Jag orkar inte läsa mer av det här jävla svamlandet. Jag är helt ställd. Hur kan vi låta den här typen av fanatisk idioti komma till tals? Jag är väldigt bekymrad för Sveriges framtid." -DrTestosteron
----------------------------------------------------------------------------
"SVIDÉN skriver att en dör varje timme av överdos i EU dvs ca: 8800 per år.
Alkohol dödar närmare 200 000 personer i EU varje år och rökning 650 000, ska dessa droger förbjudas?
Ingen kan väl påstå att droger är ofarliga, men det finns illegala droger som är bättre (mindre skadliga) än den tillåtna (alkohol).
Ecstasy t.ex är, ur en hälsoaspekt, en mycket bättre partydrog än alkohol. Ecstasy är mindre skadlig (inte ofarlig) och EJ fysiskt beroendeframkallande. Dessutom blir man knappast våldsam av den.
Jag säger inte att alla droger ska tillåtas men det är hyckleri att förbjuda mindre farliga/skadliga droger än tobak/alkohol, med argumentet att de är farliga och skadliga!" -Fredos
----------------------------------------------------------------------------
"Det är fysiskt omöjligt av överdosera på cannabis. Om du inte lyckas röka 20 000 - 40 000 spliffar i följd på en kvart. Vi pratar alltså om 20 marijuanacigaretter i sekunden." -Herr_Hur
----------------------------------------------------------------------------
"Du har rätt. Det kallas i USA i alla fall the paradox of drug control policy. Vid legalisering går antalet användare upp, däremot går "harms per unit used" ned, dvs. farorna och riskerna minskar. Med illegalt narkotikabruk kommer flera faror både för den enskilda brukaren och för samhället i stort. Det är därför det är en avvägning av vilken väg man vill välja när man (läs staten) utvecklar en drug control policy. Staten kan legalisera viss narkotika, de kan försöka minska farorna med användandet av droger (harm reduction) och olika boarder control policies (se t ex Usa-Mexico)." -Ronja Carlsson
----------------------------------------------------------------------------
"Jag är övertygad om att många skulle föredra de många praktiska fördelar en legalisering innebär. Gratis heroin och kanyler som delas ut på sjukhus leder till minskad smittspridning, minskad prostitution och givetvis en minskning av stölder eftersom den heroinsjuke slipper stjäla ihop till sitt missbruk. Dessutom vem eller vilka kan tjäna pengar på Heroinsmuggling om det delades ut gratis på sjukhus?" -Johan68
----------------------------------------------------------------------------
""Barack Obama, Vladimir Putin, Hu Jintao, David Cameron, Angela Merkel, Nicolas Sarkozy och Fredrik Reinfeldt, för att nämna några, ställer sig bakom FN:s konventioner och ett fortsatt förbud mot legalisering."
Låt oss se på resonemanget.
Cannabis är närmast lagligt för eget bruk i Frankrike, England, Tyskland och USA och diskussioner om nya lagar förs på en kontinuerlig basis. Senast folkomröstning om legalisering i Kalifornien. Glömde du nämna att amerikanska staten odlar själv "knark" och delar ut det genom sjukvården?
Att mena att dessa världsledare delar den svenska demoniseringen av samtliga narkotiska preparat och stödjer en nolltolerans är att ljuga läsarna rätt upp i ansiktet." -Atte Mattila
----------------------------------------------------------------------------
"Påminner om ett lamt skolarbete av någon med alldeles för lite engagemang. En soppa av lösryckta påståenden utan några belägg.
Förhoppningsvis är alla opponerande lika lama i sina motargument, för då är det bara en tidsfråga innan lagen om legalisering hittar rätt och man kan börja gå in i direkt närkamp med droger istället för att passivt sitta på läktaren och titta på och hoppas på att domaren löser allt genom att ge tillräckligt många rött kort." -FingerLickinGood
----------------------------------------------------------------------------
"Vinsten för samhället med legalisering av cannabis är skatteintäkter, färre som går in i missbruk av andra droger (eftersom de inte längre behöver stöta på dessa då man köper cannabis på annan plats), bättre kontroll av drogen (syntetiska statliga varianter), brukarkontroll (statistik över sålda varor), fler poliser över att jobba med annat, färre fängelsekunder, minskade intäkter generellt till den organiserade brottsligheten (vilket i sin tur leder till minskade brott generellt då brottslighet på hög nivå faktiskt kostar pengar och den omdirigerade brottsligheten är lättare att kontrollera då man nu har utökade resurser) samt ett stramare och enklare system för att komma åt hårdare droger.
Väg dessa vinster mot nackdelen att vi får ytterligare en legal drog i samhället. Som redan brukas." -gurka300
----------------------------------------------------------------------------
"Om narkotika legaliseras bör väl med all logik narkotikabrottsligheten minska till 0 procent?" -Mattias
----------------------------------------------------------------------------
"Narkotika i producentledet kostar nästan ingenting. Låt sjukhusen ge narkotika till alla narkomaner, de som kan räddas får en bättre chans, de som är hopplöst förlorade får kanske ett värdigare liv.
Kostnaden sparas in många gånger om genom mindre antal brott. Finns det någon statistik på hur många brott som är narkotika relaterade ? Jag skulle gissa uppemot 70 % om man räknar alla inbrott i hus och bilar och alla andra stölder som görs för att skaffa pengar till knark. De som inga pengar har till knark (de flesta) måste stjäla DAGLIGEN och sälja sig själv för att få ihop till missbruket.
Upphör förtjänsten för säljarna och langarna slutar de eftersom de inte får några kunder längre.
Att ett antal hälare blir utan inkomster får vi stå ut med." -FBBF
----------------------------------------------------------------------------
"Egentligen en ganska underbar logik: legalisering skapar fler missbrukare. Tobak har varit legaliserat sedan det introducerades i västvärlden. Ingen kan påstå att antalet rökare ökat de senaste åren. Jag röker inte och hyser ingen åstundan att börja så varför skulle jag plötsligt känna ett behov av narkotika bara för att det var legalt ? Tänk istället hur många t.ex. mexikaner som fortfarande hade varit vid liv om knarkbaronerna blev arbetslösa." -Mulligan
----------------------------------------------------------------------------
"Ja, tänk om Martin Luther King och Rosa Parks bara följt reglementet och överlämnat de svartas rätt i samhället till politikerna och förbudsivrarna. Då hade dom haft det så mycket bättre idag." -DrTestosteron
----------------------------------------------------------------------------
2011-06-09
Bröd och skådespel
Samtidigt som det är en skriande bostadsbrist, framför allt bland unga i Stockholm, så har vi areanabyggen på gång. Två stycken närmare bestämt. I det ena arenabygget har nu en mutskandal grävts upp och samma bygge har redan överstigit sin budget med en miljard kr. En miljard (1 000 000 000kr) kan man nog bygga ganska många bostäder till hemlösa för. Men när makten är korrumperad är det bröd och skådespel som väntar för att dölja medborgarnas kritiska granskning av makten. Samma metoder som Romarna använde för att hålla sin befolkning i schack fungerar än idag. Men med tanke på dom tuffa tiderna inom den svenska fotbollen vet jag inte hur dom har tänkt att fylla arenan på vardagarna, men jag antar att den förlusten tas på skattebetalarna som vanligt. Men eftersom pengarna tog slut i arenabygget så skippar vi nog brödet till dom fattiga, utan det får hemlöshetsindustrin lösa (@53 minuter). Jag menar, vad är ansvarstagande för något när staten kan köpa underhållning för skattepengarna i stället!
