Jag läste precis Jinges kommentarstråd om den senaste drograpporten och blev förfärad över den attityd som rörde sig i kommentarsfältet. Liknande har jag sett tidigare hos vissa SD:are, på Aftonbladet och inte minst från politiska företrädare i kollektivistiska och/eller moralistiska partier.
Logiken går så här: vi ska rösta på partier, detta inkluderar alla medborgare inklusive de fattigaste som också har rösträtt nu när vi har universiell rösträtt i Sverige sedan 90år. Partierna ska sedan se till att detaljstyra hur vi lever våra liv och så vi juridiskt vet hur vi ska leva och inte behöver ta ansvar. Vore det inte bättre om vi tog bort mellanledet i politiken och slutade tvinga de som inte vill passa in i den moralistiska mallen att göra det? Om man exempelvis vill ha bättre jämställdhet eller vill vara nykterist finns det inget som förhindrar dig att göra det i ett fritt samhälle. Så varför behöver vi göra samhället mer ofritt för att juridiskt reglera i detalj ovanifrån hur samhället ska se ut?
Till detta kommer en enorm övertro på politik, juridik och tvång som metod för styrning. bara för att några "folkvalda" skriver några ord på ett papper betyder det inte att världen förändras. Men för kollektivister är det symbolpolitiken som är det intressanta, inte att folk få frihet nog att klarar av att göra rätt livsval på egen hand. Patriarkatet lever kvar i nya former och då såväl från kristna partier å högerkanten och socialistiska och "feministiska" partier på vänsterkanten. Lustigt nog är F! ett av de mest patriarkala partierna som långt in i folks privatliv vill reglera för folkets bästa i sann patriarkal anda.
Men det mest tragiska i hela historien är att kritiken mot paternalismen och det nya patriarkatet ofta kommer i skymundan när populismen och kollektivismens enkla lösningar på komplexa problem läggs fram. Hela tiden flyttas friheten tillbaka på de berörda områdena. Behovet av Liberaldemokreterna framstår bara mer och mer tydligt för att skapa en rörelse som klarar av att ge det mothugg som behövs. Tyvärr har inte de frireligiösa i FP gjort särskilt mycket för liberalismen de senaste decennierna, utan med Jan, Birgitta och Johan i spetsen har de tyvärr varit ett av de ledande partierna för att låta paternalismen och kollektivismens hammare slå mot svenskars frihet.
I stället för att ha en massa lagar som slänger samma folk i fängelse som enligt lagen ska skademinimera för dem utsatta, borde vi från statens sida inta en passiv ställning och finnas tillgänglig när de berörda aktivt ber om hjälp. Det är ovärdigt av en stat att aktivt leta efter problem att lösa och i förloppet slösa bort pengar på detta, samtidigt som den grundläggande verksamheten får det allt svårare med tiden.
En annan aspekt på det första exemplet i inlägget är de ständiga reklamkampanjer som staten driver. Men senast jag läste grundlagen utgick makten från folket, vilket givetvis etyder att staten inte aktivt ska arbeta för att lobba mot folket med pådyvlande av folkhälsokampanjer, varningstexter och annat som folket aldrig har påkallat. Varningstexterna på tobak är en redundant lagstiftning, eftersom alla rökare är medvetna om att det är ohälsosamt men pga beroende/livsval så har brukarna gjort avvägningen att röka och då borde de folkvalda acceptera detta i stället för med ett demokratiskt mandat förmynda över samma väljare som gett dem mandatatet.
Det är min bestämda uppfattning att mänskligheten förtjänar att dö ut om vi inte klarar av att ha ett fritt samhälle där makten sätter tilltro till maktens bas; väljarkåren. Man har missförstått demokratin om man tror att politiken ska styra landet och inte bli styrda av landet enligt grundlagens "makten utgår från folket" Det är helt enkelt för mycket improduktivt arbete som utförs för skattepengarna om vi i stället för att begränsa alkoholkonsumtionen anställer förmyndare som på husbesök ser till att med hot om repression begränsar konsumtionen. Det senaste är inget verkligt exempel, men jag skulle inte bli förvånad om någon skulle skapa en motion som överträffar fantasin inom den närmsta framtiden.
Inte bara är förmynderiet ett onödigt mellanled i stället för att lita på medborgarnas intellekt att söka hjälp när dem behöver det och deras ansvar att ta hand om sina liv i de flesta fall. Förmynderiet är också en kollektiv bestraffning där alla skötsamma räknas in i samma juridiska reglering som de oskötsamma. Förmynderiet är också opåkallat, för oftast saknas det verklig grund för lagstiftningen att stå på utan svävande mål helgar medlen. Ett sådant är att livslängden sätts ovanför alla andra dimensioner av livet. Men som Christopher Hitchens så bra säger i följande klipp.
Min reflektion blir: Vad är evigt liv värt (i kontexten en kristen himmel) om man tvingas leva under en total diktator? Samma gäller statsapparaten om den börjar betrakta sig som extern och förmyndande entitet och inte som ett organ som är en del av medborgarna och som medborgarna kontrollerar, med tydliga avgränsningar för maktutövningen. Är det verkligen önskvärt att leva i evighet och bli uttråkad redan efter en bråkdel av tiden? Varför ska livslängden och rädslan för döden förlama statsapapraten och varför ska vi lagstifta bort allting som är roligt (sexualrepression, drogrepression osv) bara för att vi ska kunna leva längre under den tid vi är uttråkade?
Vore det inte bättre att låta folk ha sin jävla frihet och låta staten bli passiv i förhållande till folks liv. Staten kan då ägna de som söker hjälp lång större uppmärksamhet och lämna alla andra ifred.
Jag vill inte att politikerna ska beskydda mig. Jag vill att polisen gör det! (när jag ringer 112)
