Kan inte polisen gör något vettigare än att vänta på att ta fast knarkare på krogen? Det finns fullt av verkliga brott på person och egendom att beivra om kvällarna utan att vi ska behöva betala för att polisen ska ägna sig åt moralbrott.
Seriöst?
2011-06-09
Bröd och skådespel
Samtidigt som det är en skriande bostadsbrist, framför allt bland unga i Stockholm, så har vi areanabyggen på gång. Två stycken närmare bestämt. I det ena arenabygget har nu en mutskandal grävts upp och samma bygge har redan överstigit sin budget med en miljard kr. En miljard (1 000 000 000kr) kan man nog bygga ganska många bostäder till hemlösa för. Men när makten är korrumperad är det bröd och skådespel som väntar för att dölja medborgarnas kritiska granskning av makten. Samma metoder som Romarna använde för att hålla sin befolkning i schack fungerar än idag. Men med tanke på dom tuffa tiderna inom den svenska fotbollen vet jag inte hur dom har tänkt att fylla arenan på vardagarna, men jag antar att den förlusten tas på skattebetalarna som vanligt. Men eftersom pengarna tog slut i arenabygget så skippar vi nog brödet till dom fattiga, utan det får hemlöshetsindustrin lösa (@53 minuter). Jag menar, vad är ansvarstagande för något när staten kan köpa underhållning för skattepengarna i stället!
2011-06-08
En liten genomgång av ECNNs samlade rapport 2010
Glädjedödarna i Sverige brukar ofta hänvisa till att vi har lyckats så bra med repressionen att det är värt att försäka 50 år till, med vad som enligt oss kritiker har varit ett misslyckande på samtliga plan inklusive det som har varit huvudmålet: att minska totaltkonsumptionen, tillgången och förändra attityden mot narkotika i befolkningen.
Då ska jag kola igenom ECNNs senaste årsrapport och se om Maria Larsson och andras ställning har grund eller är grundlös. Givet min utgångspunkt är min analys ensidig, precis som en representant från Hassela eller IOGT-NTO skulel vara det åt andra hållet. Var sanningens mittpunkt ligger är jag inte rätt person att svara på men min gissning är nog ungefär där Avaaz-rapporten står är också där realismens mittpunkt ligger.
Jag kommer troligen gå igenom den statistiska rapporten för 2010 vid ett senare tillfälle.
--
S38: Antalet anmälda narkotikabrott har ökat med ca 35% på fem år (03-08). På samma tid har konsumptionen ökat med 30% för cannabis, heroin 40%, kokain 45% samt amfetamin med 25%. Detta har alltså skett över hela Europa på endast fem år och trots massiva insatser från staterna.
S39: Antalet som får substitutionsbehandling i fängelset är knappt mätbar <1% i Sverige medan vårat grannland Danmark med erkänt liberalare hållning har 13% tillgänglighet för vård till missbrukare i kriminalvården. Ungern och många andra fd östländer trängs med Sverige i botten och Luxemburg leder med över 20% tillgänglighet.
S44: Läser text om cannabis, men stör mig enormt på språkbruket. Hela tiden talas det om att priset är högre i missbrukarledet. Sedan när representerade en minoritet på ca 5% en hel grupp av konsumenter. Det är synd att statsapparaten känner sig tvungna att blossa upp språket till det värre. Villket Avaaz tydligt kritiserade i veckan som onödigt eftersom det går att beskriva droger utan att överdriva orden eller effekterna.
S45: På nästa sida redovisas det att ca 31,6% av alla ungdomar i EU har provat cannabis och 12,6% under det senaste året. Jag vete katten om man kan kalla drogrepressionen för en framgång när en tredjedel av dom unga har tagit drogen. ECNN uppskattar totala antalet som testat cannabis till 75,5 miljoner personer varav 23 miljoner har ett regelbundet bruk minst en gång om året. Bara bland ungdomar 15-24 år är det fler personer som rökt cannabis i EU under 2010 än vad det bor människor i Sverige (10 miljoner). Bland ungdomar och unga vuxna 15-34 år är det fler som rökar varje månad än vad det finns Svenskar.
S46: Bland rejvare har 80% testat cannabis.
S47: Mellan 2000 och 2004 ökade cannabiskonsumptionen med 500% (från 1% av befolkningen till 5% av befolkningen). På denna nivå har sedan konsumtionen stabiliserats. På samma sida redovisas att cannabiskonsumenter blir allt mer medvetna om de risker drogen har, särskilt vid missbruk, samtidigt som de relativa riskerna framhålls som små av dom svarande.
S50: Staterna är kassa på att lyssna på vetenskapen när praxis ska utformas och praxis ligger åratal efter evidensen och forskningen. Det känns som om jag känner igen mig i den bilden.
S56: Amfetaminkonsumptionen i EU ligger 3,7% eller 12miljoner personer som har testat drogen. I Sverige ligger vi i täten där 5% av befolkningen har testat drogen. Denna drog har dock låg nyrekrytering i Sverige. Amfetamin står för 32% av behandlingsbehovet bland narkotikaklassade preparat i Sverige. I Sverige har vi fler injicerare än andra Europeiska länder. Vi har relativt många kvinnor som tar amfetamin i förhållande till andra droger.
S57: När det kommer till MDMA är mönstret liknande: det är inte bara män i utanförskap och brukar och missbrukar drogerna. För MDMA är det anmärkningsvärt få som söker hjälp för missbruk, vilket stödjer oberoende utvärderingar där MDMA klassas som bland dom lättaste av alla droger. Många förespråkare av drogen (exempelvis makarna Shulgin) har hävdat att MDMA är en drog som är otroligt fantastisk men som man instinktivt inte vill ta oftare än en gång per kvartal, vilket verkar stödjas i den statistik som ECNN har tillgänglig. MDMA-brukare är också unga och få tar drogen efter de fyllt 30.
S58: Här finns en stor tabell som redovisar siffrorna för MDMA, men ingenting intressant kan uppmärksammas mer än att riskbrukssiffrona är låga för Sverige (0,2% av befolkningen har regelbundet bruk av MDMA). Vad som är mer intressant är att Svamp och LSD endast ägnas några rader hopklämt under tabellen. Man kan nästan undra varför ECNN ens tog med drogerna. Detta är en ganska tydlig indikation att tryptaminernas narkotikaklassning är förbryllande till och med för ECNN. Detta stödjs av David Nutt et al 2010, där LSD och svamp får anmärkningsvärt låga siffror rörande drogernas skadlighet.
S59: Svagt nedåtgående kurvor för amfetamin och MDMA kan främst förklaras med med snabbt stigande kokainkonsumption där kokainet i många länder har gått om dom andra drogerna.
S60: Bland nattklubssbesökare är konsumptionen högre av tryptaminer och fenetylaminer. MDMA beräknas ha testats av uppemot 69% av nattklubbsbesökarna i undersökta områden. Svamp beräknas till 34-54%. Forskarna har till och med undersökt EDM noggrant och har konstaterat att konsumptionen av de ovannämnda drogerna är högre på vissa klubbar och inom vissa genrer av dansmusik. Under dom senaste åren har alkoholskadorna kopplade till natklubbar ökat tydligt i hela Europa.
S65: Kokain är den näst viktigaste drogen för den internationella handeln och är den näst vanligaste narkotikaklassade drogen i Europa. 4 miljoner personer har tagit kokain det senaste året och 14 miljoner har testat den. Kokain är 3,5 gånger så vanligt bland reguljära nattklubbsbesökare mot ickebesökare i Storbritannien (14,2% mot 4%). Bland rejvare har mellan 17,6 och 86% testat kokain enligt undersökningar gjorda i flera länder. Kokainanvändare har ofta mycket mer intensivt bruk av alkohol och många tar kokain för att nyktra till. Kokain är mycket mer ovanligt bland ungdomar än cannabis utan konsumtionen är vanligast bland vuxna.
S68: Kokainkonsumptionen stiger kraftigt i samtliga EU-länder. I Sverige har vi gått från nära noll år 2000 till att 1% av befolkningen har testat drogen 2008 och kurvan ser inte ut att avta. Trots en låg månadsprevalens bland befolkningen i stort håller vi helt enkelt på att ta i kapp övriga länders försprång.
S70: Kokain har en mycket högre debutålder än andra droger (mellan 22-30 år är vanligast). Kokainmissbrukare har också en högre manlig övervikt än andra droger med ett ratio på 5:1. De flesta patienterna i missbruksvåden är därmed män runt 34år om vi ser på Europa som helhet. Två tredjedelar av kokainmissbrukarna har ett blandmissbruk där alkohol är överlägset vanligast. Det finns främst två typer av kokainmissbrukare: Dom som är välintegrerade, sniffar och kombinerar med alkohol och dels dom som är i utanförskap och kombinerar med opiater och oftare tar kokainet som fribas eller injicerar.
S78: Jag kan inte kommentera bruket och missbruket för Sveriges del rörande heroin, opiater och opioider eftersom mycket statistik saknas från Sverige i ECNNs årsrapport rörande denna drogfamilj. Vad som däremot kan anmärkas på är att det i Holland endast är 5% av heroinisterna som injicerar drogen medan det i många fd östländer (Estland, Litauen, Rumänien) är nära 100%.
S79: Även bland opiatmissbrukare är vi i Sverige mer jämställda än andra länder. Det är ganska utmärkande att vi i Sverige har ett så pass jämställt drogmissbruk, där det i andra länder är en mycket starkare övervikt av män i utanförskap som drabbas.
S81: I norra Europa är det vanligt med höga trösklar för att komma in i behandling för opiatmissbruk. Västra Europa kännetecknas av att vilja minska skadorna och ha bra spridning av behandlingen så att den når ut till så många missbrukare som möjligt och hålla kvar dom i behandling. Norra Europa kännetecknas av att nollvisionen ska bibehållas till varje pris och i Sveriges fall leder det till att behandlingar ofta avslutas i förtid. ECNN konstaterar att substitutionsbehandlingar utklassar avgiftning och andra dogmatiska metoder på många plan. Detta såväl för missbruket som sådant, den följdkriminalitet som kommer och förekomsten av HIV. Behandlingar som tar fokus på att bli av med all konsumtion av opiater ger oftast dåliga resultat på lång sikt såvida inte patienten är supermotiverad och får göra nedtrappningen över längre tid.
S87: Inte blir vi bättre när det kommer till sprutbyte i Sverige. Vi har knappt mätbara nivåer av antalet rena sprutor som missbrukare har tillgång till. Vårat grannland Norge delar ut runt 325 sprutor per missbrukare och år och höga siffror har även länder som Luxemburg, Portugal och Tjeckien. Dom två senaste länderna har avkriminaliserat allt bruk och storskaligt infört skadereduktionsåtgärder som är berömda. Skadereducering är otroligt viktigt. Särskilt då användning av opiater motsvarar mellan 10-23% av alla dödsfall bland unga och undre medelåldern och som vi alla vet är det bara skadereducering som sänka denna dödlighet.
S88: Överdoser står för 4% av dödsfallen bland personer mellan 15-39 år. Opiater står för mellan 77-100% av alla dödsfall, med heroin som den vanligaste orsaken. Ofta hittas också andra droger samtidigt.
S89: Opiatsubstitut är mycket sällan orsaken till dödsfall men kan vid blandning med andra droger orsaka skador och överdos. Akut kokainförgiftning är relativt ovanliga men är på stadig uppgång i takt med den ökade konsumtionen.
Vad som är värt att anmärka på är att dödsfall kopplade till MDMA är ytterst ovanliga, till skillnad mot vad propagandan ofta säger. De få fall som faktiskt rapporteras är det sällan MDMA är den direkta dödsorsaken utan det handlar ofta om vattenöverdoser orsakade av MDMAs påverkan på urinutsöndringen elelr andra externa faktorer. Detta skrev den kontroversielle professor David Nutt om som krasst konstaterade att hästridning är farligare på i princip samtliga punkter än vad bruk av MDMA är för hälsan och samhället.
S91: Alkohol är inblandat i 30% av alla dödsfall bland opiatmissbrukare i Stockholm.
Då ska jag kola igenom ECNNs senaste årsrapport och se om Maria Larsson och andras ställning har grund eller är grundlös. Givet min utgångspunkt är min analys ensidig, precis som en representant från Hassela eller IOGT-NTO skulel vara det åt andra hållet. Var sanningens mittpunkt ligger är jag inte rätt person att svara på men min gissning är nog ungefär där Avaaz-rapporten står är också där realismens mittpunkt ligger.
Jag kommer troligen gå igenom den statistiska rapporten för 2010 vid ett senare tillfälle.
--
S38: Antalet anmälda narkotikabrott har ökat med ca 35% på fem år (03-08). På samma tid har konsumptionen ökat med 30% för cannabis, heroin 40%, kokain 45% samt amfetamin med 25%. Detta har alltså skett över hela Europa på endast fem år och trots massiva insatser från staterna.
S39: Antalet som får substitutionsbehandling i fängelset är knappt mätbar <1% i Sverige medan vårat grannland Danmark med erkänt liberalare hållning har 13% tillgänglighet för vård till missbrukare i kriminalvården. Ungern och många andra fd östländer trängs med Sverige i botten och Luxemburg leder med över 20% tillgänglighet.
S44: Läser text om cannabis, men stör mig enormt på språkbruket. Hela tiden talas det om att priset är högre i missbrukarledet. Sedan när representerade en minoritet på ca 5% en hel grupp av konsumenter. Det är synd att statsapparaten känner sig tvungna att blossa upp språket till det värre. Villket Avaaz tydligt kritiserade i veckan som onödigt eftersom det går att beskriva droger utan att överdriva orden eller effekterna.
S45: På nästa sida redovisas det att ca 31,6% av alla ungdomar i EU har provat cannabis och 12,6% under det senaste året. Jag vete katten om man kan kalla drogrepressionen för en framgång när en tredjedel av dom unga har tagit drogen. ECNN uppskattar totala antalet som testat cannabis till 75,5 miljoner personer varav 23 miljoner har ett regelbundet bruk minst en gång om året. Bara bland ungdomar 15-24 år är det fler personer som rökt cannabis i EU under 2010 än vad det bor människor i Sverige (10 miljoner). Bland ungdomar och unga vuxna 15-34 år är det fler som rökar varje månad än vad det finns Svenskar.
