Artikeln kan nås här: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/myter-om-sprutbyte-haller-inte_5956125.svd
Replik till de sex herrearna:
Hur vet man att en politiker ljuger? Munnen rör sig.
Det jag läste i artklen är tragiskt. Upprätthållandet av den omöjliga drömmen om den narkotikafria samhället har korrumperat sinnena hos tom de främsta i samhället som läkare och politiker. Tydligen så missade de när den citerade artikeln i klartext berättar hur HÌV-spridning har starkt stöd att det minskas rejält med sprutbytesprogram. (http://adam.luf.se/2011/02/missbruk-av-kallmaterial.html). Det viktigaste verkar vara att upprätthålla självbilden av ett kliniskt rent och repressivt samhälle som inte viker en tuim för att lindra lidandet för dem på samhällets botten. Återigen är det uppebarligen politiken som ska följas dogmatiskt utan att den ens kan ifrågasättas en liten bit, ens av verkligheten när den kommer knackande på dörren genom bland annat hård kritik från det vetenskapliga samfundet.
Ni måste titta ut och förstå: Vi förlorade kriget mot drogerna och det narkotikafriga drömsahället komemr aldrig bli verklighet. Åtminstone inte med den nuvarande, människofientliga strategin. Det är faktiskt så att de flesta missbrukarna har ett obeehagligt bagage som är den egentliga drivkraften bakom missbruket, som måste behandlas innan drogfrihet ens kan bli teorietiskt möjligt. (http://www.youtube.com/watch?v=BpHiFqXCYKc). Vi måste sluta fördöma missbrukare och i stället stödja dem på alla sätt möjligt.
Det är nu hög tid att utvärdera decennier av drogkrig och börja gå i en ny riktning, baserad på vetenskap och medmänsklighet. Vi måste göra upp med den oerhört destruktiva attityden som konstant sprids, med den repressiva lagstiftningen och det fördömande som brukare och missbrukare möter från politik och samhälle. Vi bör stödja dem med såväl med lättillgänglig terapi som sprutbyte. Allra helst bör vi ha injektionsrum där vi kan säkerställa att missbruket sker i en trygg miljö på vårdcentralen, där nedtrappning och terapi kan organiseras och missbrukaren får en stabil kontakt med övriga samhället och smugglingen effektivt bekämpas. Vi bör också säkerställa att de hemlösa får en bostad utan krav så de får en tryggare levnadsmiljö så att bearbetningen av det trauma de upplevt lättare behandlas och de snabbare kan bli en del av det vanlgia samhället igen. De tunga missbrukarna behöver kärlek och en fungerande social miljö i stället för piskor och stigmatisering för att dra sig upp ur missbruket.
Dessutom handlar det om att faktiskt följa smittskyddslagen för att utplåna allvarliga sjukdomar som frodas i dessa smutsika miljöer. De på samhällets botten förtjänar en god vård precis som den rikaste av miljonärer. Vi har nämligen samma människovärde oavsett bakgrund och social ställning. Att ingorera smittspridningen för att drogutrotningen sätts högre är bara dumt, när det är så enkelt att stoppa smittspridningen med dessa enkla medel jag skriver om.
Dessutom är det hyckleri att samtidigt som Hägglund propagerar för en av den mest fysiskt beroendeframkallande drogerna vi känner till; snuset i Eu, motsäger sig politiker i samma partier kraftigt skyddande åtgärder till de som har fastnat i missbruk av andra droger. Sprutbyte har dessutom ytterst lite med narkotika även om man skulle vilja upprätthålla den repressiva politiken. Detta konstrateras bra mot snuset osm ju faktiskt är en drog i sig självt, trots att man från regeringens sida vill sälja det til EU av folkhälsoskäl bland annat.
Lika lite som ett glas gör en alkoholist så gör en spruta en injektionsmissbrukare. Som jag nämnde så är det främst en dysfunktionell uppväxt och ett trasigt känsloliv som är den bakomliggande orsaken till behovet och därmed beroendet. Har man ideologiska problem med att underlätta för missbrukaren genom gratis sprutor eller injektionsrum finns det alltid en tredje lösning: Tillåt försäljning av sprutor på apoteken så att missbruakrna kan köpa. En sådan lösning adresserar dock inte dem tunga missbrukarnas ekonomiska bekymmer lika effektivt som injektionsrummen.
