Gudrun Schyman skriver en andra replik mot Pär Ströms bok "sex feministiska myter. Jag bemöter hennes målsättningar med feminismen och ger mitt alternativ för hur jämställdhetsdebatten ska problemformuleras och utvecklas.
punkt1: jämn fördelning. Detta är en realitet idag, vilket inte minst syns i maktkampen efter Maud Olofsson där kampen står mellan Anna-Karin och Annie och kvinnodiskrimineringen lyser med sin frånvaro.
2: ekonomisk jämställdhet. Också en realitet idag, givet att man gör de livsval som man själv gillar vilket på en aggregerad gruppnivå bildar olikheter. Troligen pga att familjen har högre prioritering för kvinnokönet av biologiska och kulturella skäl vilket gör att de tar för sig av den delen av livets kaka och lämnar ekonomin och karriären åt deras borträngda män på gott och ont. Denna skillnad håller dock på i rask takt att förändras av sig självt vare sig politiker blandar sig i eller ej.
3. Pär Ström visar i boken tydligt att denna fördelning är jämn mellan könen. Kvinnor jobbar lite mer i hemmet och män lite mer i näringslivet för att totalt göra ungefär lika mycket arbetstid var med några minuters skillnad. Dock fungerar denna fördelning endast i förhållanden, vilket gör att enstaka fall med ensam vårdnadshaare innebär en öberbelsastning eftersom allt ansvar fördelas på en i stället för 2 personer. Detta har dock med den höga koncentrationen av singelförhållkanden i Sverige snarare än någon slags diskriminering av män. Männen förlorar samtidigt kontakten med sina barn till stor del i dessa fall och situationen är naturlig eftersom de vuxna parterna inte kan komma överens i vardagslivet eller känna kärlek till varandra.
4kvinnor är lika våldsamma mot män som män är mot kvinnor. Män slår förstås hårdare men kvinnor använder i högre utstrckning tillhyggen i sin våldsutövning. Våldet ser likadant ut i alla realtioner, även HBT och är alltså inte bundet till en maktutövning av män mot kvinnor. Räknar man allt våld så är män mycket mer våldsutsatta än kvinnor, till exempel som mordoffer. Partnervåldsbekämpningen behöver större fokus på alal former av realtioner och fler mansjourer behövs. Kvinnorna har alltid någonstans att ta vägen medan männen tyärr blir bemötta med hånskratt, trots att män som sagt lider av relationsvåld i samma utsträckning som kvinnor.
Gudrun vill väl, men pga en skruvad ideologi missar hon helheten och det statistiska underlaget när den flummiga könsmaktsordningen ropar efter uppmärksamhet som den inte förtjänar. Verkligheten är mycket mer komplicerad än män som förövare och kvinnor som offer. Kanske beror det på att vi är individer i första hand och kollektivismen fallerar totalt när den ska appliceras och generaliserar bort våra individuella olikheter eftersom den letar efter obefintliga mönster.
2011-05-26
2011-05-23
Rimliga propotioner och I-landsproblem
Idag läste jag en artikel om narkotikasmugglingen som sker via Guinea-Bissau Nyfiken som jag var letade jag upp wikipediartikeln för landet för att kontrollera hur de ekonomiska förhållandena är där. BNP är totalt drygt 200miljoner USD, vilket av en händelse är lika mycket som svenska staten pumpar in i det klimatförstörande flygbolaget SAS. Här lyser västvärldens arrogans så tydligt som det kan göra. 1,5 miljon människor i Guinea-Bisau är dem som får lida av nykolonialistisk utrikespolitik från västvärlden och av västvärldens narkotikapolitik som etablerar narkotikarutter genom landet eftersom landet inte har en chans i hela världen att kunna eller ens vilja stoppa knarkets flöde genom landet. Vettig humanitär hjälp och frihandel skulle kunna stärka landet så att invånarna inte behöver hyra ut sin kroppar för att smuggla kokain i tarmarna för att överleva. Men förstås, det skulle ju innebära att vi "riskerar" alla stackars viktiga jobb för flygvärdinnor som statens subventioner möjliggör.
Allt tal om människors lika värde har nog aldrig klingat tystare än när jag läser artikeln i Svenskan. En annan kuriosa kan vara att Saab år 2009 gjorde en större vinst än hela Guinea-Bissaus ekonomi. Endast i västvärldens överflöd kan en bilfabriks placering vara mer intressant än ett helt folks humanitära katastrofsituation. Det är synd att vi har vant oss vid vår rikedom så pass att vi inte längre förmår oss att förstå vilket liv andra människor på jorden lever. I Kongo råder det ett numera självuppfyllande krig och en medföljande befolkningsexplosion i fattigdomens och misärens spår. Då är det inte heller så konstigt att medelkongolesen totalt omsätter 3000kr om året, inklusive företag, handel och statsapparat. Något en vanlig västerlänning (inklusive mig själv) kan fjärta bort på onödig konsumtion på nolltid och vissa till och med vissa bränner upp mångdubbla beloppet av för att visa på förtrycker mot kvinnorna i Skandinavien. Som sagt, folk i vår del av världen har tappat proportionerna helt, vilket är sorgligt att se på och även själv delta i att förstärka.
Så länge det finns denna yttersta misär kommer det finnas personer som är villiga att offra sina egna liv för att hålla knarklogistiken vid liv. Det går med andra ord inte att kriga mot knarket, för det betyder oundvikligen till ett förtryck mot de som är allra svagast i världen, ivlket aldrig kommer leda någonstans och ännu mindre säkerställa att en ulitairistisk lyckomaximering sker. I stället borde vi leta i andra änden av den röda tråd av sociala problem som narkotikaklassade droger är kopplade till och försöka lösa dem ett och ett för att komma tillrätta med problemen. Först när vi inser att narkotikan är den röda tråden, symptomet eller om man så vill, diagnosen på samhället och inte orsaken kan vi förstå att vi är på rätt väg för att lösa problemen. Narkotikaproblemen är bara ett uttryck som de egentliga sociala och ekonomiska problemen tydliggörs av. Det går inte att kriga mot narkotikan, för en strategi som har den utgångspunkten komemr oundvikligen att missa de ursprungliga problem som skapar misären när situationen blir juridicerad och militariserad, snarare än analyserad.
Kriget mot drogerna är bara ett skämt. Tullens punktmarkeringar av nigerianer resande via västafrika och målsättningar om att beslagta 10% av smugglingen kan knappast sägas lösa problemen i grunden, utan verkar mest vara till som kosmetika för att makthavare ska kunna basunera ut sin inbillat högre medelklassmoral, verka handlingskraftiga samt sopa problemen under mattan. Det senare för att slippa ta en jobbig och kvalitativ debatt om hur man egentligen ser till att lösa problemen på ett intelligent sätt som respekterar de mänskliga rättigheterna och alla i narkotikhandeln inblandades integritet och välstånd och som ger varaktiga resultat. Målsättningen borde rimligen vara att vi ska ha färre personer fängslade för narkotikabrott, inte att vi har flera så att vi tvingas bygga fler fängelseplatser. Jag håller tummarna för att vi kan ändra vår rådande politik inom världshandeln för att äntligen tillåta jordens fattigaste individer konkurrera med det dem har och om det inte är kompetens så är det med lön. Dem enda som kommer förlora är de som idag upprätthåller de onormala bubblorna som tullar, subventioner och hinder skapar
Allt tal om människors lika värde har nog aldrig klingat tystare än när jag läser artikeln i Svenskan. En annan kuriosa kan vara att Saab år 2009 gjorde en större vinst än hela Guinea-Bissaus ekonomi. Endast i västvärldens överflöd kan en bilfabriks placering vara mer intressant än ett helt folks humanitära katastrofsituation. Det är synd att vi har vant oss vid vår rikedom så pass att vi inte längre förmår oss att förstå vilket liv andra människor på jorden lever. I Kongo råder det ett numera självuppfyllande krig och en medföljande befolkningsexplosion i fattigdomens och misärens spår. Då är det inte heller så konstigt att medelkongolesen totalt omsätter 3000kr om året, inklusive företag, handel och statsapparat. Något en vanlig västerlänning (inklusive mig själv) kan fjärta bort på onödig konsumtion på nolltid och vissa till och med vissa bränner upp mångdubbla beloppet av för att visa på förtrycker mot kvinnorna i Skandinavien. Som sagt, folk i vår del av världen har tappat proportionerna helt, vilket är sorgligt att se på och även själv delta i att förstärka.
