Ett av de stora problemen är hur i helvete man ska försvara dem som inte kan betala för en försvarsorganisation. De är ju utelämnade för att bli slavar under rika personer med mäktigare försvarsorganisationer. Dessutom skulle ett samhälle där lagarna även inom samma geografiska område beror på ekonomisk status och val av försvarsorgansiation, snabbt bli splittrat. Det är nog så svårt för en medelväljare att styra det monopolistiska systemeet vi har idag och det skulle knappast bli lättare av att man ska behöva välja medlemskap i olika juridiska system. Dessutom kan man knappast säga att dagens system har havererat, utan det fungerar ju riktigt bra, så länge vi är vaksamma, skalar bort det onödiga och skapar nya funktioner för att lösa morgondagens problem.
Dessutom så har vi redan testat den anarkokapitalistiska modellen. Den kallas för feodaltiden och kan knappast sägas vara en höjdpunkt i mänsklig historia. Trots att Vasa var despot så firar vi hans bildande av Sverige, för vi förstår idag vikten av att ha ett gemensamt regelverk för nationalstaten, med viss centralisering av makten.
Vi har ju dessutom så jävla mycket pengar idag att jag tycker det är fja ntigt att sätta privatekonomin högst och medvetet riskera den politiska och sociala friheten för lite mer av personlig makt. Dagens kompromiss där delar av ekonomin är gemensam och kontrolleras av gemensamma beslut i en demokrati och delar sköts av individen och delar sköts av mindre sammanslutningar som företag och föreningar tycker jag nog är den bästa lösningen som finns, särskilt om vi vill behålla dagens jämlika samhälle där man inte längre föds ofri utan alla barn får likvärdiga möjligheter att forma sin framtid.
Vi är inte bara individer, vi är också delar av mänskligheten och då tycker jag det är bra att ha en fortsatt hybridekonomi som idag. Men med inskränkningar av det gemensammas möjlighet att göra ingrepp i det personliga, då individen måste vara autonom och fri och majoritetens tyranni inte alltid är av godo. Dessutom så har vi en representativ demokrati som har ganska dålig precision och ettt visst mått av godtycke som måste skademinimeras med en mindre statsbildning.
Den stora infallsvinkeln jag vill föra fram är om vi kanske både består av individ och samhälle. Därmed kan det vara rätt att vissa delar av ekonomin tillhör den gemensamma sektorn. Dock så uppstår det inga transaktioner, då den är just en enda gemensam sektor som avgränsas av nationalstatens gränser. då behöver den livskraft genom kommunikation med de andra formerna av organisering: individer och sammanslutningar av individer (företag). Många längst ut på den socialdarwinistiska armen av liberalismen förnekar att det finns gemensamma bästa och endast fokuserar på individen. Det är ju självklart att den minsta enheten är individen, men som individer så har vi grupptillhörigheter och bygger större enheter. Vi har alltså bildat ett globalt socialt ekosystem parallellt med det gamla evolutionära ekosystemet. Vi är beroende av varandra och varandras egenskaper och har varit det enda sedan vi formade det agrara samhället.
En annan liknelse är internet: den består av individuella datorer, med olika former av kontakter till varandra som sedan bygger upp olika former av nätverk. vissa nät är starkare kopplade som det interna nätet på facebook, medanandra är lösa kopplade som mobiltelefonen. Precis som mänskligheten existerar den inte objektivt och statiskt i historien utan existerar momentant i kommunikationen datorer emellan. Liknande är hjärnan uppbyggd, där tankarna formas i synapserna mellan individuella hjärnceller, som var och en har en mängd olika typer av kontakter till individuella och grupper av andra hjärnceller.
