Ska vi liberalisera vapenlagarna?
Nej. Åtminstone inte för skutvapen. Det finns ickedödliga vapen också och då är det en annan femma. Tårgas, pepparsprej, tazer mfl. Att ha mer vapen för att folk ska kunna utföra dödande självförsvar anser jag inte vara någon vidare idé. Jag tycker inte att urholkat våldsmonopol är en lösning på situationen. Särskilt inte eftersom sänkt tröskel har rejäla risker och det har hänt ganska många gånger att småbarn dödat jämnåriga i USA eftersom vapen är så lättillgängligt. De hade exemeplvis en polisman på gården, dock utan vapen och han blev nedmejad som alla andra. Jag tror knappast att liberaliserade vapenlagar hade hindrat katastrofen, men däremot medför liberaliserade vapenlagar större risk för att antalet brott med vapen ökar.
Civila ska endast äga skjutvapen när det är befogat. Paranoid rädsla anser jag inte vara ett gott argument. Att folk smugglar vapen är något som kommer fortsätta är klart. Men jag anser inte omfattningen vara tillräckligt stor i Sverige för att börja ifrågasätta våldsmonopolet på samma nivå som 2a tillägget i USA. Grundlagen där ifrågasätter uttryckligen statens våldsmonopol utifall att statsmakten blir autokratisk, vilket jag finner vara en låg risk för i Sverige och därför behöver vi inte beväpna medborgarna. Jag tycker också den psykologiska aspekten vara viktig att vi utgår från att medmänniskor är fredliga och att vi inte ska behöva gå runt och skydda oss med dödligt våld i vardagen. Eftersom man inte heller kan förutsäga när våldet slår till är det just mer vapen i vardagen vi kommer att se och bara chansen att bärarna skadar sig genom helt vanliga olyckor tycker jag är skäl nog att behålla lagen som idag, men med vissa justeringar precis som Beatrice Ask förespråkade i TV4 för någon dag sedan. Det uttryckliga syftet med en pistol är att kunna skada medmänniskor och då bör det vara svårt att få tag i denna vara jämfört med exempelvis köksknivar som också är dödligt farliga, men som inte har detta som primärt syfte.
I Newsmillartikeln skrivs det om ett hypotetiskt scenario där ABB hade mött motvärn. Detta scenario planerar man för när det är sannolikt att det behövs, exempelvis genom Säpos arbete eller om man fått indikationer om hot i förväg. Då kan man placera väktare eller poliser som skydd när det behövs och strunta i det när det inte behövs vilket oftare är fallet med exempelvis ungdomsläger. När vi inte heller planerar för vvåld komemr sannoliheten för att detta inträffar sjunka. Dessutom så utnyttjas resurserna mycker mer effektivt genom denna ordning, eftersom investeringar i vapen och annat inte görs utan sker i betydligt produktivare sektorer. Helt enkelt genom att inte planera för galninbgar med vapen så får vi förvisso ett mer sårbart samhälle, men också ett friare samhälle och resurser som används där de gör nytta i stället för att konsumeras till skydd för irrationell rädsla.
Hammare eller pincett?
Det senaste är också min hållning när det kommer still statens våldsmonopol och militären. Genom att inte utgå från att medmänniskor vill oss illa, kan vi trimma statsbudgeten som blir mer "lean" och därigenom allokera resurser på platser där de gör större utväxling för samhället, exempelvis som skattesänkingar, mer resurser till skolan eller i säkerhetshot som saknar avsändare som många av våra miljöhot. Miljöhoten kan vi faktiskt delvis åtgärda med skattepengar, genom investeringar i bättre avfallshantering. Då kan vi minska övergödningen eller öka produktionen av biogas. I många fall går det också att arbeta mer effektivt genom förebyggande arbete än att försöka lösa problemet när det uppstår. Eller för att ta en analogi, bättre att ta p-piller med regelbundna mellanrum än att bunkra upp med dagen efter piller som man i panik tar för att man inte arbetat förebyggande. Diplomater är långt billigare än militärer och stridsvagnar. Då kvarstår bara det oväntade. Där vi kan förbättra krishantering och rikta ljuset mot riskgrupper. Såväl med kartläggning av utländska terrorister som bättre stöd för utsatta barn i skolan och bättre missbruksvård. Då kan vi göra större nytta över tid än att börja förbereda oss mentalt för en farlig värld, när vi har säkrat den till så stor del och den egentligen inte alls är så farlig som våran överdimensionerade amygdala säger oss att den är. En överdimensionerad armé är inte heller särskilt bra att ha, när andra sektorer av samhället troligen kan göra större nytta av resurserna, även för moderna säkerhetshot där stridsvagnar inte längre är lika användbara, trots att militärens kärnverksamhet är säkerhet, men där verktygen inte längre är praktiska.