Så länge det finns denna yttersta misär kommer det finnas personer som är villiga att offra sina egna liv för att hålla knarklogistiken vid liv. Det går med andra ord inte att kriga mot knarket, för det betyder oundvikligen till ett förtryck mot de som är allra svagast i världen, ivlket aldrig kommer leda någonstans och ännu mindre säkerställa att en ulitairistisk lyckomaximering sker. I stället borde vi leta i andra änden av den röda tråd av sociala problem som narkotikaklassade droger är kopplade till och försöka lösa dem ett och ett för att komma tillrätta med problemen. Först när vi inser att narkotikan är den röda tråden, symptomet eller om man så vill, diagnosen på samhället och inte orsaken kan vi förstå att vi är på rätt väg för att lösa problemen. Narkotikaproblemen är bara ett uttryck som de egentliga sociala och ekonomiska problemen tydliggörs av. Det går inte att kriga mot narkotikan, för en strategi som har den utgångspunkten komemr oundvikligen att missa de ursprungliga problem som skapar misären när situationen blir juridicerad och militariserad, snarare än analyserad.
Kriget mot drogerna är bara ett skämt. Tullens punktmarkeringar av nigerianer resande via västafrika och målsättningar om att beslagta 10% av smugglingen kan knappast sägas lösa problemen i grunden, utan verkar mest vara till som kosmetika för att makthavare ska kunna basunera ut sin inbillat högre medelklassmoral, verka handlingskraftiga samt sopa problemen under mattan. Det senare för att slippa ta en jobbig och kvalitativ debatt om hur man egentligen ser till att lösa problemen på ett intelligent sätt som respekterar de mänskliga rättigheterna och alla i narkotikhandeln inblandades integritet och välstånd och som ger varaktiga resultat. Målsättningen borde rimligen vara att vi ska ha färre personer fängslade för narkotikabrott, inte att vi har flera så att vi tvingas bygga fler fängelseplatser. Jag håller tummarna för att vi kan ändra vår rådande politik inom världshandeln för att äntligen tillåta jordens fattigaste individer konkurrera med det dem har och om det inte är kompetens så är det med lön. Dem enda som kommer förlora är de som idag upprätthåller de onormala bubblorna som tullar, subventioner och hinder skapar
2011-05-14
Sexköpslagen som potemkinkulliss
Sexköpslagen är bara ett tafatt försök att flytta fokus från politikernas misslyckande att ge en trygghet åt de mest utsatta, där sexsäljarna är en del tillsammans med FAS3are, missbrukare mfl, till att göra problemet till att köparna är problemet, som ser till att försörja sexsäljarna ekonomiskt. Dem kan säga vilken skit som helst de har dragit upp ur trollerihatten, men förbudet är till för att rensa bort den öppna sexhandeln från gatbilden samt göra livet så svårt som möjligt, särskilt för de frivilliga sexsäljarna så att man inte ger sig in i branschen.
Det har aldrig handlar om sexsäljarnas trygghet för då hade socionomer och inte poliser hanterat frågan. Anledningen till att det saknas ett totalförbud är för att man inte vågar säga sanningen att det är repression mot ALLA inblandade på marknaden, utan man vill upprätthålla myten om att repressionen på något sätt är till för sexsäljarnas bästa. Sedan så tillkommer det givetvis en mängd nyanser i verkligheten som döljs av moralisterna, som att verkligheten inte är heteronormativ som lagen utan bögar och heteromän utgör en ansenlig del av säljarna. Likaså är de ofrivilliga säljarna färre än vad som påstås om siffror från övriga Europa är tillämpbara på Sverige, där man hade svårt att hitta traffickingoffer i den öppna sexhandeln i England och Skottland för inte så många år sedan. Sedan så tillkommer det självklara: Vi har redan lagar mot våldtäkt, slaveri, koppleri med mera som kan hantera den ofrivilliga sexhandeln, men samtidigt lämnar sexköpare och sexsäljare i fred att knulla på det sätt de finner bäst utan att statsapparaten ska behöva blandas in. Staten borde utreda de sexbrott som blir anmälda i stället för att med sexköpslagen leta upp "offer" som man skapar för att sysselsätta sig. Polis och åklagare borde rimligen ha viktigare saker att sysselsätta sig med än att fabricera offer av frivillga ekonomiska transaktioner. Ingen med sinnes fulla bruk kan få en timlön på 3000, vilket faktiskt är fallet för etniska svenska säljare, att göra säljaren till den svagare parten. Om något så är det väl köparen som är offret i sammanhanget som inte har tillgång till gratis sex, vilket i dagsläget är den enda tillåtna formen enligt riksdagen.
Det har aldrig handlar om sexsäljarnas trygghet för då hade socionomer och inte poliser hanterat frågan. Anledningen till att det saknas ett totalförbud är för att man inte vågar säga sanningen att det är repression mot ALLA inblandade på marknaden, utan man vill upprätthålla myten om att repressionen på något sätt är till för sexsäljarnas bästa. Sedan så tillkommer det givetvis en mängd nyanser i verkligheten som döljs av moralisterna, som att verkligheten inte är heteronormativ som lagen utan bögar och heteromän utgör en ansenlig del av säljarna. Likaså är de ofrivilliga säljarna färre än vad som påstås om siffror från övriga Europa är tillämpbara på Sverige, där man hade svårt att hitta traffickingoffer i den öppna sexhandeln i England och Skottland för inte så många år sedan. Sedan så tillkommer det självklara: Vi har redan lagar mot våldtäkt, slaveri, koppleri med mera som kan hantera den ofrivilliga sexhandeln, men samtidigt lämnar sexköpare och sexsäljare i fred att knulla på det sätt de finner bäst utan att statsapparaten ska behöva blandas in. Staten borde utreda de sexbrott som blir anmälda i stället för att med sexköpslagen leta upp "offer" som man skapar för att sysselsätta sig. Polis och åklagare borde rimligen ha viktigare saker att sysselsätta sig med än att fabricera offer av frivillga ekonomiska transaktioner. Ingen med sinnes fulla bruk kan få en timlön på 3000, vilket faktiskt är fallet för etniska svenska säljare, att göra säljaren till den svagare parten. Om något så är det väl köparen som är offret i sammanhanget som inte har tillgång till gratis sex, vilket i dagsläget är den enda tillåtna formen enligt riksdagen.
