Dessa förbannade subventioner

Denna artikel kom som svar till Rosanna Dinamarcas från igår: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vanstern-saknar-forstaelse-for-foretagande_6453910.svd


Där kommer verkligen svar på hur verkligheten fungerar. Vad som dock slår mig enormt är det som Freidrich Hayek säger i Road of serfdom som jag håller på att lyssna på: Nämligen att socialister till stora delar är bakåtsträvande reaktionärer. Det är verkligen intressant att hans utsago från 40-talet gäller än idag. I synnerhet om man kollar på politiken efter finanskrisenkrisen och hur överbudspolitik ofta överanvänds av populistiska krafter de senaste decennierna. De tramsiga och marknadsförstörande subventionerna som regeringen föreslår i statsbudgeten är också ett tydligt exempel på hur man inte klarar av att förstå sig på marknadsekonomi trots att kunskapen om den marknadens funktionssätt varit känd sedan 1700-talet då Adam smith slog fast att handelshinder alltid kostar mer än vad det smakar. Inte ett dugg bättre blir det av att regeringen i sin subventionsiver subventionerar dålig verksamhet som köttproduktion, som vi snarare skulle behöva mindre av om vi på allvar vill att mat ska räcka till alla, vara hållbar och nyttig. Många av våra sjukdomar kommer just från en överkonsumption av subventionerade matvaror som kött och raffinerade kolhydrater. Till detta tillkommer andra effekter som att fattiga länder blir indirekt förtryckta av att skattemedel ödslas på omoderna näringar i industriländer.


Det är sannerligen synd att en enskild person köps av subventioner till kostnaden av 10% av tio produktiva personers inkomst, bara för att politikern anser just detta särintresse vara så fint att den ska få sin inkomst via skattemedel och inte via handel på den fria markanden. Det är inte statens uppgift att säkerställa inkomsten för arbetande människor och därigenom omfördela kapital från tillväxtsektorer till döende sektorer av näringslivet.  Den enda omfördelningen staten ska ägna sig åt är att ge till de som inget har. Övriga hjälps mer av platta skattesänkningar än av nollsummeomflyttning där förluster sker i varje led. Producerar man tillräckligt mycket för att generera skatteintäkter se jag inte det logiska med att man ska få inkomster av skatt. Då är det snarare ett tecken på att vi tagit för mycket skatt från första början än att just denna sektor behöver få sina intäkter från staten i stället för från kunder. Men det blir bara som att ge amfetamin till en anorektiker. Hungern dämpas men grundproblemet (att det är för lite verkligt näringsintag/kunder) löser sig inte. Detta är ju samma problem som vi har med SAAB.


Desutom bblir det ännu mer perverst att vi hela tiden subventionerar dålig verksamhet som bilar och köttproduktion som vi vet har skadliga effekter, som vi sedan måste lösa. Staten skulle ha det så mycket enklare om den inte ägnade så mycket tid åt att subventionera problem som den sedan ska lösa. Det enda det skapar är att förstöra individens kontroll över marknadsutvecklingen och bränna pengar. Men det går inte att bygga en ekonomi på subventioner och det går inte att andas utandningsluft särskilt länge innan man dör. Att cirkulera pengar skadar endast samhället och då är det att föredra att pengarna läggs på någonting vettigt, eller om sådana mål saknas, skattesänkningar.


Som Mattias Svensson och Maria Wetterstrand slog fast i våras finns det gott om pengar att spara på att sluta subventionera förstörelse av miljön och ekonomin och många människoliv kan räddas när västerländska stater slutar förtrycka utvecklingsländer med paternalistisk protektionism. Denna "mjuka" nationalsocialism måste få ett slut. Jag citerar wikipedias artikel om nazism: "Bland nyckelelementen för nazismen fanns antiparlamentarism, etnisk nationalism, rasism, korporativism, kollektivism[7] antisemitism, opposition gentemot ekonomisk och politisk liberalism,[8] en rasdefinierad och konspiratorisk syn på finanskapitalism,[9] antikommunism och totalitarism."(mina förtydliganden). Om man faktiskt betraktar konsekvenserna av politiken och huir den drabbar de oetablerade i världen som saknar lobbyistkapacitet, dvs unga och människor i och från utvecklingsländer så kan även isolationistiska/rasistiska dragen i ideologin tillämpas på de konsekvenser subventionspolitiken leder till. Det finns givetvis mer ekonomisk förstörelse som staten tyvärr skapar utöver subventioner som exempelvis höga tariffer, men dessa isolationistiska och utvecklingshämmande system får jag återkomma till en annan gång.


I stället för att ha världens näst högsta skattetryck och sedan gnälla över att det går trögt för näringslivet. Vore det inte betydligt enklare ändå att lösa grundproblemet (skattetrycket) i stället för att ödsla energi på att laga systymet med riktade subventioner till sina favoritkompisar i äkta korporativistisk anda. Då slipper vi också detta eländiga system med omvänd korruption, där politiker köper individer för gemensamma resurser och vi får en ärlig marknad där kunden verkligen betalar det pris som bjuds på varan utan att staten skickar in (för kunden) oredovisade skattepengar in i verksamheten bakvägen.
________
EDIT:
Jag började furnera kring det utökade stödet till religiösa samfund på Christer Sturmarks faceboksida och kopierar över min reflektion hit:

På vilket sätt ökas den religiösa mångfalden av att pengar delas ut till de etablerade samfunden, samtidigt som mindre samfund lämnas utanför? 

Mer pengar till de som redan har det gott ställt kommer knappast öka varken religiös mångfald eller förbättrad själslig tillfredsställelse för folket. Tyvärr blir effekten som med de flesta andra subventioner att den blir konkurrenshämmande där den lilla organisationen/individen som saknar lobbyister och kontakter ställs i kylan medan de som redan har det bra får det bättre. Och detta sker med allmänna medel. Jag ser liksom inte meningen med att statsskatt hämtas in för att sedan pytsas ut till vissa utvalda särintressen som har kontakt med politiker, i stället för att organisationerna gör som alla andra och får sina inkomster på hederlig väg genom avgifter, donationer, försäljning etc. Det kan omöjligen vara statens uppgift att agera inkomstkälla för särintressen, pressa upp skattenivån och försvåra för de oetablerade att få fäste.

När det handlar om trossamfund är det bara att titta på hur just humanisterna har behandlats av SST, eftersom det tydligen behövs spökhistorier för att få bidrag för att en livsåskådning ska bli "godkänd" av staten. Jag förstår inte på vilket sätt mångkulturen gynnas av att bidragssystem byggs ut för att skapa enfald bland livsåskådningar. Nej, avskaffa systemet och lägg ansvaret på organisationerna att sköta sig ekonomi och staten att sköta sin. Staten ska inte hålla på att täcka upp ekonomin hos alla tänkbara särintressen. då blir det inte mycket tid över för politikerna och byråkraterna att sköta kärnverksamheten och styra landet.