Det går inte att gömma sig under den hopplösa drommen om det narkotikafria samhället och i en rädsla för det okända. Missbrukare av tunga droger är inte illvilliga människor som vill samhället genuint illa. Däremot tar dem och samhället enorm skada av deras utanförskap och den tuffa, närmast mobbningsmässiga behandling och utfrysning de får av statens olika delar och smahället om de ertappas med drogbruk eller närliggande verksamhet.
Jag förordar dock modellen med injektionsrum, då den effektivast möjliggör dialog, kan enklet förses med olika former av legala preparat som minskar misbrukarens behov av intäkter och ger däremed större utrymme för en inre trygghet hos missbrukaren och rehhabiliteringsmöjligheter på längre sikt. Dessutom behöver inte drogmorailster oroa sig för att sprutor sprids, då injektionerna sker i en sluten miljö under övervakning.
Denna modell gör också att vi inte behöver oroa oss för ”De ändå bara köper knark för pengarna” då hela missbruket sker under statens kontroll och en helhetlig behandling av patientetn kan börja för att minska eller utrota utanförskapet. Dock så måste vi ha missbruakrens arbetsförmåga och välbefinnande i centrum av all behandling. Nykterhet är sekundärt och inte alltid möjligt och då får vi lov att acceptera underhållsbehandling av missbrukaren, precis som vi behnandlar diabetiker och andra idag. Det vore dumt att kasta ut folk på gatan för att principer som urprungligen är tänkta för att säkerställa folkhälsan används för att förstöra hälsan hos individen när de tillämpas. Den nuvarande ordningen där drogfriheten sätts över allting annat blir i praktiken kontraproduktiv och endast nykterhetsorganisationerna har nytta av det så de kan känna sig förmer och se ner på samhällets bottenskikt.
Som jag nämnde tidigare så borde vi koppla detta till att säkerställa att alla hemlösa får en bostad först, utan att ställa krav. Det är först i en förutsägbar och långsiktig miljö som en person kan börja leva ett hållbart liv igen. De hemlösa behövber inte nödvändigtvis vara missbrukare men ofta sammanfaller desa två. En olycka kommer, som det heter, inte ensam. Det är skamligt att vi i Sverige inte klarar av att säkerställa att alla får tillgång till bostad, även om man har problem.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att den gamla strategin har inte fungerat. 35000 har dödats i narkotikakriget bara i Mexico de senaste 5 åren. Detta blir 7000 per år, vilket är långt mer än samtliga terroristattentat, som får så mycket medial och lagmässig uppmärksamhet. Samtidigt pågår kostsamma krig kopplade till narkotikan över hela jorden, där Sverige är inblandad i Afghanisatan till exempel. De allt hårdare lagarna och propagandan har inte haft effekt och tillgänglighheten som var det huvudsakliga målet med den repressiva lagstiftnignen. Droger av alal slkag är idag mer tillgängliga och billiga än någonsin förr. Ytterligare skärpningar skulle inte bara inskränka de mänskliga rättigheterna. För att få stöd för att upprätthålla lagarna skaulle man behöva fabricera bevis och ljuga ihop berättelser som får sagan om apelsinmannen att blekna i jämförelse. Den samlade vetenskapliga konsensusen idag stödjer samma förändring i frågan som vi i Liberaldemokraterna förespråkar. Mycket tyder dessutom på att lagarna i vissa fall som med cannabis har gjort större skada än vad de har gjort nytta, då cananbis är en relativt harmlös drog, som idag är kopplade till långa fängelsestraff och drogkrig som är långt farligare än de effekter den ger i sig självt.
Ingen mängd poliser kan någonsin lösa drogfrågan så effektivt som läkare, psykologer och socionomer kan göra. Poliser är experter på att gripa personer. Låt oss använda det mot de som verkligen skadar omgivningen i stället och försök att minska de olika problemen kopplade till drogmissbruk med en bättre verktygslåda i stället.
