Svar till Aron Modig

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/nolltolerans-mot-cannabis-ska-galla_6462568.svd

När vetenskap går i klinch med politisk tro kommer givetvis en person tillhörande ett kritset parti med kristna värderingar att luta sig på tro snarare än vbetande. Då det är ljusår mellan forskningen och politiken på narkotikaområdet är en katastrof att vänta.  Jag beundrar Arons mod att utmana verkligheten. Har det inte hjälpt med drygt 20 år av intensivt förtryck av drogbrukare kanske lite mer propaganda och hårdare tag gör situationen bättre. Att politikens existensberättigande bygger på att politiken reducerar skadorna ignoreras bekvämt nog i artikeln. Det är ju klart så att statligt förtryck inte skadar människor, bara droger kan ju skada. Givetvis blir ingens framtid förstörd av narkotikadom. Ola Lindholm har självklart tagit ett steg uppåt i karriärstegen efter att ha dömts för drogbruk, det vet ju alla som blivit indoktrinerade i drogmoralismen. /end sarkasm

Det kommer aldrig gå att stoppa tillbaka den låga narkotikakonsumptionen in i pandoras box längre. Nu när teknik för småskalig inomhusodling av cannabis har etablerat sig så kommer inga polisresurser i världen stoppa ökningen. Dessutom skulle en sådan insats från statens sida bryta mot grundlagens "all makt utgår från folket". Om folket genom sitt beteende agerar som om cannabis vore en naturlig del av Sveriges drogkultur ska inte staten påtvinga någon slags kulturrevolution på folket utan ska anpassa sig till verkligheten och försöka göra det bästa av situationen FÖR ALLA PARTER.

Skademinimering som den formulerats av sociala och medicinska forskare är den bäst fungerande modellen för detta. Reglering där staten får kontroll över situationen och stoppar den kriminella anarkin är ett exempel på en kontroversiell åtgärd, som dock är en nödvändig del för att få en heltäckande politik för att hantera drogproblemen, utan att gå in och gå bärsärkagång på drogkonsumenterna. Brutalitetsmodellen har havererat och ytterst få argument håller mot att tillåta att relativt milda droger ska få säljas öppet. Inga argument håller mot att bestraffa människor på grundvalen att de varit på ett visst humör och har en viss hormonbalans i kroppen. Konsumptionsförbudet är för mig analogt med förbud mot PMS. Men droger av olika former är för alltid en del av mänsklig kultur med andra indirekta underhållningsformer som musik och annan finkultur. Drogkulturen är precis som all annan levande kultur förändelig och inga landsgränser eller lagar kan stoppa mänsklig kulturell aktivitet. I vissa stater som Nordkorea och Myanmar där man har överdimensionerat våldsapparaten har man kulturell kontroll som målsättning, men givetvis lyckas man inte med det ens där. Att tro att man ska kunna utöva fullständig kontroll över drogkulturens existens i en demokrati är mer än lovligt naivt. Särskilt om vi betraktar det fira informationsflödet via Internet och svårigheten att motivera ett handelsförbud av droger vars effekter inte på långa motiverat ett sådant förbud. Staten har därmed rent empiriskt begränsad makt över drogproblematiken och då borde man rimligt ägna fokus på de delar man gör bra, vilket är saklig information, vård och övrig skadereducering, samt granskning av drogmarknaden. Cannabis finns i samhället och kommer också göra det i allt stigande grad i och med att transportavstånden som hållit ner tillgången numera löser upp sig när produktionen blir lokal och marknaden lättare kan tillgodose det behov som konsumenterna bevisligen har. Staten har ingen binär makt över cannabis existens i samhället och svag makt över spridningen av cannabis. Det staten däremot har en nästan binär makt över är var cannabis säljs och vilka (rimliga) regleringar som kontrollerar verksamheten. Kriminella kan inte längre konkurrera på marknaden och kräva samma enorma riskpremier som idag om staten skulle tillåta licensförsäljning (likt tobak) eller försäljning av cannabis på systembolaget (likt alkohol). Staten skulle till och med göra knock out i denna situation då staten alltid kan med storlek och planekonomisk prissättning skapa sig ett monopol ingen klarar av att konkurrera med. Särskilt om handelsförbud utanför den av staten kontrollerade verksamheten tillämpas strikt.

När staten väl tagit kontroll av cannabis kan den sätta en lämplig skattenivå som fortfarande ligger under den illegala sektorns prissättning men samtidigt dämpar konsumtion och finansierar vård samt andra offentliga insatser som cannabis belastar samhället med. Har vi tur kanske skatten till och med skapar ett överskott tillsammans med omprioriteringar i polisens organisation till följd av lagändringen att välfärden förbättras, trots en stigande cannabiskonsumption.