Grundläggande principer för alkoholpolitiken

Jag har alltid varit starkt emot missbruk. Denna attityd har jag haft enda sedan jag började lära mig om psykoaktiva drogers biverkningar när jag var runt 9 år gammal. Då visste jagi nte hur man skulle föhålla sig politiskt till missbruk och andra ksadeverkningar från alkohol och naktoikaklassade droger. Vad ajg dock konstaterade inte så långt efter var att den kroppsliga autonomin måste vara grundlkäggande. Som jag formulerade det var som ett dilemma som jag nu vet svaret på. Som jag skulle formuklera det idag blir det följande:”Kan man ha demokrati om medborgarna inte ens tillåtas styra sina egna liv och kroppar? Kan vi verkligen låta folk att välja hur de vill ha samhäållet ordnat om de inte ens är förmögna att ordna sina egna liv?” Ännu tydligare blir det när man stället följdfrågan ”Kan vi verkligen ha parlament där individer tyr över samhället om de redan anses oförmögna att ens styra sina egna liv?” Om vi ändå insiosterar på att riksdagsledamöterna är bättre lämpade än mig själv att kontrollera mina födointag och dryckesintag. Enligt vilken objektiv skala kan vi bedöma deta? Kan vi verkligen anse alla människor lijka värda om endast vissa har möjlighetr att kontrollera sitt alkoholbruk? Det känns nästan som om politiker av idag som försvarar moralistisk politik inte har läst djurfarmen. För om de hade de gjort det hade dem förstått varför det är oerhört problematiskt om vi har politik där somliga är mer lika än andra.

Kan inte medlemmarna i IOGTNTO ta och sluta handla på bolaget och lämna oss övriga kunder i fred så vi kan handla bekvämt utan att politiker och lobbyister ska hålla på att förstöra vår glädje och göra det allmänt besvärligt i onödan att handla lite jävla öl och cider till helgen. Allra helst kan ICA gärna få en licens så de också kan sälja cider, öl och vin likt det system som flera av USAs delstater har där endast starkspriten är monpoliserad. Sluta trakassera myndiga människor. Det är jävligt tröttsamt vid det här laget. Antingen så har man inga problem med alkohol och ska bli lämnad i fred eller så har man problem med alkohol och därmed ger blanka f-n i moralismen. Glädjedödande symbolpolitik är det alldeles för mycket av i Sverige och tydligen funkar övriga västländer bra utan alkoholförmynderi, så det verkar saknas empiriskt underlag för att lagarna och jävulskapet verkligen gör någon som helst positiv nytta utöver att ge nykteristerna hybris så de kan känna sig förmer (om nu det är att betrakta som positivt).

Dessutom är alkoholförmynderi per definition odemokratiskt. För man kan omöjligen försvara rätten att få rösta om samhällsordningen när den vuxna individen inte ens kan betros att hålla sitt eget liv och alkoholkonsumtion i skick. Dessutom är det besvär som alkohollagstiftningen medför en kollektiv bestraffning av alla alkoholdrickare på grundval av att några få inte kan sköta sig. Och de som inte sköter sig gör det ofta för att de har missbruksjukdom, inte för att de vill omgivningen illa. Vad som behövs är mindre jävulskap från statens sida som endast syftar till att stigmatisera och mer fokus på att lyfta stigmatiseringen så att de som har problem med alkohol vågar söka hjälp av det offentliga för besvären. Dessutom ska hjälpen finnas tillgänglig, vilket givetvis försvåras av att resurser och fokus läggs på att kollektivt bestraffa de som inte har några problem samtidigt som de som uttryckligen ber om hjälp nekas detta. Staten och politikerna borde börja lita på oss medborgare i högre grad och utnyttja vår möjlighet att säga ifrån när det går snett i stället för att springa runt och med kollektiv bestraffning försöka trolla bort alla samhällsproblem (vilket är oerhört ineffektivt och skapar politikerförakt). Antingen erkänner vi vuxna medborgare som myndiga och kapabla att både skörda frukterna och ta smällarna av vårat agerande eller så kan vi återinföra feodalsamhället där husbonden i adelsfamiljen tar hand om människorna och samhällsklasserna separeras i lag. För tänk om den anonyma helnykteristiska riksdagsledamoten jag aldrig träffat är sämre än mig på att avgöra hurdant jag sak ha min öl serverad på fredagskvällen? Vore det inte bättre om fokus lades på att hjälpa de som hamnar i en utsatt situation i stället för att moralisera över alla de som "riskerar" att råka ila ut. Om staten medelst detaljregleringar ska oja sig över alla världens risker som en neurotisk curlingmamma kommer det inte finans särskilt mycket frihet kvar till vare sig att göra fel eller att våga gå utanför normen och skapa morgondagens näringsliv.

Ett samhälle som ger upp lite frihet för att vinna lite säkerhet, förtjänar varken eller och kommer att förlora bägge. Ben Franklin 1759