2011-03-02
2011-02-23
Socialliberalismens svåra balansgång
Ett av de stora problemen är hur i helvete man ska försvara dem som inte kan betala för en försvarsorganisation. De är ju utelämnade för att bli slavar under rika personer med mäktigare försvarsorganisationer. Dessutom skulle ett samhälle där lagarna även inom samma geografiska område beror på ekonomisk status och val av försvarsorgansiation, snabbt bli splittrat. Det är nog så svårt för en medelväljare att styra det monopolistiska systemeet vi har idag och det skulle knappast bli lättare av att man ska behöva välja medlemskap i olika juridiska system. Dessutom kan man knappast säga att dagens system har havererat, utan det fungerar ju riktigt bra, så länge vi är vaksamma, skalar bort det onödiga och skapar nya funktioner för att lösa morgondagens problem.
Dessutom så har vi redan testat den anarkokapitalistiska modellen. Den kallas för feodaltiden och kan knappast sägas vara en höjdpunkt i mänsklig historia. Trots att Vasa var despot så firar vi hans bildande av Sverige, för vi förstår idag vikten av att ha ett gemensamt regelverk för nationalstaten, med viss centralisering av makten.
Vi har ju dessutom så jävla mycket pengar idag att jag tycker det är fja ntigt att sätta privatekonomin högst och medvetet riskera den politiska och sociala friheten för lite mer av personlig makt. Dagens kompromiss där delar av ekonomin är gemensam och kontrolleras av gemensamma beslut i en demokrati och delar sköts av individen och delar sköts av mindre sammanslutningar som företag och föreningar tycker jag nog är den bästa lösningen som finns, särskilt om vi vill behålla dagens jämlika samhälle där man inte längre föds ofri utan alla barn får likvärdiga möjligheter att forma sin framtid.
Vi är inte bara individer, vi är också delar av mänskligheten och då tycker jag det är bra att ha en fortsatt hybridekonomi som idag. Men med inskränkningar av det gemensammas möjlighet att göra ingrepp i det personliga, då individen måste vara autonom och fri och majoritetens tyranni inte alltid är av godo. Dessutom så har vi en representativ demokrati som har ganska dålig precision och ettt visst mått av godtycke som måste skademinimeras med en mindre statsbildning.
Den stora infallsvinkeln jag vill föra fram är om vi kanske både består av individ och samhälle. Därmed kan det vara rätt att vissa delar av ekonomin tillhör den gemensamma sektorn. Dock så uppstår det inga transaktioner, då den är just en enda gemensam sektor som avgränsas av nationalstatens gränser. då behöver den livskraft genom kommunikation med de andra formerna av organisering: individer och sammanslutningar av individer (företag). Många längst ut på den socialdarwinistiska armen av liberalismen förnekar att det finns gemensamma bästa och endast fokuserar på individen. Det är ju självklart att den minsta enheten är individen, men som individer så har vi grupptillhörigheter och bygger större enheter. Vi har alltså bildat ett globalt socialt ekosystem parallellt med det gamla evolutionära ekosystemet. Vi är beroende av varandra och varandras egenskaper och har varit det enda sedan vi formade det agrara samhället.
En annan liknelse är internet: den består av individuella datorer, med olika former av kontakter till varandra som sedan bygger upp olika former av nätverk. vissa nät är starkare kopplade som det interna nätet på facebook, medanandra är lösa kopplade som mobiltelefonen. Precis som mänskligheten existerar den inte objektivt och statiskt i historien utan existerar momentant i kommunikationen datorer emellan. Liknande är hjärnan uppbyggd, där tankarna formas i synapserna mellan individuella hjärnceller, som var och en har en mängd olika typer av kontakter till individuella och grupper av andra hjärnceller.
