När det ovanliga blir det vanliga...

...Eller att göra en höna av en fjäder. Thomas Lundqvist skriver en artikel tillsammans med Astrid Johansson i DN. Problemet med artikeln är inte sakinnehållet vilket många andra bloggare har stört sig på. Det stora problemet är vinklingen och då i flera bemärkelser. För det första är upplägget ett partist inlägg som det är missvisane att stämpla med "insidan" utan "DN debatt" hade varit den korrekta angivelsen. Det blir en falsk marknadsföring när innehållet i artikeln är sådant utformad att den passar bättre på debattsidan än på insidan. Dock så skulel en intervju som är korrekt utformad och en artikel av betydligt bättre kvalité platsa på insidan, men då krävs den att den är utförd som den som nyligen gjordes av SR förra veckan.

För det andra är framförandet i artikeln det stora problemet och huvudanledningen till att jag skriver detta inlägg. Artikeln är helt enkelt extremt otydlig med riskernas frekvens, vilket gör att läsaren får uppfattningen att riskerna är vanliga när det troligen inte alls är så det ligger till. Micke skrev en kort jämförelse på Liberaldemokraternas hemsida där han förklarar att riskerna som nämns i artikeln borde redovisats tydligt som bipacksedeln till legala droger i medicinen. Att risker existerar är ganska ointressant i sig. Jag kanske kan drabbas av cancer i morgon eller en stjärna kanske krockar med solen, men det som är intressant är hur sannolik risken är. Cannabis har givetvis risker men allvaret och frekvensen för riskerna/bieffekterna är förhållandevis små vilket tyvärr är en dimension som glöms bort hos drogbekämparna. Oftast låter det som om riskerna alltid träder i kraft och därmed upphöjs risken till en nivå som inte går att uppmäta statistiskt.

Jag ska här nedan försöka sammanfatta artikelns svagheter i otydlighet när det kommer till risker. Jag ska gå igenom stycke för stycke och kommentera det jag tycker kunde förklaras tydligare.

"Genom att röka hasch eller mari­juana under tonåren riskerar man att hjärnan inte utvecklas till en vuxen persons hjärna, visar ny forskning. Vissa av skadorna kan bli bestående.

– Cannabis hindrar den neuro­logiska omstruktureringen av tonårshjärnan till en vuxenhjärna, säger Thomas Lundqvist, docent i psykologi och en av landets främsta experter på effekterna av cannabis. Man stannar av och utvecklas helt enkelt inte som individ."

Ungdomar skadas exponentiellt värre vid tidigare debutår och detta är ingen nyhet. Vi vet samma sak från andra psykoaktiva droger som alkohol där skador och missbruk ökar exponentiellt med tidigarelagd debutålder. Vi har faktiskt olika inofficiella åldersgränser på alla mediciner av denna orsak och som varierar från preparat till preparat. Voxra som jag tar för nuvarande har en rekommenderad åldersgräns på 18 år och ipren har 12 års åldersgräns till exempel. Skadeeffekten avtar sedan kraftigt mellan 20-25 års ålder för att till slut hamna på en betydligt lägre nivå än under tonåren. När det kommer till cannabis så kan den om den brukas vid låg ålder bromsa upp nya nervkopplingar i hjärnan eftersom beslut om vilka nervceller som ska koppla till varandra görs när endocannabioider är inblandade. Dock bör man vara observant på att detta är en risk som avtar kraftigt om man berusar sig på cannabis i vuxen ålder. Åldersgränsen vid en eventuell reglering skulle hjälpa till att hålla uppe debutåldern och hålla ner denna specifika risk. Dock är extrapoleringen av forskningsresultaten som Thomas gör i slutet av citatet ytterst tveksam och spekulativ. Det framkommer inte i artikeln vilken stor riskfrekvens denna risk utgör eller vilken konkret skada en person kommer möta av att fått en personlighet framför en annan hypotetisk personlighet om individen varit drogfri.

"Studier visar att ungefär var fjärde tonåring (28 procent) i storstadsområdena har testat hasch eller marijuana. Fram till för tio år sedan var det ”bara” en av fem som fortsatte.

– Det verkligt allvarliga är att det i dag är hela 35 procent av de som prövat som fortsätter, säger Thomas Lundqvist."