Om vi ska vara evidensliberala på riktigt måste vi förstå att flera olika former av egenskaper kan finnas samtidigt för ett objekt. Det gäller både ljusets dualism som statens utfomning. Mänskligheten består både av individer, deras individuella celler, deras grupptillhörighet, arten som helhet och dessutom vår arts interaktion med andra arter och naturkrafterna. Om vi ska organisera mänskligheten på ett bra sätt så måste vi klara av att acceptera alla dessa former av mänsklig existens som sanna och simultana. Då större grupper uppstår i mötet mellan människor är det alltså inte ett dugg konstigt att vi har fått fram nationalstaten som den grundläggande organisatoriska enheten. I ett land så är det vanligtvis så att alla pratar samma språk och har ungefär samma kulturella referensramar, vilket gör enheten så praktisk. På senare tid har vi dessutom ökat kommunikationen mellan olika länder inom ramen för EU och Fn bland annat. Detta för att binda samman de olika geografiska områdena i viktiga allmänmänskliga frågor och för ökad förståelse och utveckling. Det är alltså ingen slump att deklarationen av de mänskliga rättighterna fomrades som ett gemensamt moraliskt dokument under just denna tidsperiod.
Det är inte heller konstigt att miljö och fred bäst organiseras på global nivå, då det angår oss alla och vi måste hålla liv i samarbetsförmågan och inte vända oss emot varandra.
Denna balansgång är en otroligt spännande fråga, som det går att skrriva i evigheter om!
2011-02-23
2011-02-09
Började på en tråd och kunde inte sluta
Hittade ett bra citat av Karl Popper i ett kompendie i min kurslitteratur som jag vill dela med mig av.
--
Karl Popper om reformer, vid ett föredrag år 1947:
"Arbeta för att undanröja konreta missförhållanden snarare än för att förverkliga abstrakta ideal. Eftersträva inte att åstadkomma lycka med politiska medel. Eftersträva i stället för att undanröja konkreta missförhållanden. Eller, i mera praktiska termer: kämpa för att undanröja fattigdomen med direkta medel – t ex genom att se till att alla har en minimiinkomst. Eller bekämpa epidemier och sjukdomar genom att bygga sjukhus och medicinska högskolor. Bekämpa analfebetism liksom du bekämpar kriminalitet. Men gör allt detta med direkta medel. Välj vad du anser vara det mest allvarliga missförhållandet i det samhälle där du lever, och försök tålmodigt att övertyga människor att vi kan göra oss kvitt det.
Men försök inte att förverkliga dessa mål indirekt genom att planlägga och arbeta för ett avlägset ideal om ett alltigenom gott samhälle."
Källa: http://tinyurl.com/6e2batw (s13)
--
Jag tycker det är ett bra citat som samanfattar den pragmatiska liberalismen bra och i synnerhet synsättet jag har på skadereducering. Kortfattad tolkning: håll inte på med en massa sidoprojekt och distraktioner som tex repression för att minska storleken på marknaderna utan fokusera på problemen direkt i stället. Popper skrev detta dock som en kritik mot de dogmatiska ideologierna och för det som kom att bli den politiska mitten med välfärdssamhället i centrum.
Och så lite om feminism...