Om vi ska vara evidensliberala på riktigt måste vi förstå att flera olika former av egenskaper kan finnas samtidigt för ett objekt. Det gäller både ljusets dualism som statens utfomning. Mänskligheten består både av individer, deras individuella celler, deras grupptillhörighet, arten som helhet och dessutom vår arts interaktion med andra arter och naturkrafterna. Om vi ska organisera mänskligheten på ett bra sätt så måste vi klara av att acceptera alla dessa former av mänsklig existens som sanna och simultana. Då större grupper uppstår i mötet mellan människor är det alltså inte ett dugg konstigt att vi har fått fram nationalstaten som den grundläggande organisatoriska enheten. I ett land så är det vanligtvis så att alla pratar samma språk och har ungefär samma kulturella referensramar, vilket gör enheten så praktisk. På senare tid har vi dessutom ökat kommunikationen mellan olika länder inom ramen för EU och Fn bland annat. Detta för att binda samman de olika geografiska områdena i viktiga allmänmänskliga frågor och för ökad förståelse och utveckling. Det är alltså ingen slump att deklarationen av de mänskliga rättighterna fomrades som ett gemensamt moraliskt dokument under just denna tidsperiod.
Det är inte heller konstigt att miljö och fred bäst organiseras på global nivå, då det angår oss alla och vi måste hålla liv i samarbetsförmågan och inte vända oss emot varandra.
Denna balansgång är en otroligt spännande fråga, som det går att skrriva i evigheter om!
Dessutom så har vi redan testat den anarkokapitalistiska modellen. Den kallas för feodaltiden och kan knappast sägas vara en höjdpunkt i mänsklig historia. Trots att Vasa var despot så firar vi hans bildande av Sverige, för vi förstår idag vikten av att ha ett gemensamt regelverk för nationalstaten, med viss centralisering av makten.
Vi har ju dessutom så jävla mycket pengar idag att jag tycker det är fja ntigt att sätta privatekonomin högst och medvetet riskera den politiska och sociala friheten för lite mer av personlig makt. Dagens kompromiss där delar av ekonomin är gemensam och kontrolleras av gemensamma beslut i en demokrati och delar sköts av individen och delar sköts av mindre sammanslutningar som företag och föreningar tycker jag nog är den bästa lösningen som finns, särskilt om vi vill behålla dagens jämlika samhälle där man inte längre föds ofri utan alla barn får likvärdiga möjligheter att forma sin framtid.
Vi är inte bara individer, vi är också delar av mänskligheten och då tycker jag det är bra att ha en fortsatt hybridekonomi som idag. Men med inskränkningar av det gemensammas möjlighet att göra ingrepp i det personliga, då individen måste vara autonom och fri och majoritetens tyranni inte alltid är av godo. Dessutom så har vi en representativ demokrati som har ganska dålig precision och ettt visst mått av godtycke som måste skademinimeras med en mindre statsbildning.
Den stora infallsvinkeln jag vill föra fram är om vi kanske både består av individ och samhälle. Därmed kan det vara rätt att vissa delar av ekonomin tillhör den gemensamma sektorn. Dock så uppstår det inga transaktioner, då den är just en enda gemensam sektor som avgränsas av nationalstatens gränser. då behöver den livskraft genom kommunikation med de andra formerna av organisering: individer och sammanslutningar av individer (företag). Många längst ut på den socialdarwinistiska armen av liberalismen förnekar att det finns gemensamma bästa och endast fokuserar på individen. Det är ju självklart att den minsta enheten är individen, men som individer så har vi grupptillhörigheter och bygger större enheter. Vi har alltså bildat ett globalt socialt ekosystem parallellt med det gamla evolutionära ekosystemet. Vi är beroende av varandra och varandras egenskaper och har varit det enda sedan vi formade det agrara samhället.
En annan liknelse är internet: den består av individuella datorer, med olika former av kontakter till varandra som sedan bygger upp olika former av nätverk. vissa nät är starkare kopplade som det interna nätet på facebook, medanandra är lösa kopplade som mobiltelefonen. Precis som mänskligheten existerar den inte objektivt och statiskt i historien utan existerar momentant i kommunikationen datorer emellan. Liknande är hjärnan uppbyggd, där tankarna formas i synapserna mellan individuella hjärnceller, som var och en har en mängd olika typer av kontakter till individuella och grupper av andra hjärnceller.