Ytterst lite är sagt, men mycket moraliserande undertoner präglar ändå detta stycke. Vad som sägs är att livstidsprevalensen (bland ungdomar) är 28% och att det av dem är 35% som röker minst en gång till i livet. Alltså är det 65% av ungdomarna som inte bemödar sig att röka igen eftersom de inte anser att det är kul nog. Det verkar inte vara en så värst farlig siffra, när man betänker att det för tobakens del är lika många som blir kroniska missbrukare som det för cannabis är individer som testar igen. För 10 år sedan var det 20% av (28%? eller vilken siffra det nu var då) som testade igen. Vardör detta är fallet är svårt att spekulera i men en anledning kan vara att langningsnätverken blivit finmaskigare och logistiken stabilare. Detta gör det lättare att testa igen för de som vill och inte bara testa en enda gång i livet. Det vi bör betänka på är att denna dubblering av stabiliteten av konsumption och distribution på 10år har skett i dagens politiska system. Det är med andra ord inte drogliberalismen som är orsaken till att ungdomar har en stabilare tillgång till cannabis utan det är politiken som har misslyckats och som måste bytas ut om man vill ändra detta. Lagstiftningen har aldrig varit så hård på området och ändå har cannabis förändrats från att vara en grej man testar till en reguljär del av drogkonsumptionen i klass med alkohol. Detta är en del av en internationell trend där man i synnerhet Nordamerika har en kultur på högskolorna av cannabiskonsumption som liknar den som tidigare präglat alkohol. Cannabis har blivit en del av vardagslivet där och håller med andra ord på att etablera sig likadant här. Det kommer bara bli svårare och svårare att låtsas om att nollvisionen är möjlig när det är unga människor i stor mängd i Sverige som håller på att förändra drogmönstren oavsett vad politiker, missbruksforskare och oroliga mammor skriker av käleksfylld rädsla. Ungdomars fria vilja är helt enkelt långt mycket starkare än lagstiftning och trygghetsnarkomani och det är till denna verklighet som lagstiftningen och samhället borde anpassa sig till. Pandoras ask öppnades för tusentals så sedan och droganden går aldrig att spärra in igen utan den går bara att förhålla sig till. Det utrymme vi har är att vi kan förhålla oss på bättre och sämre sätt till cannabis.

"– Att alkohol beskrivs som farligare beror på att det är fler som dricker. Om lika många rökte cannabis skulle det ses som ännu farligare. Jag brukar säga att varje drog bär sin egen farlighet. Unga som använder cannabis regelbundet förlorar sin tonårstid, samtidigt som de inte blir äldre psykologiskt. Att mognadsutvecklingen bromsas ser jag som oerhört farligt."

Återigen är han orolig över skadan på associationsförmågan mellan nervcellerna som externa cannabioider kan skapa. Detta är berättigat och något som folk borde upplysas om oavsett attityd till cannabis och oavsett hur lagstiftningen ser ut. Det handlar också om regelbundenheten, vilket vi sett i tidigare stycke har ökat, men oklart på vilket sett då det inte framkommer i artikeln. sedan talas det om att den uppskattade farligheten båda kan bedömas individuellt och på samhällsnivå. Givetvis kommer skadorna orsakade av cannabis blir mer frekventa med ett ökat cannabisbruk. Hur mycket är dock osäkert eftersom cannabis mycket väl i ett sådant scenario kan börja konkurrera med alkohol och i den ändan minska skadorna från den drogen. Då cannabis på individnivå är mildare antar cannabispositiva debattörer att cannabis i en konkurrenssituation kommer minska den totala bördan på samhället och individer. Det finns för övrigt en väldigt bra bild som delar upp skadorna på individen och samhället, vilekt återfinns i David Nutt et al 2010:

Som vi ser här är samhällsskadan från alkohol enorm och individskadan likaså. För cannabis är båda faktorerna lägre, men givetvis kan samhällsskadan och de olika faktorerna som utgör denna skada förändras i takt med förändrade konsumptionsmönster, fler användare och förändrad lagstiftning. Vissa skadefaktorer kan hanteras bättre med en liberaliserad lagstiftning och andra faktorer kan försämras. Dock kommer försämringarna ändå ske i takt med att konsumtionen, utan det är upp till politiken att förhålla sig till den nya situationen och försöka göra det bästa av den. Vad jag förespråkar är att drogen regleras under statlig kontroll samt beskattas för att bekosta den ekonomiska skadan den orsakar, vilket ger oss åtminstone några fler verktyg att bekämpa skadeverkningarna med. Samtidigt blir folket friare när de tillåts att välja på en till drog (som i sin tur finns i många olika former med olika cannabioidbalans) om de så önskar. En reglering lyfter också ur cannabis ur den nuvarande kontexten som narkotikastämpeln skapar och den blir lättare att bearbeta enskilt. Jag vill bara anmärka på att anledningen till att cannabis är så pass långt ovanför (när det kommer till samhällsskada) andra droger med liknande farlighet på individnivå är för att den redan har en så omfattande totalkonsumption i UK, vilket höjer siffran.

"Cannabis gör att normala upp­levelser känns starkare, genom att aktiviteten i det limbiska systemet, det vill säga det system i hjärnan som ger våra upplevelser en känslo­mässig valör, förstärks."

Cannabis är psykedelisk. Dock på sitt egna speciella sätt som inte är samma som empatogener, dissociativa droger eller hallucinogener. Ingenting märkvärdigt att anmärka på, då den beskriver effekten utan någon färgning.

Ideologi och politikens begränsningar

Jag är socialliberal i kort sikt, men som strävar efter någon form av minarkism på lång sikt. Det är inte slutsatserna som är intressanta, för det är upp till senare generationer att bedöma på nytt då utan det är riktningen som är intressantast. Jag vill ha mindre stat ekonomiskt men framför allt större livsutrymme juridiskt. De skyddande institutionerna måste bevaras genom de förändringar som förflyttar ägandeskap och annat som behövs för att decentralisera makten och göra den mer demokratiskt genom bättre direkt makt hos medborgarna. Att bara avskaffa utan någon plan på ersättning fungerar inte, utom i vissa fall där rådande paradigm är rent skadligt (som med många bidrag och subventioner till särintressen).  Dock ska så mycket som möjligt ha olika makthavare med specialkompetens i någon slags meritokratisk, demokratisk teknokrati där de bäst lämpade styr och stor makt över styrning finns hos den enskilda medborgaren och granskande media.