Militärens verktyg är inte längre praktiska. Det räcker med att titta på 1900-talet för att förstå varför. Vietnamkriget höll på i decennier utan att militärmakt gjorde resultat och budgeten för USAs del urholkades samtidigt som tusentals och åter tusentals människor invalidiserades eller dog i osäkert syfte. Liknande situation har det varit i USAs krig mot terrorn där budgeten springer i väg och lämnar efter sig frågan om inte resurserna hade gjort världen bättre genom investeringar i andra verktyg av mindre destruktiv karaktär. Liknande erfarenheter har vi också från det polisiära området där kriget mot knarket har pågått med våldsfokuserade åtgärder i 40 år utan några egentliga resultat och där andra verktyg i verktygslådan verkar ge betydligt snabbare och mer långvarigt resultat. Våld kan behövas, men ofta är det andra verktyg med större sofistikering som ger bäst resultat. Vi ersatte fältskären med kirurgen och snart är det kanske dags för samma skifte i säkerhetspolitiken i stort, men då måste vi våga utmana intuitionen och börja förlita oss på nya och effektivare metoder för att nå våra mål. Det visar sig allt mer på område efter område att råstyrka är inte längre den bästa vägen fram, när bättre alternativ ges. Det räcker med att titta till råstyrkans hemland USA för att se hur dåligt metoden fungerar. Detta gäller oavsett om det är säkerhetspolitik, bränslesnåla bilar, monokulturellt odlingslandskap eller extrastora hamburgare. Råstyrka och våld är helt enkelt metoder som vi borde förkasta som omoderna och ineffektiva.
Hur kan det implementeras då?
Ett bra exempel har jag i kärnan av våldsmonopolet- hos polisen. Det som har varit dominerande de senaste åren från politiskt håll har varit att vi ska skärpa straffen, införa mer övervakning och mer poliser på gatan. Råstyrka helt enkelt. Vad som saknats har varit de sofistikerade verktygen. Till exempel det alldeles för höga frekvensen av nedlagda polisutredningar. Det hjälper inte med all övervakning i världen för att upptäcka brott om de som uttryckligen anmäler och ofta har bevis inte får stöd hos den civila delen av polisen. Inte heller har råstyrkan hjälpt internerna på våra fängelser på benen. Inlåst och isolerad från social kontakt i ett fängelse är nog den sämsta platsen som finns för att förebygga återfall på och att återanpassas till ett samhälle man kanske aldrig lärt sig vara en del av från första början. Det vi inte behöver är en utbyggnad av kumlabunkern. Det vi behöver är mer humanism och mer finkänsliga och skarpa verktyg med trygg bas i vetenskapen som på allvar skär ner återfallskriminaliteten och andra problem ute i samhället. Ett annat exempel från rättspolitiken är frågan om repressiv kontra skadereducerande drogpolitik, där tvånget har dominerat trots att den redan är bevisat ineffektiv och osofistikerad metod. Den kanske är lättare att förstå och lättare att tillämpa basala insikter som moralism och straffpopulism på, men för att nå resultat behövs andra verktyg, baserade på humanism och på empiri. Givetvis blir det svåröverblickat med en sådan lösning. Vilket det också blir på andra områden där tvång och råstyrka ska ersättas med politiska lösningar baserade på sofistikering. I många fall kan det krävas en maktöverflyttning till civilsamhälle och individ för att verkligen få överblick över alla verktyg och för att selektera
Det finns kanske inte en enda lösning i grandios stil, utan det kanske behövs en mycket större verktygslåda med många fler verktyg i. Staten må göra infrastrukturprojekt bra, men när det handlar om att rita broar är det bara det privata näringslivet som har tillräckligt bra finmotorik. Staten vet om att den är för klumpig på detaljer och ägnar sig mest åt att agera beställare i detta fall. Detta skrev jag lite om för några dagar sedan när jag föreslog att välfärdens komplexitet var för komplex för planekonomiskt skolade politiker att sköta och att staten/politikerna i stället ska växla över att bli finansiärer genom exempelvis en modell med välfärdskonto. Detta för att alla medborgare ska ha garanterad tillgång till välfärden, men att makten flyttas över till kontoinnehavaren. Samtidigt så kan man börja tillåta kompletteringar av finansieringen precis som för andra sektorer. I stället för att politiker ska springa får detaljreglering till detaljreglering och överösa stackars byråkratiska planerare att implementera detta (exempelvis på skolverket) så kan man slappna av och låta evolution, yrkeskår och entrepenörer i samarbete med konsument/medborgare skapa framtidens välfärd. Kan Ica sälja bra och säker mat borde även samma möjligheter finans i skola och övrig välfärd.