Om vi ska vara evidensliberala på riktigt måste vi förstå att flera olika former av egenskaper kan finnas samtidigt för ett objekt. Det gäller både ljusets dualism som statens utfomning. Mänskligheten består både av individer, deras individuella celler, deras grupptillhörighet, arten som helhet och dessutom vår arts interaktion med andra arter och naturkrafterna. Om vi ska organisera mänskligheten på ett bra sätt så måste vi klara av att acceptera alla dessa former av mänsklig existens som sanna och simultana. Då större grupper uppstår i mötet mellan människor är det alltså inte ett dugg konstigt att vi har fått fram nationalstaten som den grundläggande organisatoriska enheten. I ett land så är det vanligtvis så att alla pratar samma språk och har ungefär samma kulturella referensramar, vilket gör enheten så praktisk. På senare tid har vi dessutom ökat kommunikationen mellan olika länder inom ramen för EU och Fn bland annat. Detta för att binda samman de olika geografiska områdena i viktiga allmänmänskliga frågor och för ökad förståelse och utveckling. Det är alltså ingen slump att deklarationen av de mänskliga rättighterna fomrades som ett gemensamt moraliskt dokument under just denna tidsperiod.
Det är inte heller konstigt att miljö och fred bäst organiseras på global nivå, då det angår oss alla och vi måste hålla liv i samarbetsförmågan och inte vända oss emot varandra.
Denna balansgång är en otroligt spännande fråga, som det går att skrriva i evigheter om!
2011-02-09
Började på en tråd och kunde inte sluta
Hittade ett bra citat av Karl Popper i ett kompendie i min kurslitteratur som jag vill dela med mig av.
--
Karl Popper om reformer, vid ett föredrag år 1947:
"Arbeta för att undanröja konreta missförhållanden snarare än för att förverkliga abstrakta ideal. Eftersträva inte att åstadkomma lycka med politiska medel. Eftersträva i stället för att undanröja konkreta missförhållanden. Eller, i mera praktiska termer: kämpa för att undanröja fattigdomen med direkta medel – t ex genom att se till att alla har en minimiinkomst. Eller bekämpa epidemier och sjukdomar genom att bygga sjukhus och medicinska högskolor. Bekämpa analfebetism liksom du bekämpar kriminalitet. Men gör allt detta med direkta medel. Välj vad du anser vara det mest allvarliga missförhållandet i det samhälle där du lever, och försök tålmodigt att övertyga människor att vi kan göra oss kvitt det.
Men försök inte att förverkliga dessa mål indirekt genom att planlägga och arbeta för ett avlägset ideal om ett alltigenom gott samhälle."
Källa: http://tinyurl.com/6e2batw (s13)
--
Jag tycker det är ett bra citat som samanfattar den pragmatiska liberalismen bra och i synnerhet synsättet jag har på skadereducering. Kortfattad tolkning: håll inte på med en massa sidoprojekt och distraktioner som tex repression för att minska storleken på marknaderna utan fokusera på problemen direkt i stället. Popper skrev detta dock som en kritik mot de dogmatiska ideologierna och för det som kom att bli den politiska mitten med välfärdssamhället i centrum.
Och så lite om feminism...
Jag kan också använda citatet som en kritik mot radikalfeminismen som vill skapa en kulturell förändring med politiska tvångsmedel. I stället borde dem verka för denna förändring i kulturdebatten, övertyga människor i sin närhet och lämna politiken ifred. Vi (vanliga feminister, liberaler eller vad vi kallar oss) vill inte veta av deras paranoida vanföreställningar om ett infomrellt patriarkat som förstör samhället trots att Marshalls alla tre formella medborgarskap numera gäller för kvinnan i samma grad som männen. (Medborgarskap: http://magnihasa.blogspot.com/2009/03/medborgarskap.html) Detta mejl blir delvis en reflektion av den föreläsning jag hade där vi idag pratade om den nya vänstern och den nya högern i över en timme var och avslutade med föreläsning och debatt om den radikala feminismen och dess kritik av den liberala feminismens fokusering på de formella rättigheterna. Jag lärde mig att man också kan kalla radikalfeminism för nyfeminism, då den tar helt andra uttryck än vad som varit rådande inom feminismrörelsen/medborgarrättsrörelsen under 100år innan radikalfeminismens uppkomst. Det kan vara bra att veta att radikalfeminsim inte nöjer sig med formell jämställdhet ifrån statens sida utan vill också a kontroll över den informella jämställdheten och därmed motverka en påstådd informell könsmaktsordning som de sällan har bevisat existerar utanför deras fantasi och än mindre bevisat är skadlig och förtryckande. (Nu känner jag att jag har lust att fortsätta med min sammanfattning av dagens föreläsning och hoppas det uppskattas :D)
Vad är det för punkter den radikala feminismen bygger sin argumentation på? Dessa är vad som brukar räknas upp som informella delar av patriarkatet/könsmaktsordningen:
1. Mannen räknas som norm och kvinnan som "det andra könet"
2.Litteratur, film etc perpetuerar könsstereotyper. I kulturen finns det alltså en könsmaktsordning.