Hur reformarbetet ska gå till har jag också några idéer på. Reformer för att öka friheten eller minska idiotin i statsapparaten bör börja där det finns bäst bevis på haveri och där det är enklast att börja. Staten ska försöka att undvika att lösa alla möjliga samhällsproblem där statens själva utformning och verktygslåda är olämplig. Detta beror på att staten har egenskaper som är kollektiv, trubbig, tvingande och planekonomisk. Statsapparaten har rent empiriskt en begränsad makt över samhället då makten är som starkast över de tre grenarna juridik, ekonomi och byråkrati som är direkt kopplade till riksdag och regering. Det man också bör fundera mer på i Sveriges politiska kultur är den högst realistiska möjligheten att staten gör skada, kanske beroende på dåligt genomtänkta lagar och system eller på grund av de tidigare nämnda begränsningarna hos statsapparaten.

Jag vill också försöka förändra den politiska kulturen från förutsägbar och destruktiv partisanship för att stället ha en mer ideologisk och prestigefri debatt där olika idéer får mötas och tillsammans med pragmatism i form av utredningar, opinion och forskning syntetiseras för att bilda den bästa politiken oavsett upphovsman. Jag vill också opinionsbilda för att få fler personer att inse de begränsningar staten har och dess brist på mirakel och magi och att försöka hitta lösningar utanför det vanliga tänket med pengar och juridik som lösningar på alla världens verkliga och inbillade problem. Dessutom vill jag upprätta en måttstock som sätter en tröskel på storleken på samhällsproblemet innan det blir statens uppgift att hantera. Ett exempel på det är lagar mot cancerframkallande ämnen vars farlighet knappt överstiger slumpen. Jag vill också vara med att försöka förenkla statsapparaten för att göra den mer överskådlig. Så mycket av lagboken ska vara lätt att härleda ur grundläggande principer och undantag bör vara tydligt beskrivna varför de går från denna princip. När principerna är redovisade går det lättare att mäta och uppfölja och de lagar och system som inte klarar granskningen ska förändras eller avskaffas. Helst bör vi också ha en lag som ser till att alla nya beslut följs upp efter lagom tidsperiod, för att se till att onödiga eller dåliga beslut fastnar i statsapparaten och där gör skada under lång tid, då det saknas opinion i riksdagen för att förändra felet, vilket ofta dessutom göms undan i oengagerade utredningar. Det finns mycket mer att berätta men här sätter jag punkt denna gång.

Grundläggande principer för alkoholpolitiken

Jag har alltid varit starkt emot missbruk. Denna attityd har jag haft enda sedan jag började lära mig om psykoaktiva drogers biverkningar när jag var runt 9 år gammal. Då visste jagi nte hur man skulle föhålla sig politiskt till missbruk och andra ksadeverkningar från alkohol och naktoikaklassade droger. Vad ajg dock konstaterade inte så långt efter var att den kroppsliga autonomin måste vara grundlkäggande. Som jag formulerade det var som ett dilemma som jag nu vet svaret på. Som jag skulle formuklera det idag blir det följande:”Kan man ha demokrati om medborgarna inte ens tillåtas styra sina egna liv och kroppar? Kan vi verkligen låta folk att välja hur de vill ha samhäållet ordnat om de inte ens är förmögna att ordna sina egna liv?” Ännu tydligare blir det när man stället följdfrågan ”Kan vi verkligen ha parlament där individer tyr över samhället om de redan anses oförmögna att ens styra sina egna liv?” Om vi ändå insiosterar på att riksdagsledamöterna är bättre lämpade än mig själv att kontrollera mina födointag och dryckesintag. Enligt vilken objektiv skala kan vi bedöma deta? Kan vi verkligen anse alla människor lijka värda om endast vissa har möjlighetr att kontrollera sitt alkoholbruk? Det känns nästan som om politiker av idag som försvarar moralistisk politik inte har läst djurfarmen. För om de hade de gjort det hade dem förstått varför det är oerhört problematiskt om vi har politik där somliga är mer lika än andra.

Kan inte medlemmarna i IOGTNTO ta och sluta handla på bolaget och lämna oss övriga kunder i fred så vi kan handla bekvämt utan att politiker och lobbyister ska hålla på att förstöra vår glädje och göra det allmänt besvärligt i onödan att handla lite jävla öl och cider till helgen. Allra helst kan ICA gärna få en licens så de också kan sälja cider, öl och vin likt det system som flera av USAs delstater har där endast starkspriten är monpoliserad. Sluta trakassera myndiga människor. Det är jävligt tröttsamt vid det här laget. Antingen så har man inga problem med alkohol och ska bli lämnad i fred eller så har man problem med alkohol och därmed ger blanka f-n i moralismen. Glädjedödande symbolpolitik är det alldeles för mycket av i Sverige och tydligen funkar övriga västländer bra utan alkoholförmynderi, så det verkar saknas empiriskt underlag för att lagarna och jävulskapet verkligen gör någon som helst positiv nytta utöver att ge nykteristerna hybris så de kan känna sig förmer (om nu det är att betrakta som positivt).

Dessutom är alkoholförmynderi per definition odemokratiskt. För man kan omöjligen försvara rätten att få rösta om samhällsordningen när den vuxna individen inte ens kan betros att hålla sitt eget liv och alkoholkonsumtion i skick. Dessutom är det besvär som alkohollagstiftningen medför en kollektiv bestraffning av alla alkoholdrickare på grundval av att några få inte kan sköta sig. Och de som inte sköter sig gör det ofta för att de har missbruksjukdom, inte för att de vill omgivningen illa. Vad som behövs är mindre jävulskap från statens sida som endast syftar till att stigmatisera och mer fokus på att lyfta stigmatiseringen så att de som har problem med alkohol vågar söka hjälp av det offentliga för besvären. Dessutom ska hjälpen finnas tillgänglig, vilket givetvis försvåras av att resurser och fokus läggs på att kollektivt bestraffa de som inte har några problem samtidigt som de som uttryckligen ber om hjälp nekas detta. Staten och politikerna borde börja lita på oss medborgare i högre grad och utnyttja vår möjlighet att säga ifrån när det går snett i stället för att springa runt och med kollektiv bestraffning försöka trolla bort alla samhällsproblem (vilket är oerhört ineffektivt och skapar politikerförakt). Antingen erkänner vi vuxna medborgare som myndiga och kapabla att både skörda frukterna och ta smällarna av vårat agerande eller så kan vi återinföra feodalsamhället där husbonden i adelsfamiljen tar hand om människorna och samhällsklasserna separeras i lag. För tänk om den anonyma helnykteristiska riksdagsledamoten jag aldrig träffat är sämre än mig på att avgöra hurdant jag sak ha min öl serverad på fredagskvällen? Vore det inte bättre om fokus lades på att hjälpa de som hamnar i en utsatt situation i stället för att moralisera över alla de som "riskerar" att råka ila ut. Om staten medelst detaljregleringar ska oja sig över alla världens risker som en neurotisk curlingmamma kommer det inte finans särskilt mycket frihet kvar till vare sig att göra fel eller att våga gå utanför normen och skapa morgondagens näringsliv.

Ett samhälle som ger upp lite frihet för att vinna lite säkerhet, förtjänar varken eller och kommer att förlora bägge. Ben Franklin 1759   

De kristkonservativa teokraterna förnekar sig icke

Jag är helt ointresserad om riksdagsledamöterna besöker vare sig kyrkan eller moskén på sin fritid. Däremot ska staten förbli sekulär och då betyder de t också att riksdagens öppnande ska vara frikopplat från religiösa tillställningar av alla dess slag. Så länge såväl kristendomen som islam fortsätter att sprida vetenskapsförakt och begå brott mot de mänskliga rättigheterna har de absolut ingenting att göra med statsapparatens formella funktioner att göra. Lika lite som riksdagen sak öppnas av Jehovas Vitttnen, Scientologerna eller av Kommunisterna ska själva staten vara fri från ideologi. Ideologier av alla dess slag är reserverade för medborgarna, inte för lagboken eller statens offentliga funktion. 


Detta vare sig "arv" eller ej. Arvet får föras vidare av engagerade medborgare för att det ska kallas ett levande kulturarv. Döda kulturarv kan däremot bevaras på museer precis som vi förvarar döda djurarter på naturhistoriska museer. Det 

är däremot inte statens uppgift att hålla halvdöda kulturyttringar vid liv till varje pris. Det är inte heller riksdagens uppgift att hålla tradititioner som kyrkobesöket vid liv när staten formellt ska vara sekulär och svenska kyrkan sedan 2000 är en privat organisation som helt saknar band till staten och därmed är att likställa med AIK eller Volvo som också är privata organsiationer som alla andra. När staten ideologiseras är demokratin det första att försvinna, eftersom all pluralism per definition rensas ut ur organisationen. Nog för att Gustav Vasa inkorporerade kyrkan som en del av sin diktatoriska maktapparat så behöver det inte betyda att den moderna liberala demokratin Sverige ska organiseras efter hans modell. 


Den absoluta monarkin har ersatts av den betydligt bättre modellen demokrati och teokratin har ersatts av religionsfriheten. Att fortfarande stå och underställa sig den kristna kyrkan som riksdagsledamot när det är och BARA ÄR folket man är underställd i sin yrkesroll är att håna alla de som kämpade för religionsfrihet och alla de som i mördades i religionens namn i vårat land under den kristna hegemonin. Inte minst alla de som miste livet i häxbrännningarna. Det är tragisk att politiker inte verkar ta principerna på allvar när det handlar om sekularism. Men all religion är inte lika "snäll" som Svenska Kyrkans och då är det alltid dumt att ha kvar ett öppet hål i kondomen som ska skydda oss för religiöst förtryck eftersom "det är tradition" eller "det är mysigt" med religion. Men som jag gång på¨gång påpekar i mitt inlägg: Staten ska ALDRIG låta religionen ha formell makt i statsapparaten utan ska alltid betraktas som en privat organisation i civilsamhället. De riksdagsledamöter som i samband med riksdagens öppnande vill besöka kyrkan ska givetvis även i fortsättningen få göra så, men riksdagens öppnande ska inte ske vare sig i Storkyrkan eller i Scientologikyrkan i kraft som officiell institution. Sekularisering behöver inte vara så krångligt bara om folk kunde fatta att det inte har med utplåning av vare sig traditioner eller religion att göra utan endast att statens officiella maktutövning helt skiljs från kyrkan, vilket vi tyvärr har långt kvar att göra innan det realiseras. 