2011-05-10
Sexköpslagens skärpning
Sexköpslagen kommer nog utvidgas i morgon, men vem har frågat arbetarna vad dem själva anser om arbetsvillkoren? Varför anses en bransch vara för ovärdig sin existens att facklig organisation och branschens helhet bekämpas? Om sexköp är mäns våld mot kvinnor, är då arbete arbetsgivarens våld mot arbetaren?
Det känns som om maxistisk feminism inte riktigt har lyckats med analysen av sexköpslagen på ett friskt sätt utan tar bekvämt bort alla faktorer som iten passar in i modellen för att kunna hävda att modellen är korrekt, fastän den inte är det någonstans. Att tillämpa den skruvade idén om klasskamp på könen var kanske inte en så bra idé, särskilt om man lyckas tuta i nästan hela politikereliten att den felaktiga verklighetsbeskrivningen ändå på något sätt stämmer.
I tidet som detta så tycker jag nästan att vi borde på något sätt fixa ett fysiskt forum för samtal där vi tvingar politiker att lyssna in verklighetens folk innan de går till beslut. Kanske skulle vi kunna minska antalet FRA-lagar och sexköpslagar då. Nu så läggs hela bördan på Federley, som knappast komemr få gehör hos övrig hybrisfyllda politikeradel, som enkelt kan skylla på partismen för att undvika ta ansvar elelr behöva tänka i nya banor och kritikst mot sin egen hållning i frågor.
Känner mig bara så frustrerad en dag som denna. Jag håller tummarna, men tyvärr kommer det nog ej räcka för att stoppa utökningen av djävulskapet i morgon.
Det skulle inte förbvåna mig om politikerna viftar bort kritik som detta utan att ens behöva aktivera hjärnan för kritiskt tänkande:
http://app.rfsl.se/apa/19/public_files/ry_101025_kop_av_sexuell_tjanst.pdf
Fy fan för slarv så fort som det funkar bättre med klyschor och sönderförenklade verklighetsbilder i stälelt för verklighetens nyanser. Politiker av idag har förvisso tappat ideologins glöd, men ideologiernas förenklade verkligehtsmodeller finns alltjämt kvar. Alla fysiker vet att modellerna bara är approximationer av verkligheten och där många faktorer saknas. De flesta politikerna verkar strunta i det, troligen då det är så mycket enklare att gå i polemik och svartmåla motståndare i stället för att gemensamt söka efter sanningen så som den ser ut i verkligheten.
Dert är så mycket enklare att låtsas bort 2/3 av sexsäljarna när dem inte passar in i ramen (heterokvinnor). De ickeproblematiska sorteras också bort, vilket gör att en ytterst liten minoritet får representera ett helt kollektiv och åtgärderna riktas repressivt mot hela gruppen, för att endast gruppens utplåning kan anses vara lösningen för att lösa de biproblem som minoriteten lider av.
Vore det inte bättre att rikta kraften mot biproblemen direkt och då riktat till minoriteten inom minoritetsgruppen sexsäljare som befinner sig i en utsatt situation? I stället för att straffa "onda" sexsäljare som otvetydligt har en sexualdrift som knappast går att trolla bort kan samma ekonomiska resurser (helt utan straff och åsamkning av skada mot individer) hjälpa exakt den grupp man vill åt och strunta i dem som inte är inom gruppen. Låt folk sälja sex och folk betala för det och ägna statens fokus att hjälpa människor som ber om hjälp och befinner sig i nöd och lämna övriga i fred att ha sex på det sätt de anser vara bäst, vare sig det rör sig om abonnemang (giftermål) eller kontantbetalning.
I stället för att skylla över politikens misslyckande med att hjälpa utsatta kvinnor i nöd på män som kollektiv, borde politikerna ta sitt förbannade ansvar och genomföra verkliga åtgärder åt problemet. Ingen blir hjälpt av att ägna åratal att fejka åtgärder genom att måla upp syndabockar i svaga försök att verka handlingskraftiga. Att nittiotalets politiker saknade idéer och därmed lade över ansvaret på våldsmonopolet att kriga mot de inblandade i branschen är ingen ursäkt att fortsätta på samma idiotiska spår. Det är inte sexköparnas fel att det sociala skyddet är otillräckligt och sexsäljare därmed kan fastna i en utsatt situation. Det är politikernas, men dem låtsas som om ingenting har hänt eftersom det är den mediala bilden och inte de faktiska resultaten som är det intressanta i det moderna, mediala symbolpolitikens tidevarv.
Våldsmonopolet måste behandlas med respekt. Det måste finnas en tydlig verklighetsbeskrivning, ett tydligt mål och tydliga samband mellan repression och ökad frihet genom en hög utilitaristisk utväxling. Annars ska man skjuta på lagstiftningen och låta människor få leva det fria utrymme som finns enligt eget tycke. Klarar man inte av att bevisa hur en individ kränker en annan persons integritet, ska statens tvingande makt hålla sig på behörigt avstånd. Friheten kommer minska för oss alla om våldsmonopolet används i onödan och på områden där bevisningen är tunn för huruvida statligt tvång löser allvarliga problem eller om tvånget ÄR problemet. I fallet för sexsäljare (hela yrkesgruppen) är den ostracism som de idag lider av dagens lagstiftning ned yrkesförbud och utstötning långt värre än den utsatthet vissa av arbetarna lider av, då lagstiftningen inte gör ett jota för att hjälpa dem mer än att stänga ute dem från samhället och hoppas på att utfysningen får dem att tänka över sitt leverne. Detta är helt i linje med tvångspolitiken kopplad till drogrehabliteringen i landet. Sexsäljare som trivs med sitt arbete ska bli lämnade ifred och deras kunder likaså och sexsäljare lidandes av missbruk eller slaveri ska få stöd från socialarbetare. INTE NÅGRA JÄVLA POLISER SOM JAGAR DERAS TROLIGEN ENDA INKOMSTKÄLLA! Bara politiker är dumma nog att tro att sexuell repression är bra är bevarande av mänskliga rättigheter och skydd mot mäns kollketivt medfödda synd i form av våld mot kvinnor.
Radikalfeminismen är ingen vidare ideologi med uppebara brister. Snälla svenska politiker gör er av med den på samma sätt som kommunismen och nazismen för den. Låt skadereducering i stället vara den ledstjärna som ska guida politiken för sociala problem med könslig anknytning.
Det känns som om maxistisk feminism inte riktigt har lyckats med analysen av sexköpslagen på ett friskt sätt utan tar bekvämt bort alla faktorer som iten passar in i modellen för att kunna hävda att modellen är korrekt, fastän den inte är det någonstans. Att tillämpa den skruvade idén om klasskamp på könen var kanske inte en så bra idé, särskilt om man lyckas tuta i nästan hela politikereliten att den felaktiga verklighetsbeskrivningen ändå på något sätt stämmer.
I tidet som detta så tycker jag nästan att vi borde på något sätt fixa ett fysiskt forum för samtal där vi tvingar politiker att lyssna in verklighetens folk innan de går till beslut. Kanske skulle vi kunna minska antalet FRA-lagar och sexköpslagar då. Nu så läggs hela bördan på Federley, som knappast komemr få gehör hos övrig hybrisfyllda politikeradel, som enkelt kan skylla på partismen för att undvika ta ansvar elelr behöva tänka i nya banor och kritikst mot sin egen hållning i frågor.
Känner mig bara så frustrerad en dag som denna. Jag håller tummarna, men tyvärr kommer det nog ej räcka för att stoppa utökningen av djävulskapet i morgon.