3.Familjerelationen mellan mannen och kvinnan följer en patriarkal struktur som förs vidare till barnen.
"Det privata är politiskt" motiverar politisk förändring av detta förtryck av kvinnor (och män?)
4. Enligt Lockes tanke om det rättfärdiga upproret så ska feministerna genomföra detta med en "mentalitetsrevolution"
Detta ska göras bland annat med "conscioussness raising groups" Samma koncept som Lenin med sin tanke där partiet är arbetarklassens avantgarde bestämmer utvecklingen hade. ROKS är en annan form av detta i mer praktisk och ickepolitisk miljö.
Precis som 68vänstern och nyliberalismen vänder sig radikalfeminismen bort från mitten, vilket gör den till en extremistisk ideologi per definition. Detta är en bidragande orsak till att den väcker så heta känslor varhelst den dyker upp, särskilt bland liberala och socialliberala/socialdemokratiska feminister som främst fokuserar på de formella rättigheterna och anser att de informella är upp till det privata att hantera. Det är alltså inte lätt för oss att vara tydliga som mittenrörelse mellan radikalfeminismen å ena sidan och kristkonservativa och islamister å andra sidan. Faktum är ju så att feminismen främst gör nytta som internationell rörelse för att säkerställa kvinnans formella rättigheter än vad den gör i Sverige där 2/3 av akademiker är kvinnor och kvinnor snabbt h¨åller på att ta kommandot som grupp sett. Antifeminister som Pär Ström mfl kallar framtiden med den faktiska utvecklingen och ytterligare eventuella feministiska reformer som "amazonia"
--
Andreas 'Hama' Hämäläinen
--
Karl Popper om reformer, vid ett föredrag år 1947:
"Arbeta för att undanröja konreta missförhållanden snarare än för att förverkliga abstrakta ideal. Eftersträva inte att åstadkomma lycka med politiska medel. Eftersträva i stället för att undanröja konkreta missförhållanden. Eller, i mera praktiska termer: kämpa för att undanröja fattigdomen med direkta medel – t ex genom att se till att alla har en minimiinkomst. Eller bekämpa epidemier och sjukdomar genom att bygga sjukhus och medicinska högskolor. Bekämpa analfebetism liksom du bekämpar kriminalitet. Men gör allt detta med direkta medel. Välj vad du anser vara det mest allvarliga missförhållandet i det samhälle där du lever, och försök tålmodigt att övertyga människor att vi kan göra oss kvitt det.
Men försök inte att förverkliga dessa mål indirekt genom att planlägga och arbeta för ett avlägset ideal om ett alltigenom gott samhälle."
Källa: http://tinyurl.com/6e2batw (s13)
--
Jag tycker det är ett bra citat som samanfattar den pragmatiska liberalismen bra och i synnerhet synsättet jag har på skadereducering. Kortfattad tolkning: håll inte på med en massa sidoprojekt och distraktioner som tex repression för att minska storleken på marknaderna utan fokusera på problemen direkt i stället. Popper skrev detta dock som en kritik mot de dogmatiska ideologierna och för det som kom att bli den politiska mitten med välfärdssamhället i centrum.
Och så lite om feminism...
