Invandringspolitisk metodutveckling

http://m.svt.se/2.33919/1.2551582/personalen_hotas_i_jorn
Hur ska vi göra för att förhindra att incidenter som dessa slutar att återkomma?

Det är svårt... Jag har inte något bra svar. Men problemet måste lösas på något sätt. Vi har en enormt stor invandring och om nysvenskar inte klarar av att vara som gemene man har vi ett problem. Jag tycker att en stor invandring är bra, men att placera stora flyktingförläggningar på måfå och att människor med uppenbart dålig moral fuskar sig in i asylprocessen är förkastligt. Givetvis finns det sociala orsaker också, men jag tror inte att en vanlig migrant tänker det första han gör "att nu ska jag allt jävlas med min nya omgivning". Eftersom få intellektuella verkar komma på någon bra analys eller svar på problematiken som nyanlända möter både personligt men också den press som blir på samhället vid mottagandet är det inte konstigt att fler och fler helt enkelt tar till den enkla lösningen att vi inte sak ta emot lika stora mängder invandrare, vilket just oftare motiveras med "att vi ska ta hand om de vi har" och att bromsa upp för att utvärdera situationen, för att försöka utveckla något svar på orsakerna till situationen. 


Ett stort problem är hur man ska balansera mellan olika principer som uppenbarligen krockar i situationer som denna. Här finns dels de kosmopolitiska principerna om allas lika värde oavsett födelseplats. Här finns skyldigheten att skydda medborgarna från brottslighet. Här finns behovet att organisera allting på ett förutsägbart och rättsäkert sätt. Och så vidare. I den inledande postningen av Hanna Söderström på Facebook syns just rättsäkerheten som den stora utmaningen för mig i det aktuella fallet. Ett kanske tänkbart sätt att organisera immigrationen, men som kan vara svårt att få till på ett rättsäkert sätt är just att släppa in de som vill Sverige väl och håla ute de som vill bita den hand som föder dem i det nya landet. 


Denna vilja till moral uppryckning har formulerats på olika sätt från olika håll. I SD så vill man stämpla regioner som omoraliska då invandrare från dessa områden är oerhört överrepresenterade såväl mot infödda som mot övriga invandrare som problematiska. det kan handla om sekterism i form av hedersbrottslighet och det kan handla om vanlig brottslighet eller så kan det handla om en avsaknad av arbetsmoral. Från annat håll höjs krav om bättre utbildning i "Svenskhet" i form av grundläggande beskrivning av svensk tanketradition, historia och värderingar i ett paket som kallas "värdegrund". På ytterligare en annan kant av politiken finns det dem som är kollektivister och inte ser individen. De tittar snarare efter mönster som samhället skapar som försvårar integrationen. Då kan det vara frågor som diskriminering, klyftor, bristfällig närvaro av det offentliga och liknande som anses vara de drivande orsakerna till problematiken. Några andra pekar på strukturer på arbetsmarknad och övriga institutioner som stänger ute såväl invandrare och unga och oetablerade svenskar. En annan fråga som det pekas på är den bristande kommunikationen människor emellan och de som ser denna problematik höjer krav på språktest och liknande för att se till att invandrare åtminstone har de kommunikativa färdigheterna för att på egen hand tillgodogöra sig av det svenska samhället. Givetvis finns det många andra tankespår i invandringsfrågorna, men det som saknas är ett enda riktigt heltäckande svar eller någon rörelse som lyckas formulera den bästa kombinationen av alla smååtgärder för att få en bättre assimilationsprocess in i samhället. 


