När det ovanliga blir det vanliga...

...Eller att göra en höna av en fjäder. Thomas Lundqvist skriver en artikel tillsammans med Astrid Johansson i DN. Problemet med artikeln är inte sakinnehållet vilket många andra bloggare har stört sig på. Det stora problemet är vinklingen och då i flera bemärkelser. För det första är upplägget ett partist inlägg som det är missvisane att stämpla med "insidan" utan "DN debatt" hade varit den korrekta angivelsen. Det blir en falsk marknadsföring när innehållet i artikeln är sådant utformad att den passar bättre på debattsidan än på insidan. Dock så skulel en intervju som är korrekt utformad och en artikel av betydligt bättre kvalité platsa på insidan, men då krävs den att den är utförd som den som nyligen gjordes av SR förra veckan.

För det andra är framförandet i artikeln det stora problemet och huvudanledningen till att jag skriver detta inlägg. Artikeln är helt enkelt extremt otydlig med riskernas frekvens, vilket gör att läsaren får uppfattningen att riskerna är vanliga när det troligen inte alls är så det ligger till. Micke skrev en kort jämförelse på Liberaldemokraternas hemsida där han förklarar att riskerna som nämns i artikeln borde redovisats tydligt som bipacksedeln till legala droger i medicinen. Att risker existerar är ganska ointressant i sig. Jag kanske kan drabbas av cancer i morgon eller en stjärna kanske krockar med solen, men det som är intressant är hur sannolik risken är. Cannabis har givetvis risker men allvaret och frekvensen för riskerna/bieffekterna är förhållandevis små vilket tyvärr är en dimension som glöms bort hos drogbekämparna. Oftast låter det som om riskerna alltid träder i kraft och därmed upphöjs risken till en nivå som inte går att uppmäta statistiskt.

Jag ska här nedan försöka sammanfatta artikelns svagheter i otydlighet när det kommer till risker. Jag ska gå igenom stycke för stycke och kommentera det jag tycker kunde förklaras tydligare.

"Genom att röka hasch eller mari­juana under tonåren riskerar man att hjärnan inte utvecklas till en vuxen persons hjärna, visar ny forskning. Vissa av skadorna kan bli bestående.

– Cannabis hindrar den neuro­logiska omstruktureringen av tonårshjärnan till en vuxenhjärna, säger Thomas Lundqvist, docent i psykologi och en av landets främsta experter på effekterna av cannabis. Man stannar av och utvecklas helt enkelt inte som individ."

Ungdomar skadas exponentiellt värre vid tidigare debutår och detta är ingen nyhet. Vi vet samma sak från andra psykoaktiva droger som alkohol där skador och missbruk ökar exponentiellt med tidigarelagd debutålder. Vi har faktiskt olika inofficiella åldersgränser på alla mediciner av denna orsak och som varierar från preparat till preparat. Voxra som jag tar för nuvarande har en rekommenderad åldersgräns på 18 år och ipren har 12 års åldersgräns till exempel. Skadeeffekten avtar sedan kraftigt mellan 20-25 års ålder för att till slut hamna på en betydligt lägre nivå än under tonåren. När det kommer till cannabis så kan den om den brukas vid låg ålder bromsa upp nya nervkopplingar i hjärnan eftersom beslut om vilka nervceller som ska koppla till varandra görs när endocannabioider är inblandade. Dock bör man vara observant på att detta är en risk som avtar kraftigt om man berusar sig på cannabis i vuxen ålder. Åldersgränsen vid en eventuell reglering skulle hjälpa till att hålla uppe debutåldern och hålla ner denna specifika risk. Dock är extrapoleringen av forskningsresultaten som Thomas gör i slutet av citatet ytterst tveksam och spekulativ. Det framkommer inte i artikeln vilken stor riskfrekvens denna risk utgör eller vilken konkret skada en person kommer möta av att fått en personlighet framför en annan hypotetisk personlighet om individen varit drogfri.

"Studier visar att ungefär var fjärde tonåring (28 procent) i storstadsområdena har testat hasch eller marijuana. Fram till för tio år sedan var det ”bara” en av fem som fortsatte.

– Det verkligt allvarliga är att det i dag är hela 35 procent av de som prövat som fortsätter, säger Thomas Lundqvist."


Ytterst lite är sagt, men mycket moraliserande undertoner präglar ändå detta stycke. Vad som sägs är att livstidsprevalensen (bland ungdomar) är 28% och att det av dem är 35% som röker minst en gång till i livet. Alltså är det 65% av ungdomarna som inte bemödar sig att röka igen eftersom de inte anser att det är kul nog. Det verkar inte vara en så värst farlig siffra, när man betänker att det för tobakens del är lika många som blir kroniska missbrukare som det för cannabis är individer som testar igen. För 10 år sedan var det 20% av (28%? eller vilken siffra det nu var då) som testade igen. Vardör detta är fallet är svårt att spekulera i men en anledning kan vara att langningsnätverken blivit finmaskigare och logistiken stabilare. Detta gör det lättare att testa igen för de som vill och inte bara testa en enda gång i livet. Det vi bör betänka på är att denna dubblering av stabiliteten av konsumption och distribution på 10år har skett i dagens politiska system. Det är med andra ord inte drogliberalismen som är orsaken till att ungdomar har en stabilare tillgång till cannabis utan det är politiken som har misslyckats och som måste bytas ut om man vill ändra detta. Lagstiftningen har aldrig varit så hård på området och ändå har cannabis förändrats från att vara en grej man testar till en reguljär del av drogkonsumptionen i klass med alkohol. Detta är en del av en internationell trend där man i synnerhet Nordamerika har en kultur på högskolorna av cannabiskonsumption som liknar den som tidigare präglat alkohol. Cannabis har blivit en del av vardagslivet där och håller med andra ord på att etablera sig likadant här. Det kommer bara bli svårare och svårare att låtsas om att nollvisionen är möjlig när det är unga människor i stor mängd i Sverige som håller på att förändra drogmönstren oavsett vad politiker, missbruksforskare och oroliga mammor skriker av käleksfylld rädsla. Ungdomars fria vilja är helt enkelt långt mycket starkare än lagstiftning och trygghetsnarkomani och det är till denna verklighet som lagstiftningen och samhället borde anpassa sig till. Pandoras ask öppnades för tusentals så sedan och droganden går aldrig att spärra in igen utan den går bara att förhålla sig till. Det utrymme vi har är att vi kan förhålla oss på bättre och sämre sätt till cannabis.

"– Att alkohol beskrivs som farligare beror på att det är fler som dricker. Om lika många rökte cannabis skulle det ses som ännu farligare. Jag brukar säga att varje drog bär sin egen farlighet. Unga som använder cannabis regelbundet förlorar sin tonårstid, samtidigt som de inte blir äldre psykologiskt. Att mognadsutvecklingen bromsas ser jag som oerhört farligt."

Återigen är han orolig över skadan på associationsförmågan mellan nervcellerna som externa cannabioider kan skapa. Detta är berättigat och något som folk borde upplysas om oavsett attityd till cannabis och oavsett hur lagstiftningen ser ut. Det handlar också om regelbundenheten, vilket vi sett i tidigare stycke har ökat, men oklart på vilket sett då det inte framkommer i artikeln. sedan talas det om att den uppskattade farligheten båda kan bedömas individuellt och på samhällsnivå. Givetvis kommer skadorna orsakade av cannabis blir mer frekventa med ett ökat cannabisbruk. Hur mycket är dock osäkert eftersom cannabis mycket väl i ett sådant scenario kan börja konkurrera med alkohol och i den ändan minska skadorna från den drogen. Då cannabis på individnivå är mildare antar cannabispositiva debattörer att cannabis i en konkurrenssituation kommer minska den totala bördan på samhället och individer. Det finns för övrigt en väldigt bra bild som delar upp skadorna på individen och samhället, vilekt återfinns i David Nutt et al 2010:

Som vi ser här är samhällsskadan från alkohol enorm och individskadan likaså. För cannabis är båda faktorerna lägre, men givetvis kan samhällsskadan och de olika faktorerna som utgör denna skada förändras i takt med förändrade konsumptionsmönster, fler användare och förändrad lagstiftning. Vissa skadefaktorer kan hanteras bättre med en liberaliserad lagstiftning och andra faktorer kan försämras. Dock kommer försämringarna ändå ske i takt med att konsumtionen, utan det är upp till politiken att förhålla sig till den nya situationen och försöka göra det bästa av den. Vad jag förespråkar är att drogen regleras under statlig kontroll samt beskattas för att bekosta den ekonomiska skadan den orsakar, vilket ger oss åtminstone några fler verktyg att bekämpa skadeverkningarna med. Samtidigt blir folket friare när de tillåts att välja på en till drog (som i sin tur finns i många olika former med olika cannabioidbalans) om de så önskar. En reglering lyfter också ur cannabis ur den nuvarande kontexten som narkotikastämpeln skapar och den blir lättare att bearbeta enskilt. Jag vill bara anmärka på att anledningen till att cannabis är så pass långt ovanför (när det kommer till samhällsskada) andra droger med liknande farlighet på individnivå är för att den redan har en så omfattande totalkonsumption i UK, vilket höjer siffran.

"Cannabis gör att normala upp­levelser känns starkare, genom att aktiviteten i det limbiska systemet, det vill säga det system i hjärnan som ger våra upplevelser en känslo­mässig valör, förstärks."

Cannabis är psykedelisk. Dock på sitt egna speciella sätt som inte är samma som empatogener, dissociativa droger eller hallucinogener. Ingenting märkvärdigt att anmärka på, då den beskriver effekten utan någon färgning.

Drogpolitikens påverkan på de budgetmässiga prioriteringarna och hur detta kan förändras

Har man stiftat lagar måste man avsätta polisresurser för att beivra dem om inte folk slutar bryta mot lagen på egen hand. När det handlar om narkotika krävs det ständiga nysatsningar för att det ska ge någon effekt överhuvudtaget. Ändå så stiger konsumtionen ständigt trots lagstiftning och polisära åtgärder. Det är just därför nya humana tag behövs på området som inte behöver ständiga tillslag för att ge effekt. Medan förespråkarna för den repressiva linjen försöker stånka och säga att snart är vi framme, trots att målet bara försvinner längre och längre bort i fjärran, måste vi kämpa för att inse att den repressiva strategin har misslyckats och att det är dags för ett paradigmskifte i drogfrågan.

Det är helt enkelt dags att börja om från början, ge upp dogmerna (droger är farliga=förbud ska införas, narkotikafritt samhälle) och utgå från grundläggande principer och vad som verkligen fungerar när vi ska skapa ett nytt förhållningssätt till droger från staten sida. I stället för att diskutera vilka straffskärpningar och budgetökningar som ska införas borde vi i stället diskutera hur vi ska förmå missbrukare att på egen hand söka vård, hur vården ska bli mer tillgänglig och hur den kroppsliga autonomin ska bevaras. Berusande droger har i grunden lyckohöjande effekter som är önskvärda och som vi inte borde anmärka på om folk tog del av. Problemet uppstår först när de destruktiva krafterna tar över (vilka är olika beroende på drogtyp) och börjar skada brukarna, deras omgivning och kanske till och med förslavar brukaren i långvarigt beroende. Det är inte mot drogerna och brukarna vårat fokus borde ligga utan det är mot skadorna som kommer utav drogerna vi ska fokusera på. Visst kan man tänka sig den enkla vägen att om folk aldrig tog droger så skulle situationen aldrig uppstå att vi skulle behöva ta hand om skadorna. Men på grund av att narkotikaklassade droger är så attraktiva hittar dem vägar runt och staten och samhället står handfallna för att hantera skadorna då de uppstår. Därmed inte sagt att vi ska släppa drogerna fritt, men vad vi behöver är nya tillvägagångssätt för att få bukt med problemen och som bättre respekterar brukarnas autonomi och mänskliga rättigheter.

Vad som behövs är två delar: Skadereducering ersätter det narkotikafria samhället som övergripande målbild för allt statligt agerande gentemot droger. Detta inkluderar att vi utformar mindre och riktade åtgärder mot varje enskilt drogproblem i stället för att ge svaret drogfrihet på alla frågeställningar. Det andra är en avkriminalisering som innebär att staten respekterar drogbrukarens kropp och som i praktiken innebär att polisen slutar jaga brukare och i stället lägger fokus på smugglingen och försäljningen vilket Sverige är bland de sämsta på att göra i hela Europa i dagsläget.

En tredje förändring som sedan tillkommer och som jag skrivit mycket om tidigare är att staten måste begränsa vilka droger den då ska jaga när avkriminaliseringen av det personliga bruket genomförs. Framför allt handlar det om att staten börjar reglera försäljningen av cannabis till allmänhete. Bland annat för att strypa de ekonomiska flödena hos den organiserade brottsligheten och bryta inkörsporteffekten som idag finns mellan cannabis och tyngre droger på den illegala marknaden. Eftersom cannabis orsakar relativt små skador på brukare och samhälle samtidigt som den är den överlägset populäraste drogen på den illegala marknaden så skulle en reglering av drogen möjliggöra att ett narkotikafritt samhälle blir lättare att uppnå när nyrekryteringen stryps till de tunga drogerna.

Samtidigt får tunga missbrukare bättre vård tack vare skadereduceringen och då bromsar samhället upp de stabila inkomsterna som den organiserade brottsligheten i dagsläget åtnjuter från de kroniska missbrukarnas misär. Paradigmskiftet kommer också innebära att stölder, ofrivillig sexhandel och liknande kriminalitet som i dag begås för att finansiera narkotikamissbruk minskar i takt med att staten bättre kan hantera missbruket och missbrukarna till varje pris hålls från gatan med "bostad först" och motsvarande program. Vad som också bör ingå i ett skadereducerande åtgärdspaket är olika nya strategier för staten att ta kontroll över drogflödena som missbrukarna behöver (exempelvis heroinförskrivning, injektionsrum) för att på enkelt sätt få bättre hälsa bland de utsatta, öka dialogen mellan samhälle och missbrukare, få missbrukaren från gatan och minska den kollaterala skadan på 3e part från missbruket. Paradigmskiftet innebär att vi får bättre möjligheter att bekämpa allvarliga sjukdomar som HIV och Hepatit bland brukarna och därmed bättre skydda allmänheten från allvarlig smittspridning.

Medicinsk cannabis i P1 och mina reflektioner på ämnet

Bra program. Både intervjun och den efterföljande diskussionen med professorn. Lite kul är det att professorn till och med underströk tydligt att cannabis inte på långa vägar är lika farligt som alkohol. Men han framhöll också att man ska hålla en viss kritisk distans till drogen och närmas sig den med ytterst försiktighet. Han nämnde också argumentet "behöver vi verkligen fler droger?" vilket verkar vara det enda som egentligen håller reformdiskussionerna tillbaka numera och som vi skulle behöva formulera några bra svar på. Även fast det kan dröja innan vetenskapen har förstått cannabioiderna och börjar använda dem i större skala som läkemedel så kan det finnas många goda skäl att börja sälja naturprodukten som rusmedel. Särskilt om det kanske visar sig att den inte skulle läggas ovanpå den nuvarande drogkonsumptionen utan också kan konkurrera och minska de farligare drogernas andel av den legala drogmarknaden. Det finns vissa risker, vilket han nämner, men så länge det finns god information så att alla vet om riskerna så ser jag inte särskilt mycket anledning till att stoppa vuxna människor från att börja använda bättre alternativ när de ska fira helgen.

Det är ju knappast så att lagen stoppar konsumptionen av cannabis, utan på sin höjd begränsar den. Samtidigt som ickeproblematiska brukare förhindras testa den drogen som på allvar skulle ha potential att minska alkoholproblemen och som garanterat skulle göra livet roligare för tusentals personer om den bara fick chansen. Det verkar snart bara vara kvar det tidigare argumentet om "inga fler droger på en redan (subjektivt uppfattad) överbefolkad marknad", en viss risk för mental stagnation vid stor konsumtion, en viss risk för psykisk ohälsa vis stor konsumption och visa lungproblem (som kan elimineras med förångning eller oralt intag). Jag tycker helt enkelt inte att ekvationen är bra som den är idag med uppskattningsvis 100 000- 300 000 årliga cannabisbrukare som tvingas in i den svarta sektorn, de polisresurser som krävs för att upprätthålla dagens lagstiftning, de inkomster som organiserad brottslighet får och den stigmatisering brukarna får är värd att betala för att hålla nere totalförbrukningen och de följdrisker det skulle ha och som om man kollar på riskerna och deras frekvens verkar bli mer och mer osannolika att de verkligen är värda att bekämpa till det pris som dagens politik har socialt och ekonomiskt. Då har jag inte blandat in de positiva effekterna i min bedömning eftersom dessa är svårbedömda. Gör man det och dessutom tar de principiella frågorna på allvar som exempelvis att man ska få lov att leva det liv man vill så länge man inte skadar någon annan så svänger vågskålen ytterligare i reformvänlig riktning. Drogen cannabis tillför helt enkelt många människor ökad livskvalité utan att den för den skull ska behöva nästla in personerna i djupa missbruk vilket kan vara nog så viktigt. Men denna aspekt ignoreras helt av kostnadsberäknande gammelpolitiker som stämplar alla som tar upp argumentet som liberala (och därmed onda) drogromantiker. Ty endast skadorna kan ju vägas in i totalanalysen, för hur skulle det gå om alla aspekter vägdes in oavsett karaktär? ;).

Jag ser helt enkelt inte utifrån den fakta jag har tagit del av att det finns skäl att ägna resurser åt att förbjuda människor att berusa sig på cannabis. riskerna per brukare är helt enkelt för låga att motivera en kollektiv bestraffning där gemene mans frihet (och de nuvarande illegala brukarnas i synnerhet) inskränks för att skydda potentiella drabbade av ett ökat cannabisbruk. Reformens effekter kan mycket väl om cannabis ersätter andra droger minska den totala skadan på individer och samhälle samtidigt som den ökar livskvalitén och friheten hos brukarna. Dessutom innebär en legalisering (eg. reglering) möjligheter för staten att gå in i marknaden och få kontroll på olika sätt. Staten kan beskatta, vilket inte är möjligt idag och på så vis kompensera den belastning som blir på statsapparaten i form av vårdbehov och polisväsende bland annat. Staten kan också kontrollera kvalitén för att minska halten av de cannabioider som har den starkaste kopplingen till exempelvis schizofreni. Med trender av ökad totalkonsumption trots lagstiftningen samt ökad inomhusodling där THC premieras på bekostnad av CBD och andra balanserande cannabioider så kommer knappast dagens lagstiftning och strategi erbjuda samma möjligheter att skydda befolkningen mot cannabisens psykiska risker.

Visst kan man tänka sig att en avkriminalisering kanske skulle räcka när man talar om cannabis. Vad som dock är problemet med cannabis är just som jag nämnt tidigare:
Kriminella har en extremt stor marknad för drogen, som rimligen borde vara vit just för att den är så enormt stor. Kvalitén är inte kontrollerad med en avkriminalisering och därmed har inte staten möjlighet att i den fysiska produkten kontrollera den för att göra den så säker som möjligt. En relgering skapar också en bättre ingång till vård än vad en avkriminalisering gör, eftersom man kan annonsera och varna om riskerna i samband med köptillfället och så är ett erkännande om missbruk inte lika stigmatiserat som om försäljningen vore fortsatt illegal. En reglering gör så att staten bestämmer priset och tillgången, vilket också kan vara verktyg för att minska skadorna och maximera nöjet för medborgarna. En reglering på en gång utan mellanled med avkriminalisering gör också så att staten kan få kontroll över den rdirekta produktionen och också eleminera vinstintresset om så önskas. Åldersgränser införs, vilket mycket väl kan öka debutåldern mot idag, vilket ytterligare minskar riskerna och skadorna med en reglering, vilket varken en avkriminalisering eller dagens repression klarar av att kontrollera. Öppettiderna kan också kontrolleras, vilket ett nummer på mobilen till langaren inte har.

Helt enkelt. En reglering möjliggör för staten att minska de negativa sidorna av drogbruk av cannabis så mycket som möjligt samtidigt som de positiva effekterna finns kvar för medborgarna att bruka i lagom mängd efter behag och utan att bli utsatta för polisräder. Vi kan bättre fokusera polisens resurser på de tunga drogerna som har betydligt allvarligare negativa effekter än cannabis. Vi kan också en gång för alla ta itu med inkörsporten och separera olika droger och drogtyper från varandra så att makten ligger hos samhälle och individ och inte hos langare och kartell över drogmarknaden. När hundratusentals människor inte längre behöver ha kriminelal kontakter minskas rekryteringsbasen för tyngre drogbruk radikalt. Dessutom minskar lockelsen att övergå till ett tygre drogbruk när man kan tillfredstälal sina behov bättre ed ett större legalt urval. Andra bonusar är att lagstiftningen blir mer logisk när den utgår från reella faktorer och inte en rädsla över narkomanihotet där alla droger klumpas ihop. Det blir också lättare att verkligen skrämma om narkotikans fördärv när droger (likt cannabis) som uppenbart är osannolika att fördärva inte längre ses som samma sak som dygnsrytmens förstörare amfetamin och överdosens mästare heroin och alla de andra som vi med rätta kallar tunga droger.

Drogdebatt. Igen ;)

Följande skrev jag som svar till personen "AxelOfSweden" i kommentarsfältet:

Jag måste göra dig ledsen men titta igenom inlägget och se till att få korrekt formatering och dra ner på svamlet. Att afroamerikaner sitter inlåsta har med kriminaliseringen. De sitter inspärrade för ett brott som inte är våldsamt och som inte skadar någon annan. Du har helt enkelt fått hela det argumentet baklänges eftersom legaliseringen hanterar detta problem medan dagens allt mer repressiva politik förvärrar läget.

Angående 19-åriga döttrar så kan du ställa frågan om knarklangarna frågar om leg idag. Det vore klart bättre att låta systembolaget ha monopol än att den svarta marknaden har monopol genom kriminaliseringen och helt utan kontroll. Jag tittar inte bara på när vänner fastnar i spelmissbruk och alkoholmissbruk. Det är inte lagen som får mig att känna medkänsla, men en kriminalisering vet vi leder till utstötning eftersom man betraktas som farlig och då får alltså kriminaliseringen återigen motsatt effekt mot var det var tänkt. Möjligheten till vård skapas inte av att hota folk med fängelse om de inte ger sig till känna. Däremot kan möjligheten till vård hindras av denna politik när missbrukare inte vågar söka vård eller vara öppen inför sin omgivning om missbruket.

Att dra upp crack, när den i artikeln citerade rapporten främst nämner cannabis och oraffinerade kokablad ger inte en korrekt bild av verkligheten. Mig veterligen finns det ingen som vill släppa metamfetamin och crack på den öppna marknaden. Det är en ganska stor skillnad i effekter och skador mellan indianernas kokatuggande och kokainsnortande i storstäderna och vi måste klara av att hålla isär olika droger och deras respektive risker och effekter. Heroins farlighet skulle bara bli mer förutsägbar men inte desto mindre farliga om de producerades professionellt och fortfarande skulle det bli dödligt redan vid 4dubbla dosen. Jag tror inte heller att heroin står på listan som ska tas in för försäljning på systembolaget.