2011-06-08
En liten genomgång av ECNNs samlade rapport 2010
Glädjedödarna i Sverige brukar ofta hänvisa till att vi har lyckats så bra med repressionen att det är värt att försäka 50 år till, med vad som enligt oss kritiker har varit ett misslyckande på samtliga plan inklusive det som har varit huvudmålet: att minska totaltkonsumptionen, tillgången och förändra attityden mot narkotika i befolkningen.
Då ska jag kola igenom ECNNs senaste årsrapport och se om Maria Larsson och andras ställning har grund eller är grundlös. Givet min utgångspunkt är min analys ensidig, precis som en representant från Hassela eller IOGT-NTO skulel vara det åt andra hållet. Var sanningens mittpunkt ligger är jag inte rätt person att svara på men min gissning är nog ungefär där Avaaz-rapporten står är också där realismens mittpunkt ligger.
Jag kommer troligen gå igenom den statistiska rapporten för 2010 vid ett senare tillfälle.
--
S38: Antalet anmälda narkotikabrott har ökat med ca 35% på fem år (03-08). På samma tid har konsumptionen ökat med 30% för cannabis, heroin 40%, kokain 45% samt amfetamin med 25%. Detta har alltså skett över hela Europa på endast fem år och trots massiva insatser från staterna.
S39: Antalet som får substitutionsbehandling i fängelset är knappt mätbar <1% i Sverige medan vårat grannland Danmark med erkänt liberalare hållning har 13% tillgänglighet för vård till missbrukare i kriminalvården. Ungern och många andra fd östländer trängs med Sverige i botten och Luxemburg leder med över 20% tillgänglighet.
S44: Läser text om cannabis, men stör mig enormt på språkbruket. Hela tiden talas det om att priset är högre i missbrukarledet. Sedan när representerade en minoritet på ca 5% en hel grupp av konsumenter. Det är synd att statsapparaten känner sig tvungna att blossa upp språket till det värre. Villket Avaaz tydligt kritiserade i veckan som onödigt eftersom det går att beskriva droger utan att överdriva orden eller effekterna.
S45: På nästa sida redovisas det att ca 31,6% av alla ungdomar i EU har provat cannabis och 12,6% under det senaste året. Jag vete katten om man kan kalla drogrepressionen för en framgång när en tredjedel av dom unga har tagit drogen. ECNN uppskattar totala antalet som testat cannabis till 75,5 miljoner personer varav 23 miljoner har ett regelbundet bruk minst en gång om året. Bara bland ungdomar 15-24 år är det fler personer som rökt cannabis i EU under 2010 än vad det bor människor i Sverige (10 miljoner). Bland ungdomar och unga vuxna 15-34 år är det fler som rökar varje månad än vad det finns Svenskar.
S46: Bland rejvare har 80% testat cannabis.
S47: Mellan 2000 och 2004 ökade cannabiskonsumptionen med 500% (från 1% av befolkningen till 5% av befolkningen). På denna nivå har sedan konsumtionen stabiliserats. På samma sida redovisas att cannabiskonsumenter blir allt mer medvetna om de risker drogen har, särskilt vid missbruk, samtidigt som de relativa riskerna framhålls som små av dom svarande.
S50: Staterna är kassa på att lyssna på vetenskapen när praxis ska utformas och praxis ligger åratal efter evidensen och forskningen. Det känns som om jag känner igen mig i den bilden.
S56: Amfetaminkonsumptionen i EU ligger 3,7% eller 12miljoner personer som har testat drogen. I Sverige ligger vi i täten där 5% av befolkningen har testat drogen. Denna drog har dock låg nyrekrytering i Sverige. Amfetamin står för 32% av behandlingsbehovet bland narkotikaklassade preparat i Sverige. I Sverige har vi fler injicerare än andra Europeiska länder. Vi har relativt många kvinnor som tar amfetamin i förhållande till andra droger.
S57: När det kommer till MDMA är mönstret liknande: det är inte bara män i utanförskap och brukar och missbrukar drogerna. För MDMA är det anmärkningsvärt få som söker hjälp för missbruk, vilket stödjer oberoende utvärderingar där MDMA klassas som bland dom lättaste av alla droger. Många förespråkare av drogen (exempelvis makarna Shulgin) har hävdat att MDMA är en drog som är otroligt fantastisk men som man instinktivt inte vill ta oftare än en gång per kvartal, vilket verkar stödjas i den statistik som ECNN har tillgänglig. MDMA-brukare är också unga och få tar drogen efter de fyllt 30.
S58: Här finns en stor tabell som redovisar siffrorna för MDMA, men ingenting intressant kan uppmärksammas mer än att riskbrukssiffrona är låga för Sverige (0,2% av befolkningen har regelbundet bruk av MDMA). Vad som är mer intressant är att Svamp och LSD endast ägnas några rader hopklämt under tabellen. Man kan nästan undra varför ECNN ens tog med drogerna. Detta är en ganska tydlig indikation att tryptaminernas narkotikaklassning är förbryllande till och med för ECNN. Detta stödjs av David Nutt et al 2010, där LSD och svamp får anmärkningsvärt låga siffror rörande drogernas skadlighet.
S59: Svagt nedåtgående kurvor för amfetamin och MDMA kan främst förklaras med med snabbt stigande kokainkonsumption där kokainet i många länder har gått om dom andra drogerna.
S60: Bland nattklubssbesökare är konsumptionen högre av tryptaminer och fenetylaminer. MDMA beräknas ha testats av uppemot 69% av nattklubbsbesökarna i undersökta områden. Svamp beräknas till 34-54%. Forskarna har till och med undersökt EDM noggrant och har konstaterat att konsumptionen av de ovannämnda drogerna är högre på vissa klubbar och inom vissa genrer av dansmusik. Under dom senaste åren har alkoholskadorna kopplade till natklubbar ökat tydligt i hela Europa.
S65: Kokain är den näst viktigaste drogen för den internationella handeln och är den näst vanligaste narkotikaklassade drogen i Europa. 4 miljoner personer har tagit kokain det senaste året och 14 miljoner har testat den. Kokain är 3,5 gånger så vanligt bland reguljära nattklubbsbesökare mot ickebesökare i Storbritannien (14,2% mot 4%). Bland rejvare har mellan 17,6 och 86% testat kokain enligt undersökningar gjorda i flera länder. Kokainanvändare har ofta mycket mer intensivt bruk av alkohol och många tar kokain för att nyktra till. Kokain är mycket mer ovanligt bland ungdomar än cannabis utan konsumtionen är vanligast bland vuxna.
S68: Kokainkonsumptionen stiger kraftigt i samtliga EU-länder. I Sverige har vi gått från nära noll år 2000 till att 1% av befolkningen har testat drogen 2008 och kurvan ser inte ut att avta. Trots en låg månadsprevalens bland befolkningen i stort håller vi helt enkelt på att ta i kapp övriga länders försprång.