Jag kan också använda citatet som en kritik mot radikalfeminismen som vill skapa en kulturell förändring med politiska tvångsmedel. I stället borde dem verka för denna förändring i kulturdebatten, övertyga människor i sin närhet och lämna politiken ifred. Vi (vanliga feminister, liberaler eller vad vi kallar oss) vill inte veta av deras paranoida vanföreställningar om ett infomrellt patriarkat som förstör samhället trots att Marshalls alla tre formella medborgarskap numera gäller för kvinnan i samma grad som männen. (Medborgarskap: http://magnihasa.blogspot.com/2009/03/medborgarskap.html) Detta mejl blir delvis en reflektion av den föreläsning jag hade där vi idag pratade om den nya vänstern och den nya högern i över en timme var och avslutade med föreläsning och debatt om den radikala feminismen och dess kritik av den liberala feminismens fokusering på de formella rättigheterna. Jag lärde mig att man också kan kalla radikalfeminism för nyfeminism, då den tar helt andra uttryck än vad som varit rådande inom feminismrörelsen/medborgarrättsrörelsen under 100år innan radikalfeminismens uppkomst. Det kan vara bra att veta att radikalfeminsim inte nöjer sig med formell jämställdhet ifrån statens sida utan vill också a kontroll över den informella jämställdheten och därmed motverka en påstådd informell könsmaktsordning som de sällan har bevisat existerar utanför deras fantasi och än mindre bevisat är skadlig och förtryckande. (Nu känner jag att jag har lust att fortsätta med min sammanfattning av dagens föreläsning och hoppas det uppskattas :D)
Vad är det för punkter den radikala feminismen bygger sin argumentation på? Dessa är vad som brukar räknas upp som informella delar av patriarkatet/könsmaktsordningen:
1. Mannen räknas som norm och kvinnan som "det andra könet"
2.Litteratur, film etc perpetuerar könsstereotyper. I kulturen finns det alltså en könsmaktsordning.
3.Familjerelationen mellan mannen och kvinnan följer en patriarkal struktur som förs vidare till barnen.
"Det privata är politiskt" motiverar politisk förändring av detta förtryck av kvinnor (och män?)
4. Enligt Lockes tanke om det rättfärdiga upproret så ska feministerna genomföra detta med en "mentalitetsrevolution"
Detta ska göras bland annat med "conscioussness raising groups" Samma koncept som Lenin med sin tanke där partiet är arbetarklassens avantgarde bestämmer utvecklingen hade. ROKS är en annan form av detta i mer praktisk och ickepolitisk miljö.
Precis som 68vänstern och nyliberalismen vänder sig radikalfeminismen bort från mitten, vilket gör den till en extremistisk ideologi per definition. Detta är en bidragande orsak till att den väcker så heta känslor varhelst den dyker upp, särskilt bland liberala och socialliberala/socialdemokratiska feminister som främst fokuserar på de formella rättigheterna och anser att de informella är upp till det privata att hantera. Det är alltså inte lätt för oss att vara tydliga som mittenrörelse mellan radikalfeminismen å ena sidan och kristkonservativa och islamister å andra sidan. Faktum är ju så att feminismen främst gör nytta som internationell rörelse för att säkerställa kvinnans formella rättigheter än vad den gör i Sverige där 2/3 av akademiker är kvinnor och kvinnor snabbt h¨åller på att ta kommandot som grupp sett. Antifeminister som Pär Ström mfl kallar framtiden med den faktiska utvecklingen och ytterligare eventuella feministiska reformer som "amazonia"
--
Andreas 'Hama' Hämäläinen
2010-12-14
Nu vill sossarna utöka SÄPOs möjligheter till signalspaning.
En galning spränger sig själv och kallar sig terrorist. Vad tänker socialdemokraterna då? Jo då ska vi kränka grundlagen och medborgarrätterna i skyddande syfte för hela befolkningen för säkerhets skull. Varför klarar politiker inte av propotionalitetsbedömningar?
Ska vi tvinga alla svenska medborgare att gå runt med hjälm i fall det aknske ramlar ner en mereorit. Skit samma att hjälmarna är farligare för hälsan än meteroiter, det är ju mediabilden som är det viktiga och trygghetsnarkomanin måste ju underhållas. Seriöst borde vi låta de andra partierna gå kurser i statistik och avgiftning för trygghetsnarkomani så att de lär sig att tänka först innan de börjar skjuta hej vilt för att ta poäng. Vi vet ju hur det gick i Irak och Afghanistan när mediabilden och handlingskraften skulle visas upp.