Sedan nämner du utslagningen missbrukare lever i. Endast en del av detta är de direkta berusande effekterna man får av droger. Dagligrökare av tobak har exempevis väldigt låg risk för utslagning trots att uppskattningsvis 1/3 av alla rökare är att räkna som missbrukare. Det handlar också om faktorer som hur djupt in i livet ett missbruk tränger in och vilken ekonomisk kostnad missbruket har och vilken juridisk status drogen har och dess påverkan på möjligheten att delta i samhället.

Jag kan förstå att du instinktivt vill minska mängden droger. Men det är bara du som kan kontrollera din kropp och då kan du ta beslut för din egen del att hålla dig i från. Men något som inte funkar är att skriva in det egna livsvalen som allmängiltiga i lagboken, vilket vi ser resultatet av bland annat i Latinamerika. Om vi ska börja med normerande lagstiftning där majoriteten kan förtrycka minoriteten är vi farligt ute. Vi ser hur det har sett ut historiskt i Sverige där vi fortfarande idag stympar de som vill begå juridiskt könsbyte. Att vilja förbjuda berusning är dömt att misslyckas eftersom någon sådan period aldrig funnits så länge vi har haft signalsystem i kroppen och en hjärna att känna känslor med. Att förbjuda berusning som sådan, vilket verkar har varit Sveriges linje de senaste 20 åren är för mig fullt jämförbart med Afghanistans förbud mot musik, nöje, konst och inte minst kärlek. När någonting så elementärt som glädjekänslor och kärlek söks att utplånats från de i makt (i en artikel för någon dag sedan från Afghanistan var det byn där kärleksparet bodde som jagade dem för att vara kära) är det inte mycket som är värt att bevara i den kulturen. Vi borde i Sverige rimligen ha plats för både helnykterister och fyllerister utan att vi ska skicka polisen på den ena eller andra gruppen.

En legalisering betyder inte att vi struntar i de som mår dåligt i ett missbruk utan det innebär att de i missbruk får möjlighet att få stöd när de ber om det, men att de inte blir behandlade som kriminella och samhällets avskum bara för att de råkar vara berusade på fel kemikalie. Det betyder inte heller att vi slutar bekämpa langning. Det betyder att vi ger samhället möjlighet att kontrollera situationen i en öppen miljö och då kan besluta vilka kemikalier som är godkända utifrån deras faktiska egenskaper snarare än låtsaslogik i stil med att allting som gör folk glada är dåligt och som de glada personerna måste straffas med böter eller fängelse för att förstå att det är dåligt. Nu har jag redan skrivit så långt men jag kan som slut berätta om att en avkriminalisering av personligt bruk med fortsatt illegal försäljning av narkotikaklassade droger + viss legalisering av några droger som är tillåtna att sälja (främst cannabis) är något som ger bättre resultat mot missbruk och till mindre skattebörda än dagens politik. Samtidigt som folket ges möjlighet att välja berusningsmedel som har andra och mindre destruktiva egenskaper än alkoholen som dominerar idag och därmed kan minska bördan på helgpolisen och samhälle överlag genom att människor väljer en annan drog med mindre risker. Det behöver inte vara så att reformförespråkare vill folk och samhälle illa, utan tvärt om har vi kollat på bevisen och sagt att det finns andra vägar framåt än den med skygglappar rakt framåt och som mycket väl kan ge större frihet till vanliga ickeproblematiska brukare som till missbrukare med problem.

Svar till "Kapitalist":
Dessutom är marijuanafrekvensen lägre bland svarta än vita, men lagen och systemet blir rasistiskt, vilket får katastrofala följder. Eftersom cannabis är i stort sett harmlös så är det bara de brukare som sticker ut som fastnar i nätet, medan vanliga personer går fria. Denna obalans är nästan skäl nog att legalisera och börja om från början. Med tanke på att 1/3 av folket i USA redan testat cannabis är det knappast så att dagens strategi har fungerat och det är dags att börja från början. PÅ många platser har cannabis ersatt alkoholen på gymnasier och högskolor. I San Fransiscos grannstad Oakland är det så 10 gånger så många cannabisaffärer som snabbmatsrestauranger, så fenomenet cannabisrökning kan knappast utplånas längre, utan det är helt klart så att det är statsmakten som förlorade kriget mot drogerna och att det nu handlar om att inse detta faktum.

Mitt svar på reddit angående sk badsalt

The market is here to stay. We should take control of it instead of just hiding our faces and hope it goes away when we open our eyelids. Keep up the good work guys, since we need every little bit of control we can get hold of before more people get killed or harmed by the rat posions of today. I tried a research chemical once and will never do it again. I wish we had more regulated drugs to choose from so the cartels and the RCs could go away when everyone knows where to get safe drugs instead. Pure MDMA is basically gone, just look in the reports from EMCDDA for example. Then we get hasardous shit instead of pure MDMA, which in itself is amongs the least dangerous drugs. It starts and end with policy: Good policy takes control of the market, protecst consumers and reduces the damages. Bad Policy on the other hand becomes like water on burning oil; it just makes it explode beyond all control. First when policy makers realise that the market is here to stay, we can get rid of these new substances. Only then we can also cut off the various mechanisms that is bunched together in the term " gateway drug theory" that is fueling the heavy drugs with new users.

This would take a lot of courage, because it would mean the end of the war on (light) drugs, which would have to be regulated and introduced into the marketplace. "Trees" and coca leaves is probably the best examples of drugs that should be available on the legal market. Only with a diverse drug market that is satisfying most peoples need can replace the current illegal one. I know politicans really want to only have to worry about alcohol, but the globalised world is much more pluralistic in its taste and alcohol just is not enough to satisfy every person.

Drogpolitikens grunder

Jag har funderat en del kring drogpolitiken och har insett mångs saker med åren. En sak är att Svenska politiker och debattörer inte förmår att ta in dess globala dimensioner utan tror blint på isolationism och nationalism som om begreppen verkligen hade kraft i det globaliserade 2000-talet. Men vad som framför allt saknas i Svensk debatt är försök till omstart. Att inte diskutera sakfrågor utan principer, nämligen vilka principer som politiken ska ligga på. Som det är nu och som David Nutt i Storbritannien visat ett flertal gånger så bygger politiken på godtycklighet och principer verkar saknas annat än "det är ju farligt = vi måste förbjuda". Vi måste ha ett större fokus både internt i den reformförespråkande rörelsen men också externt i debatter våga ställa frågan som journalisterna tyvärr glömmer bort: I vilka principer och statistiska mått ska vi ha vår politiska bas och utforma politiken av.

Exempel kan vara "kroppslig autonomi"; drogens beroendeframkallande styrka; om drogen är syntetisk, raffinerad ur växtmaterial eller rå växtbaserad; drogens toxicitetsfaktor; rusents karaktär och vilka allvarliga risker som är kopplade till ruset; drogens aktuella utbredning och därmed hur 'traditionell' den är i den svenska kulturen (har använts som argument för alkoholens bevarande).

Många andra statistiska faktorer och filosofiska principer går givetvis att hitta, men det som jag anser vara viktigast under 2010-talet är att få bort godtyckligheten och att snabbt åtgärda de akuta problem som finns med politiken. på längre sikt (efter 2020) hoppas jag att vi har reformerat drogpolitiken så att den utgår från principerna och vidhåller dem oavsett vad som kanske 'känns' för oroliga moralister och deras syn på drogerna. Vad vi måste släppa är tanken på att allting som är berusande (utom tobak och alkohol) per automatik ska vara förbjudet, tabubelagt och belagt med straff. Vi kan omöjligen vara ett fritt land och samtidigt försvara den konstiga och religiöst inspirerade glädjedödarattityden att allting som är kul är farligt och ska förbjudas för alla att uppleva. Då är det mycket bättre att genom det fria valet ha rätt att välja bort det man inte gillar och att ha politiska principer som exempelvis utgår från att de berusningsmedel som säljs i butik är hyfsat ofarliga och har låg risk att drabba tredje part. Helt enkelt att olika friheter inte kommer i krock med varandra är en bra princip för att avgöra vad som ska vara legalt eller inte. Är en drog starkt försämrade av omdömet och agressionshöjande ska den vara mer svåråtkomlig än en drogtyp som ökar sympatin exemeplvis.

Vad vi också måste förstå är att missbruk och berusning är två olika fenomen som förvisso är starkt korrelerade till varandra men inte är kausala. Att vara full och spy är något helt annat än att vara full och slåss och det kan mycket väl ara så att det är helt andra faktorer än drogen som är problemet och att vi idag överskattar drogens roll i missbruksproblematiken. Vad vi till exempel mer och mer börjar förstå är att kroniskt beroende oftare än inte beror på existerande faktorer som genetik, trauma, socialt arv, med mera. Då börjar bilden uppstå att missbruket mer är ett symptom på en annan och djupare orsak än vad det är orsaken till utanförskapet. Vad som sällan nämns är exempelvis att huvuddelen av överrepresentationen av schizofreni bland cannabisrökare är av orsaken att schizofreni orsakar utanförskap och att personer i utanförskap i sin tur är överrepresenterade bland tunga missbrukare. Då är det inte alls konstigt att undersökningar för cannabispsykoser visar en större överrepresentation än vad som är orsakat av cannabisens farmakologiska egenskaper.

Oavsett är drogernas problematik från internationella konflikter till individuella tragedier långt mer komplext än vad som politiken är avsedd att hantera. Vi måste se bortom drogerna och fokusera på problemen i sig, för ytterst lite är ensamt orsakat av drogen i sig. skadereducering är en av de principer som borde vara vägledande mot problemen och den kroppsliga autonomin måste vara vägledande när det kommer till de problemfria delarna av drogerna. Jag bjuder också in fler debattörer och reformaktivister att börja fundera kring vilken mall som ska användas för att i framtiden hantera nya droger och nya former av drogproblematik. Godtycket måste ersättas med förutsägbarhet baserad på filosofiska principer och vetenskap.

Svar till Magnus Callmyr

Angående att hash i sig inte dödar så är det sant. Att spårämnen kan uppmätas i dödsfall är någonting helt annat. Spårämnena finns kvar en månad efter bruk och staten säger tydligt i statistiken att det inte är cannabis i sig som är farligt utan ruset kan försämra omdömet (sidan 32) och då kan olyckor uppstå precis som olyckor kan uppstå av trötthet. Vad som är rimligt att anta är att dödsfall av cannabis kan uppstå i och med trafikolyckor och liknande, men att givet den långa tiden som cannabis är uppmätbart så kommer det innebära en överrepresentation i statistiken jämfört med exemeplvis kokain som inte går att spåra redan efter några få dygn. Det Johan menar är överdoser, vilket Cannabis troligen är den enda droger som det inte går att överdosera på eftersom överdosen ligger på över 10 000 ggr normaldosen, vilket kan jämföras med heroin som ligger på ca 5ggr normaldosen för överdos. Därför är det allmän kunskap att cannabis inte dödar, mer än i extrema fall där den kan vara en bidragande orsak i exempelvis trafikolyckor och liknande.

Hur man än vrider och vänder på drogfrågan så är den ett enda haveri. 3 ggr fler personer dör varje år i Sverige än Holland och Tjeckien eftersom vi har fullt upp att jaga folk med polis för moralbrott snarare än att ge advekat hjälp till de som frågar efter den. Medan Holländarna fokuserar på smugglingen och på skadereduktion och vårdinsatser fokuserar Sverige på småbrukare och att kasta ut patienter så fort de får minsta lilla återfall.

Att staten kastar folk i fängelse sedan 1991 pga att de har varit berusade är bara knasigt. Särskilt eftersom många droger som MDMA, Khat och Cannabis rent medicinskt är långt mindre allvarliga droger än tobak och alkohol. http://www.modelmayhem.com/po.php?thread_id=645867 Att staten fullkomligt skiter i den kroppsliga autonomin och tvingar sin in i människors kroppar för att bestämma över kroppen och utkräva vätskor gör knappast saken bättre.

