Jag har funderat en del kring drogpolitiken och har insett mångs saker med åren. En sak är att Svenska politiker och debattörer inte förmår att ta in dess globala dimensioner utan tror blint på isolationism och nationalism som om begreppen verkligen hade kraft i det globaliserade 2000-talet. Men vad som framför allt saknas i Svensk debatt är försök till omstart. Att inte diskutera sakfrågor utan principer, nämligen vilka principer som politiken ska ligga på. Som det är nu och som David Nutt i Storbritannien visat ett flertal gånger så bygger politiken på godtycklighet och principer verkar saknas annat än "det är ju farligt = vi måste förbjuda". Vi måste ha ett större fokus både internt i den reformförespråkande rörelsen men också externt i debatter våga ställa frågan som journalisterna tyvärr glömmer bort: I vilka principer och statistiska mått ska vi ha vår politiska bas och utforma politiken av.
Exempel kan vara "kroppslig autonomi"; drogens beroendeframkallande styrka; om drogen är syntetisk, raffinerad ur växtmaterial eller rå växtbaserad; drogens toxicitetsfaktor; rusents karaktär och vilka allvarliga risker som är kopplade till ruset; drogens aktuella utbredning och därmed hur 'traditionell' den är i den svenska kulturen (har använts som argument för alkoholens bevarande).
Många andra statistiska faktorer och filosofiska principer går givetvis att hitta, men det som jag anser vara viktigast under 2010-talet är att få bort godtyckligheten och att snabbt åtgärda de akuta problem som finns med politiken. på längre sikt (efter 2020) hoppas jag att vi har reformerat drogpolitiken så att den utgår från principerna och vidhåller dem oavsett vad som kanske 'känns' för oroliga moralister och deras syn på drogerna. Vad vi måste släppa är tanken på att allting som är berusande (utom tobak och alkohol) per automatik ska vara förbjudet, tabubelagt och belagt med straff. Vi kan omöjligen vara ett fritt land och samtidigt försvara den konstiga och religiöst inspirerade glädjedödarattityden att allting som är kul är farligt och ska förbjudas för alla att uppleva. Då är det mycket bättre att genom det fria valet ha rätt att välja bort det man inte gillar och att ha politiska principer som exempelvis utgår från att de berusningsmedel som säljs i butik är hyfsat ofarliga och har låg risk att drabba tredje part. Helt enkelt att olika friheter inte kommer i krock med varandra är en bra princip för att avgöra vad som ska vara legalt eller inte. Är en drog starkt försämrade av omdömet och agressionshöjande ska den vara mer svåråtkomlig än en drogtyp som ökar sympatin exemeplvis.
Vad vi också måste förstå är att missbruk och berusning är två olika fenomen som förvisso är starkt korrelerade till varandra men inte är kausala. Att vara full och spy är något helt annat än att vara full och slåss och det kan mycket väl ara så att det är helt andra faktorer än drogen som är problemet och att vi idag överskattar drogens roll i missbruksproblematiken. Vad vi till exempel mer och mer börjar förstå är att kroniskt beroende oftare än inte beror på existerande faktorer som genetik, trauma, socialt arv, med mera. Då börjar bilden uppstå att missbruket mer är ett symptom på en annan och djupare orsak än vad det är orsaken till utanförskapet. Vad som sällan nämns är exempelvis att huvuddelen av överrepresentationen av schizofreni bland cannabisrökare är av orsaken att schizofreni orsakar utanförskap och att personer i utanförskap i sin tur är överrepresenterade bland tunga missbrukare. Då är det inte alls konstigt att undersökningar för cannabispsykoser visar en större överrepresentation än vad som är orsakat av cannabisens farmakologiska egenskaper.
Oavsett är drogernas problematik från internationella konflikter till individuella tragedier långt mer komplext än vad som politiken är avsedd att hantera. Vi måste se bortom drogerna och fokusera på problemen i sig, för ytterst lite är ensamt orsakat av drogen i sig. skadereducering är en av de principer som borde vara vägledande mot problemen och den kroppsliga autonomin måste vara vägledande när det kommer till de problemfria delarna av drogerna. Jag bjuder också in fler debattörer och reformaktivister att börja fundera kring vilken mall som ska användas för att i framtiden hantera nya droger och nya former av drogproblematik. Godtycket måste ersättas med förutsägbarhet baserad på filosofiska principer och vetenskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar