Hittade ett bra citat av Karl Popper i ett kompendie i min kurslitteratur som jag vill dela med mig av.
--
Karl Popper om reformer, vid ett föredrag år 1947:
"Arbeta för att undanröja konreta missförhållanden snarare än för att förverkliga abstrakta ideal. Eftersträva inte att åstadkomma lycka med politiska medel. Eftersträva i stället för att undanröja konkreta missförhållanden. Eller, i mera praktiska termer: kämpa för att undanröja fattigdomen med direkta medel – t ex genom att se till att alla har en minimiinkomst. Eller bekämpa epidemier och sjukdomar genom att bygga sjukhus och medicinska högskolor. Bekämpa analfebetism liksom du bekämpar kriminalitet. Men gör allt detta med direkta medel. Välj vad du anser vara det mest allvarliga missförhållandet i det samhälle där du lever, och försök tålmodigt att övertyga människor att vi kan göra oss kvitt det.
Men försök inte att förverkliga dessa mål indirekt genom att planlägga och arbeta för ett avlägset ideal om ett alltigenom gott samhälle."
Källa: http://tinyurl.com/6e2batw (s13)
--
Jag tycker det är ett bra citat som samanfattar den pragmatiska liberalismen bra och i synnerhet synsättet jag har på skadereducering. Kortfattad tolkning: håll inte på med en massa sidoprojekt och distraktioner som tex repression för att minska storleken på marknaderna utan fokusera på problemen direkt i stället. Popper skrev detta dock som en kritik mot de dogmatiska ideologierna och för det som kom att bli den politiska mitten med välfärdssamhället i centrum.
Och så lite om feminism...
Jag kan också använda citatet som en kritik mot radikalfeminismen som vill skapa en kulturell förändring med politiska tvångsmedel. I stället borde dem verka för denna förändring i kulturdebatten, övertyga människor i sin närhet och lämna politiken ifred. Vi (vanliga feminister, liberaler eller vad vi kallar oss) vill inte veta av deras paranoida vanföreställningar om ett infomrellt patriarkat som förstör samhället trots att Marshalls alla tre formella medborgarskap numera gäller för kvinnan i samma grad som männen. (Medborgarskap: http://magnihasa.blogspot.com/2009/03/medborgarskap.html) Detta mejl blir delvis en reflektion av den föreläsning jag hade där vi idag pratade om den nya vänstern och den nya högern i över en timme var och avslutade med föreläsning och debatt om den radikala feminismen och dess kritik av den liberala feminismens fokusering på de formella rättigheterna. Jag lärde mig att man också kan kalla radikalfeminism för nyfeminism, då den tar helt andra uttryck än vad som varit rådande inom feminismrörelsen/medborgarrättsrörelsen under 100år innan radikalfeminismens uppkomst. Det kan vara bra att veta att radikalfeminsim inte nöjer sig med formell jämställdhet ifrån statens sida utan vill också a kontroll över den informella jämställdheten och därmed motverka en påstådd informell könsmaktsordning som de sällan har bevisat existerar utanför deras fantasi och än mindre bevisat är skadlig och förtryckande. (Nu känner jag att jag har lust att fortsätta med min sammanfattning av dagens föreläsning och hoppas det uppskattas :D)
Vad är det för punkter den radikala feminismen bygger sin argumentation på? Dessa är vad som brukar räknas upp som informella delar av patriarkatet/könsmaktsordningen:
1. Mannen räknas som norm och kvinnan som "det andra könet"
2.Litteratur, film etc perpetuerar könsstereotyper. I kulturen finns det alltså en könsmaktsordning.
3.Familjerelationen mellan mannen och kvinnan följer en patriarkal struktur som förs vidare till barnen.
"Det privata är politiskt" motiverar politisk förändring av detta förtryck av kvinnor (och män?)
4. Enligt Lockes tanke om det rättfärdiga upproret så ska feministerna genomföra detta med en "mentalitetsrevolution"
Detta ska göras bland annat med "conscioussness raising groups" Samma koncept som Lenin med sin tanke där partiet är arbetarklassens avantgarde bestämmer utvecklingen hade. ROKS är en annan form av detta i mer praktisk och ickepolitisk miljö.
Precis som 68vänstern och nyliberalismen vänder sig radikalfeminismen bort från mitten, vilket gör den till en extremistisk ideologi per definition. Detta är en bidragande orsak till att den väcker så heta känslor varhelst den dyker upp, särskilt bland liberala och socialliberala/socialdemokratiska feminister som främst fokuserar på de formella rättigheterna och anser att de informella är upp till det privata att hantera. Det är alltså inte lätt för oss att vara tydliga som mittenrörelse mellan radikalfeminismen å ena sidan och kristkonservativa och islamister å andra sidan. Faktum är ju så att feminismen främst gör nytta som internationell rörelse för att säkerställa kvinnans formella rättigheter än vad den gör i Sverige där 2/3 av akademiker är kvinnor och kvinnor snabbt h¨åller på att ta kommandot som grupp sett. Antifeminister som Pär Ström mfl kallar framtiden med den faktiska utvecklingen och ytterligare eventuella feministiska reformer som "amazonia"
--
Andreas 'Hama' Hämäläinen