Under de decennier som vi har fört en ständigt mer repressiv strategi med målen "kriget mot drogerna" och "det narkotikafria samhället" har konsumptionene stadigt ökat, missbruket ökat, dödsfallen ökat och allting blivit sämre snarare än bättre. Portugal som gjorde en liten förändring i lagstiftningen 2001 hat haverat det tunga missbruket och Schweiz fick bort nästan alla småstölder när de införde heroinsföreskrivning som sista utväg för dem som misslyckats med subutex och metadon.

Jag tror du underskattar frågans vikt i den internationella politiken. Illegala droger uppskattas utgöra runt 1% av ALL handel i världen och är motorn i många konflikter, inte minst som ekonomisk motor för talibanerna och FARC. Förbudet funkar helt enkelt inte att minska totaltillgången eller höja priset vilket var den grundläggande målsättningen för att via strypt tillgång bli av med konsumptionen. Marknaden har bara flyttat in i den illegala sektorn där den kan leva helt utan statlig kontroll och gärna kliver över lik för att expandera sin marknad. Bara de sista 5 åren har 40 000 dött i Mexico sedan regeringen försökt ta till repressiva medel mot smugglingen och tusentals har också dött i andra länder i olika drogkrig. Att Sverige har låg drogkonsumption har inte så mycket med lagstiftningen att göra som att det är för långt bort från odlingarna i Sydamerika och Marocko att det ska löna sig att exportera hit i förhållande till de mer befolkade länderna i Sydeuropa.

Om ett krig inte är vunnet efter 40 år borde man nog fundera över dess rimlighet men politikerna har inte vågat erkänna förlusten utan hävdar bestämt att framgången ligger kring hörnet bara lite mer resurser tillförs och lite mer straff utkrävs. Delstatspolitiker i USA har redan börjat förändra färdriktingen, när de inser att det inte är hållbart med världens största fängelsepopulation för budgeten och att internerna till största delen är vanliga drogbrukare som inte har gjort direkt skada på någon person eller egendom. Medan höga politiker har låst sig fast i en ytlig signalpolitik så förändras läget snabbt och då särskilt rörande cannabis som är den drog som det är viktigast för samhället att få kontroll över, förslagsvis genom en reglering likt alkohol och tobak.

Den nuvarande strategin funkar i alla fall inte. Bara mellan 2000 och 2005 ökade den uppskattade kokainkonsumptionen i Sverige med ca 30% per år. Liknande siffror ar vi också sett för andra droger. Vad som inte avgör drogernas tillgång är staten utan det avgörs av andra faktorer. Exemeplvis så har Extacykonsumptionen gått mot noll, då kvalitén (bland annat halten MDMA) stadigt sjunkit och olika nätdroger tagit över. Det är trender snarare än lagar och straff som reglerar villkoren på narkotikamarknaden. Visst kan staten göra tafatta försök att förändra attityden, men i och med Internet kommer det bli ett slag i luften eftersom staten inte längre kan ljuga ungdomar i ansiktet på samma sätt som för tidigare generationer. Framförallt blir propagandakampanjer verkningslösa av det enkla faktum att vi kan köpa en av de tyngsta drogerna som finns direkt ifrån staten och majoriteten av folket också gör detta. Det enda som de då kan komma med är "vi behöver inte fler droger". Men detta bygger på en rad felslut, varav ett av de värsta är att repressiva kriminaliseringslagar reglerar tillgången, vilket inte är fallet. När det handlar om cannabis så har drogen all framtid framför sig. Närmare halva befolkningen i länder som USA, Canada och Frankrike har testat cannabis och vi i Sverige närmar oss samma nivåer snabb takt. Likaså har odlingen av droggen blivit mer sofistiskerad och numera krävs det bara en tom plats i skogen eller en lampa i garderoben för att producera tillräckligt för att tjäna tusentals kronor på marknanden. Med en allt större diskrepans mellan lagen och befolkningen så kommer detta argument förlora allt mer kraft. Drogerna kommer att existera i samhället och frågan handlar inte om vilken möjlighet politikerna har att tillåta eller blockera dem utan mer om bättre eller sämre strategier för att handera bruk och eventuella drogproblem. Detta håller på att bli ett faktum, men som inte förstås av många politiker eftersom de befinner sig i tron att politikern har kontroll över drogerna och att Sveriges politik fungerar relativt bra, trots många indikatorer i statistiken på att politiken har havererat. Då i synnerhet när det kommer till de tyngsta missbrukarna som inte får den vård de behöver eftersom lagarna förvägrar dem det.

"när man tar droger bestämmer man inte längre över sin kropp" Om du anser detta vara sant så föreslår jag att du i stället för att kritisera reformförespråkare kritiserar förespråkarna för den repressiva linjen. Man gör knappast livet bättre för utsatta genom att fängsla/bötfälla dem. Inte heller blir situationen bättre av att kollektivisera gruppen narkotikaanvändare eftersom de flesta har kontroll över bruket och på intet sätt avsäger sig sin frihet. Däremot kan det behövas ett större fokus på smugglingen och bort från det enskilda bruket enligt modellen om sk. avkriminalisering och att staten i stället för aktivt letar upp missbrukare ser till att ha fungerande vård för dem som ber om det. Det finns nog mer än tillräckligt med problem för staten att ta i tu med utan att den ska behöva leta upp och skapa problem genom att stigmatisera människor som inte bett om det. Jag hoppas verkligen att du inte menar allvar när du tror att ALLA drogbrukare FULLSTÄNDIGT tappar sin frihet och att det påkallar statligt ingripande och överförmynderi. Som det går att påpeka så är nikotin, kaffe och alvedon också droger, men jag ser ingen anledning att förmynda över kaffedrickare. Vad vi måste skilja på är bruk ochb missbruk och det staten ska göra är att hjälpa de missbruakre som uppsöker hjälp och dessutom inte stänga av dem från vården bara för att dem inte sköter sig helt exempelariskt. Att kräva att en person som befinner sig i samhällets botten med allt vad det innebär ska uppföra sig exemplariskt för att få vård är omänskligt och någonting som http://www.globalcommissionondrugs.org/ har tagit fasta på med stark kritik mot denna syn. Vården ska inte vara villkorad och vården ska inte vara i konflikt med polisen, vilekt vi måste ändra på genom en skyndsam skadereducerande nationell strategi där avkriminalisering för eget bruk ingår.

Sedan vill jag kommentera din brist på historisk kunskap när du nämner Kina. I Kina så var det britterna som aktivt smugglade och närmast tvingade i befolkningen opium och det var alltså så långt från en reglerad marknad som det går att komma och det var den reglerade marknaden som var ämnet för seminariet. Dessutom skedde det för över 100 år sedan och vi har idag långt bättre och vetenskapligt bättre kvalité på andra erfarenheter som är bättre att basera politik på. Ursprungligen kommer till exempel cannabis' illegala status från rasisten Harry Anslinger som ansåg att cannabis degenererade de lägre raserna och i sin kamp körde han över bland annat läkarkåren i USA som använda cannabis som medicin. Cannabis som medicin håller dock på att göra comeback numera och allt fler länder och delstater släpper på lagarna för att låta vetenskapsmän och inte politiker bestämma vad som är medicin och vad som inte är det.

Hur ska vi då avgöra vilka droger som ska konsumeras i samhället? I stället för att jaga brukare borde vi rimligen utgå från någon princip och/eller mätbar vetenskaplig faktor för at avgöra vad som ska vara legalt att sälja och vad som ska vara illegalt att sälja. Det skulle betyda en fullständig avkriminalisering av eget bruk och en överflyttning av polisresurser till bekämpning av smugglingen. Vad som sedan ska ingå i en legalisering med försäljning i tobaksaffärer/systembolag får sedan avgöras utifrån den överenskomna principen och mätvärdena i de relevanta faktorerna. exempelvis så kan vi sätta alkohol som den övre ribban och låta alla droger som är mindre toxiska och berendeframkallande att bli legala att sälja. Dert skulle till exempel innebära att cannabis blir legalt att sälja. Till detta kommer det trevliga bonusar som att inkomstkällorna för den organiserade brottsligheten minskar och ersätts med skatteintäkter hos staten. skatten måste dock sättas på en klok nivå för att denna balans sa uppstå, för som vi idag ser med tobaken så skapar skattenivåer som är för höga ett utrymme för brottsligheten att växa i.

Några citat från Harry Anslinger. Mannen som gjorde cannabis illegalt i USA och i FN

"There are 100,000 total marijuana smokers in the US, and most are Negroes, Hispanics, Filipinos and entertainers. Their Satanic music, jazz and swing, result from marijuana usage. This marijuana causes white women to seek sexual relations with Negroes, entertainers and any others."

"Marihuana leads to pacifism and communist brainwashing."

"Reefer makes darkies think they're as good as white men."

"...the primary reason to outlaw marijuana is its effect on the degenerate races."

"Marijuana is the most violence-causing drug in the history of mankind."

"Marijuana is an addictive drug which produces in its users insanity, criminality, and death."

"You smoke a joint and you're likely to kill your brother."

-

Anledningen till att cannabis är illegalt är inte för att det är farligt. Anledningen är att inflytelserika personer ljög ihop historier för att förtrycka de minoriteter som då var de huvudsakliga konsumenterna av drogen. Sedan kan man ha vilka åsikter som helst om drogen, men man ska komma ihåg att dess farlighet är överdriven och att konsumtionen stiger i alla västländer oavsett straffskalans hårdhet. Det rimligaste är att få kontroll över distributionen vare sig man anser sig erkänna den kroppsliga autonomin eller vill få statlig kontroll över distributionen i skademinimerande syfte. Men att fortsätta på den nuvarande linjen som har sin ursprungliga grund i lögner är inte försvarbart. Börja bekämpa missbruket med dialog och sjukvård i stället för kollektiv bestraffning av samtliga brukare med verktyg som polis och fängelse. Den repressiva linjen har varken stöd i forskningen (för sin obefintliga effektivitet, drogskalans godtycklighet och mängder av andra faktorer) eller funkar med ständigt stigande nivåer av konsumtion och missbruk. Att Sverige också har bland Europas högsta dödlighet bland narkomanen borde rimligen också vara en ringsignal om att politiken måste omvärderas och en 180 graders sväng örligt övervägas.

PS. Jag kommer inom kort skriva om en lika knäpp upphovsman till drogpolitiken som vi har här i Sverige, Nils Bejerot och hur vi inte kan ta grunderna för politiken på allvar utan att vi måste ompröva politiken och ha en utgångspunkt i dagens vetande och i tydligare principer.

Maria Larsson strikes again

Jag är också rädd för Maria Larsson! Nu har hon tydligen sjösatt en propagandakampanj som ska säkerställa att ungdomarna får "rätt" åsikter (Vilket är någonting HELT annat än vetenskapsgrundade åsikter). Givetvis är det ökanda FHI som ska implementera politiken. Tydligen har regeringen problem med att internet lär ungdomar att cannabis enligt det samlade vetenskapliga vetandet är en relativt mild drog. Det går ju inte att upprätthålla målet om det narkotikafria samhället om ungdomar lär sig vetenskap och därför ska staten lobba mot ungdomar för att den av staten sanktionerade kartan stämmer och att det är verkligheten det är fel på.

Feynman vänder sig i sin grav


EDIT:
12 miljoner ska tydligen kalaset gå på. 1,25 kr per person i Sverige. 2,7kr per svensk löntagare. Eller för att ta en klassiker: 400 000 chipspåsar!

Citat
"
Skälen för beslutet
Målsättningen är att ungdomar i åldern 16–18 år ska reflektera över
sina attityder till cannabis så att de aktivt och av egen vilja bestämmer
sig för att avstå cannabis. Målen för insatsen är att färre ungdomar i
åldern 16–18 år ska testa cannabis, att öka kunskapen om de negativa
konsekvenserna av cannabismissbruk bland ungdomar i åldern 16–18 år
och hos föräldrar till tonåringar samt personal i gymnasieskolan.
Det är angeläget att involvera idéburna organisationer och den ideella
sektorn i genomförandet av åtgärderna, så att den kompetens dessa
organisationer besitter kan tas tillvara.
På regeringens vägnar
Maria Larsson
"

Jag är inte ett dugg förvånad över att Maria Larsson ohämmat säger att skattemedel ska gå till de kristna helnykteristorgansiationerna. En muta till kärnväljarna är vad man också kan kalla det. Tydligen befinner sig Håkan Juholt i gott sällskap med andra politiker som med gemensamma medel vill gynna den egna kretsen på det allmännas bekostnad. Juholt vill skänka pengar till Kalmar och Larsson vill skänka pengar till sina religiösa och stolliga vänner.

Tänk vad bra det vore om vi hade politiker som vågade sitta på läktaren och se på när folk gör sina livsval i fred och utan att behöva gå in och pilla. Politiker som tog signaler från folket som tecken på att politiken borde ändras och inte att man ska satsa nya medel på att lobba mot befolkningen med nya kampanjer, lagar och tvång. Politiker som försdot vitsen av en långsiktig politik som är principiellt försvarbar och inte populistiskt/godtyckligt/desperat röstköpande som likt maktmissbruk endast ger tillfredställelse för stunden. Maktmissbruk är lika allvarligt som andra former av missbruk. Ironiskt nog verkar det vara just nykterister som är mest plågade av detta kortsiktiga kicksökande och då i form av politisk moralism.

Connecticut avkriminaliserar cannabis

Sedan valet i höstas har en mängd olika delstater ändrat sina narkotikalagar. Senast i raden är Connecticut som avkriminaliserar cannabisinnehav. Är det någon som på allvar tror att skeppat går att vända nu när sansad drogpolitik börjar få fäste i västvärlden. Det är nog bara svenska helnykterister som på allvar tror att vi kan nå det narkotikafria samhället. Övriga börjar allt mer basera politiken på verkligheten. Ron Paul mfl har nyligen introducerat den första lagen om lättande av droglastiftnigen på närmare 80år i USA och opinionen stödjer en mildring. Det kommer med andra ord inte dröja särskilt länge innan den federala staten bara bryr sig om cannabis när den smugglas men inte om bruk och försäljning, vilket blir delstaternas uppgift. KD och andra reaktionrer komemr givetvis hålla emot här hemma men humanismen och pragmatismen kommer att vinna är jag helt övertygad om.

Edit:
Portugals avkriminalisering har varit en oerhörd framgång

En utlännings syn på svensk drogpolitik

In Sweden, drugs and drug use are conceived in yet another way, and this forms the basis of the Swedish drug policy paradigm. First, Sweden is a "temperance culture," a country where the temperance movement gained a strong foothold in the 19th century. The principle aim of the Swedish temperance movement was to achieve a total ban on alcohol. Between 1917 and 1955 Sweden had an alcohol rationing system, and even today embraces a comparatively restrictive alcohol policy. This tradition makes a restrictive drug policy a logical option. The current alcohol policy is based on the "total consumption" model, which holds that the more people use alcohol, the more they will abuse it and the greater the total harm caused by alcohol will be. The implication for policy, then, is to limit alcohol use through the instruments of price and availability. The total consumption model is assumed to be valid for drugs as well: the more people use drugs, the more they will abuse them, the more people that will become addicted, and the greater the damage to society. For policy, it is further assumed, this means preventing the use of any drug, and cannabis in particular, since it is the most widely used illicit drug. Of course, a premise of this model is the accuracy of the stepping stone hypothesis.

A further influence on Swedish policy were the theories of the physician Nils Bejerot, who defined drug use as a contagious disease in which one drug user can contaminate another person (Boekhout van Solinge 1997c). This makes the drug epidemic particularly difficult to combat. Drug users are considered irreplaceable elements in the "drug chain." Drug dealers can and will be replaced by others, but the users are the ones who keep the engine going. Thus, the implication for policy is to target the drug users at the street level.

The strict Swedish drug policy is clearly linked to the way Swedish society deals with deviance in general. Sweden is a homogeneous country where social values are oriented toward conformity, without much allowance for deviance (Daun 1996). Unlike the Netherlands, Sweden does not have a strong tradition of liberalism and individual freedom. In fact, liberalism is viewed very negatively (Tham 1995). In 1977 the Swedish parliament proclaimed a drug-free society as the official policy aim. Since that time, the policy has grown more repressive, fueled to a high degree by a moral panic in which people have viewed drugs as posing a major threat to society. The decline of the Swedish welfare state in the 1980s and 1990s created an atmosphere in which drugs could be defined as an "ideal" social problem and singled out as a scapegoat on which other social problems could be blamed (Christie and Bruun 1991). The fight against drugs has become the symbol for the protection of that which is "typically Swedish" (Tham 1995). This specific exorcising function indicates why, since joining the EU, Sweden has been the most vehement opponent of drug liberalization and harm reduction initiatives.

In the Swedish model, prevalence figures, and especially incidence rates, are seen as the prime indicators for policy evaluation. The emphasis is on keeping the incidence rate as low as possible. This explains the apprehension of Swedish policy makers exhibit toward the Dutch model, which regards experimental drug use as not a serious problem. Although drug experimentation among teenagers is certainly discouraged in Holland, it is also seen as an inevitable phenomenon of youth culture. The implication for policy is to steer the inevitable experiments in the right direction by giving information that is credible and not only emphasizing the negative effects of drugs. The clear distinction made in the Netherlands between soft and hard drugs is thought to deter young people from moving on to addictive drugs. In the eyes of the Swedes, this must have resulted from an out-of-control situation, where the authorities simply gave up and adopted laissez-faire attitudes. Ironically, both Swedish and Dutch policy makers are convinced they are on the right track, and that their policies have kept the numbers of drug addicts relatively low. More specifically, the Swedes believe their restrictive policies (particularly those with regard to cannabis) are the basis of their success, while the Dutch think their tolerant cannabis policy accounts in part for the country's lower numbers of hard drug addicts. A more convincing explanation for why the two countries both appear to have relatively low numbers of drug addicts is that they are rich welfare states with good social policies and relatively few people living in the gutter.
--
What position do the drug policies of the Netherlands now occupy within this general European picture? On the one hand, the increased cooperation with other EU countries might make it harder for the Dutch government to maintain its traditional liberal approach, or at least to deviate too far from the center. All EU countries have committed themselves in international treaties to fight drugs (not only the Treaty of the EU, known as the Maastricht Treaty, but also the UN Drug Conventions). On the other hand, in many European countries one sees that on the national level, and especially on the local level, measures are increasingly being implemented that more or less resemble the Dutch policies. Within the European context, the Swedes have now become more of a maverick than the Dutch. All around Europe, approaches to drugs have become more pragmatic and tolerant, a trend that is especially apparent at the local level. Since the EU has instructed member states to work together in their practical efforts on drugs, it will probably be the developments on the local and practical level that will eventually determine future European drug policies.

http://www.cedro-uva.org/lib/boekhout.dutch.html

Cannabis och schizofreni?

"A recent systematic review concluded that cannabis use increases risk of psychotic outcomes independently of confounding and transient intoxication effects. Furthermore, a model of the association between cannabis use and schizophrenia indicated that the incidence and prevalence of schizophrenia would increase from 1990 onwards. The model is based on three factors: a) increased relative risk of psychotic outcomes for frequent cannabis users compared to those who have never used cannabis between 1.8 and 3.1, b) a substantial rise in UK cannabis use from the mid-1970s and c) elevated risk of 20 years from first use of cannabis. This paper investigates whether this has occurred in the UK by examining trends in the annual prevalence and incidence of schizophrenia and psychoses, as measured by diagnosed cases from 1996 to 2005. Retrospective analysis of the General Practice Research Database (GPRD) was conducted for 183 practices in England, Wales, Scotland and Northern Ireland. The study cohort comprised almost 600,000 patients each year, representing approximately 2.3% of the UK population aged 16 to 44. Between 1996 and 2005 the incidence and prevalence of schizophrenia and psychoses were either stable or declining. Explanations other than a genuine stability or decline were considered, but appeared less plausible. In conclusion, this study did not find any evidence of increasing schizophrenia or psychoses in the general population from 1996 to 2005."

http://www.ukcia.org/research/keele_study/Assessing-the-impact-of-cannabis.pdf

Det kan vara intressant att jämföra med andra sjukdomar:

Som synes så har alkoholen skapat långt större hälsopåverkan än cannabis de senaste decennierna. En ökning av cannabis är därför sannolik att minska drogproblemen i samhället om folk skulle byta ut helgens vinglas mot en joint

Pragmatiska agrument mot drogrepressionen

Det finns flera ingångar till att bli reformförespråkare i drogfrågan. Det finns inte bara principiella liberala argument för kroppslig integritet och andra viktiga principer. Men också pragmatiska argument mot "det narkotikafria samhället"/"kriget mot drogerna" finns det gott om. Helt enkelt att repression inte fungerar oavsett vilket mått man använder, vilket det verkar vara mer och mer statistik som stödjer. Det är ytterst få mätbara siffror som är positiva efter 4 decennier av drogkrig och ofta har dom en avlägsen koppling till dom egentliga drogproblemen med följdkriminalitet, utslagning, överdoser osv som är dom kärnproblem man egentligen vill komma åt. Samtidigt har vi oerhört många personer i fängelse i dom mest repressiva länderna i Skandinavien och USA som följd av en allt mer skärpt lagstiftning. Jag har samlat lite siffror utspridda i olika dokument som jag ska publicera mer av när jag får tummen ur. Men idag så hittade jag en bra bloggpost på Reddit som såväl uppmuntrade till pragmatisk argumentation och lobbyism mot Vita Huset som en sammanställning av vilka resultat som uppnåtts under 40 år av drogkrig.

Här kommer ett urval av statistik och analys av den som finns i posten på reddit:

över 40 år har kriget mot drogerna endast för USAs del kostat över en biljon dollar, vilket motsvarar runt 6 500 000 miljoner kronor. Det som är intressant med denna siffra är att det är osäkert om dom direkta skadorna från drogkonsumtion och missbruk verkligen har minskats med motsvarande mängd under denna tidsperiod. Som "The Global Commission on Drug Policy" slår fast i sin rapport häromveckan har konsumtionen av heroin ökat med nästan 35% (globalt) mellan 98 och 08 och kokain med 27% (globalt) under samma period ger en hänvisning om vilket håll det lutar. För om sex tusen miljarder inte lyckas minska konsumtionen är det osannolikt att pengarna gör nytta i repressiva åtgärder som militär och polis och minska belastningen på vården med lika stor omfattning.

Idag har man nått en sådan effektivitet i dom repressiva åtgärderna att det i USA åker fast en miljon personer om året för narkotikabrott utan våldsinslag hos dom arresterade. majoriteten av dom arresterade är det för ringa innehav eller enskilt bruk av cannabis. 500 000 (20% av totala antalet) sitter i fängelse just nu pga narkotikabrott utan någon koppling till våldsbrott i USA.

För en enskild skattebetalare kostar en enda fånge 30 000usd per år vilket motsvarar dubbla kostanden för skolgång, husrum och boendekostnader för en högskolelev.