Sedan vill jag ta upp en närliggande problematik med råstyrkan. Nämligen illusionen att det handlar om ekonomisk råstyrka för att lösa problem och att nå resultat. Vi har sett det i de ämnen jag behandlat ovan med polis och militär, men också på områden som skolan är drabbade av råstyrkeretorik. Det är ofta så att pincetten är ett mycket bättre verktyg även i dessa fall än hammaren. Det kanske inte handlar om resurser i skolan. Det kanske handlar av vad man gör med resurserna och och hur effektivt skolsystemet arbetar. McKinsey verkar peka att så kan vara fallet och att det i många fall är billigare (och effektivare) skolsystem som den i Finland som inte bara når högst resultat men också har en bra effektivitet. Våra historiska erfarenheter från kalla kriget med planekonomisk råstyrka i öst och frihetlig mångfald och sofistiskering i väst ger indikationer om skillnaden i resultat dessa två tillvägagångssätt ger.
Jag kan verkligen inte släppa ämnet så jag fortsätter...
Det är så att vi vet bortom varje rimligt tvivel att ett fritt ekonomiskt system ger bättre resultat än en styrd ekonomi. Delvis är det pga den Osynliga Handen som egentligen består av olika evolutionära krafter som verkar i ekonomin. Vad som vi också vet är att den kraft som jag har valt att kalla sofistikering i detta blogginlägg är svårobserverbar och främst syns när man utvärderar olika arbetsmetoder och då finner att vissa ger bättre resultat än andra. Detta åstadkoms utan att man dikterar vad resultaten ska vara och avsätter medel och tvång för att detta ska uppnås. Sofistikerad är kanske vad jag skulle kalla pragmatisk liberalism för att vara. Men den tydligt definerade ideologin är bara en mindre delmängd av det för mig fortfarande luddiga begreppet sofistikering som jag har kommit att försöka definera under gången med att skriva inlägget.
Det kan nog vara därför att verkligheten är så abstrakt som den är svår att ta till sig. Detta är givetvis något som lågutbildade främst lider av och därför är det som "underklasspartier" ofta får problem med effekterna av sin egen politik. Vi ser det i svensk kontext i kontrasten mellan V och SD på ena sidan och M på andra där M som överklassparti lättare kan tänka abstrakt och närmare forma sig till verkligheten som den kan observeras i statistik och vetenskap (synnerhet nationalekonomi :P). Att verkligheten är ointuitiv ser vi nu när resten av västvärlden har kört på intuitiv keyneseansk politik, medan Anders Borg håller hårt vid österrikisk ekonomisk politik. Det visar sig helt enkelt att liberala tänkare bättre klarar av att förutse hur ekonomin fungerar. När V och SD ramlar in i fällan att samhället är statiskt och jämnt delbart blir råkraft en fungerande metod. V tror på allvar att Sverige blir starkare av en kraftigt utbyggd offentlig sektor och med medföljande maktförflyttning av vardagsbeslut i form av bland annat ekonomiska val till politiken. Men som liberala tänkare säger så är evolutionen mycket bättre på att ta dessa beslut än enskilda politikers långtidsplaner. Ett exempel är den statliga, regionala och kommunala regleringen av (fin)kulturlivet, som sätter den osynliga handen ur spel. Jag kan komma till mer om detta senare i samband med att jag även kollar på frågan om mångkultur/pluralism.
I och med att vänstersossen Juholt tog plats som partiledare i S såg vi råkraftens retorik ta över med förslag på att reglera finansmarknaden trots att ekonomin som evolutionär kraft är långt mäktigare och svårförstådd än vad man kan tro med en kort titt utifrån. Ekonomin visar mer och mer att den inte är en social konstruktion som man kan dekonstruera hur som helst. För att inte nämna illusionen av kontroll man får av att sätta protektionistiska handelshinder för att kontrollera handelsbalansen. Detta trots att det var över 300 år sedan Adam Smith lade fram empiriska bevis om att det enda som skapas är obalans och försämrad utveckling.
Eftersom ekonomin består av enskilda små beslut som vi tar i olika form många gånger om dagen, framkommer bilden ganska fort att den är konstruerad i alltför små, sofistikerade och svårfångade delar för att kunna centralstyras. Numera är finansmarknaderna dessutom till stor del automatiserade eftersom många av de beslut som ska tas går att basera på vetenskap och då kan man lämna över jobbet till datorer. Den är närmast, precis som den darwinistiska evolutionen självgående. Ekonomin framstår mer och mer som obeveklig vetenskap, som upptäcks och inte konstrueras, men tyvärr är det alltför många medborgare och makthavare som ignorerar kunskapen, likt vad man kan kalla ekonomikreationister.
Verkligheten är till och med svår för vetenskapsmän att förstå eftersom den är så abstrakt. nästan 3000 av Europas smartaste forskare jobbar heltid i jätteanläggningen vid CERN bara för att försöka pussla ihop alla olika teorier och observationer till en helhetsbild.
Nu har jag verkligen inte hållit mallen eller ämnet och det hela börjar lika ett manifest.
TL;DR: Vi bör vara försiktiga med politiken, ty den är ett otroligt klumpigt verktyg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar