Svar till Magnus Callmyr

Angående att hash i sig inte dödar så är det sant. Att spårämnen kan uppmätas i dödsfall är någonting helt annat. Spårämnena finns kvar en månad efter bruk och staten säger tydligt i statistiken att det inte är cannabis i sig som är farligt utan ruset kan försämra omdömet (sidan 32) och då kan olyckor uppstå precis som olyckor kan uppstå av trötthet. Vad som är rimligt att anta är att dödsfall av cannabis kan uppstå i och med trafikolyckor och liknande, men att givet den långa tiden som cannabis är uppmätbart så kommer det innebära en överrepresentation i statistiken jämfört med exemeplvis kokain som inte går att spåra redan efter några få dygn. Det Johan menar är överdoser, vilket Cannabis troligen är den enda droger som det inte går att överdosera på eftersom överdosen ligger på över 10 000 ggr normaldosen, vilket kan jämföras med heroin som ligger på ca 5ggr normaldosen för överdos. Därför är det allmän kunskap att cannabis inte dödar, mer än i extrema fall där den kan vara en bidragande orsak i exempelvis trafikolyckor och liknande.

Hur man än vrider och vänder på drogfrågan så är den ett enda haveri. 3 ggr fler personer dör varje år i Sverige än Holland och Tjeckien eftersom vi har fullt upp att jaga folk med polis för moralbrott snarare än att ge advekat hjälp till de som frågar efter den. Medan Holländarna fokuserar på smugglingen och på skadereduktion och vårdinsatser fokuserar Sverige på småbrukare och att kasta ut patienter så fort de får minsta lilla återfall.

Att staten kastar folk i fängelse sedan 1991 pga att de har varit berusade är bara knasigt. Särskilt eftersom många droger som MDMA, Khat och Cannabis rent medicinskt är långt mindre allvarliga droger än tobak och alkohol. http://www.modelmayhem.com/po.php?thread_id=645867 Att staten fullkomligt skiter i den kroppsliga autonomin och tvingar sin in i människors kroppar för att bestämma över kroppen och utkräva vätskor gör knappast saken bättre.

Under de decennier som vi har fört en ständigt mer repressiv strategi med målen "kriget mot drogerna" och "det narkotikafria samhället" har konsumptionene stadigt ökat, missbruket ökat, dödsfallen ökat och allting blivit sämre snarare än bättre. Portugal som gjorde en liten förändring i lagstiftningen 2001 hat haverat det tunga missbruket och Schweiz fick bort nästan alla småstölder när de införde heroinsföreskrivning som sista utväg för dem som misslyckats med subutex och metadon.

Jag tror du underskattar frågans vikt i den internationella politiken. Illegala droger uppskattas utgöra runt 1% av ALL handel i världen och är motorn i många konflikter, inte minst som ekonomisk motor för talibanerna och FARC. Förbudet funkar helt enkelt inte att minska totaltillgången eller höja priset vilket var den grundläggande målsättningen för att via strypt tillgång bli av med konsumptionen. Marknaden har bara flyttat in i den illegala sektorn där den kan leva helt utan statlig kontroll och gärna kliver över lik för att expandera sin marknad. Bara de sista 5 åren har 40 000 dött i Mexico sedan regeringen försökt ta till repressiva medel mot smugglingen och tusentals har också dött i andra länder i olika drogkrig. Att Sverige har låg drogkonsumption har inte så mycket med lagstiftningen att göra som att det är för långt bort från odlingarna i Sydamerika och Marocko att det ska löna sig att exportera hit i förhållande till de mer befolkade länderna i Sydeuropa.

Om ett krig inte är vunnet efter 40 år borde man nog fundera över dess rimlighet men politikerna har inte vågat erkänna förlusten utan hävdar bestämt att framgången ligger kring hörnet bara lite mer resurser tillförs och lite mer straff utkrävs. Delstatspolitiker i USA har redan börjat förändra färdriktingen, när de inser att det inte är hållbart med världens största fängelsepopulation för budgeten och att internerna till största delen är vanliga drogbrukare som inte har gjort direkt skada på någon person eller egendom. Medan höga politiker har låst sig fast i en ytlig signalpolitik så förändras läget snabbt och då särskilt rörande cannabis som är den drog som det är viktigast för samhället att få kontroll över, förslagsvis genom en reglering likt alkohol och tobak.