Repressionen på drogområdet tillsammans med en allmän straffpopulism i USA har lett till att landet har 743 inlåsta per 100 000 personer, vilket är i särklass högst i världen. Det fria landet verkar helt plötsligt vara ytterst selektivt med friheten. En snabb jämförelse med diktaturen Kina som har 120 fängslade per 100 000 invånare visar att USA har 6 gånger så många fängslade trots demokrati och till stor del på grund av den misslyckade narkotiskastrategin under 4 decennier.

USA har också en inbyggd rasism i kriminalpolitiken, vilket har lett till att det bland svarta män är nästan 5000 per 100 000 invånare som är inlåsta. Latinamerikaner är också överrepresenterade. Detta kan jämföras med Sydafrikas apartheid som hade 851 inlåsta per 100 000 invånare. Svarta är inte i närheten lika överrepresenterade när det kommer till faktiska brott begångna.

Bland svarta manliga ungdomar 25-29 år är siffrorna förskräckande. 12,6% är för nuvarande inlåsta i fängelse (12600 per 100 000) och bland svarta män har det närmast blivit en del av livet att spendera en tid i fängelse. I stället för att gå avsluta ungdomen med högskola så har fängelset förvandlats till en vuxenrit bland svarta män i USA. Detta är den yttersta konsekvensen om man drar en repressiv drogpolitik och straffpopulism till dess yttersta gräns. Givetvis bidrar strukturella problem med rättssäkerheten som jurysystemet att förvärra läget. ytterligare.

Som konsekvens har kriget mot drogerna i sin förlängning blivit ett krig mot unga och minoriteter, men misslyckats med att minska tillgången till droger. 45% av alla amerikaner har provat cannabis till exempel, vilket visar på hur pass mycket drogerna inte har minskat trots tusen miljarder dollar. Drogkriget har också blivit ett krig mot vanliga drogbrukare och medborgare, som bekostas av vanliga medborgare, "för medborgarnas bästa".

Totalt 1,5 miljoner personer arresteras varje år för drogbrott i USA, varav hälften för cannabiskonsumption. Endast 6% av cannabisbrotten är allvarliga brott. Totalt 41 000 resulterade i fällande dom 2002.

70% av USAs befolkning stödjer rikstäckande program för medicinsk cannabis och runt 50% stödjer fullständig legalisering i liknande struktur som alkohol enligt en Gallupundersökning 2010. Samtidigt som den demokratiska legitimitet i såväl stödet för den repressiva linjen som den faktiska efterlevnaden hos medborgarna undergrävs allt mer, så stärks stödet för att kriget har varit ett misslyckande som förstört liven för medborgare i USA och urholkat den gemensamma ekonomin. Detta har skett samtidigt som kartellerna korrumperat USAs grannländer till stora delar och inbördeskrig har sargat länder som Colombia när paramilitära organisationer slåss om tillverkningen och smugglingslederna av kokain och cannabis till USA.

Detta är bara några pragmatiska argument för reform av drogpolitiken. Då har jag inte nämnt principiella argument, som att drogkriget kryper innanför kroppen hos människor och att kriget mot drogerna nödgar resurser och att människor ska straffas för att kriget ska upprätthållas, vilket av naturliga skäl medför stora nackdelar och stigmatiserar gruppen drogbrukare.

Liberaldemokraternas hjälte Jimmy Carter?

Liberaldemokraterna har fått ytterligare en allierad som stödjer vår drogpolitik. Den tidigare presidenten i USA, Jimmy Carter ansluter sig till dom som vill avsluta den repressiva drogpolitiken och ersätta den med humanistisk dito. Jimmy Carter är också grundare av Carter Center som jobbar med mänskliga rättigheter och så var han nobelpristagare år 2002.

När repressionen i dess yttersta tillämpning får som konsekvens att fler är i fängelse än i eftergymnasial utbildning (som i Kalifornien år 2010) är det grundläggande problem med politiken som inte kan skyllas över på drogliberaler och andra. Det har stått klart i decennier att politiken skapar större problem än vad drogerna skapade från första början och nu börjar den yttersta makteliten sakta men säkert inse detta tack och lov. Nu gäller det att politiken tar sin bas i mänskliga rättigheter och verkligheten i stället för kassa slogans utan innehåll (Kriget mot drogerna; Narkotikafritt samhälle)

----
Kalifornien misslyckades reformera politiken vid valet 2010. Vad kommer hända framöver i USA?

Till kongress/delstats/presidentvalet 2012 kommer Kalifornen ha nya folkomröstningar och vad jag hörde vid valet 2010 var att lagförslaget till 2012 om Cannabis skulle vara mycket bättre utformat, men jag har inte hört så mycket mer om det sedan dess. Dock har en handfull delstater avkriminaliserat och skapat program för medicinsk cannabis sedan dess och motståndet mot drogreformer avtar stadigt genom hela landet och i delstatsregeringarna. Men en sådan dogm som kriget mot drogerna har varit så är det svårt för enskilda delstatsparlament att driva frågan utan det är upp till medborgarinitiativ runt om i landet. Detta behövs för att komma över den otroligt höga tröskel för 180graders vändning och den rädsla för att visa fel symbolpolitik det innebär med en förändring som håller tillbaka politikerna. Bara genom den föryngringing och trendkurva som sker mellan 2010 och 2012 kommer leda till en förändring i Kalifornien och andra stater med omröstningar om reglering. När fler gymnasielever och högskolestudenter redan har förändrat drogkulturen till att ha sin bas i cannabis och inte i alkohol så är förändringen oundviklig i takt med att folket åldras och nya ungdomar tar till sig denna nya kultur. Politiken kan bara reglera juridiken, men ingen politik i världen kan kontrollera människor på stor skala utan att samhället rubbas allvarligt, som Jimmy Carter nämner i artikeln. Med interet går det inte helller att sprida desinformation längre för att avskräcka. Det är bara att gå in på CANs hemsida för att se hur lite skitsnack som finns där idag, mot vad som fanns för ett par år sedan. För att avskräckas kan man titta på informationen som fortfarande finns kvar i talibanorganisationerna (RNS, Hassela, Narconon mfl)

---
Vilket land kommer att bli först? Kommer det verkligen bli USA eller kan andra västländer hinna före?

Förändringen är som konstateras i rapporten till stora delar låst av avtal inom FN, som måste förändras för att skapa flexibilitet med till exempel individuella länders möjlighet att skapa egen reglering av droger och experimentering av nya tillvägagångssätt. Sverige kan mycket väl hinna före om fokus från olika håll kommer på frågan och vi reformvänner kan banka vettet i dom repressiva integritetshatarna under längre tid. Kanada ligger bra till att driva en förändring och delstater i Tyskland likaså. Rent allmänt finns det många kandidatländer till att vara bland dom första att få bollen rullande och när den väl börjar snurra kommer det nog gå fort, givet att det finns en rörelse som trycker på.

Det är svårt för politiker som i närmare hundra år (om man exkluderar vissa droger som har längre historia) i varierande skala har lärt sig att droger är någonting man ska vara emot per automatik eftersom drogbruk likställs en konstant ekvation med missbruk. Det vi har att visa är delvis att drogbruk och missbruk är oberoende av varandra, vilket Sverige är ett bra exempel på med extremt mycket missbruk och extremt lite bruk och en ratio mellan dom två som är långt över jämförbara länder. Politiker är tyvärr helt insnöade på riskerna så att själva huvudsyftet med berusningen, nämligen att bli glad och berusad kommer i skymundan. Man klarar inte av att se flera olika missbruk och beroenden som har olika grund och flera av dessa orsaker är helt andra än drogen. Missbruk kan ha sin grund i att man blir kär i ruset, visst kan det vara så. En annan möjlighet är att man är fysiskt beroende och inte klarar av abstinensen. Andra orsaker kan vara psykiska problem, dålig uppväxtmiljö, "slump", tillfällig svacka i livet, brist på andra fritidsysselsättnignar och många många fler som i klump kallas psykiskt beroende och som kan triggas till att knyta till många andra beteenden.

Hos mig är det datorberoende som är mitt missbruk och som gör mitt liv svårare. Turligt nog blir man inte utkastad ur samhället som datorberoende som drogberoende blir utsatta för. Inte heller behöver jag tvingas till integritetsintrång och hotas med fängelse för att skrämmas till ett mönsterliv enligt statlig mall. Givetvis är jag medveten om att inte bara tjusningen av drogen (kicken jag får vid datoranvändning) som skapar beroendet, utan min funktionsnedsättning, mitt utanförskap/ensamhet, svackor och många andra faktorer bidrar med sin del att skapa denna dysfunktionella situation jag lever i.

Jag skriver detta som blogginlägg nu när jag kom av mig från ämnet så långt som jag gjorde
---

Best of SvD

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/fler-missbrukare-med-legalisering-av-narkotika_6233888.svd

Kommentarer:

"Det är mycket tråkigt att debatten återigen handlar om cannabis vara eller icke vara. Och detta baserat på huruvida det är skadligt nog för att kunna motivera dess illegala status. Detta är inte intressant alls.

Det som borde diskuteras rörande alla droger är vad konsekvenserna av förbuden blir. Finns det något som har blivit bättre av "war on drugs" och tillhörande lagstiftningar i världen? Vad blev konsekvenserna?

Ni som sitter och tycker att ingen ska knarka har inte fel, men den politik ni förespråkar får enorma negativa konsekvenser och folk knarkar för fulla muggar ändå.

Betänk att ni med eran politik har sponsrat ett inbördeskrig i Colombia i snart 40 år, tänk på de tusentals som årligen slaktas i Mexico, fundera över hur de galna islamisterna har råd med sin terror. Vad lever mc-gängen i Sverige på? Varför mördas folk i Malmö och Göteborg på öppen gata med jämna mellanrum?

Tänk på det och jämför det sedan med andra drogbrancher. Hur många har dött i kampen mellan Carlsberg och Hienecken, hur många har mördats i kampen mellan Pfizer och Astra?

Lagarna har skapat flera krig och livnär den organiserade brottsligheten och ni oroar över småsaker. Det finns ingen brist på knark och har aldrig funnits, så kom inte med sådana idiotiska påståenden. Hårda lagar och straff fungerar inte, skärp till er och inse att folk alltid kommer att knarka och sluta låtsas som att det skulle gå att stoppa.

En av världens största industrier ligger i händerna på kriminella och terrorister och det är enbart lagarnas fel. Denna marknad behöver tas över av seriösa aktörer, att sitta och önsketänka att marknaden ska försvinna är naivt och leder ingenstans." -Viktigagrejer

----------------------------------------------------------------------------

"Jörgen Svidén, betänk följande scenario. Du kan framställa en produkt i.ett u-land för ett par kronor per kilo. Om du skickar denna produkt till exempelvis Sverige så kan du sälja den för 1 000 000 kronor per kilo. Detta är en vinstmarginal som saknar motstycke, det finns inget som ens kommer i närheten. Och därför är dina åsikter totalt meningslösa. Det går inte att hindra, förbudet är totalt meningslöst. Trots nästan 40 år och otaliga miljarder inpumpade i "war on drugs" så finns det ingen brist på knark någonstans i hela världen. Inse att det inte går att vinna och att dina åsikter har förlorat." -Viktigagrejer

----------------------------------------------------------------------------

"Insanity: doing the same thing over and over again and expecting different results." -johdi

----------------------------------------------------------------------------

"Bra skrivet Jonathan. Vore trevligt att läsa något med en mer saklig/vetenskaplig approach även om kraven på en debattartikel kanske inte är så höga (?).