Jag kan också använda citatet som en kritik mot radikalfeminismen som vill skapa en kulturell förändring med politiska tvångsmedel. I stället borde dem verka för denna förändring i kulturdebatten, övertyga människor i sin närhet och lämna politiken ifred. Vi (vanliga feminister, liberaler eller vad vi kallar oss) vill inte veta av deras paranoida vanföreställningar om ett infomrellt patriarkat som förstör samhället trots att Marshalls alla tre formella medborgarskap numera gäller för kvinnan i samma grad som männen. (Medborgarskap: http://magnihasa.blogspot.com/2009/03/medborgarskap.html) Detta mejl blir delvis en reflektion av den föreläsning jag hade där vi idag pratade om den nya vänstern och den nya högern i över en timme var och avslutade med föreläsning och debatt om den radikala feminismen och dess kritik av den liberala feminismens fokusering på de formella rättigheterna. Jag lärde mig att man också kan kalla radikalfeminism för nyfeminism, då den tar helt andra uttryck än vad som varit rådande inom feminismrörelsen/medborgarrättsrörelsen under 100år innan radikalfeminismens uppkomst. Det kan vara bra att veta att radikalfeminsim inte nöjer sig med formell jämställdhet ifrån statens sida utan vill också a kontroll över den informella jämställdheten och därmed motverka en påstådd informell könsmaktsordning som de sällan har bevisat existerar utanför deras fantasi och än mindre bevisat är skadlig och förtryckande. (Nu känner jag att jag har lust att fortsätta med min sammanfattning av dagens föreläsning och hoppas det uppskattas :D)
Vad är det för punkter den radikala feminismen bygger sin argumentation på? Dessa är vad som brukar räknas upp som informella delar av patriarkatet/könsmaktsordningen:
1. Mannen räknas som norm och kvinnan som "det andra könet"
2.Litteratur, film etc perpetuerar könsstereotyper. I kulturen finns det alltså en könsmaktsordning.
3.Familjerelationen mellan mannen och kvinnan följer en patriarkal struktur som förs vidare till barnen.
"Det privata är politiskt" motiverar politisk förändring av detta förtryck av kvinnor (och män?)
4. Enligt Lockes tanke om det rättfärdiga upproret så ska feministerna genomföra detta med en "mentalitetsrevolution"
Detta ska göras bland annat med "conscioussness raising groups" Samma koncept som Lenin med sin tanke där partiet är arbetarklassens avantgarde bestämmer utvecklingen hade. ROKS är en annan form av detta i mer praktisk och ickepolitisk miljö.
Precis som 68vänstern och nyliberalismen vänder sig radikalfeminismen bort från mitten, vilket gör den till en extremistisk ideologi per definition. Detta är en bidragande orsak till att den väcker så heta känslor varhelst den dyker upp, särskilt bland liberala och socialliberala/socialdemokratiska feminister som främst fokuserar på de formella rättigheterna och anser att de informella är upp till det privata att hantera. Det är alltså inte lätt för oss att vara tydliga som mittenrörelse mellan radikalfeminismen å ena sidan och kristkonservativa och islamister å andra sidan. Faktum är ju så att feminismen främst gör nytta som internationell rörelse för att säkerställa kvinnans formella rättigheter än vad den gör i Sverige där 2/3 av akademiker är kvinnor och kvinnor snabbt h¨åller på att ta kommandot som grupp sett. Antifeminister som Pär Ström mfl kallar framtiden med den faktiska utvecklingen och ytterligare eventuella feministiska reformer som "amazonia"
--
Andreas 'Hama' Hämäläinen
--
Karl Popper om reformer, vid ett föredrag år 1947:
"Arbeta för att undanröja konreta missförhållanden snarare än för att förverkliga abstrakta ideal. Eftersträva inte att åstadkomma lycka med politiska medel. Eftersträva i stället för att undanröja konkreta missförhållanden. Eller, i mera praktiska termer: kämpa för att undanröja fattigdomen med direkta medel – t ex genom att se till att alla har en minimiinkomst. Eller bekämpa epidemier och sjukdomar genom att bygga sjukhus och medicinska högskolor. Bekämpa analfebetism liksom du bekämpar kriminalitet. Men gör allt detta med direkta medel. Välj vad du anser vara det mest allvarliga missförhållandet i det samhälle där du lever, och försök tålmodigt att övertyga människor att vi kan göra oss kvitt det.
Men försök inte att förverkliga dessa mål indirekt genom att planlägga och arbeta för ett avlägset ideal om ett alltigenom gott samhälle."