Det skulle inte förbvåna mig om politikerna viftar bort kritik som detta utan att ens behöva aktivera hjärnan för kritiskt tänkande:
http://app.rfsl.se/apa/19/public_files/ry_101025_kop_av_sexuell_tjanst.pdf
Fy fan för slarv så fort som det funkar bättre med klyschor och sönderförenklade verklighetsbilder i stälelt för verklighetens nyanser. Politiker av idag har förvisso tappat ideologins glöd, men ideologiernas förenklade verkligehtsmodeller finns alltjämt kvar. Alla fysiker vet att modellerna bara är approximationer av verkligheten och där många faktorer saknas. De flesta politikerna verkar strunta i det, troligen då det är så mycket enklare att gå i polemik och svartmåla motståndare i stället för att gemensamt söka efter sanningen så som den ser ut i verkligheten.
Dert är så mycket enklare att låtsas bort 2/3 av sexsäljarna när dem inte passar in i ramen (heterokvinnor). De ickeproblematiska sorteras också bort, vilket gör att en ytterst liten minoritet får representera ett helt kollektiv och åtgärderna riktas repressivt mot hela gruppen, för att endast gruppens utplåning kan anses vara lösningen för att lösa de biproblem som minoriteten lider av.
Vore det inte bättre att rikta kraften mot biproblemen direkt och då riktat till minoriteten inom minoritetsgruppen sexsäljare som befinner sig i en utsatt situation? I stället för att straffa "onda" sexsäljare som otvetydligt har en sexualdrift som knappast går att trolla bort kan samma ekonomiska resurser (helt utan straff och åsamkning av skada mot individer) hjälpa exakt den grupp man vill åt och strunta i dem som inte är inom gruppen. Låt folk sälja sex och folk betala för det och ägna statens fokus att hjälpa människor som ber om hjälp och befinner sig i nöd och lämna övriga i fred att ha sex på det sätt de anser vara bäst, vare sig det rör sig om abonnemang (giftermål) eller kontantbetalning.
I stället för att skylla över politikens misslyckande med att hjälpa utsatta kvinnor i nöd på män som kollektiv, borde politikerna ta sitt förbannade ansvar och genomföra verkliga åtgärder åt problemet. Ingen blir hjälpt av att ägna åratal att fejka åtgärder genom att måla upp syndabockar i svaga försök att verka handlingskraftiga. Att nittiotalets politiker saknade idéer och därmed lade över ansvaret på våldsmonopolet att kriga mot de inblandade i branschen är ingen ursäkt att fortsätta på samma idiotiska spår. Det är inte sexköparnas fel att det sociala skyddet är otillräckligt och sexsäljare därmed kan fastna i en utsatt situation. Det är politikernas, men dem låtsas som om ingenting har hänt eftersom det är den mediala bilden och inte de faktiska resultaten som är det intressanta i det moderna, mediala symbolpolitikens tidevarv.
Våldsmonopolet måste behandlas med respekt. Det måste finnas en tydlig verklighetsbeskrivning, ett tydligt mål och tydliga samband mellan repression och ökad frihet genom en hög utilitaristisk utväxling. Annars ska man skjuta på lagstiftningen och låta människor få leva det fria utrymme som finns enligt eget tycke. Klarar man inte av att bevisa hur en individ kränker en annan persons integritet, ska statens tvingande makt hålla sig på behörigt avstånd. Friheten kommer minska för oss alla om våldsmonopolet används i onödan och på områden där bevisningen är tunn för huruvida statligt tvång löser allvarliga problem eller om tvånget ÄR problemet. I fallet för sexsäljare (hela yrkesgruppen) är den ostracism som de idag lider av dagens lagstiftning ned yrkesförbud och utstötning långt värre än den utsatthet vissa av arbetarna lider av, då lagstiftningen inte gör ett jota för att hjälpa dem mer än att stänga ute dem från samhället och hoppas på att utfysningen får dem att tänka över sitt leverne. Detta är helt i linje med tvångspolitiken kopplad till drogrehabliteringen i landet. Sexsäljare som trivs med sitt arbete ska bli lämnade ifred och deras kunder likaså och sexsäljare lidandes av missbruk eller slaveri ska få stöd från socialarbetare. INTE NÅGRA JÄVLA POLISER SOM JAGAR DERAS TROLIGEN ENDA INKOMSTKÄLLA! Bara politiker är dumma nog att tro att sexuell repression är bra är bevarande av mänskliga rättigheter och skydd mot mäns kollketivt medfödda synd i form av våld mot kvinnor.
Radikalfeminismen är ingen vidare ideologi med uppebara brister. Snälla svenska politiker gör er av med den på samma sätt som kommunismen och nazismen för den. Låt skadereducering i stället vara den ledstjärna som ska guida politiken för sociala problem med könslig anknytning.
2011-05-09
Reflektioner i fallet Ola
SVT kapar banden med Ola för att visa att dem tar avstånd från knarket. Vore det inte bättre att ge ett aktivt stöd, då det ju är stigmatiseringen och medföljande utanförskap som skapar den situation som orsakar de brott vi vill åt från första början? Tyvärr verkar man inte kunna tänka i flera steg och följa händelsekedjan när det kommer till narkotika och liknande moralfrågor.
Visst kan man känna att man har visat sig handligskraftig, men har vi verkligen bekämpat missbruk och det oerhörda utanförskap som i sin tur orsakar sjukdom, smittspridning, brottslighet och andra sociala problem med dessa åtgärder? Dessa åtgärder sker reaktivt när narkotika kommer in i bilden på såväl strukturellt och individuellt plan. Den förenklade förklaringsmodellen med krig mot bruket gör att missbruket ökar och förvärras. Vilket jag tydligt har visat att diskrimineringen och avståndstagandet mot ickeproblemtiska brukarnas utkastning från gemenskapen (som i fallet med Ola) och för missbrukarna som hindras komma tillbaka med onödigt förtryckande sociala och juridiska strukturer som finns i vägen. Detta har nu gått så långt att mediedrev och åtal räcker för att kasta ut den berörda personen från samhället.
Aldrig någonsin har det visat sig att vi kan bekämpa det utanförskap missbrukare lever i och den kriminalitet dem göder genom dessa åtgärder som närmast tvingar in narkotikabrukare i exil. Nu är det förbannad dags att avkriminalisera narkotikabruk och hejda Bejerots sociala utrotning av oliktänkande som små och stora institutioner ägnar sig åt.
Om man vill hålla fast vid en restriktiv linje är en avkriminalisering fullt kompatibel med detta. En restriktiv linje behöver inte innebära att vi ska vara repressiva mot de människor som är berörda. Det kan faktiskt innebära mycket större resultat om vi slutar jaga enskilda brukare, något som är bäst/värst på i Europa för att göra som Holland, Portugal och Tjeckien och endast fokusera på smugglarna. Den gamla strategin har inte lyckats att förhindra konsumtionen och tillgången och kriminaliseringen har effektivt gjort situationen ännu värre för enskilda individer. Det borde inte vara så svårt att stoppa försäljningen och slå till mot lager i stället för att jaga enskilda individer.
Låt lagstiftningen förbjuda narkotika, INTE förbjuda narkomaner!
Visst kan man känna att man har visat sig handligskraftig, men har vi verkligen bekämpat missbruk och det oerhörda utanförskap som i sin tur orsakar sjukdom, smittspridning, brottslighet och andra sociala problem med dessa åtgärder? Dessa åtgärder sker reaktivt när narkotika kommer in i bilden på såväl strukturellt och individuellt plan. Den förenklade förklaringsmodellen med krig mot bruket gör att missbruket ökar och förvärras. Vilket jag tydligt har visat att diskrimineringen och avståndstagandet mot ickeproblemtiska brukarnas utkastning från gemenskapen (som i fallet med Ola) och för missbrukarna som hindras komma tillbaka med onödigt förtryckande sociala och juridiska strukturer som finns i vägen. Detta har nu gått så långt att mediedrev och åtal räcker för att kasta ut den berörda personen från samhället.
Aldrig någonsin har det visat sig att vi kan bekämpa det utanförskap missbrukare lever i och den kriminalitet dem göder genom dessa åtgärder som närmast tvingar in narkotikabrukare i exil. Nu är det förbannad dags att avkriminalisera narkotikabruk och hejda Bejerots sociala utrotning av oliktänkande som små och stora institutioner ägnar sig åt.
Om man vill hålla fast vid en restriktiv linje är en avkriminalisering fullt kompatibel med detta. En restriktiv linje behöver inte innebära att vi ska vara repressiva mot de människor som är berörda. Det kan faktiskt innebära mycket större resultat om vi slutar jaga enskilda brukare, något som är bäst/värst på i Europa för att göra som Holland, Portugal och Tjeckien och endast fokusera på smugglarna. Den gamla strategin har inte lyckats att förhindra konsumtionen och tillgången och kriminaliseringen har effektivt gjort situationen ännu värre för enskilda individer. Det borde inte vara så svårt att stoppa försäljningen och slå till mot lager i stället för att jaga enskilda individer.
Låt lagstiftningen förbjuda narkotika, INTE förbjuda narkomaner!
Det sista steget för att separera kyrkan och stat
Under de senaste veckorna har problemen med den bristfälliga separeringen mellan kyrkan och staten 1998-2000 blivit allt mer uppenbara. Nu senast har det uppdagats att frälsningsarmén som inkasserar statsbidrag diskriminerar homosexuella och baserar sin verksamhet på okritisk hållning till bibeln. Jag har under samma period försökt att gräva lite för att hitta de enkla förändringar som behövs för att slutföra den statliga sekulariseringsprocess som genomfördes ganska slarvigt 1998 för att träda i kraft 2000. Givetvis är mina förslag inte allting som behöver förändras för att sekularisera samhället fullt ut, men mer komplicerade avgöranden måste ta tid, eftersom jag aldrig kan ställa mig bakom ett förtryck av religionen likt det som har skett i många kommunistiska stater. Inte heller kan jag ställa mig bakom ett statligt påskyndade av ateismprocessen, som det är upp till samhället i övrigt att klara på egen hand utan statlig hjälp. I stället har jag inriktat mig på dem privilegier som kristna kyrkor och teistisk religion i stort har gentemot andra former av livsåskådningar i form av humanism och politiskt engagemang eller privilegier gentemot övrigt föreningsliv. Privilegierna gäller främst kristna kyrkor av olika storlek, där före detta statskyrkan är störst.
Mina förslag är som lyder:
1. Skrota lagen om trossamfund helt och behandla religiös verksamhet likt andra föreningar. Teistisk religion ska likställas med övrigt föreningsliv, vare sig det handlar om filosfiska klubbar, sportföreningar, politiska partier eller vad man kan tänka sig.
https://lagen.nu/1998:1593.
2. Begravningsavgiften ska kommunaliseras i lagboken och därmed ska samma modell som idag används i Stockholm också gälla i övriga landet enligt lag och därmed frånta kyrkans ofrånkomliga beskattnignsrätt.
3. Medlemsinskrivning i religiöst samfund ska antingen likställas med övriga föreningar eller få en åldersgräns. Lika lite som det finns kommunistiska och miljöpartistiska barn finns det kristna eller muslimska barn. Religion ska vara förbehållet ungdomar och vuxna efter aktivt intåg. Idag sker det slentrianmässigt till framför allt Svenska kyrkan, då dopet är en sedvänja som hör till ett välkomnande av barn in i livet och som barnet inte aktivt väljer att delta i.
Möjligen innebär detta ingen förändring mot idag. 4. Däremot så kommer permanenta religiösa ingrepp att förbjudas för barn. Detta innebär att manlig könsstympning blir förbjudet och likställt med kvinnlig dito. All kosmetisk plastikkirurgi ska vara förbehållen vuxna, även om den har ett häftigt namn som "omskärelse". Lika lite som vi tillåter att vi opererar in silikon i brösten på våra barn, kan vi tillåta att vi skär sönder deras könsorgan. Mottagningsceremonier är till för de anhöriga (spädbarnet är för ungt för att aktivt medverka) och barnet får inte ta mental eller fysisk skada av ceremonierna.
5. Jag skulle också vilja se en lagstadgad möjlighet för absolut tystnadsplikt att omfatta sekulära instanser. I dagsläget har tystnadsplikten en mängd undantag, vilket gör att endast präster får lov att leverera fullständigt stöd till behövande. Eftersom jag själv inte vet exakt hur en sådan lagstiftning ska utformas, så är det upp till en öppen debatt eller en utredning att utforma hur detta ska se ut.
6. Så länge vi har en sekulär stat och en kungafamilj så är det självkalrt så att kungen ska vara en del av staten, men kyrkan lämnas utanför. I dagsläget är det inte så eftersom monarken måste tillkännage den Augsburgska bekännelsen för att sitta på tronen. Sedan vill jag ha en annan utformning av statschefens roll i grundlagen, men det minsta vi kan kräva är att statschefen oavsett typ har religionsfrihet precis som övriga Svenska medborgare.
7. Avskaffa kyrkan som officiell instans i statens maktutövning. Det kan handla om etiska råd, sjukhuskyrkor med mera som måste bli behandlade som den externa part de är. Därmed inte sagt att dem ska utestängas, men de måste klara av att betala hyran eller vara relevanta för att inkluderas. Religionen får inte inkluderas på slentrian i verksamheten utan måste ha en viss distans till och tydligt bevisa sin nytta i verksamheten.
8. Hårdare regler för kyrkornas finansiella stöd måste ställas. Först ska föreningsstödet/medlem likställas med andra former av föreningar. Det måste också ställas krav på aktivt medlemskap, genom årlig opt-in bekräftelse med inbetalning av medlemsavgiften, likt andra föreningar. Staten ska givetvis sluta agera inkassoföretag genom den beskattningsrätt som några stora samfund har genom skatteverkets försorg. Inte minst så döljer man ett medlemskap i en privat förening för medborgaren, vilket knappast kan anses vara förenligt med föreningsfriheten, så som det ser ut idag. Kombinerat med den tidigare skärpningen på inskrivning av barn samt årlig och öppen bekräftelse av medlemskapet så blir medlemskapet en aktiv handling likt andra former av deltagande. En person kan då inte fastna i ett medlemskap mot sin vetskap på samma sätt som sker idag och som knappast skulle anses vara förenligt med konsumenträtt om kyrkorna vore vinstdrivande företag. En person som inte betalar sin medlemsavgift ska automatiskt lämna det samfund denne tidigare var inskriven i, men givetvis upplysas om detta. Detta att kontrastera mot idag där man aktivt måste gå ut och dessutom signera utträdet ur en privat förening (kyrkan) i strid mot kutymen i övriga föreningslivet.