Själv har jag inga bra svar att ge som jag sa tidigare, men jag tror att vi skulle må bra av kvanifiering där vi klarar av att se båda sidorna av frågorna och exempelvis jämför storleken på gruppen invandrare i utanförskap som saknar svenska språket med gruppen invandrare på arbetsmarknaden som saknar svenska språket. För från det håll som vi tillhör riktas det exempelvis kritik mot språktest eftersom man inte behöver svenska i ALLA yrken. Men frågan är hur stor denna grupp som klarar sig utan svenska är jämfört med de som verkligen behöver svenska så kanske denna kritik är ihålig. Men för att veta detta behövs det siffror. Frågan är också hur stora möjligheter det finns i en slutgiltig lagstiftning att arbetsgivare som har konkreta anställningar att erbjuda där det inte krävs svenska helt enkelt kan få undantag från regeln att alla som siktar på permanent vistelse i landet också lär sig det dominerande språket. Sedan kan man också fråga sig om ett krav på nyanlända som innebär högre engagemang från deras (och från statens ) sida att lära sig språket verkligen orsakar en sådan stor skada. 


På samma sätt får man sedan gå igenom de olika problem- och lösningsformuleringarna för att på ett så objektivt sätt som möjligt utvärdera dem. 


För mig personligen har det stora problemet med de flesta förslagen varit att de är auktoritära till karaktären. Antingen vill man ha mer av juridik och poliser eller så ropas det på mer paternalism. Själv hopaps jag att det finns bättre lösningar, men pragmatiker som jag är är det inte upp till min egna åsikt att avgöra vad som kommer åt problemen, utan det är upp till empirisk data att avgöra. Det jag har försökt att formulera i inlägget är en tänkbar metod man kan använda för att se vad det är som fungerar och vad som inte fungerar. Givetvis måste detta sedan kompletteras med ideologisk granskning från alla håll så att inte det inte bara blir en teknokratisk lösning baserad på ett smalt urval av alla de principer som bör prägla en bra invandringspolitik. För om det går att komma tillrätta med problemen utan att inskränka rörelsefriheten är det givetvis en bättre lösning, men ingenting som syns i matematiken. 


Det man också måste tänka på om/när man kvantifierar de olika politiska åtgärderna är att man gärna försöker sätta upp trösklar för att kunna hindra åtgärder som inte är tillräckligt effektiva i förhållande till de risker och skador den kanske gör. Det är lätt att det uppstår avtagande avkastning (diminishing returns) och då är det inte lönt att bry sig från politiskt håll om kopplingen mellan åtgärden och det förväntade resultatet är för svagt. Tröskelidéen är någonting som jag anser vara bör vara vägledande i all politik. Är statens verktygslåda för kollektiviserande, klumpig etc så bör den undvikas. 


Vad som också borde prägla invandringsdebatten kunde jag önska att det vore minder av ett politiskt fokus. Det kan mycket väl vara så att det finns marknadslösnignar eller förslag från civilsamhällets olika föreningar och individer som besitter bra lösningar som desutom är mer finskänsliga och eftersom sådana lösningar inte är juridiska i sin natur är de också mer flexibla och möjliga att sätta under ett evolutionärt tryck som ständigt förbättrar metoderna. Kanske är svaren på problametiken kring invandringen någonting som gräsrötter har bäst möjligheter att lösa. Ett sådant exempel skulle vara att människor var medmäsnkliga och bjöd in nyanlända för att stötta dem med integration, språk och socialt liv. Från problematiska förorter rapporteras det ibland att kvinnorna inte vågar sig ut och detta behöver inte bara ha med patriarkala srukturer att göra utan det kan också vara något så enkelt som blyghet och då är det svårt att lasta individen för det utanförskap hon lever. 


Vi behöver mindre ideologisk låsning, samtidigt som inte för den skull gör som Danmark och blir styrda av främlingsfientligheten när ett öppet samtal inleds. Vi behöver också mindre känslor och känningar utan mer av fakta av olika form. Helst med mer djuplodade numeriska analyser av problemen och de tänkta lösningarna. Vi behöver också mer av initiativ från övriga samhällets instanser och en politik som möjliggör ett utrymme för privata initativ av olika slag. Det bästa vore om staten kunde ägna så mycket fokus som möjligt på asylprocessen och bostadsinrättnignar, SFi och andra funktioner som behövs i så stor grad som möjligt sköts av det "vanliga" samhället utanför statsapparaten.