Jag är bara så upprörd över det hela, för jag trodde verkligen att vi skulle lyckas behålla lugnet och ignorera händelsen som det vansinnesdåd det var. Det är faktiskt inte värt hur mycket som helst att rädda liv, särskil inte om medborgarnas autonomi kränks i det ack så inbillade vällovliga syftet. Det finns ingen attack mot vårat demokratiska system.
Demokratin har överlevt betydlt allvarliga hot än några galningar. Det är bara det att det verkar saknas etymologer i maktposition som kan förklara för de stackars politikerna att terrorism är till för att skrämma, men i övrigt är det marginellt farligt.
Hur tycker ni att vi ska förändra så att politiker kan sluta visa sig på styva linan hela tiden utan bara konstatera att vi inte ska göra någonting för terroristerna bara vill att vi ska bli retade. Terrorister är bara några pollenkorn som vi kan borsta av oss utan att behöva drabbas av panik och närmast påbörja amputeringar i blind rädsla.
Vi ska inte falla i fällan där vi börjar göra hönor av enskilda fjädrar. Vi ska behålla ett vetenskapligt lugn, där vi objektivt avfärdar terrorismen för det spöke det är. jag garanterar att det har dött fler personer av hjärtattack från rädslan för terrorister än vad dem faktiska terroristerna har dödat.
Ska vi tvinga alla svenska medborgare att gå runt med hjälm i fall det aknske ramlar ner en mereorit. Skit samma att hjälmarna är farligare för hälsan än meteroiter, det är ju mediabilden som är det viktiga och trygghetsnarkomanin måste ju underhållas. Seriöst borde vi låta de andra partierna gå kurser i statistik och avgiftning för trygghetsnarkomani så att de lär sig att tänka först innan de börjar skjuta hej vilt för att ta poäng. Vi vet ju hur det gick i Irak och Afghanistan när mediabilden och handlingskraften skulle visas upp.
Jag är bara så upprörd över det hela, för jag trodde verkligen att vi skulle lyckas behålla lugnet och ignorera händelsen som det vansinnesdåd det var. Det är faktiskt inte värt hur mycket som helst att rädda liv, särskil inte om medborgarnas autonomi kränks i det ack så inbillade vällovliga syftet. Det finns ingen attack mot vårat demokratiska system.
Demokratin har överlevt betydlt allvarliga hot än några galningar. Det är bara det att det verkar saknas etymologer i maktposition som kan förklara för de stackars politikerna att terrorism är till för att skrämma, men i övrigt är det marginellt farligt.
Hur tycker ni att vi ska förändra så att politiker kan sluta visa sig på styva linan hela tiden utan bara konstatera att vi inte ska göra någonting för terroristerna bara vill att vi ska bli retade. Terrorister är bara några pollenkorn som vi kan borsta av oss utan att behöva drabbas av panik och närmast påbörja amputeringar i blind rädsla.
Vi ska inte falla i fällan där vi börjar göra hönor av enskilda fjädrar. Vi ska behålla ett vetenskapligt lugn, där vi objektivt avfärdar terrorismen för det spöke det är. jag garanterar att det har dött fler personer av hjärtattack från rädslan för terrorister än vad dem faktiska terroristerna har dödat.
2010-12-05
George Carlin om prostitution
Jag fattar inte varför prostitution är olagligt. Säja är ju lagligt och knulla är ju lagligt. Varför ska det inte vara lagligt att sälja knull? Varför är det olagligt att sälja något som är helt okej att ge bort gratis? Jag ser inte logiken i det överhuvudtaget. Av alla saker du kan göra mot en person är knappast att ge en orgasm än det värsta som kan hända i världen. I armén ger dem dig en medalj för att spruta napalm på folk. I det civila livet åker du in i fängelse för att du ger någon en orgasm. Kanske är det inte meningen att jag ska förstå det...
2010-11-25
Börjar om på nytt
Nu börjar jag om på nytt, raderar mina gamla inlägg för nu ska en ny era med Liberaldemokraterna (L) inledas!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)