9. I och med att lagen om trossamfund avskaffas, för att låta kyrkor och andra religiösa samfund ingå i lagen om ideella föreningar (http://sv.wikipedia.org/wiki/Ideell_f%C3%B6rening) så avskaffas kammarkollegiets rätt att godkänna religiösa samfund: http://sv.wikipedia.org/wiki/Trossamfund
Då kan verklig mångkultur äntligen sägas vara verklighet, när vi inte har en grindvakt som stänger ute nya trosuppfattningar och nya livsåskådningar och kreativt filosofiskt tänkande genom särskilda privilegier till stagnerade och omoderna livsåskådningar. Personligen är jag emot organiserad religion då jag inte anser att man kan lära sig någonting om livets mysterier genom att lyssna på envägskommunikation i form av predikningar ur en bok från järnåldern eller medeltiden. När religion blir fri från privilegier kan vi också få en vettig tillväxt av nya uttryck, som förhoppningsvis är individuella och baserade på vetenskap och rationellt tänkande för att ge mening till tillvaron eller sammanhang till universums konstruktion.
10. Avskaffa religiösa samfunds maktutövning i form av juridiska kontrakt mellan vuxna människor. Giftermål ska ske som en registrering hos staten, frikopplat från religiöst sammanhang. Sedan får det vara upp till parterna att fira det på lämpligt vis. Inte heller behöver vi från statens sida länge påtvinga samfunden lagar som reglerar hur giftermål ska gå till. Dock kommer vi givetvis dra in deras statliga bidrag om de inte viger homosexuella och andra minoriteter. Detta eftersom staten aldrig aktivt kan medverka till att diskriminera människor. Undantag för barngiftermål ska givetvis också tas bort och ett giftermål måste ske i Sverige för att vara juridiskt bindande i Sverige. Arvsreglerna ska givetvis följa lagboken, vilket är naturligt med tanke på att staten och inte samfunden utformar kontraktets utformning, dock som alltid i samråd med parterna. Lagen ska också utformas så att antalet personer som är inkluderade i kontraktet kan vara fler än 2. Tvegifte avskaffas därmed.
11. Den absolut värsta särlagstiftningen måste bort! Lagen om svenska kyrkan som i lagboken reglerar hur en privat organisation ska utforma sin verksamhet: http://sv.wikipedia.org/wiki/Lag_om_Svenska_kyrkan
I ett mångkulturellt samhälle kan det inte samtidigt finnas en lag som påtvingar en privat organisation ansvar för folket. Särskilt om det handlar om religion, som ju är något subjektivt och på intet sätt någonsin kan vara för alla om den har en teistiskt grund. Möjligen kan lagen finnas kvar om svenska kyrkan reformeras till att bli en sekulärhumanistisk institution, men eftersom svenska kyrkan till och med har ett eget val är det bättre att klippa banden med staten och låta Sverige vara fritt från officiella religiösa institutioner i statsapparaten och låta svenska kyrkan utforma sin verksamhet på det sätt den själv finenr vara lämpligt. Givetvis inkluderar det att kyrkovalen avskaffas till att ersättas med reguljär föreningsstruktur om så kyrkan önskar. Statsapparaten ska inte ha en åsikt i hur samfundet organiserar sig utöver den värdegrund och övriga krav som ställs för att utdela bidrag.
12. Privatisera den teologiska fakulteten i Uppsala och Lund enligt samma mönster som övriga teologiska högskolor har. Staten ska inte bedriva utbildning i religion utan om religion. Om det ställs krav på att verksamheten ska vara evidensbaseradr, så kan vi behöva utreda om teologisk utbildning (till största delen sagobokskunskap) uppfyller kraven. Det viktigaste är dock att staten slutar vara huvudman, trots att de berörda skolorna har sin början i kyrkan.
13. Sekularisera lagbokens förhållningssätt till kalendern. http://sv.wikipedia.org/wiki/Helgdag
Här är det trettonafton/dagen, kristiflygare, pingst och allahelgon som skrotas och ersätts med fritt placerbara semesterdagar som placeras efter tycke på de dagar som passar. 1a maj kan kanske också ligga i farozonen som den socialistiska dag den är och därmed knappast neutral. Då är det bättre att bara socialister och arbetarrörelsen tar ledigt och resten kan jobba om de så vill. Övriga helgdagar har ett mycket starkare fästa i svensk kultur och har andra och mer universella grunder än kristendom. Julen har sin ursprungliga grund i midvintern, midsommar i midsommaren, påsken i vårdagjämningen. Nyår har liknande ursprung som julen och har ett starkt fäste som festlig högtid. Nationaldagen är också given, trots dess unga anor som helgdag. Det kan dock var öppet för diskussion om huruvida valborg/1a maj är lämpligare att behålla än påsken.
14. Skolan ska vara baserad på vetenskap och ska vara icke-konfessionell. Religiösa samfund får driva skolor men några religiösa friskolor villa jag inte se skymten av i Sverige. Skolan ska vara mångkulturell och till för alla barn och då ska den inte stänga ute barn med krav om viss etnicitet eller viss religiös tro. Särskilt viktigt är det med tanke på att det är först i tonåren man börjar komma på plats i sin övertygelse och har rätt till att få forma sin uppfattning fritt och inte bli pådyvlad en viss uppfattning. Skolverket ska hålla kopplet kort i såväl grundskola som förskola. Möjligen också gymnasiet, det har jag inte något definitivt svar om. Eftergymnasial utbildning får dock vara delvis eller helt präglad av religion, vilket mitt tidigare förslag om privatiseringar i Uppsala och Lund visar. Skolan ska inte heller tillåtas att ha avslutning i kyrkan och motsvarande lokaler. Alternativ finns som att fira utomhus på sommaren och skippa avslutningen för 2-veckorslovet om vintern om det är så att annan lämplig lokal saknas.
15. Reformera lagen om flaggdagar: http://www.metro.se/kolumner/religionen-for-viktig-for-att-staten-ska-tafsa-pa-den/EVHkdA!vnw6RYGYHv40M/
Helst ska vi inte ha några lagstadgade regler för när flaggan ska vifta, men eftersom flaggstolpe finns på de flesta offentliga institutioner så bör dem begränsas till det absolut mest nödvändiga. I ett mångkulturellt samhälle med sekulariserad stat kan inte polisen vifta flaggan till minnet av Jesus och liknande.
16. En liten detalj som ska ändras är också att domare inte längre ska vara tvingade att arbeta i kyrkans överklagandenämnd. (hittad i kommentarsfältet: http://www.unt.se/debatt/svenska-staten-ar-inte-sekular-1318176.aspx)
17:Givetvis ska vi förbjuda titeln kyrkominister, som tydligen finns kvar: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/fralsningsbon-mot-homosexualitet_6149083.svd
Det lilla av kyrkilghet som kan finnas kvar i form av allmänt kulturstöd ska skötas av kulturminsitern och inte någonting annat. Kyrkans privilegier måste bort i ett mångkulturellt samhälle, annars få ett monokulturellt, bikulturellt eller motsvarande samhälle vilket Nima Dervish beskriver bra: http://www.svd.se/kultur/kulturdebatt/jamtin-spelar-sd-i-handerna_6142199.svd
18. Vi måste sätta tydligare krav på värdegrund för bidragsutbetalningar, särskilt till religiösa organisationer: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/fralsningsbon-mot-homosexualitet_6149083.svd
19. Gör om religionsundervisningen till livsåskådningskunskap, där upplysningen får större utrymme tillsammans med andra ateistiska och deistiska åskådningar. Det finns sagoberättelser, särskilt om detaljerna i kristendomen som noak och andra dumheter som enkelt kan kapas bort till förmån för en mer öppen och argumenterande/kristisk livsåskådningskunskap, som gärna kan bereda plats för studier i filosofi som borde erbjudas i alla kommuner. Lärandet bör vara mindre fokuserat på skönmålning av religion och mer inriktad på dess inverkan på dagens och historiska samhället. Ett större fokus på östasiatisk kultur (främst Indien och Kina) skulle också vara bra att se här och i andra humanistiska ämnen. I takt med att Asien växer sig ekonomiskt mäktigare är det bra med bättre förståelse av deras kulturella sedvänjor och historia som idag tyvärr är ytterst bristfälliga. Men detta inlägg var inte menat som ett i skoldebatten utan i den om sekularisering så jag lämnar det nu.
20- Omedelbart skrotande av: http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19990932.htm
Särreglering av religion i förhållande till övrigt civilsamhälle måste upphöra!
Genomför vi samtliga reformer så kan vi äntligen vara säkra på att religion blir en privatsak skiljd från staten, i stället för den halvmesyr som vi idag har. J
PS. Om jag orkar ska jag korta ner länkarna en annan dag.
Mina förslag är som lyder:
1. Skrota lagen om trossamfund helt och behandla religiös verksamhet likt andra föreningar. Teistisk religion ska likställas med övrigt föreningsliv, vare sig det handlar om filosfiska klubbar, sportföreningar, politiska partier eller vad man kan tänka sig.
https://lagen.nu/1998:1593.
2. Begravningsavgiften ska kommunaliseras i lagboken och därmed ska samma modell som idag används i Stockholm också gälla i övriga landet enligt lag och därmed frånta kyrkans ofrånkomliga beskattnignsrätt.
3. Medlemsinskrivning i religiöst samfund ska antingen likställas med övriga föreningar eller få en åldersgräns. Lika lite som det finns kommunistiska och miljöpartistiska barn finns det kristna eller muslimska barn. Religion ska vara förbehållet ungdomar och vuxna efter aktivt intåg. Idag sker det slentrianmässigt till framför allt Svenska kyrkan, då dopet är en sedvänja som hör till ett välkomnande av barn in i livet och som barnet inte aktivt väljer att delta i.
Möjligen innebär detta ingen förändring mot idag. 4. Däremot så kommer permanenta religiösa ingrepp att förbjudas för barn. Detta innebär att manlig könsstympning blir förbjudet och likställt med kvinnlig dito. All kosmetisk plastikkirurgi ska vara förbehållen vuxna, även om den har ett häftigt namn som "omskärelse". Lika lite som vi tillåter att vi opererar in silikon i brösten på våra barn, kan vi tillåta att vi skär sönder deras könsorgan. Mottagningsceremonier är till för de anhöriga (spädbarnet är för ungt för att aktivt medverka) och barnet får inte ta mental eller fysisk skada av ceremonierna.
5. Jag skulle också vilja se en lagstadgad möjlighet för absolut tystnadsplikt att omfatta sekulära instanser. I dagsläget har tystnadsplikten en mängd undantag, vilket gör att endast präster får lov att leverera fullständigt stöd till behövande. Eftersom jag själv inte vet exakt hur en sådan lagstiftning ska utformas, så är det upp till en öppen debatt eller en utredning att utforma hur detta ska se ut.
6. Så länge vi har en sekulär stat och en kungafamilj så är det självkalrt så att kungen ska vara en del av staten, men kyrkan lämnas utanför. I dagsläget är det inte så eftersom monarken måste tillkännage den Augsburgska bekännelsen för att sitta på tronen. Sedan vill jag ha en annan utformning av statschefens roll i grundlagen, men det minsta vi kan kräva är att statschefen oavsett typ har religionsfrihet precis som övriga Svenska medborgare.
7. Avskaffa kyrkan som officiell instans i statens maktutövning. Det kan handla om etiska råd, sjukhuskyrkor med mera som måste bli behandlade som den externa part de är. Därmed inte sagt att dem ska utestängas, men de måste klara av att betala hyran eller vara relevanta för att inkluderas. Religionen får inte inkluderas på slentrian i verksamheten utan måste ha en viss distans till och tydligt bevisa sin nytta i verksamheten.
8. Hårdare regler för kyrkornas finansiella stöd måste ställas. Först ska föreningsstödet/medlem likställas med andra former av föreningar. Det måste också ställas krav på aktivt medlemskap, genom årlig opt-in bekräftelse med inbetalning av medlemsavgiften, likt andra föreningar. Staten ska givetvis sluta agera inkassoföretag genom den beskattningsrätt som några stora samfund har genom skatteverkets försorg. Inte minst så döljer man ett medlemskap i en privat förening för medborgaren, vilket knappast kan anses vara förenligt med föreningsfriheten, så som det ser ut idag. Kombinerat med den tidigare skärpningen på inskrivning av barn samt årlig och öppen bekräftelse av medlemskapet så blir medlemskapet en aktiv handling likt andra former av deltagande. En person kan då inte fastna i ett medlemskap mot sin vetskap på samma sätt som sker idag och som knappast skulle anses vara förenligt med konsumenträtt om kyrkorna vore vinstdrivande företag. En person som inte betalar sin medlemsavgift ska automatiskt lämna det samfund denne tidigare var inskriven i, men givetvis upplysas om detta. Detta att kontrastera mot idag där man aktivt måste gå ut och dessutom signera utträdet ur en privat förening (kyrkan) i strid mot kutymen i övriga föreningslivet.
9. I och med att lagen om trossamfund avskaffas, för att låta kyrkor och andra religiösa samfund ingå i lagen om ideella föreningar (http://sv.wikipedia.org/wiki/Ideell_f%C3%B6rening) så avskaffas kammarkollegiets rätt att godkänna religiösa samfund: http://sv.wikipedia.org/wiki/Trossamfund
Då kan verklig mångkultur äntligen sägas vara verklighet, när vi inte har en grindvakt som stänger ute nya trosuppfattningar och nya livsåskådningar och kreativt filosofiskt tänkande genom särskilda privilegier till stagnerade och omoderna livsåskådningar. Personligen är jag emot organiserad religion då jag inte anser att man kan lära sig någonting om livets mysterier genom att lyssna på envägskommunikation i form av predikningar ur en bok från järnåldern eller medeltiden. När religion blir fri från privilegier kan vi också få en vettig tillväxt av nya uttryck, som förhoppningsvis är individuella och baserade på vetenskap och rationellt tänkande för att ge mening till tillvaron eller sammanhang till universums konstruktion.
10. Avskaffa religiösa samfunds maktutövning i form av juridiska kontrakt mellan vuxna människor. Giftermål ska ske som en registrering hos staten, frikopplat från religiöst sammanhang. Sedan får det vara upp till parterna att fira det på lämpligt vis. Inte heller behöver vi från statens sida länge påtvinga samfunden lagar som reglerar hur giftermål ska gå till. Dock kommer vi givetvis dra in deras statliga bidrag om de inte viger homosexuella och andra minoriteter. Detta eftersom staten aldrig aktivt kan medverka till att diskriminera människor. Undantag för barngiftermål ska givetvis också tas bort och ett giftermål måste ske i Sverige för att vara juridiskt bindande i Sverige. Arvsreglerna ska givetvis följa lagboken, vilket är naturligt med tanke på att staten och inte samfunden utformar kontraktets utformning, dock som alltid i samråd med parterna. Lagen ska också utformas så att antalet personer som är inkluderade i kontraktet kan vara fler än 2. Tvegifte avskaffas därmed.