Det är synd att Jimmie Åkesson sällar sig till Anders Behring Breivik om förespråkare av kristen enhetskultur, trots att en sådan inte är ett dugg bättre än islamisering.  Han får vara hur illa berörd han vill över islams del av riksdagens öppnande. Så länge han inte är kritisk mot bristen på sekularisering kommer han fortsätta att missa grundproblemet med religionen som del av statsapparaten och kritiken blir löst tyckande om att han föredrar en viss religion före en annan på känslomässiga grunder. Detta helt fritt från verkliga liberala demokratiska principer med 300år lång historia som beskriver lösningen enkelt: Sekularisera staten och lämna åt civilsamhället att vara religiöst. Han kan manifestera den kristna delen hur mycket han vill på sin fritid. Men i riksdagens maktutövning har vare sig gudar, spöken eller trollkarlar med att göra. Det är nästan man önskar att ghost busters fanns på riktigt så man kunde ringa för att få gudarna bortstädade och statsapparaten kunde vara fri från religiösa ceremonier i sin maktutövning. Särskilt viktigt blir det i ett ignostiskt och apateistiskt samhälle som Sverige där söndagsmatchen i fotboll är en viktigare spirituell institution än den forna statskyrkan och de flesta inte kunde bry sig mindre om teologiska frågeställningar.


Det är också synd att Jimmie saknar en korrekt bild av Sveriges historia. Ytterst lite av Sveriges lagstiftning klan härledas från de tusen olia buden i femte moseboken. Vi har inte lagar mot blandade tyger som enligt skriften är en synd, men däremot har vi lagar mot våldtäkt, något SD är ett parti som ständigt vill bekämpa trots att något budord mot handlingen inte går att hitta i bibelns femte mosebok. Kristendomen har ytterst lite med våra väreringar att göra. De känslomässiga värderingarna vi bär med oss är någonting evolutionen har skapat och de intellektuella värderingarna har mer kopplingar till politiska ideologier som liberalismen än kristendomen att bygga på. Mig veterligen har jag inte sätt någon citera femte moseboken på länge i Sverige när nya lagar ska instiftas och samhällets värderingar slås fast i lagen. Inte heller ser jag ens kristna som hämtar sin etik särskilt mycket från bibelns urkunder och hävdar att olydiga barn ska dödas och personer som blandar textiliter ska kastas i fängelse. Jimmie borde kanske läsa bibeln innan han uttalar påståenden om att samhället bygger på kristna värderingar. Så länge som staten inte har instiftat lagar om tvångsomskärning i enlighet av bibelns befallningar faller påpståendet om samhällets värderingar och dess koppling till kristendomen ganska platt. Den gyllene regeln är instinktiv och knappast exklusiv för kristendomen utan återfinns även i den sekulära etiken i form av skadeprincipen. Inte heller är mord någonting särskilt vanligt förekommande i ignosticismens Sverige och det har vare sig med bibeln eller lagstiftningen att göra. Jimmie och alla andra som fortfarande hävdar att våra värderingar går at spåra till kristendomen borde kanske ta en lektion av Sam Harris för att förstå hur etiken går att spåra tillbaka till evolutionens processer betydligt starkare än till några förvirrade och psykiskt sjuka män i öknen. Bibeln finns gratis på internet och det är bara att läsa femte moseboken och jämföra själv hur lite påståendet håller: http://sv.wikisource.org/wiki/Bibeln_1917/Femte_Moseboken


Jimmie Åkesson ska inte komma och gnälla över poltitisering så länge han inte kämpar för sekularisering och avskaffande av kyrkans roll i öppnandet av riksmötet. Inte heller ska han gnälla över politisering när han själv försöker ta politiska poäng på en handling som per se är apolitisk. Sluta ta på dig offertröjan så fort du finner någonting att gnälla på där samhället inte håller med dig i dina subjektiva åsikter. Vill kyrkan ha imamer och rabbiner i ceremonierna ska dem som fristående organisation ha all rätt att göra detta. Ställer du inte upp på jippot kanske du skulle göra någonting åt Svenska Kyrkans officiella ställning iom invigningen i stället för att gnälla över hur en fri organisation organiserar sina ceremonier. Det är bristen på sekularisering som är problemet, inte att kyrkan förespråkar mångkultur i enighet med medlemmarnas önskemål och mot ditt eget, SDs och ABBs önskan om stagnerande enhetskultur. Du ska också veta att du inte har någon plats att gömma dig från protester inom Sveriges gränser så länge du är folkvald Jimmie. Du får lov att stå upp för dina åsikter och sluta vara en sån gnällkärring över att resten av samhället tycker att dia åsikter är värdelösa. Martyrskapet är inte attraktivt på vare sig islamistiska terrorister eller gnällspikar till sverigedemokrater. Dumma åsikter ska bekämpas oavsett varifrån de kommer och dumheten begränsar sig knappast till vare sig hudfärg eller religion. Vill du inte bli kritiserad för dina åsikter ska du inte gå ut med dem offentligt och därefter gnälla över att vi har yttrandefrihet. Göm dig i så fall under den sten du kom i från i stället.