Källa: http://tinyurl.com/6e2batw (s13)
--
Jag tycker det är ett bra citat som samanfattar den pragmatiska liberalismen bra och i synnerhet synsättet jag har på skadereducering. Kortfattad tolkning: håll inte på med en massa sidoprojekt och distraktioner som tex repression för att minska storleken på marknaderna utan fokusera på problemen direkt i stället. Popper skrev detta dock som en kritik mot de dogmatiska ideologierna och för det som kom att bli den politiska mitten med välfärdssamhället i centrum.
Och så lite om feminism...
Jag kan också använda citatet som en kritik mot radikalfeminismen som vill skapa en kulturell förändring med politiska tvångsmedel. I stället borde dem verka för denna förändring i kulturdebatten, övertyga människor i sin närhet och lämna politiken ifred. Vi (vanliga feminister, liberaler eller vad vi kallar oss) vill inte veta av deras paranoida vanföreställningar om ett infomrellt patriarkat som förstör samhället trots att Marshalls alla tre formella medborgarskap numera gäller för kvinnan i samma grad som männen. (Medborgarskap: http://magnihasa.blogspot.com/2009/03/medborgarskap.html) Detta mejl blir delvis en reflektion av den föreläsning jag hade där vi idag pratade om den nya vänstern och den nya högern i över en timme var och avslutade med föreläsning och debatt om den radikala feminismen och dess kritik av den liberala feminismens fokusering på de formella rättigheterna. Jag lärde mig att man också kan kalla radikalfeminism för nyfeminism, då den tar helt andra uttryck än vad som varit rådande inom feminismrörelsen/medborgarrättsrörelsen under 100år innan radikalfeminismens uppkomst. Det kan vara bra att veta att radikalfeminsim inte nöjer sig med formell jämställdhet ifrån statens sida utan vill också a kontroll över den informella jämställdheten och därmed motverka en påstådd informell könsmaktsordning som de sällan har bevisat existerar utanför deras fantasi och än mindre bevisat är skadlig och förtryckande. (Nu känner jag att jag har lust att fortsätta med min sammanfattning av dagens föreläsning och hoppas det uppskattas :D)
Vad är det för punkter den radikala feminismen bygger sin argumentation på? Dessa är vad som brukar räknas upp som informella delar av patriarkatet/könsmaktsordningen:
1. Mannen räknas som norm och kvinnan som "det andra könet"
2.Litteratur, film etc perpetuerar könsstereotyper. I kulturen finns det alltså en könsmaktsordning.
3.Familjerelationen mellan mannen och kvinnan följer en patriarkal struktur som förs vidare till barnen.
"Det privata är politiskt" motiverar politisk förändring av detta förtryck av kvinnor (och män?)
4. Enligt Lockes tanke om det rättfärdiga upproret så ska feministerna genomföra detta med en "mentalitetsrevolution"
Detta ska göras bland annat med "conscioussness raising groups" Samma koncept som Lenin med sin tanke där partiet är arbetarklassens avantgarde bestämmer utvecklingen hade. ROKS är en annan form av detta i mer praktisk och ickepolitisk miljö.
Precis som 68vänstern och nyliberalismen vänder sig radikalfeminismen bort från mitten, vilket gör den till en extremistisk ideologi per definition. Detta är en bidragande orsak till att den väcker så heta känslor varhelst den dyker upp, särskilt bland liberala och socialliberala/socialdemokratiska feminister som främst fokuserar på de formella rättigheterna och anser att de informella är upp till det privata att hantera. Det är alltså inte lätt för oss att vara tydliga som mittenrörelse mellan radikalfeminismen å ena sidan och kristkonservativa och islamister å andra sidan. Faktum är ju så att feminismen främst gör nytta som internationell rörelse för att säkerställa kvinnans formella rättigheter än vad den gör i Sverige där 2/3 av akademiker är kvinnor och kvinnor snabbt h¨åller på att ta kommandot som grupp sett. Antifeminister som Pär Ström mfl kallar framtiden med den faktiska utvecklingen och ytterligare eventuella feministiska reformer som "amazonia"
--
Andreas 'Hama' Hämäläinen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)