S46: Bland rejvare har 80% testat cannabis.
S47: Mellan 2000 och 2004 ökade cannabiskonsumptionen med 500% (från 1% av befolkningen till 5% av befolkningen). På denna nivå har sedan konsumtionen stabiliserats. På samma sida redovisas att cannabiskonsumenter blir allt mer medvetna om de risker drogen har, särskilt vid missbruk, samtidigt som de relativa riskerna framhålls som små av dom svarande.
S50: Staterna är kassa på att lyssna på vetenskapen när praxis ska utformas och praxis ligger åratal efter evidensen och forskningen. Det känns som om jag känner igen mig i den bilden.
S56: Amfetaminkonsumptionen i EU ligger 3,7% eller 12miljoner personer som har testat drogen. I Sverige ligger vi i täten där 5% av befolkningen har testat drogen. Denna drog har dock låg nyrekrytering i Sverige. Amfetamin står för 32% av behandlingsbehovet bland narkotikaklassade preparat i Sverige. I Sverige har vi fler injicerare än andra Europeiska länder. Vi har relativt många kvinnor som tar amfetamin i förhållande till andra droger.
S57: När det kommer till MDMA är mönstret liknande: det är inte bara män i utanförskap och brukar och missbrukar drogerna. För MDMA är det anmärkningsvärt få som söker hjälp för missbruk, vilket stödjer oberoende utvärderingar där MDMA klassas som bland dom lättaste av alla droger. Många förespråkare av drogen (exempelvis makarna Shulgin) har hävdat att MDMA är en drog som är otroligt fantastisk men som man instinktivt inte vill ta oftare än en gång per kvartal, vilket verkar stödjas i den statistik som ECNN har tillgänglig. MDMA-brukare är också unga och få tar drogen efter de fyllt 30.
S58: Här finns en stor tabell som redovisar siffrorna för MDMA, men ingenting intressant kan uppmärksammas mer än att riskbrukssiffrona är låga för Sverige (0,2% av befolkningen har regelbundet bruk av MDMA). Vad som är mer intressant är att Svamp och LSD endast ägnas några rader hopklämt under tabellen. Man kan nästan undra varför ECNN ens tog med drogerna. Detta är en ganska tydlig indikation att tryptaminernas narkotikaklassning är förbryllande till och med för ECNN. Detta stödjs av David Nutt et al 2010, där LSD och svamp får anmärkningsvärt låga siffror rörande drogernas skadlighet.
S59: Svagt nedåtgående kurvor för amfetamin och MDMA kan främst förklaras med med snabbt stigande kokainkonsumption där kokainet i många länder har gått om dom andra drogerna.
S60: Bland nattklubssbesökare är konsumptionen högre av tryptaminer och fenetylaminer. MDMA beräknas ha testats av uppemot 69% av nattklubbsbesökarna i undersökta områden. Svamp beräknas till 34-54%. Forskarna har till och med undersökt EDM noggrant och har konstaterat att konsumptionen av de ovannämnda drogerna är högre på vissa klubbar och inom vissa genrer av dansmusik. Under dom senaste åren har alkoholskadorna kopplade till natklubbar ökat tydligt i hela Europa.
S65: Kokain är den näst viktigaste drogen för den internationella handeln och är den näst vanligaste narkotikaklassade drogen i Europa. 4 miljoner personer har tagit kokain det senaste året och 14 miljoner har testat den. Kokain är 3,5 gånger så vanligt bland reguljära nattklubbsbesökare mot ickebesökare i Storbritannien (14,2% mot 4%). Bland rejvare har mellan 17,6 och 86% testat kokain enligt undersökningar gjorda i flera länder. Kokainanvändare har ofta mycket mer intensivt bruk av alkohol och många tar kokain för att nyktra till. Kokain är mycket mer ovanligt bland ungdomar än cannabis utan konsumtionen är vanligast bland vuxna.
S68: Kokainkonsumptionen stiger kraftigt i samtliga EU-länder. I Sverige har vi gått från nära noll år 2000 till att 1% av befolkningen har testat drogen 2008 och kurvan ser inte ut att avta. Trots en låg månadsprevalens bland befolkningen i stort håller vi helt enkelt på att ta i kapp övriga länders försprång.
S70: Kokain har en mycket högre debutålder än andra droger (mellan 22-30 år är vanligast). Kokainmissbrukare har också en högre manlig övervikt än andra droger med ett ratio på 5:1. De flesta patienterna i missbruksvåden är därmed män runt 34år om vi ser på Europa som helhet. Två tredjedelar av kokainmissbrukarna har ett blandmissbruk där alkohol är överlägset vanligast. Det finns främst två typer av kokainmissbrukare: Dom som är välintegrerade, sniffar och kombinerar med alkohol och dels dom som är i utanförskap och kombinerar med opiater och oftare tar kokainet som fribas eller injicerar.
S78: Jag kan inte kommentera bruket och missbruket för Sveriges del rörande heroin, opiater och opioider eftersom mycket statistik saknas från Sverige i ECNNs årsrapport rörande denna drogfamilj. Vad som däremot kan anmärkas på är att det i Holland endast är 5% av heroinisterna som injicerar drogen medan det i många fd östländer (Estland, Litauen, Rumänien) är nära 100%.
S79: Även bland opiatmissbrukare är vi i Sverige mer jämställda än andra länder. Det är ganska utmärkande att vi i Sverige har ett så pass jämställt drogmissbruk, där det i andra länder är en mycket starkare övervikt av män i utanförskap som drabbas.
S81: I norra Europa är det vanligt med höga trösklar för att komma in i behandling för opiatmissbruk. Västra Europa kännetecknas av att vilja minska skadorna och ha bra spridning av behandlingen så att den når ut till så många missbrukare som möjligt och hålla kvar dom i behandling. Norra Europa kännetecknas av att nollvisionen ska bibehållas till varje pris och i Sveriges fall leder det till att behandlingar ofta avslutas i förtid. ECNN konstaterar att substitutionsbehandlingar utklassar avgiftning och andra dogmatiska metoder på många plan. Detta såväl för missbruket som sådant, den följdkriminalitet som kommer och förekomsten av HIV. Behandlingar som tar fokus på att bli av med all konsumtion av opiater ger oftast dåliga resultat på lång sikt såvida inte patienten är supermotiverad och får göra nedtrappningen över längre tid.
S87: Inte blir vi bättre när det kommer till sprutbyte i Sverige. Vi har knappt mätbara nivåer av antalet rena sprutor som missbrukare har tillgång till. Vårat grannland Norge delar ut runt 325 sprutor per missbrukare och år och höga siffror har även länder som Luxemburg, Portugal och Tjeckien. Dom två senaste länderna har avkriminaliserat allt bruk och storskaligt infört skadereduktionsåtgärder som är berömda. Skadereducering är otroligt viktigt. Särskilt då användning av opiater motsvarar mellan 10-23% av alla dödsfall bland unga och undre medelåldern och som vi alla vet är det bara skadereducering som sänka denna dödlighet.
S88: Överdoser står för 4% av dödsfallen bland personer mellan 15-39 år. Opiater står för mellan 77-100% av alla dödsfall, med heroin som den vanligaste orsaken. Ofta hittas också andra droger samtidigt.
S89: Opiatsubstitut är mycket sällan orsaken till dödsfall men kan vid blandning med andra droger orsaka skador och överdos. Akut kokainförgiftning är relativt ovanliga men är på stadig uppgång i takt med den ökade konsumtionen.
Vad som är värt att anmärka på är att dödsfall kopplade till MDMA är ytterst ovanliga, till skillnad mot vad propagandan ofta säger. De få fall som faktiskt rapporteras är det sällan MDMA är den direkta dödsorsaken utan det handlar ofta om vattenöverdoser orsakade av MDMAs påverkan på urinutsöndringen elelr andra externa faktorer. Detta skrev den kontroversielle professor David Nutt om som krasst konstaterade att hästridning är farligare på i princip samtliga punkter än vad bruk av MDMA är för hälsan och samhället.
S91: Alkohol är inblandat i 30% av alla dödsfall bland opiatmissbrukare i Stockholm.
Antalet döda av narkotika i olika länder
Vad som avfärdades av FHIs fd generaldirektör i debatten mellan honom Magnus Linton förra veckan var att vi ligger dåligt till när det handlar om att förebygga det yttersta lidandet som missbrukare genomgår och som vi ser i antalet dödsfall. 2007 hade vi 232 döda i Sverige som numera har 9,3miljoner innevånare. Samma år hade Nederländerna 99dödsfall av narkotika fördelat på 16,7miljoner innevånare. Detta betyder genom en kort räkning att vi har ganska så exakt 4ggr så många dödsfall från narkotika i Sverige än vad dom har i Holland. Eftersom båda siffrorna är ganska stabila så kan vi anta att trenden har fortsatt med liknande förhållanden mellan repressiv Svensk politik och restriktiv Holländsk politik. Om Sveriges politik verkligen fungerande bättre en en humanistisk, evidensbaserad och liberal politik borde det väl synas på hur många som dör av missbruk/överdoser. Men som vi ser räcker det med att se hur många dödsoffer drogerna skövlar i respektive land för att se vilken av de olika tillvägagångssätten som har störst potential att minska missbruk och till missbruket kopplade problem. Inte är det Sveriges repression som åstadkommer resultat, det är något vi kan vara säkra på.
2011-06-07
Lite om grunden varför förbjudna varor överlever förbud.
Om vi från samhällets sida genom totalförbud säger att en vara är totalt värdelös. Hur kommer det sig att varan konsumeras från första början? Är det inte så att politkern har varit helt enögd och missar alla de positiva effekter som varan har och som köparna är mycket mer medvetna om än pessimistiska moralister som endast ser hot?
Kan det inte vara så till och med att de positiva födelarna från varan är så stora att de långt överstigaer de negativa effekterna. För det är ju många hinder som ska penetreras innan varan kan köpas. Kriminella ska kontaktas och förhandlas med av den enskilde konsumenten. Konsumenten riskerar straff från staten och stigmatisering av samhället. Dessutom har varan sina risker kopplade till sig, vilket då givetvis inkluderar många av de negativa effekter som förbudsivrarna är skrämda av och vill skydda samhället och individen från. Jag tror inte vi lättvindigt kan ignorera varors fördelar med den ensidiga fokusering som hittills hart varit i framför allt drogfrågan. Det finns alltid en anledning till att varor omsätts och oftast är det för att individer anser sig ha nytta av varan, vare sig det handlar om cannabis eller ett nytt kylskåp.
Samma sak gäller naturligtvis frivilliga tjänster människor emellan, som i dagsläget befinner sig i den svarta sektorn.
Kan det inte vara så till och med att de positiva födelarna från varan är så stora att de långt överstigaer de negativa effekterna. För det är ju många hinder som ska penetreras innan varan kan köpas. Kriminella ska kontaktas och förhandlas med av den enskilde konsumenten. Konsumenten riskerar straff från staten och stigmatisering av samhället. Dessutom har varan sina risker kopplade till sig, vilket då givetvis inkluderar många av de negativa effekter som förbudsivrarna är skrämda av och vill skydda samhället och individen från. Jag tror inte vi lättvindigt kan ignorera varors fördelar med den ensidiga fokusering som hittills hart varit i framför allt drogfrågan. Det finns alltid en anledning till att varor omsätts och oftast är det för att individer anser sig ha nytta av varan, vare sig det handlar om cannabis eller ett nytt kylskåp.
Samma sak gäller naturligtvis frivilliga tjänster människor emellan, som i dagsläget befinner sig i den svarta sektorn.
Cannabisen ökar bland unga i Stockholm. Är det enbart negativt?
http://www.dn.se/sthlm/tonaringarna-valjer-droger-fore-alkohol
"Vi måste bryta trenden" Orly? Det är väl bra att ungdomarna är smartare än politikerna och väljer att bruka säkrare droger under de känsliga ungdomsåren. Fortfarande lever Bejeroths idéer om att liberaliseringen är farligare än narkotikan, vilket tyvärr lyser igenom i artikeln. Fy vad jag längtar till att vi får en generation av politiker som snarare inser att FÖRBUDET ÄR FARLIGARE ÄN DROGEN, vilket till skillnad mot Bejeroths teoribygge har verklighetsförankring. Dessutom så vinner vi frihet på att ha en tillåtande attityd mot droger. Det vore trevligt om narkomaner INTE blir utkastade från samhället till att börja med, vilket juridiken och samhället gör betydligt mer än drogens berusning.
Vad är det som gör att det är så svårt att erkänna att man har haft fel de 5 senaste decennierna? Är det inte bra att ha en pluralistisk och fördomsfri attityd mot människor med annorlunda livsval och drogval? Om staten faktiskt kunde göra det otänkbara och faktiskt "ge upp" om drogerna skulle så mycket vara vunnet för de drabbade i samhällets utkanter. Då skulle vi äntligen kunna få ett samhälle där drogmissbruk inte behöver betyda att man kastas ut från samhällets gemenskap. Då skulle drogbruk inte innebära att man är en kriminell person vars liv ska raseras när det uppdagas och uppsägningen väntar på jobbet. Det är den rådande attityden hos den äldre generationen och den rådande lagstiftningen som för brukare ut i kriminalitet och missbruk. Det är den repressiva strategin som har ökat bruket av kokain och heroin med ca30% det senaste decenniet. Det är den hopplösa, totalitära drömmen om det narkotikafria samhället som har dödat tusentals drogbrukare i onödan, för att man inte vågar ha en öppeen fanm mot brukare utan ägnar sig åt symbolpolitik där samhällets samlade avståndstagande är den bärande pelaren.