Svar till Aron Modig

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/nolltolerans-mot-cannabis-ska-galla_6462568.svd

När vetenskap går i klinch med politisk tro kommer givetvis en person tillhörande ett kritset parti med kristna värderingar att luta sig på tro snarare än vbetande. Då det är ljusår mellan forskningen och politiken på narkotikaområdet är en katastrof att vänta.  Jag beundrar Arons mod att utmana verkligheten. Har det inte hjälpt med drygt 20 år av intensivt förtryck av drogbrukare kanske lite mer propaganda och hårdare tag gör situationen bättre. Att politikens existensberättigande bygger på att politiken reducerar skadorna ignoreras bekvämt nog i artikeln. Det är ju klart så att statligt förtryck inte skadar människor, bara droger kan ju skada. Givetvis blir ingens framtid förstörd av narkotikadom. Ola Lindholm har självklart tagit ett steg uppåt i karriärstegen efter att ha dömts för drogbruk, det vet ju alla som blivit indoktrinerade i drogmoralismen. /end sarkasm

Det kommer aldrig gå att stoppa tillbaka den låga narkotikakonsumptionen in i pandoras box längre. Nu när teknik för småskalig inomhusodling av cannabis har etablerat sig så kommer inga polisresurser i världen stoppa ökningen. Dessutom skulle en sådan insats från statens sida bryta mot grundlagens "all makt utgår från folket". Om folket genom sitt beteende agerar som om cannabis vore en naturlig del av Sveriges drogkultur ska inte staten påtvinga någon slags kulturrevolution på folket utan ska anpassa sig till verkligheten och försöka göra det bästa av situationen FÖR ALLA PARTER.

Skademinimering som den formulerats av sociala och medicinska forskare är den bäst fungerande modellen för detta. Reglering där staten får kontroll över situationen och stoppar den kriminella anarkin är ett exempel på en kontroversiell åtgärd, som dock är en nödvändig del för att få en heltäckande politik för att hantera drogproblemen, utan att gå in och gå bärsärkagång på drogkonsumenterna. Brutalitetsmodellen har havererat och ytterst få argument håller mot att tillåta att relativt milda droger ska få säljas öppet. Inga argument håller mot att bestraffa människor på grundvalen att de varit på ett visst humör och har en viss hormonbalans i kroppen. Konsumptionsförbudet är för mig analogt med förbud mot PMS. Men droger av olika former är för alltid en del av mänsklig kultur med andra indirekta underhållningsformer som musik och annan finkultur. Drogkulturen är precis som all annan levande kultur förändelig och inga landsgränser eller lagar kan stoppa mänsklig kulturell aktivitet. I vissa stater som Nordkorea och Myanmar där man har överdimensionerat våldsapparaten har man kulturell kontroll som målsättning, men givetvis lyckas man inte med det ens där. Att tro att man ska kunna utöva fullständig kontroll över drogkulturens existens i en demokrati är mer än lovligt naivt. Särskilt om vi betraktar det fira informationsflödet via Internet och svårigheten att motivera ett handelsförbud av droger vars effekter inte på långa motiverat ett sådant förbud. Staten har därmed rent empiriskt begränsad makt över drogproblematiken och då borde man rimligt ägna fokus på de delar man gör bra, vilket är saklig information, vård och övrig skadereducering, samt granskning av drogmarknaden. Cannabis finns i samhället och kommer också göra det i allt stigande grad i och med att transportavstånden som hållit ner tillgången numera löser upp sig när produktionen blir lokal och marknaden lättare kan tillgodose det behov som konsumenterna bevisligen har. Staten har ingen binär makt över cannabis existens i samhället och svag makt över spridningen av cannabis. Det staten däremot har en nästan binär makt över är var cannabis säljs och vilka (rimliga) regleringar som kontrollerar verksamheten. Kriminella kan inte längre konkurrera på marknaden och kräva samma enorma riskpremier som idag om staten skulle tillåta licensförsäljning (likt tobak) eller försäljning av cannabis på systembolaget (likt alkohol). Staten skulle till och med göra knock out i denna situation då staten alltid kan med storlek och planekonomisk prissättning skapa sig ett monopol ingen klarar av att konkurrera med. Särskilt om handelsförbud utanför den av staten kontrollerade verksamheten tillämpas strikt.

När staten väl tagit kontroll av cannabis kan den sätta en lämplig skattenivå som fortfarande ligger under den illegala sektorns prissättning men samtidigt dämpar konsumtion och finansierar vård samt andra offentliga insatser som cannabis belastar samhället med. Har vi tur kanske skatten till och med skapar ett överskott tillsammans med omprioriteringar i polisens organisation till följd av lagändringen att välfärden förbättras, trots en stigande cannabiskonsumption. 

