Vi måste våga drömma!

Hittade detta 5 år gamla guldkorn i två delar.





Det ger lite perspektiv så här i breivikrättegångstider. Vårat insnöade perspektiv i integrationsdebatten på enskilda religiösa uttryck gör att vi missar all den enorma skatt som mångkulturen ger oss. Endast stagnation väntar om vi inte börjar drömma och vågar utmana våran lättja och konservatism på alla delar i vår kultur. Både i utbildningsväsendet, i näringslivet men också politiskt där västvärldens politik numera verkar gå ut på att bevara det som går och göra nedskärnignar när framåtandan och ekonomin försvagas. Det är en tecken i tiden på att vi inte vågar satsa framåt längre. Vi måste våga visa självförtroende om vi ska ha någon framtid överhuvudtaget. Vi vågar inte ens lita på att vi kan klara av att integrera och sekularisera våra invandrare och hur tusan ska vi då kunna få innovationskraft att prägla samhällets alla delar? När debatten handlar om vilket monopolsystem som staten ska beordra fram med våld inom välfärden håller våran kultur att rasa samman i ett moln av trygghetsnarkomani. När vi inte vågar drömma och ha en känsla av framåtskridande i landet så minskar lyckan men vi får också en effekt av att utsatta och uttråkade barn inte orkar skapa sig en framtid utan blir helt förlamade av pseudoADHD när de inte känner att de deltar i en större mening. Vi har inte längre någon statskyrka och rätteligen så, då teistisk religion endast lovar falska drömmar. En renodlad kärlek till mammon är inte heller ett alternativ. Det är utvecklingen som måste stå i centrum av våra drömmar. Vi måste skrota så många konservativa institutioner som vi bara kan om vi ska ha en framtid överhuvudtaget i Sverige. Skönhetsråd och bakåtsträvande processer kring infrastrukturprojekt som slussen måste upphävas. Vi måste ta universums enda sanna konstant för given: Det enda konstanta är förändring. Då kan vi inte gråta över spilld mjölk i klarakvarteren 50 år efter de rivits utan bör fortsätta riva miljonprogramskåkar när vi omvandlar samhället till det ultramoderna samhälle vi vill leva i framtiden. Vill vi få bukt med utanförskap och segregeringen gäller det att hela samhället börjar drömma igen. Detta måste vi visa genom att skapa en fungerande byggmarknad där vi bygger ergonomiska och miljövänliga bostäder för morgondagen i förorterna så att även de mest hopplösa i samhället känner ett hopp om framtiden och att arbete lönar sig. Vi bör också ta itu med vår rädsla för lönesäkningar då lönen i slutändan ändå dras från konsumenten och ökar prisnivån och därmed till stora delar är en lögn om vi börjar ta löneökningen för given och kopplar loss den från produktivitetsförbättringar.

Neil DeGrasse Tyson beskriver vårat problem i den gamla västvärlden väldigt bra:


Vi bör ta itu med rädslan som finns i samhället. Vi bör liberalisera våra lagar och återföra företroendet till medborgarna i högre grad. Skattesänkningar bör genomföras fortsatt på framför allt löneskatterna och vi bör renodla den offentliga sektorn att göra det som den är bra på och lämnar resten åt medborgarna. Vi bör nedrusta och sluta vara så jävla ängsliga. Antingen så drömmer vi om bättre dag i morgon eller så tynar vi bort när kulturen urholkats till en enda nostalgitripp och vi till slut förgör oss själva. Delvis ska V ha credd för att de vågar drömma och driver den politiska linjen. Problemet blir när de har ett bagage av framgångshat och kollektivism som hopplöst tynger ner politiken. Vi behöver mer drömmar och Centern anser jag bör vara det främsta alternativet för liberala och miljöoroliga drömmare som vill skapa en bättre framtid. Vi står redan diametralt motsatt i invandringsfrågan mot SD som är det partiet som har som självaste plattform att drömmandet ska avslutas och kampen kring resterna ska intensifieras och så många konkurrenter som möjligt ska stängas ute. Vi ska göra det även när det handlar om den större nationella berättelsen om den svenska nationens utveckling.

Vi bör också avskaffa den statliga biståndspolitiken. I dagsläget så fungerar det så att Norge ger bistånd till Brasilien som i sin tur har en så stark ekonomi att de lånar ut motsvarande belopp till USA som har stora problem att få ihop budgeten. Brasilien har idag större total BNP än vad Norge hade när Norge började ge bistånd. Vi vet också med allt mer forskning att biståndet vi ger är antingen verkningslöst eller destruktivt då den skapar ekonomiska flöden som inte förtjänas utan som tiggs till av rövarpolitiker som med dessa medel i stor grad sedan förtrycker folket genom militära investeringar. Det bistånd som fortsatt behövs kan organiseras informellt i den privata sektorn av de privata biståndsorganisationerna. De har dessutom den goda egenskapen att man kan ansvarsutkräva vilket i praktiken inte går med riksdagsval var 4e år där alla frågor klumpas ihop till ett och samma val. Kiva är ett exempel på hur innovativ och effektiv bistånd kan se ut i det 21a århundradet.

http://www.gapminder.org/world/#$majorMode=chart$is;shi=t;ly=2003;lb=f;il=t;fs=11;al=0;stl=t;st=t;nsl=t;se=t$wst;tts=C$ts;sp=5.59290322580644;ti=2010$zpv;v=0$inc_x;mmid=XCOORDS;iid=phAwcNAVuyj1jiMAkmq1iMg;by=ind$inc_y;mmid=YCOORDS;iid=phAwcNAVuyj2tPLxKvvnNPA;by=ind$inc_s;uniValue=8.21;iid=phAwcNAVuyj0XOoBL_n5tAQ;by=ind$inc_c;uniValue=255;gid=CATID0;by=grp$map_x;scale=log;dataMin=295;dataMax=79210$map_y;scale=lin;dataMin=19;dataMax=86$map_s;sma=49;smi=2.65$cd;bd=0$inds=i168_l001952azaD;i29_d001952avaT;modified=75