S70: Kokain har en mycket högre debutålder än andra droger (mellan 22-30 år är vanligast). Kokainmissbrukare har också en högre manlig övervikt än andra droger med ett ratio på 5:1. De flesta patienterna i missbruksvåden är därmed män runt 34år om vi ser på Europa som helhet. Två tredjedelar av kokainmissbrukarna har ett blandmissbruk där alkohol är överlägset vanligast. Det finns främst två typer av kokainmissbrukare: Dom som är välintegrerade, sniffar och kombinerar med alkohol och dels dom som är i utanförskap och kombinerar med opiater och oftare tar kokainet som fribas eller injicerar.
S78: Jag kan inte kommentera bruket och missbruket för Sveriges del rörande heroin, opiater och opioider eftersom mycket statistik saknas från Sverige i ECNNs årsrapport rörande denna drogfamilj. Vad som däremot kan anmärkas på är att det i Holland endast är 5% av heroinisterna som injicerar drogen medan det i många fd östländer (Estland, Litauen, Rumänien) är nära 100%.
S79: Även bland opiatmissbrukare är vi i Sverige mer jämställda än andra länder. Det är ganska utmärkande att vi i Sverige har ett så pass jämställt drogmissbruk, där det i andra länder är en mycket starkare övervikt av män i utanförskap som drabbas.
S81: I norra Europa är det vanligt med höga trösklar för att komma in i behandling för opiatmissbruk. Västra Europa kännetecknas av att vilja minska skadorna och ha bra spridning av behandlingen så att den når ut till så många missbrukare som möjligt och hålla kvar dom i behandling. Norra Europa kännetecknas av att nollvisionen ska bibehållas till varje pris och i Sveriges fall leder det till att behandlingar ofta avslutas i förtid. ECNN konstaterar att substitutionsbehandlingar utklassar avgiftning och andra dogmatiska metoder på många plan. Detta såväl för missbruket som sådant, den följdkriminalitet som kommer och förekomsten av HIV. Behandlingar som tar fokus på att bli av med all konsumtion av opiater ger oftast dåliga resultat på lång sikt såvida inte patienten är supermotiverad och får göra nedtrappningen över längre tid.
S87: Inte blir vi bättre när det kommer till sprutbyte i Sverige. Vi har knappt mätbara nivåer av antalet rena sprutor som missbrukare har tillgång till. Vårat grannland Norge delar ut runt 325 sprutor per missbrukare och år och höga siffror har även länder som Luxemburg, Portugal och Tjeckien. Dom två senaste länderna har avkriminaliserat allt bruk och storskaligt infört skadereduktionsåtgärder som är berömda. Skadereducering är otroligt viktigt. Särskilt då användning av opiater motsvarar mellan 10-23% av alla dödsfall bland unga och undre medelåldern och som vi alla vet är det bara skadereducering som sänka denna dödlighet.
S88: Överdoser står för 4% av dödsfallen bland personer mellan 15-39 år. Opiater står för mellan 77-100% av alla dödsfall, med heroin som den vanligaste orsaken. Ofta hittas också andra droger samtidigt.
S89: Opiatsubstitut är mycket sällan orsaken till dödsfall men kan vid blandning med andra droger orsaka skador och överdos. Akut kokainförgiftning är relativt ovanliga men är på stadig uppgång i takt med den ökade konsumtionen.
Vad som är värt att anmärka på är att dödsfall kopplade till MDMA är ytterst ovanliga, till skillnad mot vad propagandan ofta säger. De få fall som faktiskt rapporteras är det sällan MDMA är den direkta dödsorsaken utan det handlar ofta om vattenöverdoser orsakade av MDMAs påverkan på urinutsöndringen elelr andra externa faktorer. Detta skrev den kontroversielle professor David Nutt om som krasst konstaterade att hästridning är farligare på i princip samtliga punkter än vad bruk av MDMA är för hälsan och samhället.
S91: Alkohol är inblandat i 30% av alla dödsfall bland opiatmissbrukare i Stockholm.
Då ska jag kola igenom ECNNs senaste årsrapport och se om Maria Larsson och andras ställning har grund eller är grundlös. Givet min utgångspunkt är min analys ensidig, precis som en representant från Hassela eller IOGT-NTO skulel vara det åt andra hållet. Var sanningens mittpunkt ligger är jag inte rätt person att svara på men min gissning är nog ungefär där Avaaz-rapporten står är också där realismens mittpunkt ligger.
Jag kommer troligen gå igenom den statistiska rapporten för 2010 vid ett senare tillfälle.
--
S38: Antalet anmälda narkotikabrott har ökat med ca 35% på fem år (03-08). På samma tid har konsumptionen ökat med 30% för cannabis, heroin 40%, kokain 45% samt amfetamin med 25%. Detta har alltså skett över hela Europa på endast fem år och trots massiva insatser från staterna.
S39: Antalet som får substitutionsbehandling i fängelset är knappt mätbar <1% i Sverige medan vårat grannland Danmark med erkänt liberalare hållning har 13% tillgänglighet för vård till missbrukare i kriminalvården. Ungern och många andra fd östländer trängs med Sverige i botten och Luxemburg leder med över 20% tillgänglighet.
S44: Läser text om cannabis, men stör mig enormt på språkbruket. Hela tiden talas det om att priset är högre i missbrukarledet. Sedan när representerade en minoritet på ca 5% en hel grupp av konsumenter. Det är synd att statsapparaten känner sig tvungna att blossa upp språket till det värre. Villket Avaaz tydligt kritiserade i veckan som onödigt eftersom det går att beskriva droger utan att överdriva orden eller effekterna.
S45: På nästa sida redovisas det att ca 31,6% av alla ungdomar i EU har provat cannabis och 12,6% under det senaste året. Jag vete katten om man kan kalla drogrepressionen för en framgång när en tredjedel av dom unga har tagit drogen. ECNN uppskattar totala antalet som testat cannabis till 75,5 miljoner personer varav 23 miljoner har ett regelbundet bruk minst en gång om året. Bara bland ungdomar 15-24 år är det fler personer som rökt cannabis i EU under 2010 än vad det bor människor i Sverige (10 miljoner). Bland ungdomar och unga vuxna 15-34 år är det fler som rökar varje månad än vad det finns Svenskar.
S46: Bland rejvare har 80% testat cannabis.
S47: Mellan 2000 och 2004 ökade cannabiskonsumptionen med 500% (från 1% av befolkningen till 5% av befolkningen). På denna nivå har sedan konsumtionen stabiliserats. På samma sida redovisas att cannabiskonsumenter blir allt mer medvetna om de risker drogen har, särskilt vid missbruk, samtidigt som de relativa riskerna framhålls som små av dom svarande.
S50: Staterna är kassa på att lyssna på vetenskapen när praxis ska utformas och praxis ligger åratal efter evidensen och forskningen. Det känns som om jag känner igen mig i den bilden.
S56: Amfetaminkonsumptionen i EU ligger 3,7% eller 12miljoner personer som har testat drogen. I Sverige ligger vi i täten där 5% av befolkningen har testat drogen. Denna drog har dock låg nyrekrytering i Sverige. Amfetamin står för 32% av behandlingsbehovet bland narkotikaklassade preparat i Sverige. I Sverige har vi fler injicerare än andra Europeiska länder. Vi har relativt många kvinnor som tar amfetamin i förhållande till andra droger.
S57: När det kommer till MDMA är mönstret liknande: det är inte bara män i utanförskap och brukar och missbrukar drogerna. För MDMA är det anmärkningsvärt få som söker hjälp för missbruk, vilket stödjer oberoende utvärderingar där MDMA klassas som bland dom lättaste av alla droger. Många förespråkare av drogen (exempelvis makarna Shulgin) har hävdat att MDMA är en drog som är otroligt fantastisk men som man instinktivt inte vill ta oftare än en gång per kvartal, vilket verkar stödjas i den statistik som ECNN har tillgänglig. MDMA-brukare är också unga och få tar drogen efter de fyllt 30.
S58: Här finns en stor tabell som redovisar siffrorna för MDMA, men ingenting intressant kan uppmärksammas mer än att riskbrukssiffrona är låga för Sverige (0,2% av befolkningen har regelbundet bruk av MDMA). Vad som är mer intressant är att Svamp och LSD endast ägnas några rader hopklämt under tabellen. Man kan nästan undra varför ECNN ens tog med drogerna. Detta är en ganska tydlig indikation att tryptaminernas narkotikaklassning är förbryllande till och med för ECNN. Detta stödjs av David Nutt et al 2010, där LSD och svamp får anmärkningsvärt låga siffror rörande drogernas skadlighet.
S59: Svagt nedåtgående kurvor för amfetamin och MDMA kan främst förklaras med med snabbt stigande kokainkonsumption där kokainet i många länder har gått om dom andra drogerna.
S60: Bland nattklubssbesökare är konsumptionen högre av tryptaminer och fenetylaminer. MDMA beräknas ha testats av uppemot 69% av nattklubbsbesökarna i undersökta områden. Svamp beräknas till 34-54%. Forskarna har till och med undersökt EDM noggrant och har konstaterat att konsumptionen av de ovannämnda drogerna är högre på vissa klubbar och inom vissa genrer av dansmusik. Under dom senaste åren har alkoholskadorna kopplade till natklubbar ökat tydligt i hela Europa.
S65: Kokain är den näst viktigaste drogen för den internationella handeln och är den näst vanligaste narkotikaklassade drogen i Europa. 4 miljoner personer har tagit kokain det senaste året och 14 miljoner har testat den. Kokain är 3,5 gånger så vanligt bland reguljära nattklubbsbesökare mot ickebesökare i Storbritannien (14,2% mot 4%). Bland rejvare har mellan 17,6 och 86% testat kokain enligt undersökningar gjorda i flera länder. Kokainanvändare har ofta mycket mer intensivt bruk av alkohol och många tar kokain för att nyktra till. Kokain är mycket mer ovanligt bland ungdomar än cannabis utan konsumtionen är vanligast bland vuxna.
S68: Kokainkonsumptionen stiger kraftigt i samtliga EU-länder. I Sverige har vi gått från nära noll år 2000 till att 1% av befolkningen har testat drogen 2008 och kurvan ser inte ut att avta. Trots en låg månadsprevalens bland befolkningen i stort håller vi helt enkelt på att ta i kapp övriga länders försprång.
S70: Kokain har en mycket högre debutålder än andra droger (mellan 22-30 år är vanligast). Kokainmissbrukare har också en högre manlig övervikt än andra droger med ett ratio på 5:1. De flesta patienterna i missbruksvåden är därmed män runt 34år om vi ser på Europa som helhet. Två tredjedelar av kokainmissbrukarna har ett blandmissbruk där alkohol är överlägset vanligast. Det finns främst två typer av kokainmissbrukare: Dom som är välintegrerade, sniffar och kombinerar med alkohol och dels dom som är i utanförskap och kombinerar med opiater och oftare tar kokainet som fribas eller injicerar.
S78: Jag kan inte kommentera bruket och missbruket för Sveriges del rörande heroin, opiater och opioider eftersom mycket statistik saknas från Sverige i ECNNs årsrapport rörande denna drogfamilj. Vad som däremot kan anmärkas på är att det i Holland endast är 5% av heroinisterna som injicerar drogen medan det i många fd östländer (Estland, Litauen, Rumänien) är nära 100%.
S79: Även bland opiatmissbrukare är vi i Sverige mer jämställda än andra länder. Det är ganska utmärkande att vi i Sverige har ett så pass jämställt drogmissbruk, där det i andra länder är en mycket starkare övervikt av män i utanförskap som drabbas.
S81: I norra Europa är det vanligt med höga trösklar för att komma in i behandling för opiatmissbruk. Västra Europa kännetecknas av att vilja minska skadorna och ha bra spridning av behandlingen så att den når ut till så många missbrukare som möjligt och hålla kvar dom i behandling. Norra Europa kännetecknas av att nollvisionen ska bibehållas till varje pris och i Sveriges fall leder det till att behandlingar ofta avslutas i förtid. ECNN konstaterar att substitutionsbehandlingar utklassar avgiftning och andra dogmatiska metoder på många plan. Detta såväl för missbruket som sådant, den följdkriminalitet som kommer och förekomsten av HIV. Behandlingar som tar fokus på att bli av med all konsumtion av opiater ger oftast dåliga resultat på lång sikt såvida inte patienten är supermotiverad och får göra nedtrappningen över längre tid.
S87: Inte blir vi bättre när det kommer till sprutbyte i Sverige. Vi har knappt mätbara nivåer av antalet rena sprutor som missbrukare har tillgång till. Vårat grannland Norge delar ut runt 325 sprutor per missbrukare och år och höga siffror har även länder som Luxemburg, Portugal och Tjeckien. Dom två senaste länderna har avkriminaliserat allt bruk och storskaligt infört skadereduktionsåtgärder som är berömda. Skadereducering är otroligt viktigt. Särskilt då användning av opiater motsvarar mellan 10-23% av alla dödsfall bland unga och undre medelåldern och som vi alla vet är det bara skadereducering som sänka denna dödlighet.
S88: Överdoser står för 4% av dödsfallen bland personer mellan 15-39 år. Opiater står för mellan 77-100% av alla dödsfall, med heroin som den vanligaste orsaken. Ofta hittas också andra droger samtidigt.
S89: Opiatsubstitut är mycket sällan orsaken till dödsfall men kan vid blandning med andra droger orsaka skador och överdos. Akut kokainförgiftning är relativt ovanliga men är på stadig uppgång i takt med den ökade konsumtionen.
Vad som är värt att anmärka på är att dödsfall kopplade till MDMA är ytterst ovanliga, till skillnad mot vad propagandan ofta säger. De få fall som faktiskt rapporteras är det sällan MDMA är den direkta dödsorsaken utan det handlar ofta om vattenöverdoser orsakade av MDMAs påverkan på urinutsöndringen elelr andra externa faktorer. Detta skrev den kontroversielle professor David Nutt om som krasst konstaterade att hästridning är farligare på i princip samtliga punkter än vad bruk av MDMA är för hälsan och samhället.
S91: Alkohol är inblandat i 30% av alla dödsfall bland opiatmissbrukare i Stockholm.
Antalet döda av narkotika i olika länder
Vad som avfärdades av FHIs fd generaldirektör i debatten mellan honom Magnus Linton förra veckan var att vi ligger dåligt till när det handlar om att förebygga det yttersta lidandet som missbrukare genomgår och som vi ser i antalet dödsfall. 2007 hade vi 232 döda i Sverige som numera har 9,3miljoner innevånare. Samma år hade Nederländerna 99dödsfall av narkotika fördelat på 16,7miljoner innevånare. Detta betyder genom en kort räkning att vi har ganska så exakt 4ggr så många dödsfall från narkotika i Sverige än vad dom har i Holland. Eftersom båda siffrorna är ganska stabila så kan vi anta att trenden har fortsatt med liknande förhållanden mellan repressiv Svensk politik och restriktiv Holländsk politik. Om Sveriges politik verkligen fungerande bättre en en humanistisk, evidensbaserad och liberal politik borde det väl synas på hur många som dör av missbruk/överdoser. Men som vi ser räcker det med att se hur många dödsoffer drogerna skövlar i respektive land för att se vilken av de olika tillvägagångssätten som har störst potential att minska missbruk och till missbruket kopplade problem. Inte är det Sveriges repression som åstadkommer resultat, det är något vi kan vara säkra på.
2011-06-07
Lite om grunden varför förbjudna varor överlever förbud.
Om vi från samhällets sida genom totalförbud säger att en vara är totalt värdelös. Hur kommer det sig att varan konsumeras från första början? Är det inte så att politkern har varit helt enögd och missar alla de positiva effekter som varan har och som köparna är mycket mer medvetna om än pessimistiska moralister som endast ser hot?
Kan det inte vara så till och med att de positiva födelarna från varan är så stora att de långt överstigaer de negativa effekterna. För det är ju många hinder som ska penetreras innan varan kan köpas. Kriminella ska kontaktas och förhandlas med av den enskilde konsumenten. Konsumenten riskerar straff från staten och stigmatisering av samhället. Dessutom har varan sina risker kopplade till sig, vilket då givetvis inkluderar många av de negativa effekter som förbudsivrarna är skrämda av och vill skydda samhället och individen från. Jag tror inte vi lättvindigt kan ignorera varors fördelar med den ensidiga fokusering som hittills hart varit i framför allt drogfrågan. Det finns alltid en anledning till att varor omsätts och oftast är det för att individer anser sig ha nytta av varan, vare sig det handlar om cannabis eller ett nytt kylskåp.
Samma sak gäller naturligtvis frivilliga tjänster människor emellan, som i dagsläget befinner sig i den svarta sektorn.
Kan det inte vara så till och med att de positiva födelarna från varan är så stora att de långt överstigaer de negativa effekterna. För det är ju många hinder som ska penetreras innan varan kan köpas. Kriminella ska kontaktas och förhandlas med av den enskilde konsumenten. Konsumenten riskerar straff från staten och stigmatisering av samhället. Dessutom har varan sina risker kopplade till sig, vilket då givetvis inkluderar många av de negativa effekter som förbudsivrarna är skrämda av och vill skydda samhället och individen från. Jag tror inte vi lättvindigt kan ignorera varors fördelar med den ensidiga fokusering som hittills hart varit i framför allt drogfrågan. Det finns alltid en anledning till att varor omsätts och oftast är det för att individer anser sig ha nytta av varan, vare sig det handlar om cannabis eller ett nytt kylskåp.
Samma sak gäller naturligtvis frivilliga tjänster människor emellan, som i dagsläget befinner sig i den svarta sektorn.
Cannabisen ökar bland unga i Stockholm. Är det enbart negativt?
http://www.dn.se/sthlm/tonaringarna-valjer-droger-fore-alkohol
"Vi måste bryta trenden" Orly? Det är väl bra att ungdomarna är smartare än politikerna och väljer att bruka säkrare droger under de känsliga ungdomsåren. Fortfarande lever Bejeroths idéer om att liberaliseringen är farligare än narkotikan, vilket tyvärr lyser igenom i artikeln. Fy vad jag längtar till att vi får en generation av politiker som snarare inser att FÖRBUDET ÄR FARLIGARE ÄN DROGEN, vilket till skillnad mot Bejeroths teoribygge har verklighetsförankring. Dessutom så vinner vi frihet på att ha en tillåtande attityd mot droger. Det vore trevligt om narkomaner INTE blir utkastade från samhället till att börja med, vilket juridiken och samhället gör betydligt mer än drogens berusning.
Vad är det som gör att det är så svårt att erkänna att man har haft fel de 5 senaste decennierna? Är det inte bra att ha en pluralistisk och fördomsfri attityd mot människor med annorlunda livsval och drogval? Om staten faktiskt kunde göra det otänkbara och faktiskt "ge upp" om drogerna skulle så mycket vara vunnet för de drabbade i samhällets utkanter. Då skulle vi äntligen kunna få ett samhälle där drogmissbruk inte behöver betyda att man kastas ut från samhällets gemenskap. Då skulle drogbruk inte innebära att man är en kriminell person vars liv ska raseras när det uppdagas och uppsägningen väntar på jobbet. Det är den rådande attityden hos den äldre generationen och den rådande lagstiftningen som för brukare ut i kriminalitet och missbruk. Det är den repressiva strategin som har ökat bruket av kokain och heroin med ca30% det senaste decenniet. Det är den hopplösa, totalitära drömmen om det narkotikafria samhället som har dödat tusentals drogbrukare i onödan, för att man inte vågar ha en öppeen fanm mot brukare utan ägnar sig åt symbolpolitik där samhällets samlade avståndstagande är den bärande pelaren.
"Vi måste bryta trenden" Orly? Det är väl bra att ungdomarna är smartare än politikerna och väljer att bruka säkrare droger under de känsliga ungdomsåren. Fortfarande lever Bejeroths idéer om att liberaliseringen är farligare än narkotikan, vilket tyvärr lyser igenom i artikeln. Fy vad jag längtar till att vi får en generation av politiker som snarare inser att FÖRBUDET ÄR FARLIGARE ÄN DROGEN, vilket till skillnad mot Bejeroths teoribygge har verklighetsförankring. Dessutom så vinner vi frihet på att ha en tillåtande attityd mot droger. Det vore trevligt om narkomaner INTE blir utkastade från samhället till att börja med, vilket juridiken och samhället gör betydligt mer än drogens berusning.
Vad är det som gör att det är så svårt att erkänna att man har haft fel de 5 senaste decennierna? Är det inte bra att ha en pluralistisk och fördomsfri attityd mot människor med annorlunda livsval och drogval? Om staten faktiskt kunde göra det otänkbara och faktiskt "ge upp" om drogerna skulle så mycket vara vunnet för de drabbade i samhällets utkanter. Då skulle vi äntligen kunna få ett samhälle där drogmissbruk inte behöver betyda att man kastas ut från samhällets gemenskap. Då skulle drogbruk inte innebära att man är en kriminell person vars liv ska raseras när det uppdagas och uppsägningen väntar på jobbet. Det är den rådande attityden hos den äldre generationen och den rådande lagstiftningen som för brukare ut i kriminalitet och missbruk. Det är den repressiva strategin som har ökat bruket av kokain och heroin med ca30% det senaste decenniet. Det är den hopplösa, totalitära drömmen om det narkotikafria samhället som har dödat tusentals drogbrukare i onödan, för att man inte vågar ha en öppeen fanm mot brukare utan ägnar sig åt symbolpolitik där samhällets samlade avståndstagande är den bärande pelaren.
Dags för valmonarki?
Så vi ska skapa sammanhållning kring en galjonsfigur, utan makt och utan demokratisk förankring? Vore det inte bättre med valmonarki som den vi hade förr där vi får välja monark i stället för att det avgörs av vilket blod som flyter i ådrorna. Om folk vill ha Victoria så är det nog inte så svårt för henne att vinna ett öppet och ärligt val i stället för den feodala rest som arvsmonarkin är idag. Det är mycket mer ärligt att ha en monark om 10 år i taget än att sätta den i den onödiga tvångströjan som Bernadottesläkten innebär. Om folk menar allvar med att de stödjer kungafamlijen ska det inte vara några större problem för Victoria Bernadotte att kamma hem de första valen. Då har vi i alla fall den demokratiska möjligheten att säga nej om vi inte är nöjda. Äntligen kan monarken behandlas som en av folket och få religionsfrihet. Det vore ärligare att välja Viccan på 10 år i taget i stället för att automatiskt ge henne positionen på livstid pga hon föddes i "rätt" familj. Om en majoritet av folket vill ha kvar monarkin som den är är det inte särskilt svårt att gå till valurnorna var 10e år och faktiskt ge kungahuset demokratisk legitimitet.
Klarar malaierna av att ha valmonarki ska vi väl ändå inte vara sämre?
http://en.wikipedia.org/wiki/Yang_di-Pertuan_Agong
http://sv.wikipedia.org/wiki/Valmonarki
Klarar malaierna av att ha valmonarki ska vi väl ändå inte vara sämre?
http://en.wikipedia.org/wiki/Yang_di-Pertuan_Agong
http://sv.wikipedia.org/wiki/Valmonarki
Glädjedödarna är ett hot mot demorkatin!
Det har dragits många varv runt alkoholpolitiken de senaste veckorna. Såväl boxvin som gårdsförsäljning ska bekämpas och vuxna människors alkoholvanor ska bekämpas. Sist jag kollade utgick makten från folket enkligt Sveriges grundlag. Borde vi inte lite på vuxna människor att klara av att ta hand om sina egna liv? Hur kan vi någonsin försvara fria öppna val ocm vi inte ens kan lita på männoiskors ansvara att handla alkohol i den form och plats somn passar dem bäst? Människosynen hos glädjedödrarna får vissa Sverihgedemokrates islamofobi att falna i jämförelse. Här är det själva demoratins fundament som angrips när misstro mot människors privatliv riktas från politikerna. Det är bara ett rent hyckleri av moralistiska politiker att med ena handen bestraffa alkoholdrickande med moralism, minskad frihet för den enskilde och höjda skatter som tillsammans med propaganda ska avskräcka konsumptionen. Detta samtidigt som man betror medborgarna med att uppfostra sina barn själva och tillåter dem att delta i demokratiska val där hela samhället står på spel och inte bara den enskildes bakfylla.
Det är inte boxvin, tysklandsimport, gårdförsäljning och svenskars alkoholvanor som är problemet. Problemet är systemmonopolet och moralismen. Låt de kristna spärra in sig för att skydda sig från alkoholens djävulusiska kraften, men i et fritt samhälle ska dem så fan heller påtvinga oss andra sin ideologiska kompass. Det finns ingeting som säger att just helnykterism och dess tillhörande religiösa extremism är den modell i vilken människor mår bäst i. Vi har alltför många exempel på motsatsen och därmed ska just denna moral som en minoritet har i Sverige INTE upphöjas till lag. När människor flyr landet och handlar storköp i Tyskland bara för att kringå lagen är det kanske dags att låta människor få leva friare i stället och låta alkoholkonsumptionen bero på individuella val på en fri marknad i stället för planekonomisk prissättning med monopol och skatt. De allra flesta skadorna från alkoholen bärs av individen själv och då är det dumt att kollektivt bestraffa alla alkoholkonsumenter för det som vissa individer gör mot omgivningen när de blir berusade. Vi måste väl klara av att se alkoholkonsumenter som individer 2011?
Det enda straffskatten gör är att den slår mot de svagaste av de tunga alkoholmissbrukarna som inte klarar sig utan sin dagliga dos. Dem behöver då lägga betydligt mer av sin ekonomi på alkoholskatten, vilket gör att hemlöshet och utanförskap växer sig allt starkare med en hög alkoholskatt. Detta drabbar givetvis inte riksdagsledamöterna som har en god ekonomi som mer än väl kan klara av ett högre pris på alkoholen. Men vad som sker för de kroniska självmedicinerarna är det inte mycket tal om. De kommer ju behöva sin medicin i sin rätta dos oavsett vad skatten ligger på och oavset vad som står på juridiska dokument.
Lika lite som vi bestraffar elitidrottare för deras skador som vården måste hantera ska vi bestraffa alkoholdrickare för de skador de drar på sig av sitt leverne. Jag tror nog inte att någon lever ett helt optimalt liv och om vi från staten sida ska särbeskatta varenda aktivitets kostnad får vi nog hålla på att krångla till det ordentligt. Särskilt som politiker av idag både lagstiftar om verkliga och inbillade problem om vartannat.
Det är inte boxvin, tysklandsimport, gårdförsäljning och svenskars alkoholvanor som är problemet. Problemet är systemmonopolet och moralismen. Låt de kristna spärra in sig för att skydda sig från alkoholens djävulusiska kraften, men i et fritt samhälle ska dem så fan heller påtvinga oss andra sin ideologiska kompass. Det finns ingeting som säger att just helnykterism och dess tillhörande religiösa extremism är den modell i vilken människor mår bäst i. Vi har alltför många exempel på motsatsen och därmed ska just denna moral som en minoritet har i Sverige INTE upphöjas till lag. När människor flyr landet och handlar storköp i Tyskland bara för att kringå lagen är det kanske dags att låta människor få leva friare i stället och låta alkoholkonsumptionen bero på individuella val på en fri marknad i stället för planekonomisk prissättning med monopol och skatt. De allra flesta skadorna från alkoholen bärs av individen själv och då är det dumt att kollektivt bestraffa alla alkoholkonsumenter för det som vissa individer gör mot omgivningen när de blir berusade. Vi måste väl klara av att se alkoholkonsumenter som individer 2011?
Det enda straffskatten gör är att den slår mot de svagaste av de tunga alkoholmissbrukarna som inte klarar sig utan sin dagliga dos. Dem behöver då lägga betydligt mer av sin ekonomi på alkoholskatten, vilket gör att hemlöshet och utanförskap växer sig allt starkare med en hög alkoholskatt. Detta drabbar givetvis inte riksdagsledamöterna som har en god ekonomi som mer än väl kan klara av ett högre pris på alkoholen. Men vad som sker för de kroniska självmedicinerarna är det inte mycket tal om. De kommer ju behöva sin medicin i sin rätta dos oavsett vad skatten ligger på och oavset vad som står på juridiska dokument.
Lika lite som vi bestraffar elitidrottare för deras skador som vården måste hantera ska vi bestraffa alkoholdrickare för de skador de drar på sig av sitt leverne. Jag tror nog inte att någon lever ett helt optimalt liv och om vi från staten sida ska särbeskatta varenda aktivitets kostnad får vi nog hålla på att krångla till det ordentligt. Särskilt som politiker av idag både lagstiftar om verkliga och inbillade problem om vartannat.
2011-06-05
Inför almedalen
Jag hålelr på att planerar vilka seminarier och evenemang som jag helt komemr vilja besöka i almedalen. Mycket trams finns det tyvärr som enkelt kan sorteras bort. Bland annat så har onödiga genusvinklar fått dominera alldeles för många planerade diskussioner och skapa ett opropotioneligt stort utrymme för vad som egentligen bara är en gren av jämställdhetsrörelsen. Men det absolut löjligaste är att det är hos polisen man ska anmäla att man vill använda en speakers corner för att tala. Varför är det polisen som reglerar yttrandefriheten? Borde inte det vara en överenskommelse av utrustningsägaren (högtalare, podie etc) och talaren utan att polisen ska blandas in. Tydligen är väl publika tal och användande av yttrandefriheten ett hot mot ordningen eller något.
2011-06-04
Jag förstår mig verkligen inte på logiken kollektivister har.
Jag läste precis Jinges kommentarstråd om den senaste drograpporten och blev förfärad över den attityd som rörde sig i kommentarsfältet. Liknande har jag sett tidigare hos vissa SD:are, på Aftonbladet och inte minst från politiska företrädare i kollektivistiska och/eller moralistiska partier.
Logiken går så här: vi ska rösta på partier, detta inkluderar alla medborgare inklusive de fattigaste som också har rösträtt nu när vi har universiell rösträtt i Sverige sedan 90år. Partierna ska sedan se till att detaljstyra hur vi lever våra liv och så vi juridiskt vet hur vi ska leva och inte behöver ta ansvar. Vore det inte bättre om vi tog bort mellanledet i politiken och slutade tvinga de som inte vill passa in i den moralistiska mallen att göra det? Om man exempelvis vill ha bättre jämställdhet eller vill vara nykterist finns det inget som förhindrar dig att göra det i ett fritt samhälle. Så varför behöver vi göra samhället mer ofritt för att juridiskt reglera i detalj ovanifrån hur samhället ska se ut?
Till detta kommer en enorm övertro på politik, juridik och tvång som metod för styrning. bara för att några "folkvalda" skriver några ord på ett papper betyder det inte att världen förändras. Men för kollektivister är det symbolpolitiken som är det intressanta, inte att folk få frihet nog att klarar av att göra rätt livsval på egen hand. Patriarkatet lever kvar i nya former och då såväl från kristna partier å högerkanten och socialistiska och "feministiska" partier på vänsterkanten. Lustigt nog är F! ett av de mest patriarkala partierna som långt in i folks privatliv vill reglera för folkets bästa i sann patriarkal anda.
Men det mest tragiska i hela historien är att kritiken mot paternalismen och det nya patriarkatet ofta kommer i skymundan när populismen och kollektivismens enkla lösningar på komplexa problem läggs fram. Hela tiden flyttas friheten tillbaka på de berörda områdena. Behovet av Liberaldemokreterna framstår bara mer och mer tydligt för att skapa en rörelse som klarar av att ge det mothugg som behövs. Tyvärr har inte de frireligiösa i FP gjort särskilt mycket för liberalismen de senaste decennierna, utan med Jan, Birgitta och Johan i spetsen har de tyvärr varit ett av de ledande partierna för att låta paternalismen och kollektivismens hammare slå mot svenskars frihet.
I stället för att ha en massa lagar som slänger samma folk i fängelse som enligt lagen ska skademinimera för dem utsatta, borde vi från statens sida inta en passiv ställning och finnas tillgänglig när de berörda aktivt ber om hjälp. Det är ovärdigt av en stat att aktivt leta efter problem att lösa och i förloppet slösa bort pengar på detta, samtidigt som den grundläggande verksamheten får det allt svårare med tiden.
En annan aspekt på det första exemplet i inlägget är de ständiga reklamkampanjer som staten driver. Men senast jag läste grundlagen utgick makten från folket, vilket givetvis etyder att staten inte aktivt ska arbeta för att lobba mot folket med pådyvlande av folkhälsokampanjer, varningstexter och annat som folket aldrig har påkallat. Varningstexterna på tobak är en redundant lagstiftning, eftersom alla rökare är medvetna om att det är ohälsosamt men pga beroende/livsval så har brukarna gjort avvägningen att röka och då borde de folkvalda acceptera detta i stället för med ett demokratiskt mandat förmynda över samma väljare som gett dem mandatatet.
Det är min bestämda uppfattning att mänskligheten förtjänar att dö ut om vi inte klarar av att ha ett fritt samhälle där makten sätter tilltro till maktens bas; väljarkåren. Man har missförstått demokratin om man tror att politiken ska styra landet och inte bli styrda av landet enligt grundlagens "makten utgår från folket" Det är helt enkelt för mycket improduktivt arbete som utförs för skattepengarna om vi i stället för att begränsa alkoholkonsumtionen anställer förmyndare som på husbesök ser till att med hot om repression begränsar konsumtionen. Det senaste är inget verkligt exempel, men jag skulle inte bli förvånad om någon skulle skapa en motion som överträffar fantasin inom den närmsta framtiden.
Inte bara är förmynderiet ett onödigt mellanled i stället för att lita på medborgarnas intellekt att söka hjälp när dem behöver det och deras ansvar att ta hand om sina liv i de flesta fall. Förmynderiet är också en kollektiv bestraffning där alla skötsamma räknas in i samma juridiska reglering som de oskötsamma. Förmynderiet är också opåkallat, för oftast saknas det verklig grund för lagstiftningen att stå på utan svävande mål helgar medlen. Ett sådant är att livslängden sätts ovanför alla andra dimensioner av livet. Men som Christopher Hitchens så bra säger i följande klipp.
Min reflektion blir: Vad är evigt liv värt (i kontexten en kristen himmel) om man tvingas leva under en total diktator? Samma gäller statsapparaten om den börjar betrakta sig som extern och förmyndande entitet och inte som ett organ som är en del av medborgarna och som medborgarna kontrollerar, med tydliga avgränsningar för maktutövningen. Är det verkligen önskvärt att leva i evighet och bli uttråkad redan efter en bråkdel av tiden? Varför ska livslängden och rädslan för döden förlama statsapapraten och varför ska vi lagstifta bort allting som är roligt (sexualrepression, drogrepression osv) bara för att vi ska kunna leva längre under den tid vi är uttråkade?
Vore det inte bättre att låta folk ha sin jävla frihet och låta staten bli passiv i förhållande till folks liv. Staten kan då ägna de som söker hjälp lång större uppmärksamhet och lämna alla andra ifred.
Jag vill inte att politikerna ska beskydda mig. Jag vill att polisen gör det! (när jag ringer 112)
Logiken går så här: vi ska rösta på partier, detta inkluderar alla medborgare inklusive de fattigaste som också har rösträtt nu när vi har universiell rösträtt i Sverige sedan 90år. Partierna ska sedan se till att detaljstyra hur vi lever våra liv och så vi juridiskt vet hur vi ska leva och inte behöver ta ansvar. Vore det inte bättre om vi tog bort mellanledet i politiken och slutade tvinga de som inte vill passa in i den moralistiska mallen att göra det? Om man exempelvis vill ha bättre jämställdhet eller vill vara nykterist finns det inget som förhindrar dig att göra det i ett fritt samhälle. Så varför behöver vi göra samhället mer ofritt för att juridiskt reglera i detalj ovanifrån hur samhället ska se ut?