Dollarns övervärdering

Jag kollade runt på gapminder idag. Passade på att kika på handelsbalanser och export. Bilden slår till som ett slag i ansiktet. Dollarn är extremt övervärderad, pga dess användning som valutareserv. Resultatet har blivit att USA har enorma problem att få exporten att fungera, något som förekommer flitigt i den inhemska debatten, men då i helt annan form av protektionism. Detta eftersom dollarn är för dyr för att användas till export utan tvingar amerikanarna att importera sin konsumption. Kina är likaledes undervärderad som valuta. Sverige har mycket export med 53% av ekonomin bestående av export, medan USA är i världens bottenliga med 12%. De må ha en stark inhemsk marknad, men arbetsmarknaden är inte i balans i förhållande till resten av världen och det är både dollarns värde och produktiviteten att skylla på. Även fast syftet med den senaste tidens valutapolitik från FED inte har som syfte att sänka dollarn är det nu den intensiva inflationspolitiken som förs därifrån faktiskt av godo om man tittar på denna statistik. När vi nu får stagflation i USA så kommer balansen lättare att uppnås när amerikanarnas löner pressas ner ytterligare i förhållande till övriga världen och handelsobalansen kan fyllas med luftpengar, vilket ytterligare få ner spänningen och leder USA åt rätt håll igen. Det hade varit att föredra att USA kunde exportera och komma i handelsbalans på annat sätt, men så länge dollarn tyvärr används som reservvaluta kommer detta inte ske. Valutan får aldrig riktigt flyta i förhållande till övriga valutor och då uppstår cancerogena effekter som är omärkbara innan det är för sent. Förvisso kan amerikanarna köpa billiga saker från exempelvis Kina, men när mer och mer produktion flyttar utomlands är det inte konstigt att det uppstår problem. När konsumtion är så extremt billig i förhållande till investeringar i företag pga obalans i handel och valuta är det inte konstigt att det hela kollapsar tillslut. Alla människor vandrar runt i en bubbla där de inbillar sig att de har en god köpkraft, men där köpkraften kommer från en övervärderad valuta och inte från reell produktion som ger tyngd åt konsumtionen. Produktivitetskrisen har således skjutits upp i åratal, samt har konsumtionen hållits uppe av ett ohälsosamt lånande hos staten och hushållen. När det sedan visar sig att det inte är produktivitetshöjningar som skapat den ekonomiska tillväxten i tillräckligt omfång, samt att fattiga människor i stor skala visar sig vara oförmögna att vara tillräckligt produktiva för att försörja villa och konsumtion så kollapsar bygget och ser ut att ta lång tid att bygga upp med reell tillväxt byggd på innovation och produktivitet. Exeptionalismen måste tillbaka och vetenskapsföraktet pressas tillbaka för att USA ska ha någon framtid. USA måste dessutom i denna kris bygga om hela sitt energisystem till hållbarhet, annars kommer ekonomin kollapsa ytterligare när miljökonsekvenserna och prishöjningarna börjar äta sig in på reallöneökningarnas bekostnad. Redan i dag med bland världens lägsta bränslepriser har många fattiga amerikaner svårt att klara sig vid prishöjningar. Populisternas utspel om utbyggd kol och gas kommer bara att skjuta upp problemet samt förvärra det när det väl kommer och kan på intet sätt mildra den hårda väg som ligger framför.

Vad som väntar är det postindustriella samhället där tillväxt inte längre kommer gratis, så som vi har vant oss de senaste 50 åren. Nu är det inte utbyggnad utan ombyggnad som kommer prägla infrastrukturen. Urbaniseringen kommer ta ett nytt kliv och förhoppningsvis klarar sig den mänskliga civilisationen sig igenom den tuffa färd som väntar under min och nästa generation. De senaste årens kriser i västvärlden har visat att vi nått taket på utbyggnaden av samhället. Vi har helt enkelt mognat och nått fram till det postmoderna samhället, som ställer krav på helt nya samhällsstrukturer än de vi vant oss vid, samt att tiden rinner iväg för att säkerställa att basvaror som mat och energi ska säkerställas på lång sikt för mänskligheten. Vi har tur i Sverige som har en stark ekonomi som vi kan använda som hävstång för omställningen till den nya världsordning som nu håller på att etablera sig. I de felkonstruerade västerländska staterna och de utfattigaste afrikanska staterna är det desto tuffare framtid som väntar.

Dessa förbannade subventioner

Denna artikel kom som svar till Rosanna Dinamarcas från igår: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vanstern-saknar-forstaelse-for-foretagande_6453910.svd


Där kommer verkligen svar på hur verkligheten fungerar. Vad som dock slår mig enormt är det som Freidrich Hayek säger i Road of serfdom som jag håller på att lyssna på: Nämligen att socialister till stora delar är bakåtsträvande reaktionärer. Det är verkligen intressant att hans utsago från 40-talet gäller än idag. I synnerhet om man kollar på politiken efter finanskrisenkrisen och hur överbudspolitik ofta överanvänds av populistiska krafter de senaste decennierna. De tramsiga och marknadsförstörande subventionerna som regeringen föreslår i statsbudgeten är också ett tydligt exempel på hur man inte klarar av att förstå sig på marknadsekonomi trots att kunskapen om den marknadens funktionssätt varit känd sedan 1700-talet då Adam smith slog fast att handelshinder alltid kostar mer än vad det smakar. Inte ett dugg bättre blir det av att regeringen i sin subventionsiver subventionerar dålig verksamhet som köttproduktion, som vi snarare skulle behöva mindre av om vi på allvar vill att mat ska räcka till alla, vara hållbar och nyttig. Många av våra sjukdomar kommer just från en överkonsumption av subventionerade matvaror som kött och raffinerade kolhydrater. Till detta tillkommer andra effekter som att fattiga länder blir indirekt förtryckta av att skattemedel ödslas på omoderna näringar i industriländer.


Det är sannerligen synd att en enskild person köps av subventioner till kostnaden av 10% av tio produktiva personers inkomst, bara för att politikern anser just detta särintresse vara så fint att den ska få sin inkomst via skattemedel och inte via handel på den fria markanden. Det är inte statens uppgift att säkerställa inkomsten för arbetande människor och därigenom omfördela kapital från tillväxtsektorer till döende sektorer av näringslivet.  Den enda omfördelningen staten ska ägna sig åt är att ge till de som inget har. Övriga hjälps mer av platta skattesänkningar än av nollsummeomflyttning där förluster sker i varje led. Producerar man tillräckligt mycket för att generera skatteintäkter se jag inte det logiska med att man ska få inkomster av skatt. Då är det snarare ett tecken på att vi tagit för mycket skatt från första början än att just denna sektor behöver få sina intäkter från staten i stället för från kunder. Men det blir bara som att ge amfetamin till en anorektiker. Hungern dämpas men grundproblemet (att det är för lite verkligt näringsintag/kunder) löser sig inte. Detta är ju samma problem som vi har med SAAB.


Desutom bblir det ännu mer perverst att vi hela tiden subventionerar dålig verksamhet som bilar och köttproduktion som vi vet har skadliga effekter, som vi sedan måste lösa. Staten skulle ha det så mycket enklare om den inte ägnade så mycket tid åt att subventionera problem som den sedan ska lösa. Det enda det skapar är att förstöra individens kontroll över marknadsutvecklingen och bränna pengar. Men det går inte att bygga en ekonomi på subventioner och det går inte att andas utandningsluft särskilt länge innan man dör. Att cirkulera pengar skadar endast samhället och då är det att föredra att pengarna läggs på någonting vettigt, eller om sådana mål saknas, skattesänkningar.


Som Mattias Svensson och Maria Wetterstrand slog fast i våras finns det gott om pengar att spara på att sluta subventionera förstörelse av miljön och ekonomin och många människoliv kan räddas när västerländska stater slutar förtrycka utvecklingsländer med paternalistisk protektionism. Denna "mjuka" nationalsocialism måste få ett slut. Jag citerar wikipedias artikel om nazism: "Bland nyckelelementen för nazismen fanns antiparlamentarism, etnisk nationalism, rasism, korporativism, kollektivism[7] antisemitism, opposition gentemot ekonomisk och politisk liberalism,[8] en rasdefinierad och konspiratorisk syn på finanskapitalism,[9] antikommunism och totalitarism."(mina förtydliganden). Om man faktiskt betraktar konsekvenserna av politiken och huir den drabbar de oetablerade i världen som saknar lobbyistkapacitet, dvs unga och människor i och från utvecklingsländer så kan även isolationistiska/rasistiska dragen i ideologin tillämpas på de konsekvenser subventionspolitiken leder till. Det finns givetvis mer ekonomisk förstörelse som staten tyvärr skapar utöver subventioner som exempelvis höga tariffer, men dessa isolationistiska och utvecklingshämmande system får jag återkomma till en annan gång.


I stället för att ha världens näst högsta skattetryck och sedan gnälla över att det går trögt för näringslivet. Vore det inte betydligt enklare ändå att lösa grundproblemet (skattetrycket) i stället för att ödsla energi på att laga systymet med riktade subventioner till sina favoritkompisar i äkta korporativistisk anda. Då slipper vi också detta eländiga system med omvänd korruption, där politiker köper individer för gemensamma resurser och vi får en ärlig marknad där kunden verkligen betalar det pris som bjuds på varan utan att staten skickar in (för kunden) oredovisade skattepengar in i verksamheten bakvägen.
________
EDIT:
Jag började furnera kring det utökade stödet till religiösa samfund på Christer Sturmarks faceboksida och kopierar över min reflektion hit:

På vilket sätt ökas den religiösa mångfalden av att pengar delas ut till de etablerade samfunden, samtidigt som mindre samfund lämnas utanför? 

Mer pengar till de som redan har det gott ställt kommer knappast öka varken religiös mångfald eller förbättrad själslig tillfredsställelse för folket. Tyvärr blir effekten som med de flesta andra subventioner att den blir konkurrenshämmande där den lilla organisationen/individen som saknar lobbyister och kontakter ställs i kylan medan de som redan har det bra får det bättre. Och detta sker med allmänna medel. Jag ser liksom inte meningen med att statsskatt hämtas in för att sedan pytsas ut till vissa utvalda särintressen som har kontakt med politiker, i stället för att organisationerna gör som alla andra och får sina inkomster på hederlig väg genom avgifter, donationer, försäljning etc. Det kan omöjligen vara statens uppgift att agera inkomstkälla för särintressen, pressa upp skattenivån och försvåra för de oetablerade att få fäste.

När det handlar om trossamfund är det bara att titta på hur just humanisterna har behandlats av SST, eftersom det tydligen behövs spökhistorier för att få bidrag för att en livsåskådning ska bli "godkänd" av staten. Jag förstår inte på vilket sätt mångkulturen gynnas av att bidragssystem byggs ut för att skapa enfald bland livsåskådningar. Nej, avskaffa systemet och lägg ansvaret på organisationerna att sköta sig ekonomi och staten att sköta sin. Staten ska inte hålla på att täcka upp ekonomin hos alla tänkbara särintressen. då blir det inte mycket tid över för politikerna och byråkraterna att sköta kärnverksamheten och styra landet.

Knarket fortsätter att flöda i media och debatt

SVT dokumenterar kokainets flöden i de 2 amerikanska kontinenterna: http://svtplay.se/v/2526908/korrespondenterna/del_1_av_10_kokainets_vag Och Ted Goldberg släpper en ny bok