"Obama vill inte legalisera.... ah, well DÅ måste det ju vara fel"



Och f.ö angående detta påstående, citerar:

"... vem tror på allvar att de som
i dag delvis livnär sig på narkotika, det vill säga den organiserade
brottsligheten, därmed skulle förvandlas till laglydiga, skattebetalande
och socialt anpassade medborgare? Inkomstkällorna för dessa grupper är
outtömliga; vapen- eller människohandel, beskyddarverksamhet och
fortsatt narkotikasmuggling är bara några av exempel på verksamheter som
är lukrativa. "



Är så basic matte att det framstår som patetiskt att ta upp den undre värdens alternativa inkomstkällor som motargument. En kurs i nationalekonomi skulle vara på sin plats. Mindre total lönsamhet/efterfrågan/total omsättning medför att färre individer sysselsätter sig med detta.


Har själv inte tagit en säker ställning i helhetsfrågan men efter att ha läst detta dravel blir jag inte mindre liberal. Har Jörgen någon egen erfarenhet av av detta? Har han sett skiten close up? Om inte tipsar jag om en studieresa till t.ex. Centralamerika/Mexico. Kanske öppnar ögonen för den världen, megaindustrin och det krig som pågår.

Tror Jörgen att alla i världen som på något sätt livnär sig på drogindustrin är tungt krimella människor som ändå hade blivit kriminella och/eller ägnat sig åt organiserad brottslighet?

Har själv bott i centralamerika och träffat flera som har kokain som födokanal (t.ex. köp, "cutta", sälj). Ingen av dessa var tungt kriminella druglords direkt. Mest opportunister i fattiga länder som lockas av lönsamheten.

Nu handlade väl denna artikel främst om cannabis(?) men så stor är knappast skillnaden. Producera, transportera, sälj. Kapas efterfrågan på illegala substanser försvinner många aktörer och det finns inget som säger att efterfrågan på de alternativa tjänsterna/produkterna (människohandel, vapen etc. etc) kommer att öka på grund av detta." -John Lundqvist

----------------------------------------------------------------------------

"Och droger kan vi inte trolla bort så då återstår två alternativ. 1: Förbjud narkotika och skilj agnarna från vetet, det ska vara svårt att knarka och alla som inte följer statens rekommendationer blint ska straffas

2: tillåt alla droger och jobba istället med att minska skadorna. T ex så är det ju många fler som inte får sina liv sönderslagna av fängelsedommar och liknande." -David Hansson

----------------------------------------------------------------------------

"De drogrelaterade problemen orsakas av det stora illegala bruket i USA. Legal cannabis i Mexiko kommer inte påverka problemen nämnvärt. Däremot om amerikanska bönder legalt kunde konkurera med den importerade marijuanan, så skulle insmugglingen direkt bli olönsam och rycka undan finansieringen för de mexikanska kartellerna." -Herr_Hur

----------------------------------------------------------------------------

""Barack Obama, Vladimir Putin, Hu Jintao, David Cameron, Angela Merkel, Nicolas Sarkozy och Fredrik Reinfeldt"

Dom är så fantastiska att deras åsikt väger tyngre en resonemang och individuell frihet. Vilket dravel...


"Alla kan naturligtvis ha fel, men att i princip samtliga av världens ledare skulle vara antingen okunniga, ignoranta, dumma eller elaka är inte särskilt sannolikt"

Är inte särskilt sannolikt? På vilken planet då? Om du hittar 20 st statschefer, presidenter, premiärministrar eller kejsare som stått på folkets sida, inte gjort rejäla tabbar(typ folkmördat halva befolkningen) eller visat sig vara korrupta av 200 länders alla ledare genom historien så ska jag baka en chokladkaka åt dig... med special ingredients! Jag är så trött på rädda, okunniga förbudsivrare som dig.


"Bara inom EU dör en person av en överdos varje timme, 3000 drabbas av narkotikarelaterad hiv, omkring 12 miljoner människor tar eller har tagit heroin. Drygt 5 procent, eller 30 miljoner människor, använde cannabis någon gång det senaste året."

Och vad vill du säga med det här då? Undrar hur många av dom, som just nu dör av en överdos, har alkohol i blodet? Det bryr inte våra kära moralister sig om. Oj, menar du allvar, bara en av tjugo har rökt cannabis det senaste året? Inte mer? Av dom jag träffat har snarare en av tjugo inte rökt cannabis senaste året.


"Ett huvudargument för legaliseringsrörelsen är att få bort kriminaliteten. Visst skulle en legalisering temporärt ta bort inkomster från den organiserade brottsligheten, men vem tror på allvar att de som i dag delvis livnär sig på narkotika, det vill säga den organiserade brottsligheten, därmed skulle förvandlas till laglydiga, skattebetalande och socialt anpassade medborgare? Inkomstkällorna för dessa grupper är outtömliga; vapen- eller människohandel, beskyddarverksamhet och fortsatt narkotikasmuggling är bara några av exempel på verksamheter som är lukrativa."

Alltså, allt den här jeppen skriver är helt taget ur luften. Hur kan en person som ligger på ett dagisbarns nivå få komma till tals? Att ta den troligtvis största inkomsten(det finns garanterat ingen vattentät undersökning gjord där) från organiserad brottslighet är inte ett steg i rätt riktning? Menar den här muppen att då ersätts droger med människor? Ja men självklart är det så Jörgen Svidén att alla dom som idag köper droger för personligt bruk kommer gå till ryska maffian och ha sex med förslavade , sövda barn från Tjetjenien.

Jag orkar inte läsa mer av det här jävla svamlandet. Jag är helt ställd. Hur kan vi låta den här typen av fanatisk idioti komma till tals? Jag är väldigt bekymrad för Sveriges framtid." -DrTestosteron

----------------------------------------------------------------------------

"SVIDÉN skriver att en dör varje timme av överdos i EU dvs ca: 8800 per år.
Alkohol dödar närmare 200 000 personer i EU varje år och rökning 650 000, ska dessa droger förbjudas?

Ingen kan väl påstå att droger är ofarliga, men det finns illegala droger som är bättre (mindre skadliga) än den tillåtna (alkohol).
Ecstasy t.ex är, ur en hälsoaspekt, en mycket bättre partydrog än alkohol. Ecstasy är mindre skadlig (inte ofarlig) och EJ fysiskt beroendeframkallande. Dessutom blir man knappast våldsam av den.

Jag säger inte att alla droger ska tillåtas men det är hyckleri att förbjuda mindre farliga/skadliga droger än tobak/alkohol, med argumentet att de är farliga och skadliga!" -Fredos

----------------------------------------------------------------------------

"Det är fysiskt omöjligt av överdosera på cannabis. Om du inte lyckas röka 20 000 - 40 000 spliffar i följd på en kvart. Vi pratar alltså om 20 marijuanacigaretter i sekunden." -Herr_Hur

----------------------------------------------------------------------------

"Du har rätt. Det kallas i USA i alla fall the paradox of drug control policy. Vid legalisering går antalet användare upp, däremot går "harms per unit used" ned, dvs. farorna och riskerna minskar. Med illegalt narkotikabruk kommer flera faror både för den enskilda brukaren och för samhället i stort. Det är därför det är en avvägning av vilken väg man vill välja när man (läs staten) utvecklar en drug control policy. Staten kan legalisera viss narkotika, de kan försöka minska farorna med användandet av droger (harm reduction) och olika boarder control policies (se t ex Usa-Mexico)." -Ronja Carlsson

----------------------------------------------------------------------------

"Jag är övertygad om att många skulle föredra de många praktiska fördelar en legalisering innebär. Gratis heroin och kanyler som delas ut på sjukhus leder till minskad smittspridning, minskad prostitution och givetvis en minskning av stölder eftersom den heroinsjuke slipper stjäla ihop till sitt missbruk. Dessutom vem eller vilka kan tjäna pengar på Heroinsmuggling om det delades ut gratis på sjukhus?" -Johan68

----------------------------------------------------------------------------

""Barack Obama, Vladimir Putin, Hu Jintao, David Cameron, Angela Merkel, Nicolas Sarkozy och Fredrik Reinfeldt, för att nämna några, ställer sig bakom FN:s konventioner och ett fortsatt förbud mot legalisering."
Låt oss se på resonemanget.

Cannabis är närmast lagligt för eget bruk i Frankrike, England, Tyskland och USA och diskussioner om nya lagar förs på en kontinuerlig basis. Senast folkomröstning om legalisering i Kalifornien. Glömde du nämna att amerikanska staten odlar själv "knark" och delar ut det genom sjukvården?

Att mena att dessa världsledare delar den svenska demoniseringen av samtliga narkotiska preparat och stödjer en nolltolerans är att ljuga läsarna rätt upp i ansiktet." -Atte Mattila

----------------------------------------------------------------------------

"Påminner om ett lamt skolarbete av någon med alldeles för lite engagemang. En soppa av lösryckta påståenden utan några belägg.
Förhoppningsvis är alla opponerande lika lama i sina motargument, för då är det bara en tidsfråga innan lagen om legalisering hittar rätt och man kan börja gå in i direkt närkamp med droger istället för att passivt sitta på läktaren och titta på och hoppas på att domaren löser allt genom att ge tillräckligt många rött kort." -FingerLickinGood

----------------------------------------------------------------------------

"Vinsten för samhället med legalisering av cannabis är skatteintäkter, färre som går in i missbruk av andra droger (eftersom de inte längre behöver stöta på dessa då man köper cannabis på annan plats), bättre kontroll av drogen (syntetiska statliga varianter), brukarkontroll (statistik över sålda varor), fler poliser över att jobba med annat, färre fängelsekunder, minskade intäkter generellt till den organiserade brottsligheten (vilket i sin tur leder till minskade brott generellt då brottslighet på hög nivå faktiskt kostar pengar och den omdirigerade brottsligheten är lättare att kontrollera då man nu har utökade resurser) samt ett stramare och enklare system för att komma åt hårdare droger.

Väg dessa vinster mot nackdelen att vi får ytterligare en legal drog i samhället. Som redan brukas." -gurka300

----------------------------------------------------------------------------

"Om narkotika legaliseras bör väl med all logik narkotikabrottsligheten minska till 0 procent?" -Mattias

----------------------------------------------------------------------------

"Narkotika i producentledet kostar nästan ingenting. Låt sjukhusen ge narkotika till alla narkomaner, de som kan räddas får en bättre chans, de som är hopplöst förlorade får kanske ett värdigare liv.
Kostnaden sparas in många gånger om genom mindre antal brott. Finns det någon statistik på hur många brott som är narkotika relaterade ? Jag skulle gissa uppemot 70 % om man räknar alla inbrott i hus och bilar och alla andra stölder som görs för att skaffa pengar till knark. De som inga pengar har till knark (de flesta) måste stjäla DAGLIGEN och sälja sig själv för att få ihop till missbruket.
Upphör förtjänsten för säljarna och langarna slutar de eftersom de inte får några kunder längre.
Att ett antal hälare blir utan inkomster får vi stå ut med." -FBBF


----------------------------------------------------------------------------


"Egentligen en ganska underbar logik: legalisering skapar fler missbrukare. Tobak har varit legaliserat sedan det introducerades i västvärlden. Ingen kan påstå att antalet rökare ökat de senaste åren. Jag röker inte och hyser ingen åstundan att börja så varför skulle jag plötsligt känna ett behov av narkotika bara för att det var legalt ? Tänk istället hur många t.ex. mexikaner som fortfarande hade varit vid liv om knarkbaronerna blev arbetslösa." -Mulligan

----------------------------------------------------------------------------

"Ja, tänk om Martin Luther King och Rosa Parks bara följt reglementet och överlämnat de svartas rätt i samhället till politikerna och förbudsivrarna. Då hade dom haft det så mycket bättre idag." -DrTestosteron

----------------------------------------------------------------------------

En liten genomgång av ECNNs samlade rapport 2010

Glädjedödarna i Sverige brukar ofta hänvisa till att vi har lyckats så bra med repressionen att det är värt att försäka 50 år till, med vad som enligt oss kritiker har varit ett misslyckande på samtliga plan inklusive det som har varit huvudmålet: att minska totaltkonsumptionen, tillgången och förändra attityden mot narkotika i befolkningen.

