Dollarns övervärdering

Jag kollade runt på gapminder idag. Passade på att kika på handelsbalanser och export. Bilden slår till som ett slag i ansiktet. Dollarn är extremt övervärderad, pga dess användning som valutareserv. Resultatet har blivit att USA har enorma problem att få exporten att fungera, något som förekommer flitigt i den inhemska debatten, men då i helt annan form av protektionism. Detta eftersom dollarn är för dyr för att användas till export utan tvingar amerikanarna att importera sin konsumption. Kina är likaledes undervärderad som valuta. Sverige har mycket export med 53% av ekonomin bestående av export, medan USA är i världens bottenliga med 12%. De må ha en stark inhemsk marknad, men arbetsmarknaden är inte i balans i förhållande till resten av världen och det är både dollarns värde och produktiviteten att skylla på. Även fast syftet med den senaste tidens valutapolitik från FED inte har som syfte att sänka dollarn är det nu den intensiva inflationspolitiken som förs därifrån faktiskt av godo om man tittar på denna statistik. När vi nu får stagflation i USA så kommer balansen lättare att uppnås när amerikanarnas löner pressas ner ytterligare i förhållande till övriga världen och handelsobalansen kan fyllas med luftpengar, vilket ytterligare få ner spänningen och leder USA åt rätt håll igen. Det hade varit att föredra att USA kunde exportera och komma i handelsbalans på annat sätt, men så länge dollarn tyvärr används som reservvaluta kommer detta inte ske. Valutan får aldrig riktigt flyta i förhållande till övriga valutor och då uppstår cancerogena effekter som är omärkbara innan det är för sent. Förvisso kan amerikanarna köpa billiga saker från exempelvis Kina, men när mer och mer produktion flyttar utomlands är det inte konstigt att det uppstår problem. När konsumtion är så extremt billig i förhållande till investeringar i företag pga obalans i handel och valuta är det inte konstigt att det hela kollapsar tillslut. Alla människor vandrar runt i en bubbla där de inbillar sig att de har en god köpkraft, men där köpkraften kommer från en övervärderad valuta och inte från reell produktion som ger tyngd åt konsumtionen. Produktivitetskrisen har således skjutits upp i åratal, samt har konsumtionen hållits uppe av ett ohälsosamt lånande hos staten och hushållen. När det sedan visar sig att det inte är produktivitetshöjningar som skapat den ekonomiska tillväxten i tillräckligt omfång, samt att fattiga människor i stor skala visar sig vara oförmögna att vara tillräckligt produktiva för att försörja villa och konsumtion så kollapsar bygget och ser ut att ta lång tid att bygga upp med reell tillväxt byggd på innovation och produktivitet. Exeptionalismen måste tillbaka och vetenskapsföraktet pressas tillbaka för att USA ska ha någon framtid. USA måste dessutom i denna kris bygga om hela sitt energisystem till hållbarhet, annars kommer ekonomin kollapsa ytterligare när miljökonsekvenserna och prishöjningarna börjar äta sig in på reallöneökningarnas bekostnad. Redan i dag med bland världens lägsta bränslepriser har många fattiga amerikaner svårt att klara sig vid prishöjningar. Populisternas utspel om utbyggd kol och gas kommer bara att skjuta upp problemet samt förvärra det när det väl kommer och kan på intet sätt mildra den hårda väg som ligger framför.

Vad som väntar är det postindustriella samhället där tillväxt inte längre kommer gratis, så som vi har vant oss de senaste 50 åren. Nu är det inte utbyggnad utan ombyggnad som kommer prägla infrastrukturen. Urbaniseringen kommer ta ett nytt kliv och förhoppningsvis klarar sig den mänskliga civilisationen sig igenom den tuffa färd som väntar under min och nästa generation. De senaste årens kriser i västvärlden har visat att vi nått taket på utbyggnaden av samhället. Vi har helt enkelt mognat och nått fram till det postmoderna samhället, som ställer krav på helt nya samhällsstrukturer än de vi vant oss vid, samt att tiden rinner iväg för att säkerställa att basvaror som mat och energi ska säkerställas på lång sikt för mänskligheten. Vi har tur i Sverige som har en stark ekonomi som vi kan använda som hävstång för omställningen till den nya världsordning som nu håller på att etablera sig. I de felkonstruerade västerländska staterna och de utfattigaste afrikanska staterna är det desto tuffare framtid som väntar.