Idag läste jag en artikel om narkotikasmugglingen som sker via Guinea-Bissau Nyfiken som jag var letade jag upp wikipediartikeln för landet för att kontrollera hur de ekonomiska förhållandena är där. BNP är totalt drygt 200miljoner USD, vilket av en händelse är lika mycket som svenska staten pumpar in i det klimatförstörande flygbolaget SAS. Här lyser västvärldens arrogans så tydligt som det kan göra. 1,5 miljon människor i Guinea-Bisau är dem som får lida av nykolonialistisk utrikespolitik från västvärlden och av västvärldens narkotikapolitik som etablerar narkotikarutter genom landet eftersom landet inte har en chans i hela världen att kunna eller ens vilja stoppa knarkets flöde genom landet. Vettig humanitär hjälp och frihandel skulle kunna stärka landet så att invånarna inte behöver hyra ut sin kroppar för att smuggla kokain i tarmarna för att överleva. Men förstås, det skulle ju innebära att vi "riskerar" alla stackars viktiga jobb för flygvärdinnor som statens subventioner möjliggör.
Allt tal om människors lika värde har nog aldrig klingat tystare än när jag läser artikeln i Svenskan. En annan kuriosa kan vara att Saab år 2009 gjorde en större vinst än hela Guinea-Bissaus ekonomi. Endast i västvärldens överflöd kan en bilfabriks placering vara mer intressant än ett helt folks humanitära katastrofsituation. Det är synd att vi har vant oss vid vår rikedom så pass att vi inte längre förmår oss att förstå vilket liv andra människor på jorden lever. I Kongo råder det ett numera självuppfyllande krig och en medföljande befolkningsexplosion i fattigdomens och misärens spår. Då är det inte heller så konstigt att medelkongolesen totalt omsätter 3000kr om året, inklusive företag, handel och statsapparat. Något en vanlig västerlänning (inklusive mig själv) kan fjärta bort på onödig konsumtion på nolltid och vissa till och med vissa bränner upp mångdubbla beloppet av för att visa på förtrycker mot kvinnorna i Skandinavien. Som sagt, folk i vår del av världen har tappat proportionerna helt, vilket är sorgligt att se på och även själv delta i att förstärka.
Så länge det finns denna yttersta misär kommer det finnas personer som är villiga att offra sina egna liv för att hålla knarklogistiken vid liv. Det går med andra ord inte att kriga mot knarket, för det betyder oundvikligen till ett förtryck mot de som är allra svagast i världen, ivlket aldrig kommer leda någonstans och ännu mindre säkerställa att en ulitairistisk lyckomaximering sker. I stället borde vi leta i andra änden av den röda tråd av sociala problem som narkotikaklassade droger är kopplade till och försöka lösa dem ett och ett för att komma tillrätta med problemen. Först när vi inser att narkotikan är den röda tråden, symptomet eller om man så vill, diagnosen på samhället och inte orsaken kan vi förstå att vi är på rätt väg för att lösa problemen. Narkotikaproblemen är bara ett uttryck som de egentliga sociala och ekonomiska problemen tydliggörs av. Det går inte att kriga mot narkotikan, för en strategi som har den utgångspunkten komemr oundvikligen att missa de ursprungliga problem som skapar misären när situationen blir juridicerad och militariserad, snarare än analyserad.
Kriget mot drogerna är bara ett skämt. Tullens punktmarkeringar av nigerianer resande via västafrika och målsättningar om att beslagta 10% av smugglingen kan knappast sägas lösa problemen i grunden, utan verkar mest vara till som kosmetika för att makthavare ska kunna basunera ut sin inbillat högre medelklassmoral, verka handlingskraftiga samt sopa problemen under mattan. Det senare för att slippa ta en jobbig och kvalitativ debatt om hur man egentligen ser till att lösa problemen på ett intelligent sätt som respekterar de mänskliga rättigheterna och alla i narkotikhandeln inblandades integritet och välstånd och som ger varaktiga resultat. Målsättningen borde rimligen vara att vi ska ha färre personer fängslade för narkotikabrott, inte att vi har flera så att vi tvingas bygga fler fängelseplatser. Jag håller tummarna för att vi kan ändra vår rådande politik inom världshandeln för att äntligen tillåta jordens fattigaste individer konkurrera med det dem har och om det inte är kompetens så är det med lön. Dem enda som kommer förlora är de som idag upprätthåller de onormala bubblorna som tullar, subventioner och hinder skapar