Då ska jag kola igenom ECNNs senaste årsrapport och se om Maria Larsson och andras ställning har grund eller är grundlös. Givet min utgångspunkt är min analys ensidig, precis som en representant från Hassela eller IOGT-NTO skulel vara det åt andra hållet. Var sanningens mittpunkt ligger är jag inte rätt person att svara på men min gissning är nog ungefär där Avaaz-rapporten står är också där realismens mittpunkt ligger.

Jag kommer troligen gå igenom den statistiska rapporten för 2010 vid ett senare tillfälle.

--

S38: Antalet anmälda narkotikabrott har ökat med ca 35% på fem år (03-08). På samma tid har konsumptionen ökat med 30% för cannabis, heroin 40%, kokain 45% samt amfetamin med 25%. Detta har alltså skett över hela Europa på endast fem år och trots massiva insatser från staterna.

S39: Antalet som får substitutionsbehandling i fängelset är knappt mätbar <1% i Sverige medan vårat grannland Danmark med erkänt liberalare hållning har 13% tillgänglighet för vård till missbrukare i kriminalvården. Ungern och många andra fd östländer trängs med Sverige i botten och Luxemburg leder med över 20% tillgänglighet.

S44: Läser text om cannabis, men stör mig enormt på språkbruket. Hela tiden talas det om att priset är högre i missbrukarledet. Sedan när representerade en minoritet på ca 5% en hel grupp av konsumenter. Det är synd att statsapparaten känner sig tvungna att blossa upp språket till det värre. Villket Avaaz tydligt kritiserade i veckan som onödigt eftersom det går att beskriva droger utan att överdriva orden eller effekterna.

S45: På nästa sida redovisas det att ca 31,6% av alla ungdomar i EU har provat cannabis och 12,6% under det senaste året. Jag vete katten om man kan kalla drogrepressionen för en framgång när en tredjedel av dom unga har tagit drogen. ECNN uppskattar totala antalet som testat cannabis till 75,5 miljoner personer varav 23 miljoner har ett regelbundet bruk minst en gång om året. Bara bland ungdomar 15-24 år är det fler personer som rökt cannabis i EU under 2010 än vad det bor människor i Sverige (10 miljoner). Bland ungdomar och unga vuxna 15-34 år är det fler som rökar varje månad än vad det finns Svenskar.

S46: Bland rejvare har 80% testat cannabis.

S47: Mellan 2000 och 2004 ökade cannabiskonsumptionen med 500% (från 1% av befolkningen till 5% av befolkningen). På denna nivå har sedan konsumtionen stabiliserats. På samma sida redovisas att cannabiskonsumenter blir allt mer medvetna om de risker drogen har, särskilt vid missbruk, samtidigt som de relativa riskerna framhålls som små av dom svarande.

S50: Staterna är kassa på att lyssna på vetenskapen när praxis ska utformas och praxis ligger åratal efter evidensen och forskningen. Det känns som om jag känner igen mig i den bilden.

S56: Amfetaminkonsumptionen i EU ligger 3,7% eller 12miljoner personer som har testat drogen. I Sverige ligger vi i täten där 5% av befolkningen har testat drogen. Denna drog har dock låg nyrekrytering i Sverige. Amfetamin står för 32% av behandlingsbehovet bland narkotikaklassade preparat i Sverige. I Sverige har vi fler injicerare än andra Europeiska länder. Vi har relativt många kvinnor som tar amfetamin i förhållande till andra droger.

S57: När det kommer till MDMA är mönstret liknande: det är inte bara män i utanförskap och brukar och missbrukar drogerna. För MDMA är det anmärkningsvärt få som söker hjälp för missbruk, vilket stödjer oberoende utvärderingar där MDMA klassas som bland dom lättaste av alla droger. Många förespråkare av drogen (exempelvis makarna Shulgin) har hävdat att MDMA är en drog som är otroligt fantastisk men som man instinktivt inte vill ta oftare än en gång per kvartal, vilket verkar stödjas i den statistik som ECNN har tillgänglig. MDMA-brukare är också unga och få tar drogen efter de fyllt 30.

S58: Här finns en stor tabell som redovisar siffrorna för MDMA, men ingenting intressant kan uppmärksammas mer än att riskbrukssiffrona är låga för Sverige (0,2% av befolkningen har regelbundet bruk av MDMA). Vad som är mer intressant är att Svamp och LSD endast ägnas några rader hopklämt under tabellen. Man kan nästan undra varför ECNN ens tog med drogerna. Detta är en ganska tydlig indikation att tryptaminernas narkotikaklassning är förbryllande till och med för ECNN. Detta stödjs av David Nutt et al 2010, där LSD och svamp får anmärkningsvärt låga siffror rörande drogernas skadlighet.

S59: Svagt nedåtgående kurvor för amfetamin och MDMA kan främst förklaras med med snabbt stigande kokainkonsumption där kokainet i många länder har gått om dom andra drogerna.

S60: Bland nattklubssbesökare är konsumptionen högre av tryptaminer och fenetylaminer. MDMA beräknas ha testats av uppemot 69% av nattklubbsbesökarna i undersökta områden. Svamp beräknas till 34-54%. Forskarna har till och med undersökt EDM noggrant och har konstaterat att konsumptionen av de ovannämnda drogerna är högre på vissa klubbar och inom vissa genrer av dansmusik. Under dom senaste åren har alkoholskadorna kopplade till natklubbar ökat tydligt i hela Europa.

S65: Kokain är den näst viktigaste drogen för den internationella handeln och är den näst vanligaste narkotikaklassade drogen i Europa. 4 miljoner personer har tagit kokain det senaste året och 14 miljoner har testat den. Kokain är 3,5 gånger så vanligt bland reguljära nattklubbsbesökare mot ickebesökare i Storbritannien (14,2% mot 4%). Bland rejvare har mellan 17,6 och 86% testat kokain enligt undersökningar gjorda i flera länder. Kokainanvändare har ofta mycket mer intensivt bruk av alkohol och många tar kokain för att nyktra till. Kokain är mycket mer ovanligt bland ungdomar än cannabis utan konsumtionen är vanligast bland vuxna.

S68: Kokainkonsumptionen stiger kraftigt i samtliga EU-länder. I Sverige har vi gått från nära noll år 2000 till att 1% av befolkningen har testat drogen 2008 och kurvan ser inte ut att avta. Trots en låg månadsprevalens bland befolkningen i stort håller vi helt enkelt på att ta i kapp övriga länders försprång.

S70: Kokain har en mycket högre debutålder än andra droger (mellan 22-30 år är vanligast). Kokainmissbrukare har också en högre manlig övervikt än andra droger med ett ratio på 5:1. De flesta patienterna i missbruksvåden är därmed män runt 34år om vi ser på Europa som helhet. Två tredjedelar av kokainmissbrukarna har ett blandmissbruk där alkohol är överlägset vanligast. Det finns främst två typer av kokainmissbrukare: Dom som är välintegrerade, sniffar och kombinerar med alkohol och dels dom som är i utanförskap och kombinerar med opiater och oftare tar kokainet som fribas eller injicerar.

S78: Jag kan inte kommentera bruket och missbruket för Sveriges del rörande heroin, opiater och opioider eftersom mycket statistik saknas från Sverige i ECNNs årsrapport rörande denna drogfamilj. Vad som däremot kan anmärkas på är att det i Holland endast är 5% av heroinisterna som injicerar drogen medan det i många fd östländer (Estland, Litauen, Rumänien) är nära 100%.

S79: Även bland opiatmissbrukare är vi i Sverige mer jämställda än andra länder. Det är ganska utmärkande att vi i Sverige har ett så pass jämställt drogmissbruk, där det i andra länder är en mycket starkare övervikt av män i utanförskap som drabbas.

S81: I norra Europa är det vanligt med höga trösklar för att komma in i behandling för opiatmissbruk. Västra Europa kännetecknas av att vilja minska skadorna och ha bra spridning av behandlingen så att den når ut till så många missbrukare som möjligt och hålla kvar dom i behandling. Norra Europa kännetecknas av att nollvisionen ska bibehållas till varje pris och i Sveriges fall leder det till att behandlingar ofta avslutas i förtid. ECNN konstaterar att substitutionsbehandlingar utklassar avgiftning och andra dogmatiska metoder på många plan. Detta såväl för missbruket som sådant, den följdkriminalitet som kommer och förekomsten av HIV. Behandlingar som tar fokus på att bli av med all konsumtion av opiater ger oftast dåliga resultat på lång sikt såvida inte patienten är supermotiverad och får göra nedtrappningen över längre tid.

S87: Inte blir vi bättre när det kommer till sprutbyte i Sverige. Vi har knappt mätbara nivåer av antalet rena sprutor som missbrukare har tillgång till. Vårat grannland Norge delar ut runt 325 sprutor per missbrukare och år och höga siffror har även länder som Luxemburg, Portugal och Tjeckien. Dom två senaste länderna har avkriminaliserat allt bruk och storskaligt infört skadereduktionsåtgärder som är berömda. Skadereducering är otroligt viktigt. Särskilt då användning av opiater motsvarar mellan 10-23% av alla dödsfall bland unga och undre medelåldern och som vi alla vet är det bara skadereducering som sänka denna dödlighet.

S88: Överdoser står för 4% av dödsfallen bland personer mellan 15-39 år. Opiater står för mellan 77-100% av alla dödsfall, med heroin som den vanligaste orsaken. Ofta hittas också andra droger samtidigt.

S89: Opiatsubstitut är mycket sällan orsaken till dödsfall men kan vid blandning med andra droger orsaka skador och överdos. Akut kokainförgiftning är relativt ovanliga men är på stadig uppgång i takt med den ökade konsumtionen.
Vad som är värt att anmärka på är att dödsfall kopplade till MDMA är ytterst ovanliga, till skillnad mot vad propagandan ofta säger. De få fall som faktiskt rapporteras är det sällan MDMA är den direkta dödsorsaken utan det handlar ofta om vattenöverdoser orsakade av MDMAs påverkan på urinutsöndringen elelr andra externa faktorer. Detta skrev den kontroversielle professor David Nutt om som krasst konstaterade att hästridning är farligare på i princip samtliga punkter än vad bruk av MDMA är för hälsan och samhället.

S91: Alkohol är inblandat i 30% av alla dödsfall bland opiatmissbrukare i Stockholm.

Antalet döda av narkotika i olika länder

Vad som avfärdades av FHIs fd generaldirektör i debatten mellan honom Magnus Linton förra veckan var att vi ligger dåligt till när det handlar om att förebygga det yttersta lidandet som missbrukare genomgår och som vi ser i antalet dödsfall. 2007 hade vi 232 döda i Sverige som numera har 9,3miljoner innevånare. Samma år hade Nederländerna 99dödsfall av narkotika fördelat på 16,7miljoner innevånare. Detta betyder genom en kort räkning att vi har ganska så exakt 4ggr så många dödsfall från narkotika i Sverige än vad dom har i Holland. Eftersom båda siffrorna är ganska stabila så kan vi anta att trenden har fortsatt med liknande förhållanden mellan repressiv Svensk politik och restriktiv Holländsk politik. Om Sveriges politik verkligen fungerande bättre en en humanistisk, evidensbaserad och liberal politik borde det väl synas på hur många som dör av missbruk/överdoser. Men som vi ser räcker det med att se hur många dödsoffer drogerna skövlar i respektive land för att se vilken av de olika tillvägagångssätten som har störst potential att minska missbruk och till missbruket kopplade problem. Inte är det Sveriges repression som åstadkommer resultat, det är något vi kan vara säkra på.