"Vi måste bryta trenden" Orly? Det är väl bra att ungdomarna är smartare än politikerna och väljer att bruka säkrare droger under de känsliga ungdomsåren. Fortfarande lever Bejeroths idéer om att liberaliseringen är farligare än narkotikan, vilket tyvärr lyser igenom i artikeln. Fy vad jag längtar till att vi får en generation av politiker som snarare inser att FÖRBUDET ÄR FARLIGARE ÄN DROGEN, vilket till skillnad mot Bejeroths teoribygge har verklighetsförankring. Dessutom så vinner vi frihet på att ha en tillåtande attityd mot droger. Det vore trevligt om narkomaner INTE blir utkastade från samhället till att börja med, vilket juridiken och samhället gör betydligt mer än drogens berusning.
Vad är det som gör att det är så svårt att erkänna att man har haft fel de 5 senaste decennierna? Är det inte bra att ha en pluralistisk och fördomsfri attityd mot människor med annorlunda livsval och drogval? Om staten faktiskt kunde göra det otänkbara och faktiskt "ge upp" om drogerna skulle så mycket vara vunnet för de drabbade i samhällets utkanter. Då skulle vi äntligen kunna få ett samhälle där drogmissbruk inte behöver betyda att man kastas ut från samhällets gemenskap. Då skulle drogbruk inte innebära att man är en kriminell person vars liv ska raseras när det uppdagas och uppsägningen väntar på jobbet. Det är den rådande attityden hos den äldre generationen och den rådande lagstiftningen som för brukare ut i kriminalitet och missbruk. Det är den repressiva strategin som har ökat bruket av kokain och heroin med ca30% det senaste decenniet. Det är den hopplösa, totalitära drömmen om det narkotikafria samhället som har dödat tusentals drogbrukare i onödan, för att man inte vågar ha en öppeen fanm mot brukare utan ägnar sig åt symbolpolitik där samhällets samlade avståndstagande är den bärande pelaren.
Dags för valmonarki?
Så vi ska skapa sammanhållning kring en galjonsfigur, utan makt och utan demokratisk förankring? Vore det inte bättre med valmonarki som den vi hade förr där vi får välja monark i stället för att det avgörs av vilket blod som flyter i ådrorna. Om folk vill ha Victoria så är det nog inte så svårt för henne att vinna ett öppet och ärligt val i stället för den feodala rest som arvsmonarkin är idag. Det är mycket mer ärligt att ha en monark om 10 år i taget än att sätta den i den onödiga tvångströjan som Bernadottesläkten innebär. Om folk menar allvar med att de stödjer kungafamlijen ska det inte vara några större problem för Victoria Bernadotte att kamma hem de första valen. Då har vi i alla fall den demokratiska möjligheten att säga nej om vi inte är nöjda. Äntligen kan monarken behandlas som en av folket och få religionsfrihet. Det vore ärligare att välja Viccan på 10 år i taget i stället för att automatiskt ge henne positionen på livstid pga hon föddes i "rätt" familj. Om en majoritet av folket vill ha kvar monarkin som den är är det inte särskilt svårt att gå till valurnorna var 10e år och faktiskt ge kungahuset demokratisk legitimitet.
Klarar malaierna av att ha valmonarki ska vi väl ändå inte vara sämre?
http://en.wikipedia.org/wiki/Yang_di-Pertuan_Agong
http://sv.wikipedia.org/wiki/Valmonarki
Klarar malaierna av att ha valmonarki ska vi väl ändå inte vara sämre?
http://en.wikipedia.org/wiki/Yang_di-Pertuan_Agong
http://sv.wikipedia.org/wiki/Valmonarki
Glädjedödarna är ett hot mot demorkatin!
Det har dragits många varv runt alkoholpolitiken de senaste veckorna. Såväl boxvin som gårdsförsäljning ska bekämpas och vuxna människors alkoholvanor ska bekämpas. Sist jag kollade utgick makten från folket enkligt Sveriges grundlag. Borde vi inte lite på vuxna människor att klara av att ta hand om sina egna liv? Hur kan vi någonsin försvara fria öppna val ocm vi inte ens kan lita på männoiskors ansvara att handla alkohol i den form och plats somn passar dem bäst? Människosynen hos glädjedödrarna får vissa Sverihgedemokrates islamofobi att falna i jämförelse. Här är det själva demoratins fundament som angrips när misstro mot människors privatliv riktas från politikerna. Det är bara ett rent hyckleri av moralistiska politiker att med ena handen bestraffa alkoholdrickande med moralism, minskad frihet för den enskilde och höjda skatter som tillsammans med propaganda ska avskräcka konsumptionen. Detta samtidigt som man betror medborgarna med att uppfostra sina barn själva och tillåter dem att delta i demokratiska val där hela samhället står på spel och inte bara den enskildes bakfylla.
Det är inte boxvin, tysklandsimport, gårdförsäljning och svenskars alkoholvanor som är problemet. Problemet är systemmonopolet och moralismen. Låt de kristna spärra in sig för att skydda sig från alkoholens djävulusiska kraften, men i et fritt samhälle ska dem så fan heller påtvinga oss andra sin ideologiska kompass. Det finns ingeting som säger att just helnykterism och dess tillhörande religiösa extremism är den modell i vilken människor mår bäst i. Vi har alltför många exempel på motsatsen och därmed ska just denna moral som en minoritet har i Sverige INTE upphöjas till lag. När människor flyr landet och handlar storköp i Tyskland bara för att kringå lagen är det kanske dags att låta människor få leva friare i stället och låta alkoholkonsumptionen bero på individuella val på en fri marknad i stället för planekonomisk prissättning med monopol och skatt. De allra flesta skadorna från alkoholen bärs av individen själv och då är det dumt att kollektivt bestraffa alla alkoholkonsumenter för det som vissa individer gör mot omgivningen när de blir berusade. Vi måste väl klara av att se alkoholkonsumenter som individer 2011?
Det enda straffskatten gör är att den slår mot de svagaste av de tunga alkoholmissbrukarna som inte klarar sig utan sin dagliga dos. Dem behöver då lägga betydligt mer av sin ekonomi på alkoholskatten, vilket gör att hemlöshet och utanförskap växer sig allt starkare med en hög alkoholskatt. Detta drabbar givetvis inte riksdagsledamöterna som har en god ekonomi som mer än väl kan klara av ett högre pris på alkoholen. Men vad som sker för de kroniska självmedicinerarna är det inte mycket tal om. De kommer ju behöva sin medicin i sin rätta dos oavsett vad skatten ligger på och oavset vad som står på juridiska dokument.
Lika lite som vi bestraffar elitidrottare för deras skador som vården måste hantera ska vi bestraffa alkoholdrickare för de skador de drar på sig av sitt leverne. Jag tror nog inte att någon lever ett helt optimalt liv och om vi från staten sida ska särbeskatta varenda aktivitets kostnad får vi nog hålla på att krångla till det ordentligt. Särskilt som politiker av idag både lagstiftar om verkliga och inbillade problem om vartannat.
Det är inte boxvin, tysklandsimport, gårdförsäljning och svenskars alkoholvanor som är problemet. Problemet är systemmonopolet och moralismen. Låt de kristna spärra in sig för att skydda sig från alkoholens djävulusiska kraften, men i et fritt samhälle ska dem så fan heller påtvinga oss andra sin ideologiska kompass. Det finns ingeting som säger att just helnykterism och dess tillhörande religiösa extremism är den modell i vilken människor mår bäst i. Vi har alltför många exempel på motsatsen och därmed ska just denna moral som en minoritet har i Sverige INTE upphöjas till lag. När människor flyr landet och handlar storköp i Tyskland bara för att kringå lagen är det kanske dags att låta människor få leva friare i stället och låta alkoholkonsumptionen bero på individuella val på en fri marknad i stället för planekonomisk prissättning med monopol och skatt. De allra flesta skadorna från alkoholen bärs av individen själv och då är det dumt att kollektivt bestraffa alla alkoholkonsumenter för det som vissa individer gör mot omgivningen när de blir berusade. Vi måste väl klara av att se alkoholkonsumenter som individer 2011?
Det enda straffskatten gör är att den slår mot de svagaste av de tunga alkoholmissbrukarna som inte klarar sig utan sin dagliga dos. Dem behöver då lägga betydligt mer av sin ekonomi på alkoholskatten, vilket gör att hemlöshet och utanförskap växer sig allt starkare med en hög alkoholskatt. Detta drabbar givetvis inte riksdagsledamöterna som har en god ekonomi som mer än väl kan klara av ett högre pris på alkoholen. Men vad som sker för de kroniska självmedicinerarna är det inte mycket tal om. De kommer ju behöva sin medicin i sin rätta dos oavsett vad skatten ligger på och oavset vad som står på juridiska dokument.
Lika lite som vi bestraffar elitidrottare för deras skador som vården måste hantera ska vi bestraffa alkoholdrickare för de skador de drar på sig av sitt leverne. Jag tror nog inte att någon lever ett helt optimalt liv och om vi från staten sida ska särbeskatta varenda aktivitets kostnad får vi nog hålla på att krångla till det ordentligt. Särskilt som politiker av idag både lagstiftar om verkliga och inbillade problem om vartannat.
2011-06-05
Inför almedalen
Jag hålelr på att planerar vilka seminarier och evenemang som jag helt komemr vilja besöka i almedalen. Mycket trams finns det tyvärr som enkelt kan sorteras bort. Bland annat så har onödiga genusvinklar fått dominera alldeles för många planerade diskussioner och skapa ett opropotioneligt stort utrymme för vad som egentligen bara är en gren av jämställdhetsrörelsen. Men det absolut löjligaste är att det är hos polisen man ska anmäla att man vill använda en speakers corner för att tala. Varför är det polisen som reglerar yttrandefriheten? Borde inte det vara en överenskommelse av utrustningsägaren (högtalare, podie etc) och talaren utan att polisen ska blandas in. Tydligen är väl publika tal och användande av yttrandefriheten ett hot mot ordningen eller något.
2011-06-04
Jag förstår mig verkligen inte på logiken kollektivister har.
Jag läste precis Jinges kommentarstråd om den senaste drograpporten och blev förfärad över den attityd som rörde sig i kommentarsfältet. Liknande har jag sett tidigare hos vissa SD:are, på Aftonbladet och inte minst från politiska företrädare i kollektivistiska och/eller moralistiska partier.
Logiken går så här: vi ska rösta på partier, detta inkluderar alla medborgare inklusive de fattigaste som också har rösträtt nu när vi har universiell rösträtt i Sverige sedan 90år. Partierna ska sedan se till att detaljstyra hur vi lever våra liv och så vi juridiskt vet hur vi ska leva och inte behöver ta ansvar. Vore det inte bättre om vi tog bort mellanledet i politiken och slutade tvinga de som inte vill passa in i den moralistiska mallen att göra det? Om man exempelvis vill ha bättre jämställdhet eller vill vara nykterist finns det inget som förhindrar dig att göra det i ett fritt samhälle. Så varför behöver vi göra samhället mer ofritt för att juridiskt reglera i detalj ovanifrån hur samhället ska se ut?
Till detta kommer en enorm övertro på politik, juridik och tvång som metod för styrning. bara för att några "folkvalda" skriver några ord på ett papper betyder det inte att världen förändras. Men för kollektivister är det symbolpolitiken som är det intressanta, inte att folk få frihet nog att klarar av att göra rätt livsval på egen hand. Patriarkatet lever kvar i nya former och då såväl från kristna partier å högerkanten och socialistiska och "feministiska" partier på vänsterkanten. Lustigt nog är F! ett av de mest patriarkala partierna som långt in i folks privatliv vill reglera för folkets bästa i sann patriarkal anda.
Men det mest tragiska i hela historien är att kritiken mot paternalismen och det nya patriarkatet ofta kommer i skymundan när populismen och kollektivismens enkla lösningar på komplexa problem läggs fram. Hela tiden flyttas friheten tillbaka på de berörda områdena. Behovet av Liberaldemokreterna framstår bara mer och mer tydligt för att skapa en rörelse som klarar av att ge det mothugg som behövs. Tyvärr har inte de frireligiösa i FP gjort särskilt mycket för liberalismen de senaste decennierna, utan med Jan, Birgitta och Johan i spetsen har de tyvärr varit ett av de ledande partierna för att låta paternalismen och kollektivismens hammare slå mot svenskars frihet.
I stället för att ha en massa lagar som slänger samma folk i fängelse som enligt lagen ska skademinimera för dem utsatta, borde vi från statens sida inta en passiv ställning och finnas tillgänglig när de berörda aktivt ber om hjälp. Det är ovärdigt av en stat att aktivt leta efter problem att lösa och i förloppet slösa bort pengar på detta, samtidigt som den grundläggande verksamheten får det allt svårare med tiden.
En annan aspekt på det första exemplet i inlägget är de ständiga reklamkampanjer som staten driver. Men senast jag läste grundlagen utgick makten från folket, vilket givetvis etyder att staten inte aktivt ska arbeta för att lobba mot folket med pådyvlande av folkhälsokampanjer, varningstexter och annat som folket aldrig har påkallat. Varningstexterna på tobak är en redundant lagstiftning, eftersom alla rökare är medvetna om att det är ohälsosamt men pga beroende/livsval så har brukarna gjort avvägningen att röka och då borde de folkvalda acceptera detta i stället för med ett demokratiskt mandat förmynda över samma väljare som gett dem mandatatet.
Det är min bestämda uppfattning att mänskligheten förtjänar att dö ut om vi inte klarar av att ha ett fritt samhälle där makten sätter tilltro till maktens bas; väljarkåren. Man har missförstått demokratin om man tror att politiken ska styra landet och inte bli styrda av landet enligt grundlagens "makten utgår från folket" Det är helt enkelt för mycket improduktivt arbete som utförs för skattepengarna om vi i stället för att begränsa alkoholkonsumtionen anställer förmyndare som på husbesök ser till att med hot om repression begränsar konsumtionen. Det senaste är inget verkligt exempel, men jag skulle inte bli förvånad om någon skulle skapa en motion som överträffar fantasin inom den närmsta framtiden.
Inte bara är förmynderiet ett onödigt mellanled i stället för att lita på medborgarnas intellekt att söka hjälp när dem behöver det och deras ansvar att ta hand om sina liv i de flesta fall. Förmynderiet är också en kollektiv bestraffning där alla skötsamma räknas in i samma juridiska reglering som de oskötsamma. Förmynderiet är också opåkallat, för oftast saknas det verklig grund för lagstiftningen att stå på utan svävande mål helgar medlen. Ett sådant är att livslängden sätts ovanför alla andra dimensioner av livet. Men som Christopher Hitchens så bra säger i följande klipp.
Min reflektion blir: Vad är evigt liv värt (i kontexten en kristen himmel) om man tvingas leva under en total diktator? Samma gäller statsapparaten om den börjar betrakta sig som extern och förmyndande entitet och inte som ett organ som är en del av medborgarna och som medborgarna kontrollerar, med tydliga avgränsningar för maktutövningen. Är det verkligen önskvärt att leva i evighet och bli uttråkad redan efter en bråkdel av tiden? Varför ska livslängden och rädslan för döden förlama statsapapraten och varför ska vi lagstifta bort allting som är roligt (sexualrepression, drogrepression osv) bara för att vi ska kunna leva längre under den tid vi är uttråkade?
Vore det inte bättre att låta folk ha sin jävla frihet och låta staten bli passiv i förhållande till folks liv. Staten kan då ägna de som söker hjälp lång större uppmärksamhet och lämna alla andra ifred.
Jag vill inte att politikerna ska beskydda mig. Jag vill att polisen gör det! (när jag ringer 112)
Logiken går så här: vi ska rösta på partier, detta inkluderar alla medborgare inklusive de fattigaste som också har rösträtt nu när vi har universiell rösträtt i Sverige sedan 90år. Partierna ska sedan se till att detaljstyra hur vi lever våra liv och så vi juridiskt vet hur vi ska leva och inte behöver ta ansvar. Vore det inte bättre om vi tog bort mellanledet i politiken och slutade tvinga de som inte vill passa in i den moralistiska mallen att göra det? Om man exempelvis vill ha bättre jämställdhet eller vill vara nykterist finns det inget som förhindrar dig att göra det i ett fritt samhälle. Så varför behöver vi göra samhället mer ofritt för att juridiskt reglera i detalj ovanifrån hur samhället ska se ut?
Till detta kommer en enorm övertro på politik, juridik och tvång som metod för styrning. bara för att några "folkvalda" skriver några ord på ett papper betyder det inte att världen förändras. Men för kollektivister är det symbolpolitiken som är det intressanta, inte att folk få frihet nog att klarar av att göra rätt livsval på egen hand. Patriarkatet lever kvar i nya former och då såväl från kristna partier å högerkanten och socialistiska och "feministiska" partier på vänsterkanten. Lustigt nog är F! ett av de mest patriarkala partierna som långt in i folks privatliv vill reglera för folkets bästa i sann patriarkal anda.
Men det mest tragiska i hela historien är att kritiken mot paternalismen och det nya patriarkatet ofta kommer i skymundan när populismen och kollektivismens enkla lösningar på komplexa problem läggs fram. Hela tiden flyttas friheten tillbaka på de berörda områdena. Behovet av Liberaldemokreterna framstår bara mer och mer tydligt för att skapa en rörelse som klarar av att ge det mothugg som behövs. Tyvärr har inte de frireligiösa i FP gjort särskilt mycket för liberalismen de senaste decennierna, utan med Jan, Birgitta och Johan i spetsen har de tyvärr varit ett av de ledande partierna för att låta paternalismen och kollektivismens hammare slå mot svenskars frihet.
I stället för att ha en massa lagar som slänger samma folk i fängelse som enligt lagen ska skademinimera för dem utsatta, borde vi från statens sida inta en passiv ställning och finnas tillgänglig när de berörda aktivt ber om hjälp. Det är ovärdigt av en stat att aktivt leta efter problem att lösa och i förloppet slösa bort pengar på detta, samtidigt som den grundläggande verksamheten får det allt svårare med tiden.
En annan aspekt på det första exemplet i inlägget är de ständiga reklamkampanjer som staten driver. Men senast jag läste grundlagen utgick makten från folket, vilket givetvis etyder att staten inte aktivt ska arbeta för att lobba mot folket med pådyvlande av folkhälsokampanjer, varningstexter och annat som folket aldrig har påkallat. Varningstexterna på tobak är en redundant lagstiftning, eftersom alla rökare är medvetna om att det är ohälsosamt men pga beroende/livsval så har brukarna gjort avvägningen att röka och då borde de folkvalda acceptera detta i stället för med ett demokratiskt mandat förmynda över samma väljare som gett dem mandatatet.
Det är min bestämda uppfattning att mänskligheten förtjänar att dö ut om vi inte klarar av att ha ett fritt samhälle där makten sätter tilltro till maktens bas; väljarkåren. Man har missförstått demokratin om man tror att politiken ska styra landet och inte bli styrda av landet enligt grundlagens "makten utgår från folket" Det är helt enkelt för mycket improduktivt arbete som utförs för skattepengarna om vi i stället för att begränsa alkoholkonsumtionen anställer förmyndare som på husbesök ser till att med hot om repression begränsar konsumtionen. Det senaste är inget verkligt exempel, men jag skulle inte bli förvånad om någon skulle skapa en motion som överträffar fantasin inom den närmsta framtiden.
Inte bara är förmynderiet ett onödigt mellanled i stället för att lita på medborgarnas intellekt att söka hjälp när dem behöver det och deras ansvar att ta hand om sina liv i de flesta fall. Förmynderiet är också en kollektiv bestraffning där alla skötsamma räknas in i samma juridiska reglering som de oskötsamma. Förmynderiet är också opåkallat, för oftast saknas det verklig grund för lagstiftningen att stå på utan svävande mål helgar medlen. Ett sådant är att livslängden sätts ovanför alla andra dimensioner av livet. Men som Christopher Hitchens så bra säger i följande klipp.
Min reflektion blir: Vad är evigt liv värt (i kontexten en kristen himmel) om man tvingas leva under en total diktator? Samma gäller statsapparaten om den börjar betrakta sig som extern och förmyndande entitet och inte som ett organ som är en del av medborgarna och som medborgarna kontrollerar, med tydliga avgränsningar för maktutövningen. Är det verkligen önskvärt att leva i evighet och bli uttråkad redan efter en bråkdel av tiden? Varför ska livslängden och rädslan för döden förlama statsapapraten och varför ska vi lagstifta bort allting som är roligt (sexualrepression, drogrepression osv) bara för att vi ska kunna leva längre under den tid vi är uttråkade?
Vore det inte bättre att låta folk ha sin jävla frihet och låta staten bli passiv i förhållande till folks liv. Staten kan då ägna de som söker hjälp lång större uppmärksamhet och lämna alla andra ifred.
Jag vill inte att politikerna ska beskydda mig. Jag vill att polisen gör det! (när jag ringer 112)
2011-06-02
Tyskland stänger kärnkraften
Är det inte lite bakvänt att stänga ner kärnkraften för att öka användningen av det förnybara när det rimligen borde vara så att man ökade användningen av förnybar energi för att kunna stänga av kränkraften, dvs i omvänd ordning? Dessutom kommer nog nedläggningen innebära att utsläppen av radioaktivitet kommer öka kraftigt när kolkraften ökar. Det var nog kanske inte heller så värst smart. Detta allt för att vi har en naiv bild av att kärnkraften måste vara 100% säker. Ett krav vi inte stället på övriga energikällor. Världen kan tåla ganska många kärnkraftsolyckor innan miljökonsekvenserna kommer ens i närheten av kolets radioaktiva utsläpp, oljeläckage i haven och koldioxidens uppvärmande effekter. Knäppa lagar uppstår så lätt när vi inte låter spelfältet vara platt utan varje del har särskilda regleringar. Vi har ju sett samma sak när det kommer till drogpolitiken där nästan ofarliga droger som kat, cannabis och LSD har en orpotionelig klassificering mot tunga opiater å ena sidan som har lägre klassning än LSD i USA och å andra sidan alkohol som är legal trots långt värre effekter än cannabis som är illegal.
När vi politiskt ska behandla marknader måste vi låta spelfältet vara platt och lämna subjektiva åsikter om enskilda varor på marknaderna åt individer att bestämma över och inte juridik från lagstiftarna. Annars blir det som i de ovannämnda fallen att lagen reglerar enskildheter på detaljnivå vilket förstör marknadskrafterna och skapar en rigid struktur som sällan har med varornas verkliga karaktär att göra och mycket mer om lagstiftarnas fördomar om varorna att göra.
När vi politiskt ska behandla marknader måste vi låta spelfältet vara platt och lämna subjektiva åsikter om enskilda varor på marknaderna åt individer att bestämma över och inte juridik från lagstiftarna. Annars blir det som i de ovannämnda fallen att lagen reglerar enskildheter på detaljnivå vilket förstör marknadskrafterna och skapar en rigid struktur som sällan har med varornas verkliga karaktär att göra och mycket mer om lagstiftarnas fördomar om varorna att göra.
2011-05-26
Analys av Schymans punkter
Gudrun Schyman skriver en andra replik mot Pär Ströms bok "sex feministiska myter. Jag bemöter hennes målsättningar med feminismen och ger mitt alternativ för hur jämställdhetsdebatten ska problemformuleras och utvecklas.
punkt1: jämn fördelning. Detta är en realitet idag, vilket inte minst syns i maktkampen efter Maud Olofsson där kampen står mellan Anna-Karin och Annie och kvinnodiskrimineringen lyser med sin frånvaro.
2: ekonomisk jämställdhet. Också en realitet idag, givet att man gör de livsval som man själv gillar vilket på en aggregerad gruppnivå bildar olikheter. Troligen pga att familjen har högre prioritering för kvinnokönet av biologiska och kulturella skäl vilket gör att de tar för sig av den delen av livets kaka och lämnar ekonomin och karriären åt deras borträngda män på gott och ont. Denna skillnad håller dock på i rask takt att förändras av sig självt vare sig politiker blandar sig i eller ej.
3. Pär Ström visar i boken tydligt att denna fördelning är jämn mellan könen. Kvinnor jobbar lite mer i hemmet och män lite mer i näringslivet för att totalt göra ungefär lika mycket arbetstid var med några minuters skillnad. Dock fungerar denna fördelning endast i förhållanden, vilket gör att enstaka fall med ensam vårdnadshaare innebär en öberbelsastning eftersom allt ansvar fördelas på en i stället för 2 personer. Detta har dock med den höga koncentrationen av singelförhållkanden i Sverige snarare än någon slags diskriminering av män. Männen förlorar samtidigt kontakten med sina barn till stor del i dessa fall och situationen är naturlig eftersom de vuxna parterna inte kan komma överens i vardagslivet eller känna kärlek till varandra.
4kvinnor är lika våldsamma mot män som män är mot kvinnor. Män slår förstås hårdare men kvinnor använder i högre utstrckning tillhyggen i sin våldsutövning. Våldet ser likadant ut i alla realtioner, även HBT och är alltså inte bundet till en maktutövning av män mot kvinnor. Räknar man allt våld så är män mycket mer våldsutsatta än kvinnor, till exempel som mordoffer. Partnervåldsbekämpningen behöver större fokus på alal former av realtioner och fler mansjourer behövs. Kvinnorna har alltid någonstans att ta vägen medan männen tyärr blir bemötta med hånskratt, trots att män som sagt lider av relationsvåld i samma utsträckning som kvinnor.
Gudrun vill väl, men pga en skruvad ideologi missar hon helheten och det statistiska underlaget när den flummiga könsmaktsordningen ropar efter uppmärksamhet som den inte förtjänar. Verkligheten är mycket mer komplicerad än män som förövare och kvinnor som offer. Kanske beror det på att vi är individer i första hand och kollektivismen fallerar totalt när den ska appliceras och generaliserar bort våra individuella olikheter eftersom den letar efter obefintliga mönster.
punkt1: jämn fördelning. Detta är en realitet idag, vilket inte minst syns i maktkampen efter Maud Olofsson där kampen står mellan Anna-Karin och Annie och kvinnodiskrimineringen lyser med sin frånvaro.
2: ekonomisk jämställdhet. Också en realitet idag, givet att man gör de livsval som man själv gillar vilket på en aggregerad gruppnivå bildar olikheter. Troligen pga att familjen har högre prioritering för kvinnokönet av biologiska och kulturella skäl vilket gör att de tar för sig av den delen av livets kaka och lämnar ekonomin och karriären åt deras borträngda män på gott och ont. Denna skillnad håller dock på i rask takt att förändras av sig självt vare sig politiker blandar sig i eller ej.
3. Pär Ström visar i boken tydligt att denna fördelning är jämn mellan könen. Kvinnor jobbar lite mer i hemmet och män lite mer i näringslivet för att totalt göra ungefär lika mycket arbetstid var med några minuters skillnad. Dock fungerar denna fördelning endast i förhållanden, vilket gör att enstaka fall med ensam vårdnadshaare innebär en öberbelsastning eftersom allt ansvar fördelas på en i stället för 2 personer. Detta har dock med den höga koncentrationen av singelförhållkanden i Sverige snarare än någon slags diskriminering av män. Männen förlorar samtidigt kontakten med sina barn till stor del i dessa fall och situationen är naturlig eftersom de vuxna parterna inte kan komma överens i vardagslivet eller känna kärlek till varandra.
4kvinnor är lika våldsamma mot män som män är mot kvinnor. Män slår förstås hårdare men kvinnor använder i högre utstrckning tillhyggen i sin våldsutövning. Våldet ser likadant ut i alla realtioner, även HBT och är alltså inte bundet till en maktutövning av män mot kvinnor. Räknar man allt våld så är män mycket mer våldsutsatta än kvinnor, till exempel som mordoffer. Partnervåldsbekämpningen behöver större fokus på alal former av realtioner och fler mansjourer behövs. Kvinnorna har alltid någonstans att ta vägen medan männen tyärr blir bemötta med hånskratt, trots att män som sagt lider av relationsvåld i samma utsträckning som kvinnor.
Gudrun vill väl, men pga en skruvad ideologi missar hon helheten och det statistiska underlaget när den flummiga könsmaktsordningen ropar efter uppmärksamhet som den inte förtjänar. Verkligheten är mycket mer komplicerad än män som förövare och kvinnor som offer. Kanske beror det på att vi är individer i första hand och kollektivismen fallerar totalt när den ska appliceras och generaliserar bort våra individuella olikheter eftersom den letar efter obefintliga mönster.
2011-05-23
Rimliga propotioner och I-landsproblem
Idag läste jag en artikel om narkotikasmugglingen som sker via Guinea-Bissau Nyfiken som jag var letade jag upp wikipediartikeln för landet för att kontrollera hur de ekonomiska förhållandena är där. BNP är totalt drygt 200miljoner USD, vilket av en händelse är lika mycket som svenska staten pumpar in i det klimatförstörande flygbolaget SAS. Här lyser västvärldens arrogans så tydligt som det kan göra. 1,5 miljon människor i Guinea-Bisau är dem som får lida av nykolonialistisk utrikespolitik från västvärlden och av västvärldens narkotikapolitik som etablerar narkotikarutter genom landet eftersom landet inte har en chans i hela världen att kunna eller ens vilja stoppa knarkets flöde genom landet. Vettig humanitär hjälp och frihandel skulle kunna stärka landet så att invånarna inte behöver hyra ut sin kroppar för att smuggla kokain i tarmarna för att överleva. Men förstås, det skulle ju innebära att vi "riskerar" alla stackars viktiga jobb för flygvärdinnor som statens subventioner möjliggör.
Allt tal om människors lika värde har nog aldrig klingat tystare än när jag läser artikeln i Svenskan. En annan kuriosa kan vara att Saab år 2009 gjorde en större vinst än hela Guinea-Bissaus ekonomi. Endast i västvärldens överflöd kan en bilfabriks placering vara mer intressant än ett helt folks humanitära katastrofsituation. Det är synd att vi har vant oss vid vår rikedom så pass att vi inte längre förmår oss att förstå vilket liv andra människor på jorden lever. I Kongo råder det ett numera självuppfyllande krig och en medföljande befolkningsexplosion i fattigdomens och misärens spår. Då är det inte heller så konstigt att medelkongolesen totalt omsätter 3000kr om året, inklusive företag, handel och statsapparat. Något en vanlig västerlänning (inklusive mig själv) kan fjärta bort på onödig konsumtion på nolltid och vissa till och med vissa bränner upp mångdubbla beloppet av för att visa på förtrycker mot kvinnorna i Skandinavien. Som sagt, folk i vår del av världen har tappat proportionerna helt, vilket är sorgligt att se på och även själv delta i att förstärka.
Så länge det finns denna yttersta misär kommer det finnas personer som är villiga att offra sina egna liv för att hålla knarklogistiken vid liv. Det går med andra ord inte att kriga mot knarket, för det betyder oundvikligen till ett förtryck mot de som är allra svagast i världen, ivlket aldrig kommer leda någonstans och ännu mindre säkerställa att en ulitairistisk lyckomaximering sker. I stället borde vi leta i andra änden av den röda tråd av sociala problem som narkotikaklassade droger är kopplade till och försöka lösa dem ett och ett för att komma tillrätta med problemen. Först när vi inser att narkotikan är den röda tråden, symptomet eller om man så vill, diagnosen på samhället och inte orsaken kan vi förstå att vi är på rätt väg för att lösa problemen. Narkotikaproblemen är bara ett uttryck som de egentliga sociala och ekonomiska problemen tydliggörs av. Det går inte att kriga mot narkotikan, för en strategi som har den utgångspunkten komemr oundvikligen att missa de ursprungliga problem som skapar misären när situationen blir juridicerad och militariserad, snarare än analyserad.
Kriget mot drogerna är bara ett skämt. Tullens punktmarkeringar av nigerianer resande via västafrika och målsättningar om att beslagta 10% av smugglingen kan knappast sägas lösa problemen i grunden, utan verkar mest vara till som kosmetika för att makthavare ska kunna basunera ut sin inbillat högre medelklassmoral, verka handlingskraftiga samt sopa problemen under mattan. Det senare för att slippa ta en jobbig och kvalitativ debatt om hur man egentligen ser till att lösa problemen på ett intelligent sätt som respekterar de mänskliga rättigheterna och alla i narkotikhandeln inblandades integritet och välstånd och som ger varaktiga resultat. Målsättningen borde rimligen vara att vi ska ha färre personer fängslade för narkotikabrott, inte att vi har flera så att vi tvingas bygga fler fängelseplatser. Jag håller tummarna för att vi kan ändra vår rådande politik inom världshandeln för att äntligen tillåta jordens fattigaste individer konkurrera med det dem har och om det inte är kompetens så är det med lön. Dem enda som kommer förlora är de som idag upprätthåller de onormala bubblorna som tullar, subventioner och hinder skapar
Allt tal om människors lika värde har nog aldrig klingat tystare än när jag läser artikeln i Svenskan. En annan kuriosa kan vara att Saab år 2009 gjorde en större vinst än hela Guinea-Bissaus ekonomi. Endast i västvärldens överflöd kan en bilfabriks placering vara mer intressant än ett helt folks humanitära katastrofsituation. Det är synd att vi har vant oss vid vår rikedom så pass att vi inte längre förmår oss att förstå vilket liv andra människor på jorden lever. I Kongo råder det ett numera självuppfyllande krig och en medföljande befolkningsexplosion i fattigdomens och misärens spår. Då är det inte heller så konstigt att medelkongolesen totalt omsätter 3000kr om året, inklusive företag, handel och statsapparat. Något en vanlig västerlänning (inklusive mig själv) kan fjärta bort på onödig konsumtion på nolltid och vissa till och med vissa bränner upp mångdubbla beloppet av för att visa på förtrycker mot kvinnorna i Skandinavien. Som sagt, folk i vår del av världen har tappat proportionerna helt, vilket är sorgligt att se på och även själv delta i att förstärka.
Så länge det finns denna yttersta misär kommer det finnas personer som är villiga att offra sina egna liv för att hålla knarklogistiken vid liv. Det går med andra ord inte att kriga mot knarket, för det betyder oundvikligen till ett förtryck mot de som är allra svagast i världen, ivlket aldrig kommer leda någonstans och ännu mindre säkerställa att en ulitairistisk lyckomaximering sker. I stället borde vi leta i andra änden av den röda tråd av sociala problem som narkotikaklassade droger är kopplade till och försöka lösa dem ett och ett för att komma tillrätta med problemen. Först när vi inser att narkotikan är den röda tråden, symptomet eller om man så vill, diagnosen på samhället och inte orsaken kan vi förstå att vi är på rätt väg för att lösa problemen. Narkotikaproblemen är bara ett uttryck som de egentliga sociala och ekonomiska problemen tydliggörs av. Det går inte att kriga mot narkotikan, för en strategi som har den utgångspunkten komemr oundvikligen att missa de ursprungliga problem som skapar misären när situationen blir juridicerad och militariserad, snarare än analyserad.
Kriget mot drogerna är bara ett skämt. Tullens punktmarkeringar av nigerianer resande via västafrika och målsättningar om att beslagta 10% av smugglingen kan knappast sägas lösa problemen i grunden, utan verkar mest vara till som kosmetika för att makthavare ska kunna basunera ut sin inbillat högre medelklassmoral, verka handlingskraftiga samt sopa problemen under mattan. Det senare för att slippa ta en jobbig och kvalitativ debatt om hur man egentligen ser till att lösa problemen på ett intelligent sätt som respekterar de mänskliga rättigheterna och alla i narkotikhandeln inblandades integritet och välstånd och som ger varaktiga resultat. Målsättningen borde rimligen vara att vi ska ha färre personer fängslade för narkotikabrott, inte att vi har flera så att vi tvingas bygga fler fängelseplatser. Jag håller tummarna för att vi kan ändra vår rådande politik inom världshandeln för att äntligen tillåta jordens fattigaste individer konkurrera med det dem har och om det inte är kompetens så är det med lön. Dem enda som kommer förlora är de som idag upprätthåller de onormala bubblorna som tullar, subventioner och hinder skapar
2011-05-14
Sexköpslagen som potemkinkulliss
Sexköpslagen är bara ett tafatt försök att flytta fokus från politikernas misslyckande att ge en trygghet åt de mest utsatta, där sexsäljarna är en del tillsammans med FAS3are, missbrukare mfl, till att göra problemet till att köparna är problemet, som ser till att försörja sexsäljarna ekonomiskt. Dem kan säga vilken skit som helst de har dragit upp ur trollerihatten, men förbudet är till för att rensa bort den öppna sexhandeln från gatbilden samt göra livet så svårt som möjligt, särskilt för de frivilliga sexsäljarna så att man inte ger sig in i branschen.
Det har aldrig handlar om sexsäljarnas trygghet för då hade socionomer och inte poliser hanterat frågan. Anledningen till att det saknas ett totalförbud är för att man inte vågar säga sanningen att det är repression mot ALLA inblandade på marknaden, utan man vill upprätthålla myten om att repressionen på något sätt är till för sexsäljarnas bästa. Sedan så tillkommer det givetvis en mängd nyanser i verkligheten som döljs av moralisterna, som att verkligheten inte är heteronormativ som lagen utan bögar och heteromän utgör en ansenlig del av säljarna. Likaså är de ofrivilliga säljarna färre än vad som påstås om siffror från övriga Europa är tillämpbara på Sverige, där man hade svårt att hitta traffickingoffer i den öppna sexhandeln i England och Skottland för inte så många år sedan. Sedan så tillkommer det självklara: Vi har redan lagar mot våldtäkt, slaveri, koppleri med mera som kan hantera den ofrivilliga sexhandeln, men samtidigt lämnar sexköpare och sexsäljare i fred att knulla på det sätt de finner bäst utan att statsapparaten ska behöva blandas in. Staten borde utreda de sexbrott som blir anmälda i stället för att med sexköpslagen leta upp "offer" som man skapar för att sysselsätta sig. Polis och åklagare borde rimligen ha viktigare saker att sysselsätta sig med än att fabricera offer av frivillga ekonomiska transaktioner. Ingen med sinnes fulla bruk kan få en timlön på 3000, vilket faktiskt är fallet för etniska svenska säljare, att göra säljaren till den svagare parten. Om något så är det väl köparen som är offret i sammanhanget som inte har tillgång till gratis sex, vilket i dagsläget är den enda tillåtna formen enligt riksdagen.
Det har aldrig handlar om sexsäljarnas trygghet för då hade socionomer och inte poliser hanterat frågan. Anledningen till att det saknas ett totalförbud är för att man inte vågar säga sanningen att det är repression mot ALLA inblandade på marknaden, utan man vill upprätthålla myten om att repressionen på något sätt är till för sexsäljarnas bästa. Sedan så tillkommer det givetvis en mängd nyanser i verkligheten som döljs av moralisterna, som att verkligheten inte är heteronormativ som lagen utan bögar och heteromän utgör en ansenlig del av säljarna. Likaså är de ofrivilliga säljarna färre än vad som påstås om siffror från övriga Europa är tillämpbara på Sverige, där man hade svårt att hitta traffickingoffer i den öppna sexhandeln i England och Skottland för inte så många år sedan. Sedan så tillkommer det självklara: Vi har redan lagar mot våldtäkt, slaveri, koppleri med mera som kan hantera den ofrivilliga sexhandeln, men samtidigt lämnar sexköpare och sexsäljare i fred att knulla på det sätt de finner bäst utan att statsapparaten ska behöva blandas in. Staten borde utreda de sexbrott som blir anmälda i stället för att med sexköpslagen leta upp "offer" som man skapar för att sysselsätta sig. Polis och åklagare borde rimligen ha viktigare saker att sysselsätta sig med än att fabricera offer av frivillga ekonomiska transaktioner. Ingen med sinnes fulla bruk kan få en timlön på 3000, vilket faktiskt är fallet för etniska svenska säljare, att göra säljaren till den svagare parten. Om något så är det väl köparen som är offret i sammanhanget som inte har tillgång till gratis sex, vilket i dagsläget är den enda tillåtna formen enligt riksdagen.
2011-05-10
Sexköpslagens skärpning
Sexköpslagen kommer nog utvidgas i morgon, men vem har frågat arbetarna vad dem själva anser om arbetsvillkoren? Varför anses en bransch vara för ovärdig sin existens att facklig organisation och branschens helhet bekämpas? Om sexköp är mäns våld mot kvinnor, är då arbete arbetsgivarens våld mot arbetaren?
Det känns som om maxistisk feminism inte riktigt har lyckats med analysen av sexköpslagen på ett friskt sätt utan tar bekvämt bort alla faktorer som iten passar in i modellen för att kunna hävda att modellen är korrekt, fastän den inte är det någonstans. Att tillämpa den skruvade idén om klasskamp på könen var kanske inte en så bra idé, särskilt om man lyckas tuta i nästan hela politikereliten att den felaktiga verklighetsbeskrivningen ändå på något sätt stämmer.
I tidet som detta så tycker jag nästan att vi borde på något sätt fixa ett fysiskt forum för samtal där vi tvingar politiker att lyssna in verklighetens folk innan de går till beslut. Kanske skulle vi kunna minska antalet FRA-lagar och sexköpslagar då. Nu så läggs hela bördan på Federley, som knappast komemr få gehör hos övrig hybrisfyllda politikeradel, som enkelt kan skylla på partismen för att undvika ta ansvar elelr behöva tänka i nya banor och kritikst mot sin egen hållning i frågor.
Känner mig bara så frustrerad en dag som denna. Jag håller tummarna, men tyvärr kommer det nog ej räcka för att stoppa utökningen av djävulskapet i morgon.
Det skulle inte förbvåna mig om politikerna viftar bort kritik som detta utan att ens behöva aktivera hjärnan för kritiskt tänkande:
http://app.rfsl.se/apa/19/public_files/ry_101025_kop_av_sexuell_tjanst.pdf
Fy fan för slarv så fort som det funkar bättre med klyschor och sönderförenklade verklighetsbilder i stälelt för verklighetens nyanser. Politiker av idag har förvisso tappat ideologins glöd, men ideologiernas förenklade verkligehtsmodeller finns alltjämt kvar. Alla fysiker vet att modellerna bara är approximationer av verkligheten och där många faktorer saknas. De flesta politikerna verkar strunta i det, troligen då det är så mycket enklare att gå i polemik och svartmåla motståndare i stället för att gemensamt söka efter sanningen så som den ser ut i verkligheten.
Dert är så mycket enklare att låtsas bort 2/3 av sexsäljarna när dem inte passar in i ramen (heterokvinnor). De ickeproblematiska sorteras också bort, vilket gör att en ytterst liten minoritet får representera ett helt kollektiv och åtgärderna riktas repressivt mot hela gruppen, för att endast gruppens utplåning kan anses vara lösningen för att lösa de biproblem som minoriteten lider av.
Vore det inte bättre att rikta kraften mot biproblemen direkt och då riktat till minoriteten inom minoritetsgruppen sexsäljare som befinner sig i en utsatt situation? I stället för att straffa "onda" sexsäljare som otvetydligt har en sexualdrift som knappast går att trolla bort kan samma ekonomiska resurser (helt utan straff och åsamkning av skada mot individer) hjälpa exakt den grupp man vill åt och strunta i dem som inte är inom gruppen. Låt folk sälja sex och folk betala för det och ägna statens fokus att hjälpa människor som ber om hjälp och befinner sig i nöd och lämna övriga i fred att ha sex på det sätt de anser vara bäst, vare sig det rör sig om abonnemang (giftermål) eller kontantbetalning.
I stället för att skylla över politikens misslyckande med att hjälpa utsatta kvinnor i nöd på män som kollektiv, borde politikerna ta sitt förbannade ansvar och genomföra verkliga åtgärder åt problemet. Ingen blir hjälpt av att ägna åratal att fejka åtgärder genom att måla upp syndabockar i svaga försök att verka handlingskraftiga. Att nittiotalets politiker saknade idéer och därmed lade över ansvaret på våldsmonopolet att kriga mot de inblandade i branschen är ingen ursäkt att fortsätta på samma idiotiska spår. Det är inte sexköparnas fel att det sociala skyddet är otillräckligt och sexsäljare därmed kan fastna i en utsatt situation. Det är politikernas, men dem låtsas som om ingenting har hänt eftersom det är den mediala bilden och inte de faktiska resultaten som är det intressanta i det moderna, mediala symbolpolitikens tidevarv.
Våldsmonopolet måste behandlas med respekt. Det måste finnas en tydlig verklighetsbeskrivning, ett tydligt mål och tydliga samband mellan repression och ökad frihet genom en hög utilitaristisk utväxling. Annars ska man skjuta på lagstiftningen och låta människor få leva det fria utrymme som finns enligt eget tycke. Klarar man inte av att bevisa hur en individ kränker en annan persons integritet, ska statens tvingande makt hålla sig på behörigt avstånd. Friheten kommer minska för oss alla om våldsmonopolet används i onödan och på områden där bevisningen är tunn för huruvida statligt tvång löser allvarliga problem eller om tvånget ÄR problemet. I fallet för sexsäljare (hela yrkesgruppen) är den ostracism som de idag lider av dagens lagstiftning ned yrkesförbud och utstötning långt värre än den utsatthet vissa av arbetarna lider av, då lagstiftningen inte gör ett jota för att hjälpa dem mer än att stänga ute dem från samhället och hoppas på att utfysningen får dem att tänka över sitt leverne. Detta är helt i linje med tvångspolitiken kopplad till drogrehabliteringen i landet. Sexsäljare som trivs med sitt arbete ska bli lämnade ifred och deras kunder likaså och sexsäljare lidandes av missbruk eller slaveri ska få stöd från socialarbetare. INTE NÅGRA JÄVLA POLISER SOM JAGAR DERAS TROLIGEN ENDA INKOMSTKÄLLA! Bara politiker är dumma nog att tro att sexuell repression är bra är bevarande av mänskliga rättigheter och skydd mot mäns kollketivt medfödda synd i form av våld mot kvinnor.
Radikalfeminismen är ingen vidare ideologi med uppebara brister. Snälla svenska politiker gör er av med den på samma sätt som kommunismen och nazismen för den. Låt skadereducering i stället vara den ledstjärna som ska guida politiken för sociala problem med könslig anknytning.
Det känns som om maxistisk feminism inte riktigt har lyckats med analysen av sexköpslagen på ett friskt sätt utan tar bekvämt bort alla faktorer som iten passar in i modellen för att kunna hävda att modellen är korrekt, fastän den inte är det någonstans. Att tillämpa den skruvade idén om klasskamp på könen var kanske inte en så bra idé, särskilt om man lyckas tuta i nästan hela politikereliten att den felaktiga verklighetsbeskrivningen ändå på något sätt stämmer.
I tidet som detta så tycker jag nästan att vi borde på något sätt fixa ett fysiskt forum för samtal där vi tvingar politiker att lyssna in verklighetens folk innan de går till beslut. Kanske skulle vi kunna minska antalet FRA-lagar och sexköpslagar då. Nu så läggs hela bördan på Federley, som knappast komemr få gehör hos övrig hybrisfyllda politikeradel, som enkelt kan skylla på partismen för att undvika ta ansvar elelr behöva tänka i nya banor och kritikst mot sin egen hållning i frågor.
Känner mig bara så frustrerad en dag som denna. Jag håller tummarna, men tyvärr kommer det nog ej räcka för att stoppa utökningen av djävulskapet i morgon.
Det skulle inte förbvåna mig om politikerna viftar bort kritik som detta utan att ens behöva aktivera hjärnan för kritiskt tänkande:
http://app.rfsl.se/apa/19/public_files/ry_101025_kop_av_sexuell_tjanst.pdf
Fy fan för slarv så fort som det funkar bättre med klyschor och sönderförenklade verklighetsbilder i stälelt för verklighetens nyanser. Politiker av idag har förvisso tappat ideologins glöd, men ideologiernas förenklade verkligehtsmodeller finns alltjämt kvar. Alla fysiker vet att modellerna bara är approximationer av verkligheten och där många faktorer saknas. De flesta politikerna verkar strunta i det, troligen då det är så mycket enklare att gå i polemik och svartmåla motståndare i stället för att gemensamt söka efter sanningen så som den ser ut i verkligheten.
Dert är så mycket enklare att låtsas bort 2/3 av sexsäljarna när dem inte passar in i ramen (heterokvinnor). De ickeproblematiska sorteras också bort, vilket gör att en ytterst liten minoritet får representera ett helt kollektiv och åtgärderna riktas repressivt mot hela gruppen, för att endast gruppens utplåning kan anses vara lösningen för att lösa de biproblem som minoriteten lider av.
Vore det inte bättre att rikta kraften mot biproblemen direkt och då riktat till minoriteten inom minoritetsgruppen sexsäljare som befinner sig i en utsatt situation? I stället för att straffa "onda" sexsäljare som otvetydligt har en sexualdrift som knappast går att trolla bort kan samma ekonomiska resurser (helt utan straff och åsamkning av skada mot individer) hjälpa exakt den grupp man vill åt och strunta i dem som inte är inom gruppen. Låt folk sälja sex och folk betala för det och ägna statens fokus att hjälpa människor som ber om hjälp och befinner sig i nöd och lämna övriga i fred att ha sex på det sätt de anser vara bäst, vare sig det rör sig om abonnemang (giftermål) eller kontantbetalning.
I stället för att skylla över politikens misslyckande med att hjälpa utsatta kvinnor i nöd på män som kollektiv, borde politikerna ta sitt förbannade ansvar och genomföra verkliga åtgärder åt problemet. Ingen blir hjälpt av att ägna åratal att fejka åtgärder genom att måla upp syndabockar i svaga försök att verka handlingskraftiga. Att nittiotalets politiker saknade idéer och därmed lade över ansvaret på våldsmonopolet att kriga mot de inblandade i branschen är ingen ursäkt att fortsätta på samma idiotiska spår. Det är inte sexköparnas fel att det sociala skyddet är otillräckligt och sexsäljare därmed kan fastna i en utsatt situation. Det är politikernas, men dem låtsas som om ingenting har hänt eftersom det är den mediala bilden och inte de faktiska resultaten som är det intressanta i det moderna, mediala symbolpolitikens tidevarv.
Våldsmonopolet måste behandlas med respekt. Det måste finnas en tydlig verklighetsbeskrivning, ett tydligt mål och tydliga samband mellan repression och ökad frihet genom en hög utilitaristisk utväxling. Annars ska man skjuta på lagstiftningen och låta människor få leva det fria utrymme som finns enligt eget tycke. Klarar man inte av att bevisa hur en individ kränker en annan persons integritet, ska statens tvingande makt hålla sig på behörigt avstånd. Friheten kommer minska för oss alla om våldsmonopolet används i onödan och på områden där bevisningen är tunn för huruvida statligt tvång löser allvarliga problem eller om tvånget ÄR problemet. I fallet för sexsäljare (hela yrkesgruppen) är den ostracism som de idag lider av dagens lagstiftning ned yrkesförbud och utstötning långt värre än den utsatthet vissa av arbetarna lider av, då lagstiftningen inte gör ett jota för att hjälpa dem mer än att stänga ute dem från samhället och hoppas på att utfysningen får dem att tänka över sitt leverne. Detta är helt i linje med tvångspolitiken kopplad till drogrehabliteringen i landet. Sexsäljare som trivs med sitt arbete ska bli lämnade ifred och deras kunder likaså och sexsäljare lidandes av missbruk eller slaveri ska få stöd från socialarbetare. INTE NÅGRA JÄVLA POLISER SOM JAGAR DERAS TROLIGEN ENDA INKOMSTKÄLLA! Bara politiker är dumma nog att tro att sexuell repression är bra är bevarande av mänskliga rättigheter och skydd mot mäns kollketivt medfödda synd i form av våld mot kvinnor.
Radikalfeminismen är ingen vidare ideologi med uppebara brister. Snälla svenska politiker gör er av med den på samma sätt som kommunismen och nazismen för den. Låt skadereducering i stället vara den ledstjärna som ska guida politiken för sociala problem med könslig anknytning.
2011-05-09
Reflektioner i fallet Ola
SVT kapar banden med Ola för att visa att dem tar avstånd från knarket. Vore det inte bättre att ge ett aktivt stöd, då det ju är stigmatiseringen och medföljande utanförskap som skapar den situation som orsakar de brott vi vill åt från första början? Tyvärr verkar man inte kunna tänka i flera steg och följa händelsekedjan när det kommer till narkotika och liknande moralfrågor.
Visst kan man känna att man har visat sig handligskraftig, men har vi verkligen bekämpat missbruk och det oerhörda utanförskap som i sin tur orsakar sjukdom, smittspridning, brottslighet och andra sociala problem med dessa åtgärder? Dessa åtgärder sker reaktivt när narkotika kommer in i bilden på såväl strukturellt och individuellt plan. Den förenklade förklaringsmodellen med krig mot bruket gör att missbruket ökar och förvärras. Vilket jag tydligt har visat att diskrimineringen och avståndstagandet mot ickeproblemtiska brukarnas utkastning från gemenskapen (som i fallet med Ola) och för missbrukarna som hindras komma tillbaka med onödigt förtryckande sociala och juridiska strukturer som finns i vägen. Detta har nu gått så långt att mediedrev och åtal räcker för att kasta ut den berörda personen från samhället.
Aldrig någonsin har det visat sig att vi kan bekämpa det utanförskap missbrukare lever i och den kriminalitet dem göder genom dessa åtgärder som närmast tvingar in narkotikabrukare i exil. Nu är det förbannad dags att avkriminalisera narkotikabruk och hejda Bejerots sociala utrotning av oliktänkande som små och stora institutioner ägnar sig åt.
Om man vill hålla fast vid en restriktiv linje är en avkriminalisering fullt kompatibel med detta. En restriktiv linje behöver inte innebära att vi ska vara repressiva mot de människor som är berörda. Det kan faktiskt innebära mycket större resultat om vi slutar jaga enskilda brukare, något som är bäst/värst på i Europa för att göra som Holland, Portugal och Tjeckien och endast fokusera på smugglarna. Den gamla strategin har inte lyckats att förhindra konsumtionen och tillgången och kriminaliseringen har effektivt gjort situationen ännu värre för enskilda individer. Det borde inte vara så svårt att stoppa försäljningen och slå till mot lager i stället för att jaga enskilda individer.
Låt lagstiftningen förbjuda narkotika, INTE förbjuda narkomaner!
Visst kan man känna att man har visat sig handligskraftig, men har vi verkligen bekämpat missbruk och det oerhörda utanförskap som i sin tur orsakar sjukdom, smittspridning, brottslighet och andra sociala problem med dessa åtgärder? Dessa åtgärder sker reaktivt när narkotika kommer in i bilden på såväl strukturellt och individuellt plan. Den förenklade förklaringsmodellen med krig mot bruket gör att missbruket ökar och förvärras. Vilket jag tydligt har visat att diskrimineringen och avståndstagandet mot ickeproblemtiska brukarnas utkastning från gemenskapen (som i fallet med Ola) och för missbrukarna som hindras komma tillbaka med onödigt förtryckande sociala och juridiska strukturer som finns i vägen. Detta har nu gått så långt att mediedrev och åtal räcker för att kasta ut den berörda personen från samhället.
Aldrig någonsin har det visat sig att vi kan bekämpa det utanförskap missbrukare lever i och den kriminalitet dem göder genom dessa åtgärder som närmast tvingar in narkotikabrukare i exil. Nu är det förbannad dags att avkriminalisera narkotikabruk och hejda Bejerots sociala utrotning av oliktänkande som små och stora institutioner ägnar sig åt.
Om man vill hålla fast vid en restriktiv linje är en avkriminalisering fullt kompatibel med detta. En restriktiv linje behöver inte innebära att vi ska vara repressiva mot de människor som är berörda. Det kan faktiskt innebära mycket större resultat om vi slutar jaga enskilda brukare, något som är bäst/värst på i Europa för att göra som Holland, Portugal och Tjeckien och endast fokusera på smugglarna. Den gamla strategin har inte lyckats att förhindra konsumtionen och tillgången och kriminaliseringen har effektivt gjort situationen ännu värre för enskilda individer. Det borde inte vara så svårt att stoppa försäljningen och slå till mot lager i stället för att jaga enskilda individer.
Låt lagstiftningen förbjuda narkotika, INTE förbjuda narkomaner!
Det sista steget för att separera kyrkan och stat
Under de senaste veckorna har problemen med den bristfälliga separeringen mellan kyrkan och staten 1998-2000 blivit allt mer uppenbara. Nu senast har det uppdagats att frälsningsarmén som inkasserar statsbidrag diskriminerar homosexuella och baserar sin verksamhet på okritisk hållning till bibeln. Jag har under samma period försökt att gräva lite för att hitta de enkla förändringar som behövs för att slutföra den statliga sekulariseringsprocess som genomfördes ganska slarvigt 1998 för att träda i kraft 2000. Givetvis är mina förslag inte allting som behöver förändras för att sekularisera samhället fullt ut, men mer komplicerade avgöranden måste ta tid, eftersom jag aldrig kan ställa mig bakom ett förtryck av religionen likt det som har skett i många kommunistiska stater. Inte heller kan jag ställa mig bakom ett statligt påskyndade av ateismprocessen, som det är upp till samhället i övrigt att klara på egen hand utan statlig hjälp. I stället har jag inriktat mig på dem privilegier som kristna kyrkor och teistisk religion i stort har gentemot andra former av livsåskådningar i form av humanism och politiskt engagemang eller privilegier gentemot övrigt föreningsliv. Privilegierna gäller främst kristna kyrkor av olika storlek, där före detta statskyrkan är störst.
Mina förslag är som lyder:
1. Skrota lagen om trossamfund helt och behandla religiös verksamhet likt andra föreningar. Teistisk religion ska likställas med övrigt föreningsliv, vare sig det handlar om filosfiska klubbar, sportföreningar, politiska partier eller vad man kan tänka sig.
https://lagen.nu/1998:1593.
2. Begravningsavgiften ska kommunaliseras i lagboken och därmed ska samma modell som idag används i Stockholm också gälla i övriga landet enligt lag och därmed frånta kyrkans ofrånkomliga beskattnignsrätt.
3. Medlemsinskrivning i religiöst samfund ska antingen likställas med övriga föreningar eller få en åldersgräns. Lika lite som det finns kommunistiska och miljöpartistiska barn finns det kristna eller muslimska barn. Religion ska vara förbehållet ungdomar och vuxna efter aktivt intåg. Idag sker det slentrianmässigt till framför allt Svenska kyrkan, då dopet är en sedvänja som hör till ett välkomnande av barn in i livet och som barnet inte aktivt väljer att delta i.
Möjligen innebär detta ingen förändring mot idag. 4. Däremot så kommer permanenta religiösa ingrepp att förbjudas för barn. Detta innebär att manlig könsstympning blir förbjudet och likställt med kvinnlig dito. All kosmetisk plastikkirurgi ska vara förbehållen vuxna, även om den har ett häftigt namn som "omskärelse". Lika lite som vi tillåter att vi opererar in silikon i brösten på våra barn, kan vi tillåta att vi skär sönder deras könsorgan. Mottagningsceremonier är till för de anhöriga (spädbarnet är för ungt för att aktivt medverka) och barnet får inte ta mental eller fysisk skada av ceremonierna.
5. Jag skulle också vilja se en lagstadgad möjlighet för absolut tystnadsplikt att omfatta sekulära instanser. I dagsläget har tystnadsplikten en mängd undantag, vilket gör att endast präster får lov att leverera fullständigt stöd till behövande. Eftersom jag själv inte vet exakt hur en sådan lagstiftning ska utformas, så är det upp till en öppen debatt eller en utredning att utforma hur detta ska se ut.
6. Så länge vi har en sekulär stat och en kungafamilj så är det självkalrt så att kungen ska vara en del av staten, men kyrkan lämnas utanför. I dagsläget är det inte så eftersom monarken måste tillkännage den Augsburgska bekännelsen för att sitta på tronen. Sedan vill jag ha en annan utformning av statschefens roll i grundlagen, men det minsta vi kan kräva är att statschefen oavsett typ har religionsfrihet precis som övriga Svenska medborgare.
7. Avskaffa kyrkan som officiell instans i statens maktutövning. Det kan handla om etiska råd, sjukhuskyrkor med mera som måste bli behandlade som den externa part de är. Därmed inte sagt att dem ska utestängas, men de måste klara av att betala hyran eller vara relevanta för att inkluderas. Religionen får inte inkluderas på slentrian i verksamheten utan måste ha en viss distans till och tydligt bevisa sin nytta i verksamheten.
8. Hårdare regler för kyrkornas finansiella stöd måste ställas. Först ska föreningsstödet/medlem likställas med andra former av föreningar. Det måste också ställas krav på aktivt medlemskap, genom årlig opt-in bekräftelse med inbetalning av medlemsavgiften, likt andra föreningar. Staten ska givetvis sluta agera inkassoföretag genom den beskattningsrätt som några stora samfund har genom skatteverkets försorg. Inte minst så döljer man ett medlemskap i en privat förening för medborgaren, vilket knappast kan anses vara förenligt med föreningsfriheten, så som det ser ut idag. Kombinerat med den tidigare skärpningen på inskrivning av barn samt årlig och öppen bekräftelse av medlemskapet så blir medlemskapet en aktiv handling likt andra former av deltagande. En person kan då inte fastna i ett medlemskap mot sin vetskap på samma sätt som sker idag och som knappast skulle anses vara förenligt med konsumenträtt om kyrkorna vore vinstdrivande företag. En person som inte betalar sin medlemsavgift ska automatiskt lämna det samfund denne tidigare var inskriven i, men givetvis upplysas om detta. Detta att kontrastera mot idag där man aktivt måste gå ut och dessutom signera utträdet ur en privat förening (kyrkan) i strid mot kutymen i övriga föreningslivet.
9. I och med att lagen om trossamfund avskaffas, för att låta kyrkor och andra religiösa samfund ingå i lagen om ideella föreningar (http://sv.wikipedia.org/wiki/Ideell_f%C3%B6rening) så avskaffas kammarkollegiets rätt att godkänna religiösa samfund: http://sv.wikipedia.org/wiki/Trossamfund
Då kan verklig mångkultur äntligen sägas vara verklighet, när vi inte har en grindvakt som stänger ute nya trosuppfattningar och nya livsåskådningar och kreativt filosofiskt tänkande genom särskilda privilegier till stagnerade och omoderna livsåskådningar. Personligen är jag emot organiserad religion då jag inte anser att man kan lära sig någonting om livets mysterier genom att lyssna på envägskommunikation i form av predikningar ur en bok från järnåldern eller medeltiden. När religion blir fri från privilegier kan vi också få en vettig tillväxt av nya uttryck, som förhoppningsvis är individuella och baserade på vetenskap och rationellt tänkande för att ge mening till tillvaron eller sammanhang till universums konstruktion.
10. Avskaffa religiösa samfunds maktutövning i form av juridiska kontrakt mellan vuxna människor. Giftermål ska ske som en registrering hos staten, frikopplat från religiöst sammanhang. Sedan får det vara upp till parterna att fira det på lämpligt vis. Inte heller behöver vi från statens sida länge påtvinga samfunden lagar som reglerar hur giftermål ska gå till. Dock kommer vi givetvis dra in deras statliga bidrag om de inte viger homosexuella och andra minoriteter. Detta eftersom staten aldrig aktivt kan medverka till att diskriminera människor. Undantag för barngiftermål ska givetvis också tas bort och ett giftermål måste ske i Sverige för att vara juridiskt bindande i Sverige. Arvsreglerna ska givetvis följa lagboken, vilket är naturligt med tanke på att staten och inte samfunden utformar kontraktets utformning, dock som alltid i samråd med parterna. Lagen ska också utformas så att antalet personer som är inkluderade i kontraktet kan vara fler än 2. Tvegifte avskaffas därmed.
11. Den absolut värsta särlagstiftningen måste bort! Lagen om svenska kyrkan som i lagboken reglerar hur en privat organisation ska utforma sin verksamhet: http://sv.wikipedia.org/wiki/Lag_om_Svenska_kyrkan
I ett mångkulturellt samhälle kan det inte samtidigt finnas en lag som påtvingar en privat organisation ansvar för folket. Särskilt om det handlar om religion, som ju är något subjektivt och på intet sätt någonsin kan vara för alla om den har en teistiskt grund. Möjligen kan lagen finnas kvar om svenska kyrkan reformeras till att bli en sekulärhumanistisk institution, men eftersom svenska kyrkan till och med har ett eget val är det bättre att klippa banden med staten och låta Sverige vara fritt från officiella religiösa institutioner i statsapparaten och låta svenska kyrkan utforma sin verksamhet på det sätt den själv finenr vara lämpligt. Givetvis inkluderar det att kyrkovalen avskaffas till att ersättas med reguljär föreningsstruktur om så kyrkan önskar. Statsapparaten ska inte ha en åsikt i hur samfundet organiserar sig utöver den värdegrund och övriga krav som ställs för att utdela bidrag.
12. Privatisera den teologiska fakulteten i Uppsala och Lund enligt samma mönster som övriga teologiska högskolor har. Staten ska inte bedriva utbildning i religion utan om religion. Om det ställs krav på att verksamheten ska vara evidensbaseradr, så kan vi behöva utreda om teologisk utbildning (till största delen sagobokskunskap) uppfyller kraven. Det viktigaste är dock att staten slutar vara huvudman, trots att de berörda skolorna har sin början i kyrkan.
13. Sekularisera lagbokens förhållningssätt till kalendern. http://sv.wikipedia.org/wiki/Helgdag
Här är det trettonafton/dagen, kristiflygare, pingst och allahelgon som skrotas och ersätts med fritt placerbara semesterdagar som placeras efter tycke på de dagar som passar. 1a maj kan kanske också ligga i farozonen som den socialistiska dag den är och därmed knappast neutral. Då är det bättre att bara socialister och arbetarrörelsen tar ledigt och resten kan jobba om de så vill. Övriga helgdagar har ett mycket starkare fästa i svensk kultur och har andra och mer universella grunder än kristendom. Julen har sin ursprungliga grund i midvintern, midsommar i midsommaren, påsken i vårdagjämningen. Nyår har liknande ursprung som julen och har ett starkt fäste som festlig högtid. Nationaldagen är också given, trots dess unga anor som helgdag. Det kan dock var öppet för diskussion om huruvida valborg/1a maj är lämpligare att behålla än påsken.
14. Skolan ska vara baserad på vetenskap och ska vara icke-konfessionell. Religiösa samfund får driva skolor men några religiösa friskolor villa jag inte se skymten av i Sverige. Skolan ska vara mångkulturell och till för alla barn och då ska den inte stänga ute barn med krav om viss etnicitet eller viss religiös tro. Särskilt viktigt är det med tanke på att det är först i tonåren man börjar komma på plats i sin övertygelse och har rätt till att få forma sin uppfattning fritt och inte bli pådyvlad en viss uppfattning. Skolverket ska hålla kopplet kort i såväl grundskola som förskola. Möjligen också gymnasiet, det har jag inte något definitivt svar om. Eftergymnasial utbildning får dock vara delvis eller helt präglad av religion, vilket mitt tidigare förslag om privatiseringar i Uppsala och Lund visar. Skolan ska inte heller tillåtas att ha avslutning i kyrkan och motsvarande lokaler. Alternativ finns som att fira utomhus på sommaren och skippa avslutningen för 2-veckorslovet om vintern om det är så att annan lämplig lokal saknas.
15. Reformera lagen om flaggdagar: http://www.metro.se/kolumner/religionen-for-viktig-for-att-staten-ska-tafsa-pa-den/EVHkdA!vnw6RYGYHv40M/
Helst ska vi inte ha några lagstadgade regler för när flaggan ska vifta, men eftersom flaggstolpe finns på de flesta offentliga institutioner så bör dem begränsas till det absolut mest nödvändiga. I ett mångkulturellt samhälle med sekulariserad stat kan inte polisen vifta flaggan till minnet av Jesus och liknande.
16. En liten detalj som ska ändras är också att domare inte längre ska vara tvingade att arbeta i kyrkans överklagandenämnd. (hittad i kommentarsfältet: http://www.unt.se/debatt/svenska-staten-ar-inte-sekular-1318176.aspx)
17:Givetvis ska vi förbjuda titeln kyrkominister, som tydligen finns kvar: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/fralsningsbon-mot-homosexualitet_6149083.svd
Det lilla av kyrkilghet som kan finnas kvar i form av allmänt kulturstöd ska skötas av kulturminsitern och inte någonting annat. Kyrkans privilegier måste bort i ett mångkulturellt samhälle, annars få ett monokulturellt, bikulturellt eller motsvarande samhälle vilket Nima Dervish beskriver bra: http://www.svd.se/kultur/kulturdebatt/jamtin-spelar-sd-i-handerna_6142199.svd
18. Vi måste sätta tydligare krav på värdegrund för bidragsutbetalningar, särskilt till religiösa organisationer: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/fralsningsbon-mot-homosexualitet_6149083.svd
19. Gör om religionsundervisningen till livsåskådningskunskap, där upplysningen får större utrymme tillsammans med andra ateistiska och deistiska åskådningar. Det finns sagoberättelser, särskilt om detaljerna i kristendomen som noak och andra dumheter som enkelt kan kapas bort till förmån för en mer öppen och argumenterande/kristisk livsåskådningskunskap, som gärna kan bereda plats för studier i filosofi som borde erbjudas i alla kommuner. Lärandet bör vara mindre fokuserat på skönmålning av religion och mer inriktad på dess inverkan på dagens och historiska samhället. Ett större fokus på östasiatisk kultur (främst Indien och Kina) skulle också vara bra att se här och i andra humanistiska ämnen. I takt med att Asien växer sig ekonomiskt mäktigare är det bra med bättre förståelse av deras kulturella sedvänjor och historia som idag tyvärr är ytterst bristfälliga. Men detta inlägg var inte menat som ett i skoldebatten utan i den om sekularisering så jag lämnar det nu.
20- Omedelbart skrotande av: http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19990932.htm
Särreglering av religion i förhållande till övrigt civilsamhälle måste upphöra!
Genomför vi samtliga reformer så kan vi äntligen vara säkra på att religion blir en privatsak skiljd från staten, i stället för den halvmesyr som vi idag har. J
PS. Om jag orkar ska jag korta ner länkarna en annan dag.
Mina förslag är som lyder:
1. Skrota lagen om trossamfund helt och behandla religiös verksamhet likt andra föreningar. Teistisk religion ska likställas med övrigt föreningsliv, vare sig det handlar om filosfiska klubbar, sportföreningar, politiska partier eller vad man kan tänka sig.
https://lagen.nu/1998:1593.
2. Begravningsavgiften ska kommunaliseras i lagboken och därmed ska samma modell som idag används i Stockholm också gälla i övriga landet enligt lag och därmed frånta kyrkans ofrånkomliga beskattnignsrätt.
3. Medlemsinskrivning i religiöst samfund ska antingen likställas med övriga föreningar eller få en åldersgräns. Lika lite som det finns kommunistiska och miljöpartistiska barn finns det kristna eller muslimska barn. Religion ska vara förbehållet ungdomar och vuxna efter aktivt intåg. Idag sker det slentrianmässigt till framför allt Svenska kyrkan, då dopet är en sedvänja som hör till ett välkomnande av barn in i livet och som barnet inte aktivt väljer att delta i.
Möjligen innebär detta ingen förändring mot idag. 4. Däremot så kommer permanenta religiösa ingrepp att förbjudas för barn. Detta innebär att manlig könsstympning blir förbjudet och likställt med kvinnlig dito. All kosmetisk plastikkirurgi ska vara förbehållen vuxna, även om den har ett häftigt namn som "omskärelse". Lika lite som vi tillåter att vi opererar in silikon i brösten på våra barn, kan vi tillåta att vi skär sönder deras könsorgan. Mottagningsceremonier är till för de anhöriga (spädbarnet är för ungt för att aktivt medverka) och barnet får inte ta mental eller fysisk skada av ceremonierna.
5. Jag skulle också vilja se en lagstadgad möjlighet för absolut tystnadsplikt att omfatta sekulära instanser. I dagsläget har tystnadsplikten en mängd undantag, vilket gör att endast präster får lov att leverera fullständigt stöd till behövande. Eftersom jag själv inte vet exakt hur en sådan lagstiftning ska utformas, så är det upp till en öppen debatt eller en utredning att utforma hur detta ska se ut.
6. Så länge vi har en sekulär stat och en kungafamilj så är det självkalrt så att kungen ska vara en del av staten, men kyrkan lämnas utanför. I dagsläget är det inte så eftersom monarken måste tillkännage den Augsburgska bekännelsen för att sitta på tronen. Sedan vill jag ha en annan utformning av statschefens roll i grundlagen, men det minsta vi kan kräva är att statschefen oavsett typ har religionsfrihet precis som övriga Svenska medborgare.
7. Avskaffa kyrkan som officiell instans i statens maktutövning. Det kan handla om etiska råd, sjukhuskyrkor med mera som måste bli behandlade som den externa part de är. Därmed inte sagt att dem ska utestängas, men de måste klara av att betala hyran eller vara relevanta för att inkluderas. Religionen får inte inkluderas på slentrian i verksamheten utan måste ha en viss distans till och tydligt bevisa sin nytta i verksamheten.
8. Hårdare regler för kyrkornas finansiella stöd måste ställas. Först ska föreningsstödet/medlem likställas med andra former av föreningar. Det måste också ställas krav på aktivt medlemskap, genom årlig opt-in bekräftelse med inbetalning av medlemsavgiften, likt andra föreningar. Staten ska givetvis sluta agera inkassoföretag genom den beskattningsrätt som några stora samfund har genom skatteverkets försorg. Inte minst så döljer man ett medlemskap i en privat förening för medborgaren, vilket knappast kan anses vara förenligt med föreningsfriheten, så som det ser ut idag. Kombinerat med den tidigare skärpningen på inskrivning av barn samt årlig och öppen bekräftelse av medlemskapet så blir medlemskapet en aktiv handling likt andra former av deltagande. En person kan då inte fastna i ett medlemskap mot sin vetskap på samma sätt som sker idag och som knappast skulle anses vara förenligt med konsumenträtt om kyrkorna vore vinstdrivande företag. En person som inte betalar sin medlemsavgift ska automatiskt lämna det samfund denne tidigare var inskriven i, men givetvis upplysas om detta. Detta att kontrastera mot idag där man aktivt måste gå ut och dessutom signera utträdet ur en privat förening (kyrkan) i strid mot kutymen i övriga föreningslivet.
9. I och med att lagen om trossamfund avskaffas, för att låta kyrkor och andra religiösa samfund ingå i lagen om ideella föreningar (http://sv.wikipedia.org/wiki/Ideell_f%C3%B6rening) så avskaffas kammarkollegiets rätt att godkänna religiösa samfund: http://sv.wikipedia.org/wiki/Trossamfund
Då kan verklig mångkultur äntligen sägas vara verklighet, när vi inte har en grindvakt som stänger ute nya trosuppfattningar och nya livsåskådningar och kreativt filosofiskt tänkande genom särskilda privilegier till stagnerade och omoderna livsåskådningar. Personligen är jag emot organiserad religion då jag inte anser att man kan lära sig någonting om livets mysterier genom att lyssna på envägskommunikation i form av predikningar ur en bok från järnåldern eller medeltiden. När religion blir fri från privilegier kan vi också få en vettig tillväxt av nya uttryck, som förhoppningsvis är individuella och baserade på vetenskap och rationellt tänkande för att ge mening till tillvaron eller sammanhang till universums konstruktion.
10. Avskaffa religiösa samfunds maktutövning i form av juridiska kontrakt mellan vuxna människor. Giftermål ska ske som en registrering hos staten, frikopplat från religiöst sammanhang. Sedan får det vara upp till parterna att fira det på lämpligt vis. Inte heller behöver vi från statens sida länge påtvinga samfunden lagar som reglerar hur giftermål ska gå till. Dock kommer vi givetvis dra in deras statliga bidrag om de inte viger homosexuella och andra minoriteter. Detta eftersom staten aldrig aktivt kan medverka till att diskriminera människor. Undantag för barngiftermål ska givetvis också tas bort och ett giftermål måste ske i Sverige för att vara juridiskt bindande i Sverige. Arvsreglerna ska givetvis följa lagboken, vilket är naturligt med tanke på att staten och inte samfunden utformar kontraktets utformning, dock som alltid i samråd med parterna. Lagen ska också utformas så att antalet personer som är inkluderade i kontraktet kan vara fler än 2. Tvegifte avskaffas därmed.
11. Den absolut värsta särlagstiftningen måste bort! Lagen om svenska kyrkan som i lagboken reglerar hur en privat organisation ska utforma sin verksamhet: http://sv.wikipedia.org/wiki/Lag_om_Svenska_kyrkan
I ett mångkulturellt samhälle kan det inte samtidigt finnas en lag som påtvingar en privat organisation ansvar för folket. Särskilt om det handlar om religion, som ju är något subjektivt och på intet sätt någonsin kan vara för alla om den har en teistiskt grund. Möjligen kan lagen finnas kvar om svenska kyrkan reformeras till att bli en sekulärhumanistisk institution, men eftersom svenska kyrkan till och med har ett eget val är det bättre att klippa banden med staten och låta Sverige vara fritt från officiella religiösa institutioner i statsapparaten och låta svenska kyrkan utforma sin verksamhet på det sätt den själv finenr vara lämpligt. Givetvis inkluderar det att kyrkovalen avskaffas till att ersättas med reguljär föreningsstruktur om så kyrkan önskar. Statsapparaten ska inte ha en åsikt i hur samfundet organiserar sig utöver den värdegrund och övriga krav som ställs för att utdela bidrag.
12. Privatisera den teologiska fakulteten i Uppsala och Lund enligt samma mönster som övriga teologiska högskolor har. Staten ska inte bedriva utbildning i religion utan om religion. Om det ställs krav på att verksamheten ska vara evidensbaseradr, så kan vi behöva utreda om teologisk utbildning (till största delen sagobokskunskap) uppfyller kraven. Det viktigaste är dock att staten slutar vara huvudman, trots att de berörda skolorna har sin början i kyrkan.
13. Sekularisera lagbokens förhållningssätt till kalendern. http://sv.wikipedia.org/wiki/Helgdag
Här är det trettonafton/dagen, kristiflygare, pingst och allahelgon som skrotas och ersätts med fritt placerbara semesterdagar som placeras efter tycke på de dagar som passar. 1a maj kan kanske också ligga i farozonen som den socialistiska dag den är och därmed knappast neutral. Då är det bättre att bara socialister och arbetarrörelsen tar ledigt och resten kan jobba om de så vill. Övriga helgdagar har ett mycket starkare fästa i svensk kultur och har andra och mer universella grunder än kristendom. Julen har sin ursprungliga grund i midvintern, midsommar i midsommaren, påsken i vårdagjämningen. Nyår har liknande ursprung som julen och har ett starkt fäste som festlig högtid. Nationaldagen är också given, trots dess unga anor som helgdag. Det kan dock var öppet för diskussion om huruvida valborg/1a maj är lämpligare att behålla än påsken.
14. Skolan ska vara baserad på vetenskap och ska vara icke-konfessionell. Religiösa samfund får driva skolor men några religiösa friskolor villa jag inte se skymten av i Sverige. Skolan ska vara mångkulturell och till för alla barn och då ska den inte stänga ute barn med krav om viss etnicitet eller viss religiös tro. Särskilt viktigt är det med tanke på att det är först i tonåren man börjar komma på plats i sin övertygelse och har rätt till att få forma sin uppfattning fritt och inte bli pådyvlad en viss uppfattning. Skolverket ska hålla kopplet kort i såväl grundskola som förskola. Möjligen också gymnasiet, det har jag inte något definitivt svar om. Eftergymnasial utbildning får dock vara delvis eller helt präglad av religion, vilket mitt tidigare förslag om privatiseringar i Uppsala och Lund visar. Skolan ska inte heller tillåtas att ha avslutning i kyrkan och motsvarande lokaler. Alternativ finns som att fira utomhus på sommaren och skippa avslutningen för 2-veckorslovet om vintern om det är så att annan lämplig lokal saknas.
15. Reformera lagen om flaggdagar: http://www.metro.se/kolumner/religionen-for-viktig-for-att-staten-ska-tafsa-pa-den/EVHkdA!vnw6RYGYHv40M/
Helst ska vi inte ha några lagstadgade regler för när flaggan ska vifta, men eftersom flaggstolpe finns på de flesta offentliga institutioner så bör dem begränsas till det absolut mest nödvändiga. I ett mångkulturellt samhälle med sekulariserad stat kan inte polisen vifta flaggan till minnet av Jesus och liknande.
16. En liten detalj som ska ändras är också att domare inte längre ska vara tvingade att arbeta i kyrkans överklagandenämnd. (hittad i kommentarsfältet: http://www.unt.se/debatt/svenska-staten-ar-inte-sekular-1318176.aspx)
17:Givetvis ska vi förbjuda titeln kyrkominister, som tydligen finns kvar: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/fralsningsbon-mot-homosexualitet_6149083.svd
Det lilla av kyrkilghet som kan finnas kvar i form av allmänt kulturstöd ska skötas av kulturminsitern och inte någonting annat. Kyrkans privilegier måste bort i ett mångkulturellt samhälle, annars få ett monokulturellt, bikulturellt eller motsvarande samhälle vilket Nima Dervish beskriver bra: http://www.svd.se/kultur/kulturdebatt/jamtin-spelar-sd-i-handerna_6142199.svd
18. Vi måste sätta tydligare krav på värdegrund för bidragsutbetalningar, särskilt till religiösa organisationer: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/fralsningsbon-mot-homosexualitet_6149083.svd
19. Gör om religionsundervisningen till livsåskådningskunskap, där upplysningen får större utrymme tillsammans med andra ateistiska och deistiska åskådningar. Det finns sagoberättelser, särskilt om detaljerna i kristendomen som noak och andra dumheter som enkelt kan kapas bort till förmån för en mer öppen och argumenterande/kristisk livsåskådningskunskap, som gärna kan bereda plats för studier i filosofi som borde erbjudas i alla kommuner. Lärandet bör vara mindre fokuserat på skönmålning av religion och mer inriktad på dess inverkan på dagens och historiska samhället. Ett större fokus på östasiatisk kultur (främst Indien och Kina) skulle också vara bra att se här och i andra humanistiska ämnen. I takt med att Asien växer sig ekonomiskt mäktigare är det bra med bättre förståelse av deras kulturella sedvänjor och historia som idag tyvärr är ytterst bristfälliga. Men detta inlägg var inte menat som ett i skoldebatten utan i den om sekularisering så jag lämnar det nu.
20- Omedelbart skrotande av: http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19990932.htm
Särreglering av religion i förhållande till övrigt civilsamhälle måste upphöra!
Genomför vi samtliga reformer så kan vi äntligen vara säkra på att religion blir en privatsak skiljd från staten, i stället för den halvmesyr som vi idag har. J
PS. Om jag orkar ska jag korta ner länkarna en annan dag.
2011-05-08
Länktips
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/peak-oil-ar-framtidens-agenda_6106221.svd
http://www.cannabis.se/artiklar/13573-den-morka-bilden-av-narkotikapolitiken/
http://imgur.com/a/1mTeB
http://i.imgur.com/5Y2eu.jpg
http://www.cannabis.se/artiklar/13573-den-morka-bilden-av-narkotikapolitiken/
http://imgur.com/a/1mTeB
http://i.imgur.com/5Y2eu.jpg
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)