Till detta kommer en enorm övertro på politik, juridik och tvång som metod för styrning. bara för att några "folkvalda" skriver några ord på ett papper betyder det inte att världen förändras. Men för kollektivister är det symbolpolitiken som är det intressanta, inte att folk få frihet nog att klarar av att göra rätt livsval på egen hand. Patriarkatet lever kvar i nya former och då såväl från kristna partier å högerkanten och socialistiska och "feministiska" partier på vänsterkanten. Lustigt nog är F! ett av de mest patriarkala partierna som långt in i folks privatliv vill reglera för folkets bästa i sann patriarkal anda.
Men det mest tragiska i hela historien är att kritiken mot paternalismen och det nya patriarkatet ofta kommer i skymundan när populismen och kollektivismens enkla lösningar på komplexa problem läggs fram. Hela tiden flyttas friheten tillbaka på de berörda områdena. Behovet av Liberaldemokreterna framstår bara mer och mer tydligt för att skapa en rörelse som klarar av att ge det mothugg som behövs. Tyvärr har inte de frireligiösa i FP gjort särskilt mycket för liberalismen de senaste decennierna, utan med Jan, Birgitta och Johan i spetsen har de tyvärr varit ett av de ledande partierna för att låta paternalismen och kollektivismens hammare slå mot svenskars frihet.
I stället för att ha en massa lagar som slänger samma folk i fängelse som enligt lagen ska skademinimera för dem utsatta, borde vi från statens sida inta en passiv ställning och finnas tillgänglig när de berörda aktivt ber om hjälp. Det är ovärdigt av en stat att aktivt leta efter problem att lösa och i förloppet slösa bort pengar på detta, samtidigt som den grundläggande verksamheten får det allt svårare med tiden.
En annan aspekt på det första exemplet i inlägget är de ständiga reklamkampanjer som staten driver. Men senast jag läste grundlagen utgick makten från folket, vilket givetvis etyder att staten inte aktivt ska arbeta för att lobba mot folket med pådyvlande av folkhälsokampanjer, varningstexter och annat som folket aldrig har påkallat. Varningstexterna på tobak är en redundant lagstiftning, eftersom alla rökare är medvetna om att det är ohälsosamt men pga beroende/livsval så har brukarna gjort avvägningen att röka och då borde de folkvalda acceptera detta i stället för med ett demokratiskt mandat förmynda över samma väljare som gett dem mandatatet.
Det är min bestämda uppfattning att mänskligheten förtjänar att dö ut om vi inte klarar av att ha ett fritt samhälle där makten sätter tilltro till maktens bas; väljarkåren. Man har missförstått demokratin om man tror att politiken ska styra landet och inte bli styrda av landet enligt grundlagens "makten utgår från folket" Det är helt enkelt för mycket improduktivt arbete som utförs för skattepengarna om vi i stället för att begränsa alkoholkonsumtionen anställer förmyndare som på husbesök ser till att med hot om repression begränsar konsumtionen. Det senaste är inget verkligt exempel, men jag skulle inte bli förvånad om någon skulle skapa en motion som överträffar fantasin inom den närmsta framtiden.
Inte bara är förmynderiet ett onödigt mellanled i stället för att lita på medborgarnas intellekt att söka hjälp när dem behöver det och deras ansvar att ta hand om sina liv i de flesta fall. Förmynderiet är också en kollektiv bestraffning där alla skötsamma räknas in i samma juridiska reglering som de oskötsamma. Förmynderiet är också opåkallat, för oftast saknas det verklig grund för lagstiftningen att stå på utan svävande mål helgar medlen. Ett sådant är att livslängden sätts ovanför alla andra dimensioner av livet. Men som Christopher Hitchens så bra säger i följande klipp.
Min reflektion blir: Vad är evigt liv värt (i kontexten en kristen himmel) om man tvingas leva under en total diktator? Samma gäller statsapparaten om den börjar betrakta sig som extern och förmyndande entitet och inte som ett organ som är en del av medborgarna och som medborgarna kontrollerar, med tydliga avgränsningar för maktutövningen. Är det verkligen önskvärt att leva i evighet och bli uttråkad redan efter en bråkdel av tiden? Varför ska livslängden och rädslan för döden förlama statsapapraten och varför ska vi lagstifta bort allting som är roligt (sexualrepression, drogrepression osv) bara för att vi ska kunna leva längre under den tid vi är uttråkade?
Vore det inte bättre att låta folk ha sin jävla frihet och låta staten bli passiv i förhållande till folks liv. Staten kan då ägna de som söker hjälp lång större uppmärksamhet och lämna alla andra ifred.
Jag vill inte att politikerna ska beskydda mig. Jag vill att polisen gör det! (när jag ringer 112)
2011-06-02
Tyskland stänger kärnkraften
Är det inte lite bakvänt att stänga ner kärnkraften för att öka användningen av det förnybara när det rimligen borde vara så att man ökade användningen av förnybar energi för att kunna stänga av kränkraften, dvs i omvänd ordning? Dessutom kommer nog nedläggningen innebära att utsläppen av radioaktivitet kommer öka kraftigt när kolkraften ökar. Det var nog kanske inte heller så värst smart. Detta allt för att vi har en naiv bild av att kärnkraften måste vara 100% säker. Ett krav vi inte stället på övriga energikällor. Världen kan tåla ganska många kärnkraftsolyckor innan miljökonsekvenserna kommer ens i närheten av kolets radioaktiva utsläpp, oljeläckage i haven och koldioxidens uppvärmande effekter. Knäppa lagar uppstår så lätt när vi inte låter spelfältet vara platt utan varje del har särskilda regleringar. Vi har ju sett samma sak när det kommer till drogpolitiken där nästan ofarliga droger som kat, cannabis och LSD har en orpotionelig klassificering mot tunga opiater å ena sidan som har lägre klassning än LSD i USA och å andra sidan alkohol som är legal trots långt värre effekter än cannabis som är illegal.
När vi politiskt ska behandla marknader måste vi låta spelfältet vara platt och lämna subjektiva åsikter om enskilda varor på marknaderna åt individer att bestämma över och inte juridik från lagstiftarna. Annars blir det som i de ovannämnda fallen att lagen reglerar enskildheter på detaljnivå vilket förstör marknadskrafterna och skapar en rigid struktur som sällan har med varornas verkliga karaktär att göra och mycket mer om lagstiftarnas fördomar om varorna att göra.
När vi politiskt ska behandla marknader måste vi låta spelfältet vara platt och lämna subjektiva åsikter om enskilda varor på marknaderna åt individer att bestämma över och inte juridik från lagstiftarna. Annars blir det som i de ovannämnda fallen att lagen reglerar enskildheter på detaljnivå vilket förstör marknadskrafterna och skapar en rigid struktur som sällan har med varornas verkliga karaktär att göra och mycket mer om lagstiftarnas fördomar om varorna att göra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)