11. Den absolut värsta särlagstiftningen måste bort! Lagen om svenska kyrkan som i lagboken reglerar hur en privat organisation ska utforma sin verksamhet: http://sv.wikipedia.org/wiki/Lag_om_Svenska_kyrkan
I ett mångkulturellt samhälle kan det inte samtidigt finnas en lag som påtvingar en privat organisation ansvar för folket. Särskilt om det handlar om religion, som ju är något subjektivt och på intet sätt någonsin kan vara för alla om den har en teistiskt grund. Möjligen kan lagen finnas kvar om svenska kyrkan reformeras till att bli en sekulärhumanistisk institution, men eftersom svenska kyrkan till och med har ett eget val är det bättre att klippa banden med staten och låta Sverige vara fritt från officiella religiösa institutioner i statsapparaten och låta svenska kyrkan utforma sin verksamhet på det sätt den själv finenr vara lämpligt. Givetvis inkluderar det att kyrkovalen avskaffas till att ersättas med reguljär föreningsstruktur om så kyrkan önskar. Statsapparaten ska inte ha en åsikt i hur samfundet organiserar sig utöver den värdegrund och övriga krav som ställs för att utdela bidrag.
12. Privatisera den teologiska fakulteten i Uppsala och Lund enligt samma mönster som övriga teologiska högskolor har. Staten ska inte bedriva utbildning i religion utan om religion. Om det ställs krav på att verksamheten ska vara evidensbaseradr, så kan vi behöva utreda om teologisk utbildning (till största delen sagobokskunskap) uppfyller kraven. Det viktigaste är dock att staten slutar vara huvudman, trots att de berörda skolorna har sin början i kyrkan.
13. Sekularisera lagbokens förhållningssätt till kalendern. http://sv.wikipedia.org/wiki/Helgdag
Här är det trettonafton/dagen, kristiflygare, pingst och allahelgon som skrotas och ersätts med fritt placerbara semesterdagar som placeras efter tycke på de dagar som passar. 1a maj kan kanske också ligga i farozonen som den socialistiska dag den är och därmed knappast neutral. Då är det bättre att bara socialister och arbetarrörelsen tar ledigt och resten kan jobba om de så vill. Övriga helgdagar har ett mycket starkare fästa i svensk kultur och har andra och mer universella grunder än kristendom. Julen har sin ursprungliga grund i midvintern, midsommar i midsommaren, påsken i vårdagjämningen. Nyår har liknande ursprung som julen och har ett starkt fäste som festlig högtid. Nationaldagen är också given, trots dess unga anor som helgdag. Det kan dock var öppet för diskussion om huruvida valborg/1a maj är lämpligare att behålla än påsken.
14. Skolan ska vara baserad på vetenskap och ska vara icke-konfessionell. Religiösa samfund får driva skolor men några religiösa friskolor villa jag inte se skymten av i Sverige. Skolan ska vara mångkulturell och till för alla barn och då ska den inte stänga ute barn med krav om viss etnicitet eller viss religiös tro. Särskilt viktigt är det med tanke på att det är först i tonåren man börjar komma på plats i sin övertygelse och har rätt till att få forma sin uppfattning fritt och inte bli pådyvlad en viss uppfattning. Skolverket ska hålla kopplet kort i såväl grundskola som förskola. Möjligen också gymnasiet, det har jag inte något definitivt svar om. Eftergymnasial utbildning får dock vara delvis eller helt präglad av religion, vilket mitt tidigare förslag om privatiseringar i Uppsala och Lund visar. Skolan ska inte heller tillåtas att ha avslutning i kyrkan och motsvarande lokaler. Alternativ finns som att fira utomhus på sommaren och skippa avslutningen för 2-veckorslovet om vintern om det är så att annan lämplig lokal saknas.
15. Reformera lagen om flaggdagar: http://www.metro.se/kolumner/religionen-for-viktig-for-att-staten-ska-tafsa-pa-den/EVHkdA!vnw6RYGYHv40M/
Helst ska vi inte ha några lagstadgade regler för när flaggan ska vifta, men eftersom flaggstolpe finns på de flesta offentliga institutioner så bör dem begränsas till det absolut mest nödvändiga. I ett mångkulturellt samhälle med sekulariserad stat kan inte polisen vifta flaggan till minnet av Jesus och liknande.
16. En liten detalj som ska ändras är också att domare inte längre ska vara tvingade att arbeta i kyrkans överklagandenämnd. (hittad i kommentarsfältet: http://www.unt.se/debatt/svenska-staten-ar-inte-sekular-1318176.aspx)
17:Givetvis ska vi förbjuda titeln kyrkominister, som tydligen finns kvar: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/fralsningsbon-mot-homosexualitet_6149083.svd
Det lilla av kyrkilghet som kan finnas kvar i form av allmänt kulturstöd ska skötas av kulturminsitern och inte någonting annat. Kyrkans privilegier måste bort i ett mångkulturellt samhälle, annars få ett monokulturellt, bikulturellt eller motsvarande samhälle vilket Nima Dervish beskriver bra: http://www.svd.se/kultur/kulturdebatt/jamtin-spelar-sd-i-handerna_6142199.svd
18. Vi måste sätta tydligare krav på värdegrund för bidragsutbetalningar, särskilt till religiösa organisationer: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/fralsningsbon-mot-homosexualitet_6149083.svd
19. Gör om religionsundervisningen till livsåskådningskunskap, där upplysningen får större utrymme tillsammans med andra ateistiska och deistiska åskådningar. Det finns sagoberättelser, särskilt om detaljerna i kristendomen som noak och andra dumheter som enkelt kan kapas bort till förmån för en mer öppen och argumenterande/kristisk livsåskådningskunskap, som gärna kan bereda plats för studier i filosofi som borde erbjudas i alla kommuner. Lärandet bör vara mindre fokuserat på skönmålning av religion och mer inriktad på dess inverkan på dagens och historiska samhället. Ett större fokus på östasiatisk kultur (främst Indien och Kina) skulle också vara bra att se här och i andra humanistiska ämnen. I takt med att Asien växer sig ekonomiskt mäktigare är det bra med bättre förståelse av deras kulturella sedvänjor och historia som idag tyvärr är ytterst bristfälliga. Men detta inlägg var inte menat som ett i skoldebatten utan i den om sekularisering så jag lämnar det nu.
20- Omedelbart skrotande av: http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19990932.htm
Särreglering av religion i förhållande till övrigt civilsamhälle måste upphöra!
Genomför vi samtliga reformer så kan vi äntligen vara säkra på att religion blir en privatsak skiljd från staten, i stället för den halvmesyr som vi idag har. J
PS. Om jag orkar ska jag korta ner länkarna en annan dag.
2011-05-08
Länktips
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/peak-oil-ar-framtidens-agenda_6106221.svd
http://www.cannabis.se/artiklar/13573-den-morka-bilden-av-narkotikapolitiken/
http://imgur.com/a/1mTeB
http://i.imgur.com/5Y2eu.jpg
http://www.cannabis.se/artiklar/13573-den-morka-bilden-av-narkotikapolitiken/
http://imgur.com/a/1mTeB
http://i.imgur.com/5Y2eu.jpg
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)