Den nuvarande strategin funkar i alla fall inte. Bara mellan 2000 och 2005 ökade den uppskattade kokainkonsumptionen i Sverige med ca 30% per år. Liknande siffror ar vi också sett för andra droger. Vad som inte avgör drogernas tillgång är staten utan det avgörs av andra faktorer. Exemeplvis så har Extacykonsumptionen gått mot noll, då kvalitén (bland annat halten MDMA) stadigt sjunkit och olika nätdroger tagit över. Det är trender snarare än lagar och straff som reglerar villkoren på narkotikamarknaden. Visst kan staten göra tafatta försök att förändra attityden, men i och med Internet kommer det bli ett slag i luften eftersom staten inte längre kan ljuga ungdomar i ansiktet på samma sätt som för tidigare generationer. Framförallt blir propagandakampanjer verkningslösa av det enkla faktum att vi kan köpa en av de tyngsta drogerna som finns direkt ifrån staten och majoriteten av folket också gör detta. Det enda som de då kan komma med är "vi behöver inte fler droger". Men detta bygger på en rad felslut, varav ett av de värsta är att repressiva kriminaliseringslagar reglerar tillgången, vilket inte är fallet. När det handlar om cannabis så har drogen all framtid framför sig. Närmare halva befolkningen i länder som USA, Canada och Frankrike har testat cannabis och vi i Sverige närmar oss samma nivåer snabb takt. Likaså har odlingen av droggen blivit mer sofistiskerad och numera krävs det bara en tom plats i skogen eller en lampa i garderoben för att producera tillräckligt för att tjäna tusentals kronor på marknanden. Med en allt större diskrepans mellan lagen och befolkningen så kommer detta argument förlora allt mer kraft. Drogerna kommer att existera i samhället och frågan handlar inte om vilken möjlighet politikerna har att tillåta eller blockera dem utan mer om bättre eller sämre strategier för att handera bruk och eventuella drogproblem. Detta håller på att bli ett faktum, men som inte förstås av många politiker eftersom de befinner sig i tron att politikern har kontroll över drogerna och att Sveriges politik fungerar relativt bra, trots många indikatorer i statistiken på att politiken har havererat. Då i synnerhet när det kommer till de tyngsta missbrukarna som inte får den vård de behöver eftersom lagarna förvägrar dem det.

"när man tar droger bestämmer man inte längre över sin kropp" Om du anser detta vara sant så föreslår jag att du i stället för att kritisera reformförespråkare kritiserar förespråkarna för den repressiva linjen. Man gör knappast livet bättre för utsatta genom att fängsla/bötfälla dem. Inte heller blir situationen bättre av att kollektivisera gruppen narkotikaanvändare eftersom de flesta har kontroll över bruket och på intet sätt avsäger sig sin frihet. Däremot kan det behövas ett större fokus på smugglingen och bort från det enskilda bruket enligt modellen om sk. avkriminalisering och att staten i stället för aktivt letar upp missbrukare ser till att ha fungerande vård för dem som ber om det. Det finns nog mer än tillräckligt med problem för staten att ta i tu med utan att den ska behöva leta upp och skapa problem genom att stigmatisera människor som inte bett om det. Jag hoppas verkligen att du inte menar allvar när du tror att ALLA drogbrukare FULLSTÄNDIGT tappar sin frihet och att det påkallar statligt ingripande och överförmynderi. Som det går att påpeka så är nikotin, kaffe och alvedon också droger, men jag ser ingen anledning att förmynda över kaffedrickare. Vad vi måste skilja på är bruk ochb missbruk och det staten ska göra är att hjälpa de missbruakre som uppsöker hjälp och dessutom inte stänga av dem från vården bara för att dem inte sköter sig helt exempelariskt. Att kräva att en person som befinner sig i samhällets botten med allt vad det innebär ska uppföra sig exemplariskt för att få vård är omänskligt och någonting som http://www.globalcommissionondrugs.org/ har tagit fasta på med stark kritik mot denna syn. Vården ska inte vara villkorad och vården ska inte vara i konflikt med polisen, vilekt vi måste ändra på genom en skyndsam skadereducerande nationell strategi där avkriminalisering för eget bruk ingår.

Sedan vill jag kommentera din brist på historisk kunskap när du nämner Kina. I Kina så var det britterna som aktivt smugglade och närmast tvingade i befolkningen opium och det var alltså så långt från en reglerad marknad som det går att komma och det var den reglerade marknaden som var ämnet för seminariet. Dessutom skedde det för över 100 år sedan och vi har idag långt bättre och vetenskapligt bättre kvalité på andra erfarenheter som är bättre att basera politik på. Ursprungligen kommer till exempel cannabis' illegala status från rasisten Harry Anslinger som ansåg att cannabis degenererade de lägre raserna och i sin kamp körde han över bland annat läkarkåren i USA som använda cannabis som medicin. Cannabis som medicin håller dock på att göra comeback numera och allt fler länder och delstater släpper på lagarna för att låta vetenskapsmän och inte politiker bestämma vad som är medicin och vad som inte är det.

Hur ska vi då avgöra vilka droger som ska konsumeras i samhället? I stället för att jaga brukare borde vi rimligen utgå från någon princip och/eller mätbar vetenskaplig faktor för at avgöra vad som ska vara legalt att sälja och vad som ska vara illegalt att sälja. Det skulle betyda en fullständig avkriminalisering av eget bruk och en överflyttning av polisresurser till bekämpning av smugglingen. Vad som sedan ska ingå i en legalisering med försäljning i tobaksaffärer/systembolag får sedan avgöras utifrån den överenskomna principen och mätvärdena i de relevanta faktorerna. exempelvis så kan vi sätta alkohol som den övre ribban och låta alla droger som är mindre toxiska och berendeframkallande att bli legala att sälja. Dert skulle till exempel innebära att cannabis blir legalt att sälja. Till detta kommer det trevliga bonusar som att inkomstkällorna för den organiserade brottsligheten minskar och ersätts med skatteintäkter hos staten. skatten måste dock sättas på en klok nivå för att denna balans sa uppstå, för som vi idag ser med tobaken så skapar skattenivåer som är för höga ett utrymme för brottsligheten att växa i.